Varför skriver jag bara om gamla böcker?

Mja, riktigt så här gamla böcker brukar jag inte skriva om, men nu för tiden går allting så fort. Till exempel kunde jag köpa Ishiguros bok Begravd Jätte på bokrean. Och han fick Nobelpriset förra året. Eller var det längre sedan? Ibland hittar jag en bok på biblioteket och tänker: Den har jag hört talas om ganska nyligen, den är ny och aktuell, den vill jag läsa. Sedan visar det sig att boken kom ut 2013. Det är fyra, fem år sedan.
Det finns så många bra och intressanta böcker att läsa. Jag kommer aldrig att hinna läsa dem alla. Även om jag hastar igenom dem kommer jag inte att hinna. Och jag vill ta det lugnt när jag läser och få en fin upplevelse av boken.
Allt går så fort. En bok är aktuell. Strax har nya böcker kommit som tar uppmärksamheten i anspråk. Det finns många som följer nyutgivningen. Massor av bokbloggar. Press och teve. Jag har valt att helt enkelt skriva om böcker som jag vill läsa. Just nu har jag många olästa böcker i bokhyllan som min man förde in i boet när vi flyttade ihop. Bra böcker som väntar på att jag ska läsa dem. Flera av böckerna som jag har skrivit om på bloggen tillhör den kategorin: Rådströms En handfull regn, Hustvedts Sommaren utan män, Stridsbergs Beckomberga och Roths Indignation.
Fina upplevelser. Och jag hoppas att ni som läser min blogg har glädje av mina inlägg om böckerna. Så jag fortsätter så här. Lite försiktigt och eftertänksamt. Sådan som jag är, kanske.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Kommentera inlägget här: