Den mest utskällda biblioteksbyggnaden?

Den här byggnaden stod färdig i början av 1970-talet.
Byggnadsstilen kallas brutalistisk.
Jag vet att den har fått mycket negativ kritik, men jag tycker faktiskt att den är fin. Att det är en byggnad där det finns en massa böcker bidrar naturligtvis till min åsikt. Som ni vet älskar jag bibliotek.
Norrköpings stadsbibliotek.
Här är en trappa i rå betong inne i biblioteket.
Det är föredömligt skyltat så att det blir lättare att hitta.
Hyllor i glada färger.
Ja, ett fint bibliotek som jag gärna besöker när jag är i Norrköping. Ett plus är förstås att jag kan låna en bok om jag vill, åka hem till Linköping och sedan lämna tillbaka boken på mitt eget bibliotek när jag har läst den.
 

Träning light

Efter att jag har uppmanat mig själv och alla systrar att knipa kan jag tala om att den träningen flyter på. Tolv knip tre gånger om dagen alltså. Balkongsporten med frukostkoppen går också bra, i sol som i regn. (Vi har inglasat och kan alltså dra för om det behövs.)
Sedan har jag och min man målet att gå 8 000 steg om dagen. Vi klarar det hyfsat, tycker jag, men inte alltid. Jag har också försökt att införa att gå en liten morgonpromenad bara för att få igång systemet ordentligt. Men det har jag lagt ner. Det funkar inte. Jag är för seg på morgonen.
Kanske kan jag komma igång med att trampa på träningscykeln två gånger i veckan och sedan ta lite stretching åtminstone? Nej en gång i veckan försöker jag med. Cykla i fem minuter minst och sedan stetching. Måndagar. Det kan bli bra. Man ska ju börja någonstans.
Den enda träning som gör nytta är den som genomförs, sägs det ju. Det är bättre att börja med lite och sedan förhoppningsvis öka på så småningom.
 

Bonjour tristesse

Den sjuttonåriga Cécile och hennes pappa tillbringar sommaren i en hyrd villa vid Medelhavet. Céciles mamma är död och Cécile har efter det tillbringat sina skolår på en katolsk flickpension tills hon skulle börja gymnasiet. Då lämnade hennes far över henne till Anne, moderns väninna, som lärde henne att klä sig och föra sig.
Allt detta har hänt innan bokens berättelse börjar.
Med i villan vid medelhavet är pappans älskarinna Elsa. Det stör inte Cécile det minsta. Elsa är ung och lättsam och tycker om samma liv som Cécile och hennes far: fester, krogbesök, casinospel, lata dagar och att umgås ytligt med vänner och bekanta. Dessutom vet Cecile att Elsa bara är en älskarinna som hennes far kommer att tröttna på så småningom.
Cécile och hennes far har en stark relation kanske på grund av att modern inte finns. När de två är ute i nöjeslivet kan de få menande blickar som om Cécile skulle vara faderns mycket unga älskarinna. Fadern behandlar henne som vuxen och hon röker och dricker och festar precis som han. Det är de två som har ett starkt förbund. Inte pappan och Elsa.
Men så kommer Anne till villan och det visar sig att hon och Céciles far planerar att gifta sig. Anne är inte som Elsa. Anne är allvarlig, ansvarstagande och intellektuell och hon tycker att Cécile absolut bör använda sommarmånaderna till att läsa in studentexamen som hon inte klarade i våras.
Nu känner Cécile sin tillvaro hotad.
Mer än så här berättar jag inte om handlingen. Bonjour tristesse är en spännande bok och skickligt skriven. Sagan var bara 18 år när boken kom ut, jag tycker att det är en fantastisk debut. Flickan Cecíle är gestaltad som en riktig människa med goda och dåliga sidor. Cynism och själviskhet och en barnslig egoism har en stor plats i hennes personlighet men hon framstår som väldigt ambivalent och hon vet inte vem hon egentligen är. Hon har en tomhet inombords som kanske aldrig kommer att fyllas.
Äntligen har jag läst den här boken.
Bonjour tristesse av Françoise Sagan, Bra klassiker 1983. Översättning Lily Vallquist.