Gott nytt år!

Gott nytt år, mina kära läsare!
Regissören Bahar Pars och ett hundratal kvinnliga svenska skådespelare har filmat en egen nyårshälsning. Det är kvinnokraft. Se den! Vi behöver styrka inför framtiden. Länk till filmen här.
Så får vi hoppas på ett år då allt blir bättre för oss människor på det här klotet. Nu ringer vi ut och ringer in och firar av det gamla året.
Håll hoppets låga brinnande, för medmänsklighet, jämställdhet och rättvisa!
 

Mösstantens årskrönika

Årskrönikor ser man lite överallt nu inför nyår så jag tänkte att även Mösstanten måste ha en. Som ni ser är det snö på den här bilden. Den är från förra vintern. År 2018 var året med mycket snö, även här i Linköping.
2018 var också året när jag blev pensionär och vad ledde det till? Jo jag läste fler böcker än vad jag hade gjort under åren medan jag jobbade.
2018 var året då jag såg klosterliljorna i Vadstena för första gången.
Det var året när Svenska Akademien brakade ihop och vi inte fick någon Nobelpristagare i litteratur.
Till påsk hade vi en fårtvål i badrummet.
Vi såg maratonlöpare springa förbi när det var Stockholm maraton.
Och Sigrid Hjerténutställningen på Waldemarsudde.
Sommaren var het, så het så till och med jag badade. Mycket flämtande var det. Tog siesta på sängen ibland.
Att besöka Trollharen söder om Söderhamn var underbart för där fläktade lite svalare vindar från havet.
Vi röstade.
Och fick en vacker höst. Men en ny regering fick vi vänta på.
Vi lyssnade på mycket musik.
Och gick med i regnbågsparaden.
Östergötlands bokmässa var en fin upplevelse.
Sist men inte minst: 2018 var året när jag började blogga. Det har varit ett fantastiskt år. Tack alla ni som läser min blogg och tack alla ni som kommenterar. Jag har upptäckt en ny värld det här året, hittat bloggar av olika slag att följa och fått använda min kreativitet en smula.
Så för mig var 2018 ett bra år.
 

Husdjuret

En grupp poliser som utreder gamla olösta mordfall har kommit till den Sörmländska orten Ormberg. Där hittades en flicka död i ett stenröse år 2009. Nu är det 2017 och med i gruppen finns Malin som nyligen har tagit examen på polishögskolan. Hon är med därför att hon har vuxit upp i Ormberg och känner orten och människorna och trakten väl.
Ormberg är en liten ort där alla verksamheter har lagts ner och arbetslösheten är stor. Men där finns en flyktingförläggning. En våg flyktingar kom under Bosnienkriget och en andra våg flyktingar från kriget i Syrien finns där nu.
Polisen Malin känner att det är orättvist att flyktingarna får så mycket hjälp från samhället. Varför satser man inte på alla infödda Ormbergsbor som behöver hjälp? Och varför lägga en flyktingförläggning i Ormberg mitt i ingenstans där det varken finns skolor eller jobb?
Hon är inte ensam om att tänka så. Under tiden med Bosnienflyktingarna var det någon som tände eld utanför förläggningen.
Husdjuret är en riktigt spännande deckare som också har djup. Ormberg och människorna där är trovärdigt beskrivna. Historien berättas växelvis genom Malin och den femtonårige killen Jake. I vissa deckare har jag reagerat mot att författaren tjatar om poliserna privatliv, men här är allt en integrerad del av berättelsen.
Jake har sina problem. Han är mobbad och han tycker om att klä sig i kvinnokläder vilket är hans stora hemlighet. Hans liv vore helt förstört om det kom ut i Ormberg. Malin har strävat efter att komma bort från hålan Ormberg och nu är hon där igen och bor hos sin mamma under utredningen. Jag tycker att det är mycket bra att Malin har de här tankarna om flyktingar. De är vanliga, de finns överallt och problemet med hur samhällets resurser ska satsas är en fråga som rör oss alla.
I den här deckaren har alltså människornas privatliv betydelse för det som händer. Den är skickligt skriven och det allra sista slutet kommer som en överraskning. Och boken är som sagt spännande. En bladvändare.
Husdjuret av Camilla Grebe, MånPocket 2018.
Boken kom ursprungligen ut 2017 på Wahlström & Widstrand.