Djur i jul

En mask! skrek jag och stirrade äcklad ner på skärbrädan.
Det var dagen före julafton. Jag ansade just en stor rotselleri. Den la jag åt sidan, tog hushållspapper svepte iväg masken från skärbrädan till köksbänken och tryckte till. Den var seglivad men till slut levde den inte längre. Jag skärskådade sellerin. Jodå i det som var kvar av rotsystemet satt en annan mask. Fast den rörde sig inte.
Det är maskar i sellerin! skrek jag.
Är jag ett våp kanske? för jag kände mig inte lugn förrän min man hade kommit och tittat på djuren och konstaterat att det var vanliga jordmaskar. Mycket nyttiga individer förstås. Men de ska inte vara på min skärbräda.
Det var julens första djur.
Sedan hade ene sonen med sig en lysande kanin som ni ser på bilden här ovan och även en lysande pingvin.
Ja det var full rulle under julen men vi hade tid att gå en del promenader. På julafton gick vi till ankdammen och hälsade på änderna,
Många julaftnar har jag inte kommit ut förrän på kvällen. Men den här gången var Jansson tillverkad redan dagen innan. Det var så skönt att komma ut i det friska kalla.
Vi skulle inte äta förrän svärsonen kom. Han hade varit i Oslo och spelat och flugit hem till Stockholm och skulle  komma hit till Linköping vid fyratiden. Vi var hungriga som vargar när vi satte oss till bords. Efter att ha ätit och vräkt i oss och druckit kaffe och delat ut julklappar gick vi ner på stan för att titta på juldekorationerna. Det var vid åttatiden på kvällen och ganska folktomt. Men på Vasavägen träffade vi den här renen.
Sedan blev det juldagen och brunch på julbordsrester och en skön promenad ut till Valla där vi hälsade på getterna.
Det är märkligt hur glad man blir av att hälsa på djuren fast man är vuxen.
Om de inte är maskar förstås.
Ja det här är inga maskar. Det är den rotsellerijansson som jag lagade av sellerin dagen före julafton. Vi hade en vanlig jansson också men jag äter inte potatis och jag hade sett hos Kostdoktorn att sellerijansson skulle vara så läcker. Jag tycker inte att jag lyckades helt med denna. Kanske behöver jag öva? De säger att min potatisjansson är superläcker.
 
Hanneles bokparadis:

Ama i Spanien hade gjort blomkålsjansson, vi trädgårdsägare är inte rädda för maskar - de är min filippinska granne.

Svar: Nej alla är inte rädda för maskar, de nyttiga varelserna för utan dem funkar ju inte odlingen. Men jag vill helst inte ha maskar tätt inpå mig. :-) blomkålsjansson var en nyhet för mig.
Mösstanten

Paula:

Hej igen, jag har gjort god Jansson på sötpotatis, men den kanske ingår i kategorin som du inte äter. Ganska äckligt med maskar i sellerin måste jag säga. Minns att jag hittade gröna maskar i hemodlad blomkål som barn, visserligen döda eftersom kålen var kokt, men de vuxna tyckte att jag bara kunde peta undan dem på tallrikskanten och fortsätta äta. Jag lovar att det tog många år innan blomkål kom in i mitt liv igen!
Men getter! Mina favoritdjur sedan jag på nittiotalet hade ett minizoo på vårt värdshus och vandrarhem. Flaskmatade små killingar trogna som hundar!

Svar: Det värsta är att vi kanske blir tvungna att äta larver och maskar så småningom om hela mänskligheten ska få mat. De innehåller säkert en massa nyttigheter.
Getter har jag aldrig haft utan bara njutit över att träffa på dem då och då.
Mösstanten

Elisa:

Så fint med så mycket djur! Och visst gör de en glad. Förutom masken förstås. Jag hade också bett min man komma och kolla. Fiffigt att göra Jansson med selleri, även om det nu inte blev som du tänkt. :)

Svar: Då är vi två som är maskrädda.
Mösstanten

Christina:

Maskarna ska ju också ha någonstans att bo (skämt åsido). Jag vill inte häller hitta dem i min mat, men det sägs att om det finns mask på gröderna så är den inte extremt giftbesprutad....
För övrigt så låter det som att ni haft en fin julhelg :)

Må väl och ha fortsatta fina dagar!

Svar: Önskar dig detsamma. Och jag får väl tänka att där det finns mask där finns det liv. :-)
Mösstanten

Jessica Högberg:

Det är skillnad på djur och djur;)
Potatis har mer stärkelse än selleri och därför blir den lite "blötare", jag brukar vispa grädden lätt eller/och blanda med lite cremefraishe...

Svar: Tack för tipset! Jag funderar på om det blir bättre med mycket mindre mängd grädde. Eller helt enkelt utan.
Mösstanten

Lillan Kind:

Haha jag gillar inte heller att hitta maskar bland grönsakerna! :D Men getterna var riktigt mysiga, och så även de konstgjorda och lysande djuren samt änderna! :D

Svar: Jadå, jag tyckte om alla de andra djuren.
Mösstanten

Bella:

Djur gör en verkligen glad, även som gammal :) utom maskar i grönsakerna, det blir man då inte glad av!

Carolina:

Hjälp vad besviken jag hade varit att få hem maskar ifrån affären! Men skönt att det ordnade sig. Härligt med många fina djur under julen :D

Svar: :-)
Mösstanten

veggiehäxan:

Jag gillar getter. Har varit getskötare i Valla en gång i tiden. Flyttade från Linköping sommaren när jag var 12.

Svar: Getter är ju så tåliga och kan leva på karga ställen. Fantastiska djur egentligen.
Mösstanten

blondina:

getter e så söta :) sv; Ja precis. Nja julaftonsdagen & eftermiddagen vart bra men kvällen sög och natten..nåja..får se hur de blir nästa år :o

Jessica Högberg:

Inte troligt

Yasmine:

Det är alltid min värsta mardröm att hitta maskar i maten! Jag tycker getter är sååå söta <3

Svar: Maskarna passar bäst i jorden :-)
Mösstanten

Nilmas Bokhylla:

Usch för mask oavsett!

Svar: Ja usch!
Mösstanten

Kommentera inlägget här: