Den ultimata frukostmuggen

Jag var på jakt efter en ny frukostmugg. Den skulle rymma mycket te och inte vara för vid för då skulle teet bli kallt alltför snabbt. Så hittade jag den här Iittala-muggen. Den rymde 40 cl och var stor nog, tyckte jag. Dessutom tilltalades jag av dess utseende. Efter en tid slog jag till och köpte den.
Jäklar vad stor muggen var när jag packade upp den hemma. Det var som om den hade vuxit under min lilla promenad hem från stan. Jag fick lite av samma känsla som den gången jag köpte en kungsgran till jul och väl hemma bredde den ut sig så man knappt kom förbi.
Det var väldigt så hög muggen var. Borde den inte vara lite lägre? Och så kantig. En mer rundad form vore väl trevligare att mötas av på morgonen? Ville jag egentligen ha den här muggen?
Det sägs att lyckoforskare talar om en anpassningseffekt, att vi får en kick när vi köper något och att vi känner oss lyckliga över ägodelen när den är ny, men att vi snart har vant oss vid den och då falnar lyckan. Men här var det tvärt om. Jag är kanske undantaget som bekräftar regeln? För det är faktiskt så att jag tycker bättre om muggen nu när jag har haft den ett tag. Det är som när man behöver gå in ett par skor. Undrar just om det beror på att jag är introvert?
I alla fall har jag kommit fram till att muggen kommer att fungera jättebra när jag ska ta med mig te ut på balkongen. Eftersom muggen är så hög behöver jag inte fylla den upp till kanten och följaktligen kommer inget te att skvimpa ut. Och den är snygg, tycker jag. Fast hög.
 
Kommentera inlägget här: