Livet

Åsa Moberg var i Linköping i måndags för att berätta om sin memoarbok Livet. Eller som hon sa, berätta om sig själv. Det har hon hållit på med en stor del av förra året och kommer att fortsätta med i år. Intresset är med andra ord stort.
Jag har ännu inte läst hennes memoarbok Livet. De båda romanerna Andra resan till Folkestone och Familjen som exploderade som kom ut 1981 och 1982, Simone och jag och boken om Florence Nightingale är det jag har läst av Åsa Moberg. Av någon anledning är det just boken Hon var ingen Florence Nightinggale som har gjort störst intryck på mig. Kanske var jag för trött när jag läste Simone och borde läsa om den? I alla fall var det en upplevelse att läsa boken om Florence Nightingale och plötsligt inse att hon var en stark, kompetent och driftig kvinna som revolutionerade sjukvården. Det hade jag inte begripit tidigare.
Åsa Moberg berättade att det som gjorde att hon började skriva sina memoarer var pappans och Birgitta Stenbergs död och att hon också har vänner och bekanta som börjar minnas dåligt. Bäst göra det innan det är för sent. Det var ett trevligt föredrag hon höll på biblioteket om hur hon hoppade av gymnasiet och flyttade ihop med sitt livs kärlek, om hur hon blev kolumnist på Aftonbladet och ofta inte blev tagen på allvar därför att hon var kvinna och så ung. Om 1968 sa hon att hon aldrig var aktivist men hon har intervjuat 68-aktivister.
En stor del av föredraget handlade om hennes ungdom men Åsa Moberg har hunnit med mycket under sitt liv. Söker man på hennes namn i den nationella bibliotekskatalogen Libris blir boklistan lång. Jag surfade runt lite och stötte på en recension om Livet där recensenten menade att det är bra att en kvinna stiger fram och skriver en tjock, innehållsrik memoarbok precis som många män har gjort. Så är det nog. Jag ser fram emot att läsa Åsa Mobergs memoarer.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Kommentera inlägget här: