Pestens år

En fin vinterdag. Jag tog på dubbkängorna och kände mig fri när jag inte behövde gå som en ytterst försiktig pingvin. Men fåglar är fina så jag gick och hälsade på änderna.
Då kom jag att tänka på boken Pestens år som jag just har läst. Det verkar kanske vara en konstig association, men jag tänkte på att pestbakterien tydligen inte trivs så bra när det är kallt.
Pestens år handlar om den sista pestepidemin i Sverige. Den är ingen roman, vilket jag är glad för. Jag vet inte om jag vågar läsa Camus Pesten. Denna fruktansvärda sjukdom gestaltad i skönlitterär form skulle kanske bli mer än jag klarar. Men boken Pestens år kan jag rekommendera till den som är intresserad av historia. Författaren till boken, Magnus Västerbro, skriver med ett brett perspektiv och läsaren får veta mycket om 1710-talets samhälle; hierarkin i samhället, kyrkans roll och historien före pestens utbrott.
Sverige var utarmat. Krigen hade pågått länge och massor av män hade dött på slagfälten. Det hade varit missväxt så det var ont om mat. Stockholm var redan fullt av tiggare. Och så kom pesten ovanpå det.
Magnus Västerbro beskriver hur de styrande tvekade och väntade allt för länge med att vidta åtgärder mot pesten. Något som vi känner igen också idag fast vi naturligtvis har andra problem. Han beskriver också skräcken för pesten och oviljan hos människor att inse att den fruktansvärda sjukdomen fanns ibland dem.
I boken får vi lära känna några olika människor som befann sig i Stockholm just då. Detta sagt med en viss reservation. Magnus Västerbro kan inte berätta mer än han har hittat i arkiven. Men vi får en glimt av Sophia Brenner som var poet, Anna Maria Thelott som var konstnär och Herman Grim som var pestläkare för att nämna några.
Boken kom ut 2016 på Historiska Media.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Kommentera inlägget här: