Simons rosteri & bageri

Nu på sommaren har Simons rosteri & bageri i Linköping servering på innergården. Älskare av uteserveringar som vi är gick vi dit en dag och åt lunch.
Jag frågar bara: Hur snygg mat kan man få på en uteservering?
Det var min man som åt den snyggaste maten: mozzarellasallad. Min var inte lika snygg, ja den var ju inte ful heller, och den smakade bra. Det här stället har gedigen mat. Riktig mat. De bakar bröd varje morgon och de rostar också kaffe.
Miljön är inte heller helt fel så jag är säker på att vi kommer igen.
 

A capella

A capella-ensemblen Courage Consort samlas i ett stort hus på den belgiska landsbygden för att repetera in ett musikstycke, Partitum Mutante, som är nyskrivet. Det är ett komplicerat verk som de fem körmedlemmarna tar sig an, svårt att behärska och ansträngande för rösterna.
Ensemblen leds av Roger Courage och en av medlemmarna är hans hustru Catherine. I början av boken tänker hon mycket på att ta livet av sig. Hon tar antidepressiva mediciner och har tidigare försökt begå självmord. Hon är självutplånande och låter sin man ta alla viktiga beslut.
När de har kommit till det stora huset har Catherine svårt för tystnaden om nätterna. Huset ligger vid en skog, fåglarna kvittrar, men alldeles för lite och hon blir rädd och olustig när hon tänker på alla tysta fåglar som sitter i träden och tittar på henne.
Vi får följa repetitionerna och vad som händer mellan de fem människorna som är hänvisade till varandra under fjorton dagar. De är mycket olika och där finns stora spänningar. Man kan vänta sig en mörk berättelse när man ser omslaget och skriket som Catherine hör från skogen om nätterna gör att man nästan väntar sig en psykologisk thriller. Men A capella är inte en sådan bok. Den är psykologisk och det finns starka känslor i den men den är samtidigt väldigt rolig. En del företeelser i den moderna konstmusikvärlden beskrivs med stor humor.
Berättelsen ljusnar efter hand. Medlemmarna i kören får vara med om svåra och sorgliga händelser. En av körmedlemmarna dör under vistelsen i det stora huset. Men för Catherine blir dagarna där en vändpunkt i livet och hon finner styrka.
A capella av Michel Faber, Brombergs 2006. Översättning Caj Lundgren.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Böcker av författare från Australien

Tisdag och dags för boklista igen. Denna vecka är temat från Johannas deckarhörna Australien. Först kom jag inte på en enda Australisk författare. Hade jag inte läst en enda bok av en författare från denna stora kontinent? Internet fick hjälpa mig och se där, jag hade läst ett par Australiska författare. Så det blev en lista trots allt.
  • Livets träd av Patrick White. Den läste jag för väldigt länge sedan och den handlar om lantbrukarfamiljen Parker på den Australiska landsbygden. Jag minns inte mycket mer än att handlingen framskred långsamt. Jag läser på Wikipedia att författaren har använt sig av myter och folktro i berättelsen.
  • Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. En kvinna råkar hitta ett brev från sin make på vinden. Maken är bortrest och fast det står skrivet på brevet att det ska öppnas i händelse av mannens död kan hon inte låta bli att läsa brevet. Väl värd att läsa med flera kvinnliga romanfigurers problem och kärleksbekymmer i handlingen.
  • Stasiland av Anna Funder. Var det inte Australien listan skulle handla om? Jovisst. Anna Funder kommer faktiskt från Australien. Stasiland är hennes mycket personliga bok om Stasi och Östtyskland och muren. Jag rekommenderar den varmt. Läs den!
  • A capella av Michel Faber. Jag hade inte läst något av honom och undersökte vilka böcker som fanns. Nej, nej jag orkar inte med hans tjocka bumlingar till böcker just nu, kände jag så då läste jag denna tunna bok istället. Den handlar om en kör på fem personer som samlas i ett stort hus på den belgiska landsbygden för att repetera in ett komplicerat körverk. I morgon kommer en text om denna bok.
  • Den kvinnliga eunucken av Germaine Greer. Jag är lite förvånad över att jag inte har läst den för länge sedan. Den räknas väl som en klassiker inom den feministiska litteraturen. Så jag lånade den på biblioteket och har läst lite i den nu. Kanske räcker det så. Det är så länge sedan den kom ut och tankarna i den känns väldigt välbekanta. Jag har tagit del av en del annan feministlitteratur sedan 1970-talet.