Den lysande världen

Harriet Burden har varit död i flera år. Hon var konstnär och gift med en inflytelserik konsthandlare. Hennes verk fick inte den uppmärksamhet som hon tyckte att de förtjänade. Av de flesta sågs hon som konsthandlarens hustru, inte som konstnär. Efter att hennes man hade dött arbetade hon med tre stora konstprojekt där hon lät en man stå som skapare av verken.
Hon ville hämnas, men inte bara det. Harriet Burden hade en omfattande kunskap om filosofi och psykologi. Hon funderade mycket över hur vi ser, vad vi ser och hur vi tar till oss konst beroende på vem vi är och vem som har skapat verket.
Jag har hört om experiment där man har skickat samma uppsats för bedömning underskriven med ett kvinnligt respektive manligt namn och att uppsatsen har fått bättre omdöme när namnet var manligt. Samma sak händer med Harriet Burdens tre verk. Det tredje verket får mycket stor uppmärksamhet i konstvärlden. Men den tredje manlige konstnären hon har arbetat med vill inte träda fram och avslöja att Harriet Burden är den verkliga skaparen. Han tar åt sig äran själv.
Det här är en mycket förenklad beskrivning av Den lysande världen. Boken är upplagd så att vi får ta del av olika människors minnen av och åsikter om Harriet Burden. Hon har även skrivit dagböcker som vi får läsa avsnitt ur. Boken börjar med ett fejkat förord och vissa kapitel innehåller en massa fotnoter, av vilka de flesta är riktiga hänvisningar till litteratur och vissa är hänvisningar till något som romanfigurerna har skrivit.
Ibland är boken riktigt rolig när Hustvedt parodierar konstrecensioner men boken som helhet är inte ironisk. Berättelsen har stort djup och Harriet Burden och hennes närmaste framträder som verkliga komplicerade människor.
Den lysande världen var inte helt lätt att läsa, den innehåller många olika perspektiv och det är många olika människor som kommer till tals. All filosofi i boken känner jag inte till, mer än namnet på filosofen, men jag tycker att jag får utbyte av berättelsen även om jag glider över de svåra partierna.
Jag tror att man behöver ha något hum om konstvärlden för att ha glädje av boken. Den var inte lätt att läsa och stundvis kände jag att det var väl krångligt, men bokens slut är lysande skrivet och min slutsats blir att jag är glad över att ha läst den.
Den lysande världen av Siri Hustvedt, Norstedts 2014. Översättning Dorothee Sporrong.
 
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Hanneles bokparadis:

Hustvedt är lite omständlig, inte läst just denna, kan inget om konst.

Svar: Ja fast värd att läsa för mig.
Mösstanten

Anonym:

Tack, vilken trevlig recension! Jag har inte läst något av författaren, kanske tiden räcker till lite senare mot hösten!

Svar: Tack! Om du vill läsa Siri Hustvedt skulle jag rekommendera dig att börja med en annan bok, till exempel Lilly Dahls förtrollning eller Vad jag älskade.
Mösstanten

Hanna Karlsson:

Den låter verkligen krånglig. Men säkert läsvärd ändå. :-)

Svar: Ja om man står ut med lite krånglighet så är den det.
Mösstanten

Emma Engström:

Spännande det låter! :D

Svar: Ja fast rätt tung att läsa.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: