Kalmars jägarinnor

Det är 1980-tal. Jossan, Linden, Jenna, Sudden och Eva Zakrisson, det är Kalmars jägarinnor. Ett gäng tonårstjejer som sminkar sig hårt och festar hårt. De känner att de äger världen, att de kan göra vad de vill. Jossan är den vackra, Sudden är den som har upptäckt Internet och Eva Zackrisson är den som är mest studiebegåvad.
Eva Zackrisson har kommit med sin familj till Kalmar från Stockholm. Hon är blyg och känner sig bortkommen men så småningom träffar hon Jossan och blir en av Kalmars jägarinnor. En stark vänskap utvecklas mellan Eva och Jossan där Jossan är den ledande. Eva är den som ofta flyter med och låter de andra ta initiativet. Jägarinnorna rumlar runt, trakasserar de duktiga handbollstjejerna och förstör skyltar vid busshållplatsen. De kräks och somnar på parkbänkar och blir hämtade av polisen. Stämningen tjejerna emellan är ofta hjärtlig men rå. Men tjejerna ställer upp för varandra när det kniper.
Mitt i allt detta sköter Eva Zackrisson sina studier med bravur. Vartefter tiden går känner Eva att hon vill mer än att festa och sminka sig. Men hon vet inte vart hon ska eller vilka hon ska söka sig till. När hon försöker närma sig andra ungdomar är hon redan stämplad som en av de vulgära jägarinnorna och hon förstår inte vad de andra pratar om. De lyssnar på annan musik, lever ett helt annat liv.
Boken är skriven med ett härligt språk och bäst tycker jag att författaren beskriver jägarinnornas bravader och vad som händer mellan dem och deras förhållande till sina famlijer. Jägarinnorna är så som jag tänker mig ett stökigt killgäng, bortsett från ögonskugga och läppglans. Det är mycket bra, det vänder ut och in på mina fördomar. Allt detta är sett med tjejernas ögon och så som det är berättat känns det som om allt verkligen har hänt när jag läser boken.
Det finns också mellanpartier som är kursiverade i boken. Där befinner sig Eva hos sin mormor på Öland. När jag läser det första av de partierna tror jag att Eva är liten, men det visar sig att hon är vuxen och ser tillbaka på tiden med jägarinnorna.
Nu måste jag först erkänna att jag har svårt för sådana här kursiverade mellanpartier som bryter handlingen. Alltför många gånger när jag har läst en bok har jag tyckt att de är onödiga. Det är de inte här. De är skrivna på ett helt annat sätt än resten av boken, poetiskt, dröjande. De behövs för att ge ett annat perspektiv. Jag tycker dock att den delen av boken borde ha kortats lite.
Kalmars jägarinnor är för mig en ovanlig bok. Jag har aldrig läst något liknande tidigare. Det har varit en upplevelse att läsa den och jag blir nyfiken på vad som händer Eva Zackrisson i framtiden.
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, Weyler 2013. Omslag och formgivning Elsa Wohlfahrt Larsson.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Kommentera inlägget här: