Sommaren utan män

Mia Fredricksens man meddelar att han behöver en paus i äktenskapet. Det visar sig att han har blivit förrälskad i en kollega som är tjugo år yngre än Mia. Men det är en paus han vill ha, inte skilsmässa. Mia bryter ihop och hamnar på mentalsjukhus. Hon får diagnosen kortvarig psykisk störning vilket innebär att hon snart kommer tilbaka till verkligheten och kan skrivas ut.
Mia står inte ut med att gå hemma i lägenheten i New York så hon åker till sin lilla banrdomsstad i Minnesota och tillbringar hela sommaren där. Meningen var att detta skulle bli gapet mellan galen vinter och frisk höst, ett händelselöst tomrum att fylla med dikter, säger Mia. Hon är nämligen poet och undervisar även på universitet.
Men tiden i Minnesota blir inte händelselös. Där finns Mias gamla mamma och hennes väninnor, den unga grannfrun som har äktenskapsproblem och en grupp tonårsflickor som Mia undervisar i skrivande. Det händer en hel del och under tiden funderar Mia på äktenskap, kärlek och livets villkor.
Romanen är skriven i jagform, det är Mia som berättar. Men detta är inte hennes tankar rakt ut. Det är heller inte som om Mia sitter i en fåtölj och berättar historien för oss. Mia är en skrivande och läsande människa och den här  berättelsen skriver hon. Hon vänder sig ibland direkt till läsaren och kan till och med tala om att hon inte skriver om vissa händelser i kronologisk ordning.
Det hela blir lite dubbelt. Var är Mia Fredricksen och var är författaren? Jag har svårt att tro att Mia Fredricksen publicerar den här historien som är så personlig och innehåller förtroenden som hon har lovat hålla tyst om. Skriver hon detta som en dagbok? Men varför vänder hon sig då direkt till en läsare? Är detta en sorst lek med verklighet kontra skriven text? Jag kan inte tänka mig annat än att det är medvetet gjort av författaren.
Kanske är det ändå denna dubbelhet som gör romanen så bra. Kanske är det denna konstruktion som gör att jag kan ta till mig historien? Den innehåller både känslor och intellektuellt funderande och har delvis en ironisk ton. Mia Fredricksen är akademiker. Hon kan mycket mer om poesi och filosofi än vad jag kan. Boken innehåller många hänvisningar till poeter och dikter och böcker som Mia läser. Jag kunde ha googlat och slagit upp och lärt mig en del. Men jag var lite lat när jag läste boken så det gjorde jag inte och det var heller inte nödvändigt. Jag har läst boken med stor behållning och rekommenderar den varmt.
Sommaren utan män av Siri Hustvedt, Norstedts 2011. Översättning Ulla Roseen, omslag Anna Davison.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Nilmas Bokhylla:

Hört talas om författaren men inte titeln. Spännande!

Svar: Siri Hustvedt skriver mycket bra. Alla gillar inte just denna boken men det finns andra av henne man kan läsa då.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: