Begravd jätte

Tiden är 500-talet och platsen är det land som ska bli England, men Begravd jätte är ingen historisk roman. Den är en saga förlagd till den tiden.
Axl och Beatrice är ett gammalt par som tillhör britannerna, ett keltiskt folkslag. De bor i en by som består av rum och gångar i en kulle. De ger sig iväg till den stad där deras son bor. Men egentligen vet de inte var han bor, de minns inte, de kommer inte ihåg mycket av sin sons barndom, inte heller varför han inte finns där de bor.
En osynlig dimma av glömska ligger över landet. Människor minns knappt det som hände i förrgår.
Längre fram i romanen får vi veta att det är hondrakens andedräkt som orsakar glömskan. Efter att kung Arthur har slagit saxarna vaktas hondraken för att glömskan ska sprida sig och människor inte ska komma ihåg all brutalitet och alla övergrepp och mord som har skett under kriget. Därför är det fred mellan saxare och britanner, men freden hänger på en skör tråd. Det finns de som vill att människor ska minnas.
Om man vill ha action och äventyr ska man inte läsa den här boken. Berättelsen framskrider långsamt. Den är skriven på ett gammaldags sätt med långa omständliga dialoger. Men om läsaren försätter sig i rätt stämning och tar till sig Ishiguros sagovärld är boken vacker och tankeväckande. Där finns monster, riddare och alfer. Där finns färjkarlar som ror människor till en mystisk ö. Så småningom förstår jag att det handlar om att ros över till dödsriket.
Begravd jätte är en bok som finns kvar i mitt sinne efter läsningen. Jag tänker på krig som har skett under min levnad. Vad människor kan göra mot varandra och med varandra och då funderar jag både över det stora - krigen, politiken - och det privata. Axl och Beatrice som är gamla och ger sig ut på en mödosam vandring minns inte heller mycket av sitt tidigare liv tillsammans. Har de bedragit varandra? Finns elakhet och oenhighet gömt i glömskan?
Boken lämnar mycket öppet, om kärlekens makt, om sorgen när man mister en kär anhörig. Är människan god eller ond? Är det bättre att veta om alla hemskheter som har skett eller borde man glömma dem?
Begravd jätte av Kazuo Ishiguro, Wahlström & Widstrand 2017. Översättning Rose-Marie Nielsen.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Hanneles bokparadis:

tyckte om denna

Svar: En del har visst blivit besvikna men det blev inte jag. En fin bok, absolut.
Mösstanten

Ninas hus:

Läste den för ett halvår sedan, och har svårt att bestämma mig för om jag tyckte om den eller inte. För mig var det historia blandat med fantasy, legender och Monty Python om vartannat. Håller med om att den var lite långsam i tempot och att den väckte frågor som jag inte riktigt fick svar på känner jag, men ändå var den intressant och den levde kvar i mig ett bra tag efteråt. Det får väl ändå ses som ett gott betyg.

Svar: Kul. Vi har visst båda haft glädje av att läsa den. För mig känns den unik. Allt sammantaget liknar inte riktigt något jag läst förut.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: