Blommor till mor

Idag vill jag hylla alla mödrar och särskilt dem som har fått skulden för sina barns problem oförskyllt. Visst finns det dåliga och olämpliga mammor men alla som har blivit beskyllda för att vara kalla och att inte uppfostra sina barn ordentligt är inte dåliga.
Jag tänker på mammor till autistiska barn som fick höra att det var deras fel. Eller mammor till barn med ADHD som fick höra att de inte borde ha barn när de inte kunde uppfostra dem ordentligt. Ansvaret har ju mestadels lagts på mammorna. Fick pappor till autistiska barn höra att autismen berodde på att de var kalla pappor och inte hade knutit an riktigt till sina barn?
Nu har forskning visat att autism är genetiskt betingat, orsakat av sjukdom eller hjärnskador under graviditeten eller efter födseln. Tack och lov får inte mödrarna bära skulden på samma sätt längre. De har det tillräckligt jobbigt ändå. Dessa mödrar ger jag blommor idag. Massor med blommor. Jag hoppas att de delar dem med alla pappor som också gör sitt bästa för att hjälpa sina handikappade barn.
Jag är själv mor och plockar åt mig några av de här tulpanerna jag också. Även om mors dag ofta används i kommersiellt syfte tycker jag att den bör uppmärksammas.
En bra dag önskar jag er alla.
 
Hanneles bokparadis:

det finns mycket man inte kan beskylla föräldrar för... allt behöver man inte ha på sitt samvete, de med psykiskt ohälsa också... inte lätt

Svar: Nej lätt är det inte, och inte alltid lätt att veta vad som är hönan och ägget. Det är bra att forskningen går framåt så att vi vet mer om hjärnan idag.
Mösstanten

Angelica Wåhlin:

Väldigt fint skrivet, så klokt!

Svar: Tack!
Mösstanten

Fia:

Så fint skrivet! Jag håller verkligen med om att det är orättvist att beskylla föräldrarna för att ha brustit i sin uppfostran när barnen har olika svårigheter som ställer till det i livet. Jag jobbar med barn som har stora bekymmer på grund av olika diagnoser, och jag kan se hur föräldrarna kämpar för att barnen ska få det bra och för att de ska fungera bra. Många gånger är föräldrarna så trötta och slitna, för de har fått kämpa så länge. Först har de upptäckt att barnen kanske reagerar och beter sig på ett utagerande sätt, och det kan vara en lång resa innan de får sin diagnos. De har förmodligen fått stå ut med många situationer då omgivningen dömer snabbt och tycker att de inte har uppfostrat sina barn. Och när de väl har fått en diagnos ska de kämpa för att barnen ska få det stöd eller den specialundervisning som de behöver för att skolan ska fungera så bra som möjligt.
Vi har ett begränsat antal platser på vår skola, och en evighetslång kö med barn som vill ha en plats. Det är plågsamt många barn som har stora svårigheter på olika sätt, och har behov av stöd, men som går kvar i stora klasser, utan anpassningar eller stödjande insatser. Det är ett stort svek mot de barnen.

Svar: Tack för dit fina svar, så uttömmande och kunnigt om hur situationen är från lärares sida. Jag håller med. Det stämmer i varje fall med det jag seri media.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: