Gunnar Sträng

Nu har jag skrivit en del om arbetarlitteratur. Ni kan hitta inläggen här och här. Och det leder vidare till tankar om den gamle finansministern Gunnar Sträng.
Han växte upp i Lövsta i en före detta statarbarack och hans pappa arbetade vid Lövsta sopstation. Som ung vuxen var han lantarbetare och började jobba fackligt. År 1932 blev han ombud i Svenska lantarbetarförbundet. 1945 blev han biträdande jordbruksminister i Per Albin Hanssons regering. 1955 blev han finansminister och det var han ända till 1976. I drygt tjugo år alltså.
Jag minns när jag som barn såg Gunnar Sträng på tv och hur han myndigt la ut texten om statens finanser. För dagens människor är det nog svårt att förstå med vilken pondus han framträdde. Det var inte fråga om samtal och diskussion. Kritiken fanns naturligtvis från oppositionen, men socialdemokraterna och Gunnar Sträng hade stort stöd bland väljarna.
Men när Astrid Lindgren 1976 protesterade mot att ha fått mer än 100 procent i skatt på sin inkomst kom han till korta. I sin saga Pomperipossa i Monismanien skrev Astrid Lindgren satiriskt om marginalskatten och även om Gunnar Strängs privata skatteplanering. Han gjorde stora avdrag för lån och reparationer på ett stenhus i Gamla stan som han hade köpt under 1970-talet.
Samma år förlorade socialdemokraterna valet.
För mig som barn var både Gunnar Sträng och Tage Erlander närmast idoler. År 1976 hade jag kommit på andra tankar och tyckte att de hade förått arbetarklassen. Men jag kan tänka mig att min mormor, som var socialdemokrat i alla år, inte tyckte att marginalskatter och Strängs skatteplanering var så mycket att bråka om. Hon kom från en fattig familj och tänkte på alla reformer som socialdemokraterna hade drivit igenom.
Mina föräldrar var också socialdemokrater, men de var mer öppna för diskussion. Den här arga sparbössan som föreställer Gunnar Sträng och är skapad av Lisa Larsson har jag ärvt från dem.
 
Hanneles bokparadis:

visst minns man honom, men politiker utnyttjar sin ställning för ofta, bra ändå att det blev förändring; man ska inte rösta som sina föräldrar utan tänka själv.

Svar: Visst ska man tänka själv. Inte så lätt alla gånger. Man påverkas av både det ena och det andra.
Mösstanten

fyrabarnsmor:

När barnen började rösta, så tror jag att under ett valår hade vi sex olika röster i vår familj. Var och en får tänka själv. Fortfarande efter 35 år vet jag inte vad maken röstar på... ❤️

Svar: Det är faktiskt bra att ha nära människor som har en annan politisk åsikt. Inget blir självklart då. Man måste tänka efter,
Mösstanten

Fia:

När jag gick i högstadiet hade jag en SO-lärare som hade träffat Sträng. Det kan vara en skröna, men han påstod att han hade sett den minneslapp Sträng hade när han skulle presentera Nådiga Luntan. Han hade tydligen kastat den i en papperskorg efter framförandet, och min lärare hade plockat upp den och läst vad det stod. Han hade väntat sig minnesanteckningar med en massa siffror och tabeller, men det stod:
"1. Hälsa på alla
2. Presentera budgeten"

Jag vet att det påstods att han kunde alla siffror och poster i budgeten utantill.

Svar: Sann eller inte, en bra historia är det.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: