Ormen i Essex

Cora Seaborne har levt i ett äktenskap där hon har blivit misshandlad och plågad. Nu har hon blivit änka och kan göra som hon vill. Det är år 1893 i London och hon förväntas att snöra korsetten och dra sig tillbaka klädd i svart. Men istället reser hon till den lilla staden Colchester i Essex. Cora Seaborne är intresserad av naturhistoria och samlar fossiler. Dessutom går rykten om en mystisk sjöorm i trakten och Cora Seaborne tänker att den skulle kunna vara ett urtidsdjur som har överlevt.
Berättelsen är skriven med Cora Seaborne, hennes son och prästen William Ransomme som hon träffar i Essex i centrum, men den innehåller många personer. Där finns Coras socialistiska väninna Martha som arbetar för att de fattiga människorna i London ska få bättre bostäder än de usla hus som de bor i, där finns kirurgen Luke Garrett som vill pröva nya operationsmetoder, där finns William Ransommes väna hustru som är lungsjuk för att nämna några.
Romanen handlar om kärlek och vänskap i en brytningstid där nya idéer och ny teknik frodas, men där gamla föreställningar och seder lever kvar.
Kärlek uppstår mellan prästen och Cora. Luke Garrett älskar också Cora men kärleken är obesvarad. Boken är full av människor som längtar efter någon som de inte får. Vad är kärlek och vad är vänskap? Kan två jämlika människor både älska varandra och vara vänner?
Men historien griper aldrig tag i mig. Det finns starka och gripande scener men jag bryr mig aldrig riktigt om vad som händer med romanfigurerna. När Luke Garrett tänker hänga sig i ett träd mot slutet av boken känns det bara som jaså.
Det är något som fattas. Jag vet att den här boken har fått mycket fina recensioner och även priser. Den är välskriven och ger en inblick i liv och förhållanden i slutet av 1800-talet. Men jag skulle inte ge den mer än tre och en halv mössa om jag betygsatte böcker på det viset.
Ormen i Essex av Sarah Perry, Bonniers 2018. Översättning: Eva Johansson.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Hanneles bokparadis:

tycker denna är ganska bra

Svar: Tre och en halv mössa är bra men inte prisbra.
Mösstanten

Emma Engström:

Helt nytt i mina ögon! :D

Svar: :-)
Mösstanten

Kraka:

Får se om jag kommer att läsa den. Det är intressant med tiden runt förra sekelskiftet, men det är sällan som romaner lyckas skildra det på ett medryckande sätt.

Svar: Den var ändå läsvärd tyckte jag och det är ju många som har tyckt bättre om den än vad jag gjorde. Men det finns ju så mycket böcker ...
Mösstanten

Scylla:

Jag har varit sugen på den - kanske för att jag tycker att omslaget är så vackert, ha ha - men nu tappade jag lusten lite.

Nu har jag fixat i min blogg så att du ska kunna kommentera. Default var uppenbarligen att endast personer med Googlekonto kunde, jag hade inte koll på det. Nu ska alla kunna komma in och du är SÅ välkommen!

Svar: Men tack, så bra! Det är inte klokt vad man ska kunna för en massa teknikaliteter hela tiden.
Mösstanten

Lillan Kind:

Först tänkte jag att det verkar vara en trivsam bok som jag skulle gilla att läsa. Men sen blev jag mindre sugen. Jag har också råkat ut för att böcker inte griper tag i mig. Det händer ibland när jag upplever att författarens ambition att skapa en "välskriven" bok går ut över känslan i boken, så att karaktärerna inte känns riktigt levande och äkta.

Svar: Nej tydligen föll jag inte för boken så som många andra har gjort. Fast jag är inte ledsen för att jag läste den. Jag tycker att det är intressant att läsa böcker ur många olika aspekter. Det känns bra att jag har läst denna bok som jag har sett så mycket om på Instagram.
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

Jag har sett det här omslaget och tycker ena stunden att det är jättehäftigt för att i nästa ögonblick tycka att det är direkt motbjudande ... blir nog inte läst, känns det som.

Svar: Jag tycker nog att omslaget är ganska fint. Däremot blev jag nu lite besviken på innehållet
Mösstanten

Carolina:

Tråkigt att du inte vart gripen av boken och att den inte riktigt fastnade för dig! :)

Svar: Ja, men jag läser så mycket så ibland måste det bli så. Och jag ångrar inte att jag läste boken. Den var inte dålig, men inte värd allt. Eröm den har fått, tycker jag.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: