Pappan och havet

Äntligen har jag läst den, Tove Janssons Pappan och havet.
Muminpappan känner sig vilsen och onyttig. Han vill göra stora saker och skydda sin familj. Han vet att det finns en ö med en fyr långt ute i havsbandet. Dit seglar han med sin familj.
När de kommer fram upptäcker pappan till sin förvåning att fyren inte lyser och att fyrvaktaren är borta. Men familjen installerar sig i fyrtornet med förråden av mat och fotogen som de har fraktat i sin båt.
Det här är en fin bok som kan läsas av alla åldrar. Där finns skräcken och kölden från Mårran. Där finns den oförvägna lilla My som inte är rädd för någonting. Där finns vackra sjöhästar som kommer upp på stranden. Mumintrollet är på väg in i puberteten, tror jag. Muminmamman är hemmets stabilitet, men hon längtar tillbaka till mumindalen. Och muminpappan försöker enträget hitta stora uppgifter att utföra. Runt om dem finns det väldiga havet som muminpappan försöker förstå sig på.
Berättelsen kan läsas på många olika sätt. Rakt av som en saga. Med funderingar om manligt och kvinnligt. Med djupa filosofiska funderingar om livet, människan och naturen. Den innehåller så mycket och allt finns i gestaltningen. Det är det som händer, det som figurerna gör som får oss att tänka.
Denna bok rekommenderar jag varmt.
Pappan och havet av Tove Jansson, Schildts och Söderströms 2014.
Berättelsen kom ut första gången 1965.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Hanneles bokparadis:

Tove Jansson skriver så att det passar även vuxna ❤️

Svar: Absolut!
Mösstanten

Kraka:

Den boken är en riktig klassiker.
Trevlig helg!

Svar: Tack detsamma!
Mösstanten

Jessica Högberg:

Den har jag läst, för riktigt länge sen, den borde man läsa om!

Svar: Den är så bra,
Mösstanten

Kommentera inlägget här: