Den som stannar, den som går

Det här är den tredje boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett. De två första har jag läst tidigare och nu i höst ville jag läsa den tredje.
Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i en fattig stadsdel i Neapel. De skulle båda kunna studera men bara Elena får möjlighet. När den här boken börjar har hon tagit examen på universitetet, skrivit en roman som hon har fått antagen och är förlovad med en ung professor av fin familj.
Lila däremot arbetar på en konservfabrik i Neapel där villkoren för arbetarna är usla.
Tiden är nu 1970-talet. Stora studentprotester pågår. Flera av Elenas och Lilas gamla vänner har blivit kommunister och några går långt till vänster. Det är hårda tag. Fascister misshandlar kommunister, maffian är mäktig i Elenas och Lilas barndomskvarter och det finns terroristgrupper längst ut på vänsterkanten.
Som jag ser Neapelkvartetten efter att ha läst tre av böckerna så handlar de mycket om Elenas utveckling till en självständig person. Det är inte lätt för en ung fattig flicka från Neapel att studera på universitet. De från välbeställda familjer har så mycket gratis som hon måste lära sig från grunden. De talar italienska men Elena talar napolitanska och bara att tillägna sig och kunna använda en vårdad italienska kräver stor möda. Klasskillnader och olika världar gestaltas starkt i de här romanerna. Även i den tredje utvecklas Elena. Och vad hon kommer att bli i slutet av den fjärde boken vet vi ännu inte.
Det är Elena som är bokens berättare och vi får följa henne i hennes liv. Lila blir beskriven så som Elena ser henne. Jag upplever Elena mer lik mig. Jag kan förstå henne ganska bra. Lila däremot är en helt annan sort, en mycket fascinerande romangestalt. Hon är superintelligent, lynnig och kan vara mycket elak. Hon har en stark personlighet som påverkar hennes omgivning.
Böckerna är detaljrikt skrivna och den tredje som jag nu har läst börjar lite trögt men bara man fortsätter läsa så blir det mer spännande. Den slutar med en riktig cliffhanger men jag kommer ändå inte att läsa fyran direkt efter denna. Jag sparar den till i vinter.
I alla fall kan jag rekommendera böckerna så här långt. Intressanta kvinnoöden, kvinnlig vänskap och en intressant bild av Italien. Jag tycker också att de är spännande att läsa.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante, Norstedts 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker
Jessica Högberg:

Sluta med så här bra boktips, har inte tid att läsa annat än litteraturen från skolan...

Svar: Nä, det gör jag inte. :-) Men allvarligt talat, tack för att du på sätt och vis uppskattar tipsen. Själv är jag ju pensionär nu och har mycket tid till läsning. Har inte läst lika mycket under alla perioder i livet. Det beror ju på tid och ork.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

en av mina bästa läsupplevelser!
(du har väl sett Jessika Gedin i Babel)

Svar: O ja! Visst har jag sett Jessica Gedin. Men kul att få höra lite om hur bokintresset började. Och vi har båda uppskattat Ferrante. Jag tänker lägga fjärde boken i min vinterlista.
Mösstanten

Carolina:

Låter som en bra bok samtidigt som den låter lite rörig och jobbigt på sitt sätt för dessa stackars unga flickor!

Svar: Det var nog inte så lätt att växa upp i ett fattigt kvarter i Neapel. Och rollerna för kvinnor och män var traditionella.
Mösstanten

Hanneles bokhistoria:

Ferrante skriver fantastisk kvinnohistoria under sextio år.

Svar: Visst gör hon. Och väldigt intressant om vänskap.
Mösstanten

Emma Engström:

Denna lät inte fel! <3

Svar: Nej den är bra.
Mösstanten

Lillan Kind:

Det låter som en jätteintressant bok!😃 Du skriver så många bra boktips!

Svar: Tack!
Mösstanten

Jessica Högberg:

Så klart att du inte ska sluta, blir lite avis bara;)

Svar: :-)
Mösstanten

Kommentera inlägget här: