Små sommarminnen

Det är en fördel om man kan glädja sig åt de små tingen. Att man inte måste resa så långt och att det inte måste hända så mycket hela tiden. Där har man en fördel som introvert. Livet är sällan tråkigt. Jag har skrivit om det tidigare här. Men nu vill jag ta upp några små minnen från sommaren, minnen som har glatt mig eller varit till förtret, men som nog kommer att vara till glädje ändå så småningom.
Att vi odlade jordgubbar på balkongen till exempel. Visst, det var en planta i ampel. Men vilken glädje när den första jordgubben var mogen!
Det här var sommaren som började så grönt och fint.
Och som slutade så här. Lövhögen är fotograferad i mitten av augusti ungefär. Och ja - torkan och värmen var till förtret, men tänk vilket minne att berätta om på ålderns höst. "Jo du förstår, sommaren 2018 var den torraste vi hade varit med om. Man kunde inte gå ut på eftermiddagen för då fastnade man i asfalten!" Eller liknande.
Sommaren när även jag badade. Och då har jag det här minnet: (Observera att bilden är från ett annat lite mer lyckat tillfälle.) Det var en av de hetaste dagarna och jag hade tänkt att det vore fint att bada i Bråviken. Kolmården blir bra, ansåg jag. Min syster känner till trakten väl och hon hade varnat mig. "Det är stenigt där", sa hon. "Äsch", sa jag. "Det är det visst inte". Så vi åkte dit. En dryg timmes bilresa.
Min syster hade rätt. Botten bestod av en massa slippriga stenar. Där ville vi inte bada, men vi hade ju åkt ända dit. Vi kanske kunde fika? Nej, inget fik på den platsen tilltalade oss i hettan.
Men bada skulle vi, närmast måste vi, för att kyla ner våra kokande kroppar. "Vi åker till Svartåfors", sa vi till varandra.
Så det gjorde vi. En timmes bilresa tillbaka och så till badplatsen i dammen i Svartån. Det är en trevlig liten badplats, med betoning just på liten. Den här heta dagen var den inte alls stor nog. Det fanns endast ståplats i vattnet, men vad gör man? Vi doppade oss ändå.
Det här är precis ett sådant minne som en extrovert kan ställa sig helt frågande till: ska det här vara något att berätta? Men en introvert kan leva länge på den minnesbilden.
Det här var sommaren när lindarna började blomma så tidigt. Före midsommar. Och jag trodde att blomningen skulle gå över snabbt, men istället varade den längre än vad jag minns från tidigare år. En del lindar började tidigt och en del blommade senare. Den fina doften fanns i luften under veckor. Kanske berodde det helt enkelt på att jag hade mera tid att lägga märke till doften under min första sommar som pensionär? Det var ljuvligt.
Och till sist: Det här var sommaren när jag äntligen läste Bonjour tristesse. Bara det! Fantastiskt!
 
Hanneles bokparadis:

fina beskrivande bilder, torka gjorde att jag gick länge på prasslande mangnolialöv länge....

Svar: Allt regn vi har fått nu är nog ändå välgörande.
Mösstanten

Lillan Kind:

Jag tycker att det är jätteviktigt att kunna glädja sig åt de små tingen. Då får man ständigt känna glädje av så många anledningar😄 Jättebra inlägg!

Svar: Tack! Och ja, att kunna känna glädje över de små tingen har man nytta av hela livet.
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

Gillar din badhistoria - tur att ni kom i till slut! Och vilken läcker jordgubbe ...

Svar: Vi fick en lång jordgubbssäsong men jag får medge att jag redan längtar till nästa.
Mösstanten

Emma Engström:

Är verkligen inte redo för att lämna sommaren!

Svar: Nu fick vi ett par somriga dagar till i alla fall. :)
Mösstanten

Kommentera inlägget här: