Jag måste få berätta om när ...

... jag såg svalor på nära håll. Det gör man i allmänhet inte. Stundvis är de så högt uppe i skyn att de inte ens syns. Och alltid när jag ser dem flyger de, och de är snabba.
Men en gång, det var när jag ägde en halv segelbåt, såg jag svalor på nära håll. Vi skulle ta hem båten från kusten till Linköping och gick norrut från Sankt Anna och övernattade i Stegeborg innan vi skulle in i Göta kanal.
På morgonen när jag hade vaknat och stack upp huvudet ur ruffen såg jag dem. Svalorna satt på mantåget i en lång rad. Jag tittade på dem och de tittade på mig. Det var en overklig upplevelse, alla dessa svalor som satt där på rad, alldels nära. De hade förstås kalasat på insekter som fanns på båten.
Jag behövde inte röra mig mycket för att fåglarna skulle flyga iväg. Vips var de borta och något foto tog jag inte så jag har inga svalor på bild. Fotot här ovan visar inte Stegeborg. Det är inte ens från Östergötlands skärgård. Fotot är från Axmar brygga som ligger mycket längre norrut. Men det är i alla fall från Östersjön och det är ett härligt sommarminne från i år.
Rubriken kommer från Orsakullan Saramadeleines bloggutmaning för augusti.
 
Hanneles bokparadis:

fint det låter, trevlig upplevelse, inte svalor så ofta... men vi bor nästan på landet, nära hästgårdar, så ibland

Svar: Jag har aldrig sett så mycket svalor uppe i luften som från vår balkong i här i stan.
Mösstanten

Lisa:

Vilken underbar upplevelse :)

Svar: Ja det är ett fint minne.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: