Det gröna rummet

Tro inte på etiketten uppe i högra hörnet. Det här är inte action och inte heller är det en thriller. Det är en ganska egendomlig film med mycket stämning som fångade oss och som kändes spännande att se utan att vara en spänningsfilm.
Manus och regi står den franske regissören François Truffaut för och han spelar också huvudrollen. Filmen kom 1978 och bygger på en novell av Henry James, The Altar of the Dead. Den skrevs på 1800-talet men Truffaut har förlagt handlingen till tiden efter första världskriget.
I en fransk by lever en deprimerad änkling vars fru dog under kriget. Han har inrett ett rum till minne av henne. De levande bryr han sig inte om, endast de döda. På kyrkogården hittar han ett fallfärdigt kapell som han får lov att reparera och där inreder han en helgedom för sin döda hustru och för alla han har känt som har dött.
För mig blir filmen ett sorgespel efter första världskriget då så många människor miste livet. Men den blir också en uppmaning att gå vidare. Lätt att tänka för den som inte har varit med om första världskrigets fasor, men änklingen har en son som han inte bryr sig om. Borde han inte ta hand om pojken? Och den unga kvinnan som han träffar, hon har också sorg, men hon kommer nog att kunna hitta ett sätt att leva vidare.
 
Kategori: Film Taggar: Film
Hanneles bokparadis:

Truffaut gör väl lite konstiga svåra filmer, minns inte om jag sett denna.

Svar: Fast den var bra på något sätt fast den var konstig.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

läst Henry James men inte De dödas altare (The altar of the dead), han har skrivit en hel del.

Svar: Nej den har jag inte heller läst.
Mösstanten

Angelica Wåhlin:

Låter som någonting jag borde se!

Yasmine:

Låter som en intressant film!

Kommentera inlägget här: