Dra ut på tiden

Det är precis det jag gör. Ofta handlar det om att jag ska fylla i en blankett. Papperet ligger där och när jag tänker på det får jag lite ont i magen. Nästa dag samma sak. Jag lägger fram blanketten i köket som en påminnelse. I morgon ska jag.
Vad händer nästa dag? Jag ser blanketten, men tittar åt ett annat håll. Nej inte idag. För trött. Och nästa dag. Måste göra en massa annat istället.
När jag slutligen efter stor vånda fyller i blanketten går det ofta  som en barnlek. Varför dröjde jag så länge? undrar jag. Varför plåga mig så?
Fast ibland är det rätt svårt. Jag stirrar på blanketten och undrar: hur menar de egentligen? Vad vill de att jag ska skriva här? Och för att inte riskera att blanketten skickas tillbaka till mig som ofullständigt eller felaktigt ifylld måste jag ringa till blankettutgivaren och sitta i telefonkö och så småningom få veta hur jag ska tänka.
Jag är faktiskt normalbegåvad, men ibland är det svårt.
Kanske är det därför som blanketter jag ska fylla i ligger och väntar som ett litet hot.
Men så gräsligt dumt. Det är mycket papper och blanketter nu för tiden. Varför inte ta tag i blankettifyllandet genast och slippa använda energi till att oroas? Så säger jag till mig själv.
Det här inlägget blev riktigt måndagssurt. Hoppas att ni andra har bättre måndagskänsla idag.
 
Hanneles bokparadis:

blanketter är jag inte förtjust i men hemmagjord färskpressad citronsaft är gott, på sommaren.

Svar: Citroner är det inget fel på.
Mösstanten

tant Hannele:

lustigt, båda är vi akademiker... hjälper inte, blanketter och juridik är svårt, vi förstår inte om de menar ja eller nej!

Svar: Precis!
Mösstanten

Janet:

Jag tror att det är oerhört viktigt att blanketter är tvetydiga, otydliga och utformade för att i princip håna den som försöker fylla i dem för att byråkratin ska kunna sysselsätta så många som möjligt med alla de missförstånd som per automatik uppstår. Det är väl en sorts jobbgaranti för en rad olika yrkesgrupper.

Svar: Jag vet inte om jag vill gå så långt, men ibland känns det så. :-)
Mösstanten

Jessica Högberg:

Oj, vad är det för blanketter du fyller i, kan inte minnas när jag gjorde det sist... Lycka till!

Svar: Det händer då och då i mitt liv. Lyckliga du sim slipper! :-)
Mösstanten

Tofflan:

Å så jag känner igen mig! Jag är precis likadan. Uppfattar mig som normalbegåvad, men se blanketter... Ibland har den som tagit fram/gjort blanketten haft allt annat än användaren/mottagaren i åtanke. Förra våren när jag skulle deklarera försäljning av bostadsrätt var jag tvungen att ha en kompis med mig som peppade mig via mobilen! :P

Svar: Ibland har jag gått till myndigheten ifråga och lämnat in blankellen personligen så att den som tog emot den kunde titta om jag hade gjort rätt. Och ta mig sjutton om jag inte ofta fick höra: den här rutan ska också fyllas i. Då blev det färdigt direkt så jag sparade tid fast jag tog mig tid och gick dit. Nu är det allt svårare att besöka en myndighet personligen.
Mösstanten

Lillan Kind:

Det spelar ingen roll hur begåvad eller beläst man är - blanketter tar emot. Dom är helt enkelt urtråkiga!😆

Svar: Ska man skratta eller gråta när man sitter där och kliar sig i huvudet?
Mösstanten

Elisa:

Jag älskar att fylla i formulär och blanketter, av någon underlig anledning, däremot är jag en mästare på att skjuta andra saker (ja, blanketter också för den delen) framför mig jämt och ständigt. Och så när det väl är gjort undrar jag precis som du varför det tog sån tid.

Svar: Du älskar att fylla i blanketter men vill inte sätta igång?
Mösstanten

Jessica Högberg:

Haha, eller hur!

Yasmine:

Jag är likadan fast när det kommer till att ringa telefonsamtal. Avskyr det men när jag väl vågat så var det ju inte så illa som jag fick det att låta som i mitt huvud!

Angelica Wåhlin:

Oj, vad jag känner igen mig i det där!

Kommentera inlägget här: