Esther Ellqvist

Det här fina porträttet hänger på Gripsholms slott. Jag fick syn på det när vi var där härom sommaren. Men så fint, tänkte jag och så läste jag på skylten: Esther Ellqvist Bauer. Jaha! John Bauers fru, då har John Bauer målat porträttet, tänkte jag. Men det fanns mer att läsa på skylten under målningen. Självporträtt stod det.
Självporträtt! Var hon konstnär? Det var min reaktion, naturligtvis grundad på okunnighet. Men ändå lite typisk. Konstnärsfruarna avslutade ofta sin bana när de gifte sig och i konsthistorien har männen varit de stora. Först under andra hälften av 1900-talet har många intressanta kvinnliga konstnärer blivit välkända. Om de har varit gifta har de ofta anpassat sig till mannen och målat i mindre format, i hemmet.
Esther Ellqvist hade fem syskon, tre bröder och två systrar. Två av hennes bröder utbildades på Tekniska skolan i Stockholm, det som senare blev Konstfack. En bror blev kammarskrivare och båda hennes systrar utbildades också, den ena blev diakonissa och den andra studerade även hon vid Tekniska skolan och blev handarbetslärare. Esther Ellqvist själv studerade också på Tekniska skolan. År 1900 blev hon antagen till Kungliga akademien för de fria konsterna och eftersom hon var kvinna fick hon gå på fruntimmersavdelningen. Så var det på den tiden.
På Kungliga akademien träffade Esther Ellqvist John Bauer. Hon avslutade motvilligt sin konstutbildning när de gifte sig. År 1915 fick de en son. Tragiskt nog omkom hela familjen 1918 när kanalbåten Per Brahe sjönk i Vättern.
 
Janet:

Vackert porträtt. Hemskt att behöva undertrycka sin talang. Låter smärtsamt och som något som förbittrar. Tur att man inte föddes under en tid när man berövades sina möjligheter på grund av sitt kön.

Svar: Det är ett sorgligt faktum att man inte hinner och orkar läsa allt man vill.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

snygg tavla, känner inte till så många konstnärer.

Svar: Ja den är fin. Ett besök på Gripsholm kan jag rekommendera. Mycket gubbar på väggarna där förstås.
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

En sån sorglig historia - och en sån fin målning! Väldigt fin! Hade inte hört talas om henne.

Svar: Nej det är ju det vi ofta inte gör. De kvinnliga konstnärerna har levt i skymundan. Och det är ju oerhört tragiskt att famlijen drunknade.
Mösstanten

Carolina:

Vad fint! Trist att många gav upp sin karriär för sina män dock på den tiden :(

Hanna Karlsson:

Vilket fint porträtt men vad sorgligt att hela familjen drunknade.

Svar: Så var det oftast. Familj och barn - eller karriär.
Mösstanten

Lillan Kind:

Vilket vackert porträtt! Ja tiden då kvinnors lott i livet (oavsett talanger, önskemål och drömmar) var begränsad till att vara maka och moder ligger inte så långt bakåt i tiden i Sverige. Det jag nu skriver hör inte specifikt till ämnet konst, men i många andra länder är det fortfarande som på Esther Ellqvist tid och värre. Det kan gå bra att utbilda sig hur mycket som helst, men som gift är det hemmafruliv som gäller. Man får betrakta sig som lyckligt lottad att man är svenskfödd i Sverige. För även i detta land finns många kvinnor som inte ens får välja sin make själva.

Svar: Du har så rätt. Ur hela mänsklighetens perspektiv har vi en lång väg att gå.
Mösstanten

Tofflan:

Sorgligt öde för den lilla familjen...
Att John Bauers hustru också var duktig konstnär hade jag ingen aning om. Det är nog många konstnärliga hustrur som fått stå tillbaka när de har gift sig, t ex Karin Larsson och Astri Taube...

Svar: Ja just, Astri Taube också.
Mösstanten

Paula:

En vacker lite allvarsam kvinna, honhade nog mycket att tänka på. Kärleken eller en karriär ? Nu har jag fått hjärnsläpp men tänker på Carl Larssons fru som var minst lika duktig konstnär som sin make. Bara att hennes konstnärsskap tog andra uttryck. Exemplen är många precis som du säger. Är inte kunnig inom konstens område. Men vill gärna lära mig mer. Gonatt från pörtet

Svar: Karin Larsson ja. Hon fick verkligen stå tillbaka för sin make.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: