Orden av Jean-Paul Sartre

Den här boken handlar om Sartres barndom, och då om hans förhållande till ord och läsning och till att skriva.
Sartre kommer från borgerlig bakgrund och föddes 1905. Hans far var officer men dog när Sartre var liten. Hans unga mor flyttade hem till sina föräldrar och hans morfar blev den betydande fadersfiguren i hans liv. Patriarken, som Sartre uttrycker det. Morfadern tillhörde släkten Schweizer som kom från Elsass och han hade ett språkinstitut i Paris där fransktalande kunde lära sig tyska.
Sartres morfar var kvar i 1800-talet när det gällde litteratur, historia och politik och det inverkade på hur pojken såg på sig själv och sin framtid. I lägenheten fanns ett stort bibliotek med böcker som hans morfar ansåg viktiga och den lille pojken började tidigt intressera sig för dem. Sartre berättar hur det kändes att ta i böckerna och att slå upp dem och titta på dem, dessa föremål som hans morfar värderade så högt. Pojken var liten och kunde inte läsa men gick omkring och bar på böckerna och ansågs oerhört gullig.
I själva verket var han ful, skriver han.
Som barn levde han länge i hemmet och blev undervisad där istället för att gå i skola. Så småningom lärde han sig läsa. Morfadern föraktade modern litteratur, äventyrsböcker och film men pojken läste sådant i hemlighet och gick på bio med sin mamma.
Den lille Jean-Paul dyrkades av sin morfar och fick en överdriven känsla av sin betydelse och genialitet. Han började skriva. Länge skrev han samma historier som han hade läst i äventyrsböckerna. Hjältar och hjältedåd betydde mycket.
Sartre skriver att han tänkte att han skulle bli berömd författare som vuxen. Han föreställde sig hur hyllad han skulle bli som död, precis som de döda betydelsefulla män som hans morfar beundrade. Vägen dit var inte det viktiga utan slutpunkten, berömmelsen efter döden. Sartre menar att just att han inte hade någon far formade honom, att han blev en ingen, att han inte hade någon riktig botten utan att allt han var som barn var det han skulle bli längre fram i livet, som berömd författare.
Den här boken är inte helt lätt att läsa. Det som är intressant är att den handlar om just Sartre. Vi vet att han blev en berömd författare och filosof och en del om hans privatliv. Det är i ljuset av detta som Orden är intressant. Just att vi ser på dåtiden i nutidens ljus skriver Sartre också om i boken. Han skriver boken som drygt femtioårig. Att hitta det som hände och hur det verkligen kändes efter att ha upplevt så mycket, det brottas en författare med när hen skriver självbiografiskt.
Orden av Jean-Paul Sartre, Bonniers 1964. Översättning: Lorenz von Numers.
 
Hanneles bokparadis:

jag läste Muren nyligen, "Existentialismen är en humanism väntar" i bokhyllan, biografier om Sartre avslöjar att han var en elak person... En av hans kvinnor, Simone de Beauvoir, var mer intelligent än han, men så var det då, kvinnan hamnade i skuggan.

Svar: Hon hamnade i skuggan då, men inte nu längre. Och nej, Sartre var nog inte så rolig att ha ettförhållande med.
Mösstanten

Tofflan:

Jag har läst en del av Sartre tidigare, främst när jag pluggade. Denna har jag helt missat. Det du skriver om den tilltalar mig och jag ska försöka få tag i boken.

Svar: Den fanns i vår hylla och det är min man som har köpt den, antagligen på antikvariat, men den måste gå att få tag på via biblioteket.
Mösstanten

Emma Engström:

Kanske inte min typ av bok, men kanske blir något annat om man börjar läsa den! :D

Svar: Jag säger som till Lillan Kind att jag tror att man måste vara intresserad av Sartre om man ska ha glädje av den.
Mösstanten

Lillan Kind:

Jag känner mig lite kluven till vad jag tror om den här boken. Den kan mycket väl vara intressant, men samtidigt tror jag inte att jag skulle njuta av att läsa den.

Svar: Jag tror att man måste vara intresserad av Sartre för att uppskatta den. Och det är ju inte alla.
Mösstanten

Jessica Högberg:

Låter som en klok ung man som läser det han vill i smyg;)

Svar: Det är klokt att läsa vad man vill!
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

Sartre avsa sig Nobelpriset, som gammal och fattig ångrade han sig... då var det för sent. Intressant man på sitt sätt.

Svar: Visst är han intressant. Inte så trevlig alltid, men intressant.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: