Purpurfärgen av Alice Walker

 
Den här boken som gjorde succé på 1980-talet läste jag inte då. Den fick Pulitzerpriset och filmatiserades av Steven Spielberg men jag såg inte heller filmen. Så nu, 2019, var det verkligen på tiden att jag tog ner den ur hyllan.
Det är i början av 1900-talet. Celie är en afroamerikansk flicka som är fjorton år gammal. Hon bor på landet, hon är outbildad och anses ful. Celie börjar skriva brev till Gud för hon har ingen att prata med om sina problem. Hennes mamma är utsliten av hårt arbete och barnafödslar. När hon inte längre orkar ha sex vänder sig husfadern till Celie istället. Sedan blir Celie bortgift med en äldre man som har fyra barn och hon får slita och misshandlas.
Det här låter som enbart elände. Vem orkar ta del av detta? Men boken innehåller mycket värme och humor. Just genom att det är Celie själv som berättar genom sina brev och hur de är skrivna gör att jag vill fortsätta läsa. Det är bra skrivet. Det patriarkala förtrycket är en självklar del av Celies liv. Dessutom finns rasförtrycket. En svart kvinna i den här boken är ofta utsatt för ett dubbelt förtryck.
Purpurfärgen är en rik berättelse. Författaren nöjer sig inte med att berätta om förhållandena i den amerikanska södern. Hon skriver också om kvinnoförtryck i Afrika och om afrikanernas ansvar för infångandet av slavar som skulle skeppas till Amerika. I boken finns fina personporträtt. Våld och förtryck, javisst, men också kärlek och omtanke.
Den starka och självständiga bluessångerskan Shug Avery visar på en väg framåt för Celie mot ett bättre liv. Purpurfärgen är en symbol för värme och kärlek.
Jag är verkligen glad att jag läste den här boken. Den håller än.
Purpurfärgen av Alice Walker, Trevi 1986. Översättning: Kerstin Hallén.
 
Hanneles bokparadis:

inte läst henne, inte mycket översatt. Titeln påminner om en amerikans man, kallades Purpurmannen, vi var hemma hos honom, allt var purpur; tapeter och annat. Skulle nästan passat mig - mycket i mitt kök är rosa, även mikron...

Svar: En bra bok i alla fall.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

purpursnäcka... läser jag

Hanneles bokparadis:

purpursnäckor som ger färgen purpur - beskrevs av Carl von Linné 1758. Purpursnäckan drabbades hårt av användandet av båtbottenfärg på västkusten. Färgen beige har annan historia

Svar: Intressant.
Mösstanten

Emma Engström:

Vilken otäck men samtidigt intressant bok det verkar vara att läsa!

Svar: Ja som tur är så är den väldigt varm och mänsklig samtidigt.
Mösstanten

Carolina:

Intressant bok! Jag brukar läsa rätt mycket om tragiska liv men den här har jag då inte hört talas om :)

Svar: Den var väldigt omtalad på sin tid, men det är ju också länge sedan.
Mösstanten

Elisa:

Åh, jag har inte läst boken men däremot sett filmen, även om det var längesen nu, så vet inte hur de båda skiljer sig åt. Men ja det är en riktigt bra och gripande historia.

Svar: Gripande, absolut.
Mösstanten

Lillan Kind:

Undrar om det var den filmen som Oprah Winfrey spelade huvudrollen i? Jag har inte läst boken men skulle vilja göra det.

Svar: Nej, precis som Elisabeth skriver var det Whoopi Goldberg. Jag hade stor glädje av att läsa boken. Hoppas att du också kan få det.
Mösstanten

Christina Karlsson:

Låter intressant, men tungt.... Tack för boktipset.

Svar: Det som är så fantastiskt är att den känns inte tung. Den är väldigt rörande men inte tung. Så upplevde jag den.
Mösstanten

Elisabeth:

Svar till Lillan Kind: nej, det var Whoopi Goldberg som spelade i filmen.

Svar: Exakt!
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

Jag tyckte mycket om den när jag läste den. Osäker på om jag sett filmen, fast jag tror det.

Svar: Det är en förmån att bli pensionär och få tid och ork till att läsa fler böcker. Att kunna läsa sådana som inte blev lästa när de var i ropet. Jag tyckte också mycket om den.
Mösstanten

Lillan Kind:

Tack för svar Elisabeth! Minnet är inte vad det har varit.

Kommentera inlägget här: