Kyparen och slinkan av Nina Berberova

Inte för att jag är särskilt förtjust i ordet slinka som har använts som skällsord i stor omfattning mot kvinnor. Men så heter faktiskt den här boken och den är värd att skrivas om.
Den innehåller tre berättelser, alla om ryska emigranter i Paris. Tiden är 1930-talet och i en av berättelserna åren under kriget och tiden därefter. Vi får möta olika karaktärer, En cynisk man som säljer livförsäkringar och som klarar sig bra ekonomisk. En kvinna som vill hitta en man som försörjer henne och som slutar i ett dåligt förhållande med en fattig kypare. Det är hon som är slinkan.
Den tredje novellen handlar om en kvinna som har en intensiv kärlekshistoria med en svenska man. När kriget bryter ut 1939 reser han tillbaka till Sverige. Det är den jag tycker bäst om i boken. Mycket fint skriven.
Människorna är bra beskrivna och också miljöerna. Berberova skriver med människokännedom och en viss del mer eller mindre svart humor. Boken är lättläst och ger en hel del att tänka på.
I den första historien, om mannen som säljer livförsäkringar, hamnar hans potentiella kunder alltid i resonemang om liv och död och vad som finns bortom döden. Försäkringsagenten är sannerligen ingen biktfader utan en cynisk man som vill sälja och tjäna pengar och som missbrukar kvinnor.
Historien om kyparen och kvinnan är en riktig melodram.
Och den sista novellen är skriven vackert, poetiskt och klart och sakligt om att bli bortglömd och hur kärleken mellan två personer kan ha så olika grund och att det man känner själv kanske inte alls finns lika starkt hos den andre.
Kyparen och slinkan av Nina Berberova, Bonniers 1992. Översättning: Hans Björkegren.
 
Hanneles bokparadis:

ny författare för mig - något jag aldrig har förstått; varför finns det inga manliga slinkor...?!?

Svar: Nej det gör ju inte det. Olika måttstockar för kvinnor och män.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

(ganska kul bok om livet som bok:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2012/05/mitt-liv-som-bok-av-paul-desalmand-ar.html

Svar: Tack för tipset!
Mösstanten

tant Hanneles bokparadis:

(fortfarande även vid våldtäkter är det KVINNAN som ska skämmas... i många länder, även här...?!!?

Svar: Ja det är mycket kvar än av kvinnoförakt. Men det går ändå åt rätt håll. Med bakslag ibland.
Mösstanten

Carolina:

Spännande med tre berättelser i en och samma bok! Låter bedrövligt med att vara en slinka, men sista berättelsen lät spännande :D

Svar: Den sista berättelsen tyckte jag bäst om.
Mösstanten

Christina:

Jag gillar omslaget, dock inte ordet "slinkan" men visst väcker det uppmärksamhet.

Ha en finfin helg!

Svar: Det har hänt mycketsedan berättelserna skrevs. Jag tror inte man reagerade likadant för ordet slinka som vi gör. Kanske inte ens på 1990-talet när denna bok kom ut. Det har hänt en hel del sedan dess.
Mösstanten

Lillan Kind:

Man kan ju inte ändra på historien och det språkbruk som var. Så jag tänker att om en berättelse ska återge hur det var förr blir det mera "äkta" om man använder gamla sätt att uttrycka sig. Det verkar iallafall vara en intressant bok😊

Svar: Men visst är det så. Man ska inte censurera vuxenböcker. De ska vara som de är eftersom det är enkel av vår historia.
Mösstanten

Janet:

Slinka, slank, slunkit. Har inte läst boken dock.

Svar: Den är faktiskt värd att läsas, trots titeln.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: