Livet efter dig av Jojo Moyes

Lou Clark är arbetslös och har svårt att få jobb. Så dyker ett erbjudande upp om att bli sällskapsdam åt en totalförlamad man, Will Traynor. Han har varit en mycket aktiv man och företagsledare. På fritiden har han rest överallt och dykt och klättrat och fotvandrat. Nu är han deprimerad över sitt begränsade liv.
Lou och Will är mycket olika. Will har pengar och säkerhet. Han är världsvan och vet hur det går till i de övre skikten i samhället. Lou kommer från en arbetarfamlij och har inte rest någonstans och hon har ingen utbildning. Däremot är hon levnadsglad och spontan.
Man förstår från början att kärlek ska uppstå, om inte annat på grund av det som står på bokens pärmar. Det är på sätt och vis ett klassiskt upplägg: Den världsvane mannen som vet hur allt går till uppfostrar och danar den lilla obildade kvinnan till att bli en ny människa. Unket kan man tro, men jag tycker inte att det är så i den här berättelsen. Genom att mannen är så handikappad och behöver hjälp med allt finns ett omvänt styrkeförhållande. Lou är anställd och behöver jobbet. Will har pengarna och hon kan avskedas när som helst. Men när de är tillsammans och han ska äta måste hon mata honom.
Livet efter dig är lättläst och spännande. Den är skickligt skriven. Det är Lou som berättar historien utom i några korta avsnitt där andra människor kommer till tals och hon ses utifrån. Ett bra grepp. Den är romantisk och bör kanske räknas som underhållningslitteratur precis som de flesta deckarna. Men Jojo Moyes roman har allvar. Vi får veta mycket om ryggmärgsförlamades stora svårigheter, om alla sjukdomar och komplikationer de kan få och om deras smärta och hur svårt det är att leva så begränsat och om den bristande handikappanpassningen i samhället.
Dessutom finns en stor existensiell fråga i berättelsen. Will är deprimerad och vill avlsuta sitt lidande. Är assisterat självmord moraliskt riktigt?
Livet efter dig av Jojo Moyes, Printz Publishing 2013. Översättning: Emö Malmberg.
 
Hanneles bokparadis:

hört så mycket bra om denna, fortfarande oläst i bokhyllan, loppisfynd... eutanasi är tillåtet i vissa länder för svårt sjuka

Svar: Det framgår i boken också. Den är bra skriven.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

väldigt bra gripande bok om sorg:
https://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/10/det-saknas-en-farg-pa-dalis-palett.html

Svar: Tack för tipset! Jag tror att den finns i min lista.
Mösstanten

Kraka:

Har inte läst den ännu. Men sett den i bokhandeln. Jag har jobbat med ryggmärgsskadade så det kanske kan vara en bok för mig.

Svar: Då vet du vad det handlar om.
Mösstanten

Elisabeth:

En filmatisering av boken gick på teve alldeles nyss. För mig var det bra att ha läst boken först.

Svar: En filmatisering skiljer sig rätt ofta från boken. Jag har inte sett den och vet ju inte om det är så.
Mösstanten

Jessica Högberg:

Låter som "en oväntad vänskap", en stor och mycket svår fråga.

Svar: Absolut. Svår fråga.
Mösstanten

Yasmine:

Är det den som också är en film? Har dock inte sett den...!

Svar: ja den är visst filmatiserad men jag har inte sett filmen.
Mösstanten

Lillan Kind:

Det verkar vara en riktigt bra bok. Jag har inte sett filmen, men jag såg en annan film med liknande handling.

Svar: Ja boken var bra. Jag lärde mig en del om ryggmärgsskadades villkor.
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

Jag tyckte om den. Moyes skriver väldigt bra.

Svar: Ja hon gör visst det. Detta är den första bok som jag läser av henne.
Mösstanten

Tofflan:

Intressant att du lyfter den existentiella frågan i boken. Den har glömts bort, tycker jag, när författaren gjorde succé. Efter den här har det ju kommit två uppföljare. Ingen håller dock samma höga klass som denna, tycker jag.
Har du läst hennes andra romaner? Om inte rekommenderar jag dig det, särskilt hennes äldre böcker. Mycket bra - och sinsemellan väldigt olika.

Svar: Livet efter dug är den första jag har läst av Jojo Moyes. Jag misstänkte att uppföljarna inte är lika bra. Tack för tipset om hennes äldre böcker.
Mösstanten

Ninas hus:

Tycker mycket om JoJoMoyes sätt att skriva, och det här är hennes bästa bok i mitt tycke (av de jag läst av henne).

Svar: Då hade jag tur som hittade just den här på bokbytardisken.
Mösstanten

Carolina:

Den här filmen är galet bra, har dock inte läst boken. Men efter att ha haft ett seminarium om det här så är jag oerhört intresserad utav att läsa boken!! :D

Svar: Boken är bra. Jag vet förstås inte hur det är att läsa den efter att ha sett filmen och jag vet inte hur mycket boken och filmen skiljer sig åt. Det brukar ju vara skillnader.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: