Något jag önskade mig som barn men aldrig fick ...

Nej en hund fick jag aldrig. Vi var ingen hundfamilj helt enkelt. Katt hade vi däremot och jag hade två undulater som hette Hans och Greta.
Men jag längtade så efter en hund. Jag läste femböcker och där fanns hunden Tim. Barnen träffades på loven och upplevde en massa spännande saker och Tim var alltid med. Han var Georges hund, George som egentligen hette Georgina men som hellre ville vara pojke för flickor var så barnsliga och rädda.
George fick till och med ha med sig hunden Tim på sin internatskola under terminerna. Så jag lekte internatskola ibland och jag hade knutit ett snöre om min nalle, för han var min hund, och han fick bo i källaren om natten. George fick ju inte ha sin hund i sovsalen.
Det här är hunden Bobo som min man hade när vi träffades, en mycket trevlig Briard.
Rubriken har jag fått från Orsakullans blogutmaning.
 
Hanneles bokparadis :

tråkigt, dottern är hundvakt ibland, barnbarnen får träffa, nu följde vännens hund på fjällvandring, kul för barnbarnen.

Svar: Jamen vi hade andra djur så jag klarade mig rätt bra ändå.
Mösstanten

Christina Karlsson:

Människans bäste vän! Älskar hundar :)

Svar: Jag är ingen hundmönniska gentligen, men Bobo tyckte jag mycket om. Han är tyvärr inte med oss längre.
Mösstanten

Carolina:

Mina föräldrar ville inte heller ha hund, hur mycket jag och min bror än tjatade. De sade alltid "när du flyttar hemifrån får du göra vad du vill" och i dagens läge har jag nu en fin liten valp 😍❤

Svar: Man får ju ha en viss förståelse för föräldrarnas nej. Det skulle ju vara de som i huvudsak tog hand om och uppfostrade hunden. Men så tänker man ju inte när man är barn. :-)
Mösstanten

Yasmine:

Jag ville alltid ha en häst, men jag fick aldrig någon. Kanske lika bra eftersom jag nu är väldigt allergisk...!

Svar: När man blir vuxen förstår man en del som man inte begrep som barn. :-) Det är ju inte gratis att ha häst, precis.
Mösstanten

Angelica Wåhlin:

Jag fick heller aldrig någon egen hund som liten. Eller vi köpte en omplacering men den funkade inte alls och efteråt blev det aldrig någon ny. Men farmor och farfar och de flesta på pappas sida har nästan alltid haft hund så jag fick väl min dos ändå :)

Svar: Det var säkert extra mysigt att komma till farmor och farfar då. :-)
Mösstanten

Tofflan:

Och jag ville ha ett syskon, men fick en gosig lite pudeltjej i stället. Det gick bra det med, jag älskade min lilla Nelliegumma, född i Linköping, faktiskt.

Svar: Nej man får inte allt man önskar som barn. Fick man det skulle det nog inte vara nyttigt. Man måste väl lära sig att man inte kan få allt. Men får man inget, då är det ju för djävligt.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: