Vagnar på Löfstad

 
När vi var på Löfstad slott fick vi syn på en öppen port i ett gammalt hus. Vi gick in och där stod en massa vagnar.
Jag tänkte att det måste röra sig om hopsamlade vagnar från annat håll men snart förstod jag att alla har använts på Löfstad slott.
På vintern behövde man naturligtvis släde.
Och jag tänker mig tillbaka. I mitt minne dyker en slädfärd i Gösta Berlings saga upp. Vem var det som for över isen och blev jagad av vargar?
Och jag tänker på Sherlock Holmes, hur vagnarna kördes genom London i en dimma som var så tät att man inte såg handen framför sig.
Inte kan de här lyktorna ha lyst upp vägen särskilt mycket?
Så skumpig färden måste ha varit. Och så dåliga vägar man måste ha färdats på. Så långsamt det måste ha gått. Så kallt det ofta måste ha varit.
Den här vagnen kördes framförallt av kvinnor, dragen av en ponny. Lämpad för vackra sommardagar, kan jag tro.
Jag försökte fotografera genom fönstret för att visa hur en vagn kan se ut på insidan. Det blev hopplöst dåligt så då jobbade jag med bilden och skapade något konstnärligt istället.
Och det får bli den sista bilden från Löfstad.
 
Hanneles bokparadis:

Visst väcker dessa fina vagnar fantasin! Det är så roligt att läsa böcker, känna igen, resa i olika tidsepoker.

Svar: Det är fantastiskt med litteraturen. Både tidsresor och geografiska resor är möjliga. Även till Mars och månen och fantadiländer.
Mösstanten

Christina Karlsson:

Vagnarna minner verkligen om en svunnen tid som får mig att tänka på hästarna som drog vagnarna.
Livet gick nog i ett lugnare tempo på den tiden :)

Svar: Ja, vi borde kanske sakta ner lite.
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

Så vackert åker man sällan numera!

Svar: Nej det gör man inte. Fast bekvämare förstås.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: