En skolavslutning jag aldrig glömmer ...

Finns det en sådan? Den där alldeles speciella skolavslutningen som jag aldrig glömmer? Jag minns brottstycken. Detaljer. Jag minns känslan att nu är det sommar. Jag minns när jag hade ansvar för att ordna present till dotterns lärare. Och jag minns alla blombuketterna på skolbänkarna när vi hade examen som vi kallade det när jag själv gick i småskolan. Sedan fick fröken alla blommorna med sig hem.
Jag minns skolavslutningar utomhus när mina barn var små. Och i kyrkan senare. En lite sentimental känsla.
Det var annorlunda förr. Inte kan vi proppa skolsalarna fulla med blombuketter idag? De skulle ge allergiska symptom. Inte hade jag studentmössa och gick på bal när jag slutade gymnasiet. Det var i början av 1970-talet och studentmössor var en symbol för borgerligheten. Bara en jag kände hade en studentmössa och den hade hon skaffat sig enbart för farmors skull, sa hon. Jag och min kompis hade blomsterkransar i håret och jag var klädd i en tunika och långbyxor, jeans antagligen. Det var inget festligt utspring då.
Men när mina barn slutade gymnasiet, då var det studentmössor och blommor och nallar och stor skylt med bild på dem som småbarn. Dottern åkte kortege på flak med sin klass och sonen som hade gått ut särskolans gymnasium åkte i baksätet på en stor, öppen, rosa amerikanare till studentfikat som vi hade ordnat.
Vilket är bäst? Min studentavslutning var alldels för spartansk, tycker jag nu. Idag kan firandet gå till överdrift och kosta hur mycket som helst. Men jag föredrar ändå festligheterna som är nu. Med lite moderation.
Orsakullan har en bloggutmaning även denna månad och precis som i maj deltar jag på fredagarna. Om du kikar in hos henne hittar du alla övriga som är med.
 
Hanneles bokparadis:

minns inte... men första dagen i 1:an skulle jag gå ensam, vi bodde hundra meter från skolan, vi såg skolgården. Mamma hade satt på väckarklockan att jag skulle göra mig ordning, skyndade mig... kom in i ett klassrum med främmande ansikten; 2:or... var för tidig! Så här efteråt borde jag stannat där, kunde ju läsa och skriva och det blev väldigt tråkigt i ettan, som det var på den tiden; inget plus av att kunna något!
Och fixa skolresor för våra egna fyra barn, studentfester och annat... inte gratis, bara dotterns frisyr och makeu en söndag till balen (frisören ville inte jobba bara åt en person en söndag - så jag fick ställa upp!)

Svar: Här har du en skolbörjan som du inte glömmer. Synd att du fick så tråkigt i ettan.
Mösstanten

tant Hanneles bokparadis på Hisingen:

när jag efter att lärt mig svenska och tog studenten på kom.vux.... satt i min finklänning och studentmössa på barnakuten med tolv år yngre lillasyster, hennes knä... jag satt där med henne i väntrummet jättehungrig...
Jag själv blev inte ordentligt firad förrän för ett par år sedan när jag tog examen! :)

Svar: Det måste vara en skola slutning du aldrig glömmer. Usch så jobbigt, och stället för festlig mat sitta där och vara hungrig och dessutom orolig för lillasyster.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

äntligen pompa och ståt för mig också:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2013/12/vara-forsta-30-ar-tillsammans.html

Kraka:

Fester är viktiga, som symboler för att något viktigt hänt.

Svar: Ja, numera tycker jag att när de slutar gymnasiet är det en viktig övergång till vuxenlivet. Även om de inte alltid verkar så vuxna. Och viktiga övergånga i livet är bra att fira.
Mösstanten

Christina Karlsson:

Klart att det ska firas. Studenten tar man ju bara en gång i livet, och jag tror att man mår bra av att lyfta in lite festligheter i vardagen :)
Låter fint med alla blommor i skolsalen....

Må väl och ha en fin lördag!
Christina


Svar: Festligheter behövs. Trevlig lördag till dig också!
Mösstanten

Yasmine:

Jag tycker att man ska fira det man kan fira, men jag håller med om att det kan gå till överdrift nu...!

Svar: Visst ska man fira, men inte till överdrift, precis som du säger.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: