Mitt novellbokmärke

När jag började läsa För mycket lycka av Alice Munro visade det sig att jag behövde ett bokmärke till den boken också. Ett annat än mitt vanliga alltså. Jag läste den första novellen, Dimensioner, och när jag kom till slutet insåg jag att jag måste göra en paus efter varje novell. Den var så stark och full av betydelse och så bra att det var nödvändigt.
Alltså tog jag fram det här bokmärket ur min hög.
Det är ett vykort som jag köpte hösten 1978 vid ett besök på Musée des Thermes et de l'Hotel de Cluny i Paris.
Vi gick omkring i kvarteren runt Sorbonne och plötsligt befann vi oss på en gård till ett sagoaktigt medeltidshus som visade sig vara ett museum.
Här en länk till Wikipedias artikel om museet. Där finns också bilder på byggnaden som från början tillhörde klostret i Cluny. Hotel de Cluny var abbotarnas hus i Paris.
I Musée de Cluny finns fantastiska vävda tapeter från början av 1500-talet. Ni kan se en bild av dem på Wikipedia. De kallas Damen och Enhörningen, otroliga vävnader, och kortet visar en detalj från tapeterna.
Ser ni att kortet är lite skadat i de övre hörnen? Jag tror att jag har haft det upptejpat någonstans tidigare.
Här är en länk till museet.
Ja så blev det ännu ett inlägg i Veckans bokmärke, startat av Boklysten.
I morgon är det dags för en bok igen.
 
Hanneles bokparadis:

så vacker, fint minne har jag också, sällan jag läser en novellsamling från pärm till pärm....

Svar: Jag tänker läsa den här i sommar. Men med pauser alltså.
Mösstanten

Emma, Sol som sol?:

Vissa böcker kräver verkligen en andningspaus efter sista sidan är vänd. Vissa kräver det till och med mellan sidorna.

Precis som du skriver så gäller det också på något sätt matcha böckerna med rätt bokmärke. Vissa böcker kräver ett fint märke medan andra är det helt OK om ett kvitto sitter där som markör.

Välkommen in till mig och se mitt bokmärke som jag visade i går. Du - eller vem som helst! - har även chansen att vinna ett hos mig!

Svar: Jag ska kika in. :-)
Mösstanten

Emma, Sol som sol?:

Verkar inte som att länken till mig funkar riktigt som den ska.
Här är den: http://solsomsol.blogspot.com/2019/06/mina-bokmarken-nr-6-handarbetat-med.html

Svar: Jag hittar nog dit.
Mösstanten

Gerd:

Vilken dyrgrip du visar! Ja, jag har grävt i mina gömmor och hittar flera skatter. Så kul att visa upp dem!
Jag är ingen stor bokläsare, det går i vågor. Just nu har jag en våg.
Ha en skön helg!

Svar: Detsamma till dig!
Mösstanten

Lillan Kind:

Vilket synnerligen fint bokmärke, och vilka trevliga minnen det är förknippat med. Nu fick jag en längtan att åka till Paris igen.

Svar: Ja, det är minnen förknippade med de där gamla vykorten.
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

Vackert kort!

BP:

Även du verkar samla på gamla, riktigt gamla bokmärken. Ja, de tar ju ingen plats, så varför slänga dom. Så brukar min man säga. Vykortet som nu återanvänds som bokmärke är väldigt vackert. Återvinning när den är som bäst alltså:-)

Svar: Bokmärken samlar jag inte på. Däremot varjag en hög gamla vykort. Sedan använder jag et och annat av dem som bokmärke. :-) men du har så rätt. En samling av bokmärken är inte skrymmande.
Mösstanten

Boklysten:

Ett väldigt vackert bokmärke!

Svar: Tack!
Mösstanten

Kommentera inlägget här: