Finna sig av Agnes Lidbeck

Anna och Jens får två barn, en pojke och en flicka. Anna sköter den mesta markservicen hemma. Barnen växer upp. Anna skaffar sig en älskare och till slut blir det skilsmässa. Efter skilsmässan flyttar Anna in i sin älskares hus och sköter honom eftersom han är döende i cancer.
Det här låter ju känslosamt, men detta är ingen känslosam bok. Den är skriven som en fallstudie. Det är typexemplet Anna vi får ta del av.
Exemplet Anna visar på kvinnans roll och möjligheter i ett patriarkalt samhälle. Länge retar jag mig på hur boken är skriven. Vem är Anna, frågar jag mig. Och hennes vage make Jens, vem är han? De är typexempel på medelklass. Anna är kulturintresserad, kanske för att det ska man vara? Hur det är med den saken vet man inte som läsare. Anna föreställer sig ständigt hur hon tar sig ut, hur andra människor uppfattar henne när hon sitter si eller så. Ser de att här kommer en kvinna som har en älskare? Till exempel. Det finns inget liv. Bara yta.
Fast livet och känslorna finns ju under texten. Jag som läsare lägger till dem eller frustreras över att de inte finns i boken. Ibland känner jag igen mig. Men mestadels känner jag mig ändå främmande.
Så kommer sista delen när Anna och Jens har skilt sig och det visar sig att hennes älskare Ivan, ett typexempel på den egofixerade kulturmannen, har obotlig cancer. Det har han inte berättat tidigare. Anna tar den uppoffrande rollen och sköter om honom. Det är den delen som räddar boken för mig. Där blir exemplet Anna så hårt åtdraget att det känns, fast hon är ett exempel. Kanske beror det på att jag själv har varit med om att en närstående har avlidit i cancer och har blivit skött hemma?
Hur det går för exemplet Anna i den patriarkala världen efter begravningen vet vi inte.
Detta är Agnes Lidbecks debutbok och det är i varje fall en intressant debut.
Finna sig av Agnes Lidbeck, Norstedts 2017.
 
Hanneles bokparadis:

tittade på denna på bokrean... kanske lånar jag den, många skrivit bra om boken.

Svar: Jag är inte helt förtjust. Men dagarna går och kanske vill jag läsa hennes andra bok också?
Mösstanten

Angelica Wåhlin:

Det där lät intressant!

Bella:

Det är kul med dina boktips och recensioner, när vi var på Arlanda köpte jag några böcker till resan och kände igen flera böcker pga att jag hade läst om dom här i din blogg :)

Svar: Men så roligt!
Mösstanten

Lillan Kind:

Den här boken tror jag inte tilltalar mig. Jag brukar åtminstone vilja lära känna huvudpersonen.

Jessica Högberg:

Låter ganska tragisk, lite 40-tal... "jag offrar mej"

Svar: Det skulle vara tragiskt om det hände i verkligheten.
Mösstanten

Jessica Högberg:

Skulle tro att det inte är en alldeles otänkbar händelse i verkliga livet... mycket tragiskt...

Svar: Händelserna i boken är inte alls otroliga.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: