Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr

Den franska flickan Marie-Laure bor i Paris. Hennes pappa är låssmed på det naturhistoriska museet. Marie-Laure är blind. Hennes pappa tillverkar en modell av den del av staden som de bor i. Med hjälp av den lär han henne att ta sig fram utomhus.
Den tyske pojken Werner bor i Ruhrområdet bland kolgruvor och fabriker. Han är barnhemsbarn och hans framtid är att arbeta i kolgruvan där hans pappa dog. Men Werner är fenomenal på teknik, särskilt radioteknik, och genom det får han möjlighet att söka in på nazisternas elitskola för pojkar.
1940 invaderar Tyskland Frankrike. Marie-Laure och hennes pappa flyr till den lilla staden Saint-Malo vid den Bretagnska kusten där en släkting bor. Werner far illa i elitskolan. När han är sexton år skickas han ut i kriget som radiotekniker.
Det här är en spännande bok, så jag säger inte mycket mer om handlingen. Den bygger på verkliga händelser: Tyskarnas invasion i Frankrike 1940, nazisternas plundring av europas konstskatter och värdeföremål och de allierades bombning av Saint-Malo 1944. Men själva berättelsen är fantasi.
Doerr smular skickligt sönder nazismens "tjusiga" fraser som många av pojkarna i elitskolan tror på till en början: styrka, mod och att offra sig för fäderneslandet. Den svage har inget att hämta där. Han kan bli misshandlad av lärare och elever. Renrasig måste man vara. Inte ifrågasätta något utan göra som man blir tillsagd.
Ljuset vi inte ser är som en saga om krigets fasor och nazirikets gradvisa undergång. Den innehåller mycket ondska men den har också hopp. Karaktärerna är inte endimensionella. En soldat som skjuter civila som hjälper partisanerna utan att blinka och som tar kläder och stövlar till sig själv från fångar så att fångarna kommer att frysa ihjäl i det kalla vintervädret kan samtidigt vara öm och omtänksam mot sin kamrat.
Boken har ett mycket fint bildspråk. Det är vackert ibland och vi får veta hur Marie-Laure ser på värden inifrån sin blindhet. Doerr beskriver skickligt Werners smutsiga, rökiga och slamriga hemstad och som kontrast till den Marie-Laures liv i Paris och den gamla muromgärdade staden Saint-Malo vid havet. Och havet, och snäckor och fåglar som flyger. Det är vackert och poetiskt. Där finns kärlek till naturen och till böcker. Där finns värme och omtanke mellan människor.
Viktig i historien är en dyrbar mystiskt diamant och en tysk officer som letar efter den. Jag räknar med att den diamanten aldrig har funnits, men den ger extra spänning till berättelsen. Boken har stort omfång, 599 sidor. Men den är lättläst och spännande med korta kapitel.
Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr, Bookmark 2017. Översättning: Thomas Andersson.
 
Hanneles bokparadis:

Många har berömt den här boken, finns några andra i min läshög, vi får se.

Svar: Det är en bra bok. En fördel tycker jag är att den är lättläst och spännande. Kanske kan den locka människor som annars inte skulle läsa om nazisternas och krigets grymheter.
Mösstanten

Jessica Högberg:

Oj, wow, den vill jag verkligen läsa

Svar: Den är riktigt bra.
Mösstanten

Ninas hus:

Tack för tipset, det verkar vara en bra bok!

Svar: Riktigt bra.
Mösstanten

Carolina:

Låter som en spännande bok minst sagt!

Svar: Den är spännande.
Mösstanten

Klimakteriehäxan:

Den står i min hylla. Den har stått länge där. Men visst, jag SKA läsa den ...

Svar: En del böcker blir stående, så är det bara. Men hoppas att du får en bra upplevelse när du läser den.
Mösstanten

Josephine:

Det verkar vara en riktigt episk berättelse att njuta länge av! :-) Har du läst någon av Ken Folletts historiska romaner?

Svar: Nej jag har inte läst något av honom.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: