Månadens parfym mars 2019

Dags för parfym igen och denna gång är det Shem-El-Nessim från Grossmith.
Parfymhuset Grossmith startades ursprungligen 1835 av John Grossmith i London. Huset hade stor framgång, blev välkänt och kungligheter använde parfymerna. Men efter många år, någon gång under 1900-talet, gick det inte så bra längre. Det har varit svårt att hitta klara fakta, men det verkar som om  firman såldes och så småningom försvann Grossmiths parfymer från marknaden.
Simon Brooke, barnbarnsbarn till John Grossmith, var släktforskare och upptäckte genom det att hans förfäder hade drivit ett berömt parfymhus. Man forskade vidare och hittade gamla böcker med parfymrecept hos en kusin och sedan arbetade man fram och återupplivade parfymer enligt recepten.
Omkring 2009 nyöppnades Grossmiths. Det är ett familjeföretag och drivs nu av den femte och sjätte generationen.
När jag fick höra talas om detta blev jag eld och lågor. Tänk att få uppleva hur parfymer luktade förr! Så jag köpte så småningom tre stycken och Shem-El-Nessim är en av dem. Den lanserades ursprungligen 1906. Då var orientalism på modet. Parfymen har fått namn efter sommarfestivalen vid Nilen. Shem-El-Nessim är alltså arabiska och betyder brisens doft, doft som kommer med vinden. Blomdoft, tänker jag.
Naturligtvis vet jag inte om de har lyckats framställa Shem-El-Nessim så att den verkligen luktar som den gjorde i början av 1900-talet, men jag får i alla fall en aning om hur den kunde kännas då.
Hur parfymen luktar beror på många faktorer. Har de lyckats få fram samma ingredienser som i början av 1900-talet till exempel? Och hur doftade Shem-El-Nessim i mer fuktig miljö där det kanske också luktade kolrök? I alla fall verkar parfymkännare anse att Grossmith har gjort ett gediget arbete när de har återskapat parfymerna.
Hur doftar då Shem-El-Nessim?
Noterna är: citron och apelsinblomma i toppen, i mellanregistret finns bland annat ros, jasmin och irisrot, och i botten patchouli, cederträ, sandelträ, heliotrop och vanilj.
Shem-El-Nessim är en rik och mjuk parfym. Den jämförs då och då med Guerlains L'Heure Bleue vilket betyder blå timmen, alltså skymning. Jag upplever att Shem-El-Nessim är en ganska ljus doft - i alla fall inte mörkare än skymning.
 
Kategori: Parfym Taggar: Parfym
Hanneles bokparadis:

låter som gamla goda tider med fina damer, skulle inte ha något emot att ha en parfym från London ❤️

Svar: Det finns ju många Engelska parfymmärken: Creed, Penhaligons, Ormonde Jayne, Yardley är några som jag kommer på i all hast.
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

Green Girl av Kate Zambreno är en bra bok om fattiga flickor som säljer parfym på fint varuhus i London:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/07/green-girl-av-kate-zambreno.html

Svar: Tack för tipset!
Mösstanten

Emma Engström:

Denna har jag faktiskt aldrig sett! Låter som att den är underbar :D

Svar: Jag tycker mycket om den
Mösstanten

Tofflan:

Vilken spännande historia!!!!

Svar: Det är det faktiskt. :-)
Mösstanten

Angelica Wåhlin:

Tycker det är så spännande att du kan så mycket om parfymer! En annan kan knappt mer än om jag tycker att den luktar gott eller ej.

Svar: Intresserar man sig för något så lär man sig lite. :-)
Mösstanten

Jessica Högberg:

Vilken härlig historia!!

Bella:

Vad jag önskar att det gick att lägga in lukt i blogginlägg :D! Vill också känna hur en parfym luktade i början av 1900-talet!

Svar: Det är så svårt att beskriva dofter så det önskar jag också.
Mösstanten

Carolina:

Vilken härlig historia bakom den här parfymen! Härligt att du tycker den doftar gott :D

Svar: Den är väldigt fin.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: