Jag kan sakna smaken av ...

Ja vad kan det vara?
Saramadeleine som driver bloggen Orsakullan kör en bloggutmaning under maj månad. Jag tänkte vara med på fredagar så får vi se vad det blir av det. Idag vill hon alltså att vi ska berätta om något gott som vi saknar.
För mig är det kaffe. Det händer att jag dricker en och annan kopp, men sällan. Tyvärr klarar min mage inte ett kontinuerligt kaffedrickande. Men åh så gott det är med en kopp kaffe. Och när jag nu lever med en man som lagar supergott kaffe känns det lite tråkigt ibland. Han gör en mycket god espresso och kaffet han brygger om vi är många som ska dricka går inte heller av för hackor.
Smaken av kaffe saknar jag nog allra mest efter en kalasmiddag. Där sitter en kopp kaffe bra. Men då kan jag inte sova sedan.
Ack, ack jag får nöja mig med den underbara kaffedoften som min man åstadkommer.
 
Hanneles bokparadis:

Visst är det gott, dricker bara en kopp, med en liten slurk vispgrädde. Min mage har jag inga problem med, men jag får stark abstinens om jag inte får mitt kaffe; huvudverk och illamående. Därför räcker det med en kopp - för då skulle det inte göra något, inte märkas om jag blev utan... I England dricker jag bara te 🇬🇧
(När jag födde mitt första barn, mådde jag väldigt dåligt - det berodde inte på födseln utan illamåendet berodde på att jag inte fick mitt kaffe). Ett gift som jag inte skulle ge barn - själv har jag druckit kaffe sedan jag var 4-5 år, så var det på den tiden 😳

Svar: Det har jag förstått genom litteraturen att man gav barn kaffe. Min syster och jag fick nog dricka saft och läsk ganska länge. Och som tur är finns det ju inte bara kaffe utan även te. :-)
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

Te och skorpor fick vi av mor när vi var sjuka, hjälpte alltid mot magen :)

Det blidde en vante... ingen recension av mig:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/05/skriv-om-arbete-och-klass-novelltavling.html

Svar: Tack för länken till mig. Jag ser att du har Brev från en cell nu. Atbetarskrivares antologi har jag också skrivit om. Och romanen Göteborgshändelserna vill jag gärna läsa. Kanske kan det ske i sommar.När jag läste Pachinko precis nyss så bidde det inte ens en tumme. Jag gav upp efter ca 160 sidor. För dåligt skriven enligt mig. Synd, för ämnet är angeläget. Hade boken inte varit så tjock hade jag kanske ändå läst till slutet.
Mösstanten

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★:

Men du så tråkigt att magen säger stopp för dig när det kommer till kaffe, är ju en sak om man inte tycker om, men om man saknar blir det ju verkligen ledsamt :(

Svar: Jag deppar inte ner mig helt. Det finns te också. :-)
Mösstanten

Hanneles bokparadis:

(många har skrivit bra om Pachinko av Min Jin Lee... kanske översättarens fel? Kanske översatt genom engelskan, då finns det väl inte mycket kvar)

Svar: Jag tycker att hon redovisade alltför mycket. Det blev tråkigt. Talade om för mycket för läsaren. Det fanns inget mellanrum för läsarens fantasi. Men som sagt, angeläget ämne.
Mösstanten

Lillan Kind:

Den smaken kan jag förstå att du saknar! Så tråkigt för dig att magen säger ifrån. Jag kunde få känningar i magen för åratal sen, men det hjälpte att dricka med mjölk i. Nu mår magen bra, men jag dricker ändå med mjölk för det är gott😊

Svar: Så bra att du har hittat ett sätt att kunna njuta av det underbara kaffet.
Mösstanten

Kommentera inlägget här: