Fruntimmersveckan

Ja, den börjar i morgon med ett mansnamn: Fredrik. Sedan kommer Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina. Sex fruntimmer och en karl alltså. Redan på medeltiden firade man fyra kvinnliga helgon den här veckan.
I bondepraktikan kan man läsa att att det brukar regna under den här veckan. Den infaller under en regnig period men är statistiskt sett inte regnigare än veckan efter. Enligt SMHI finns det exempel på torra fruntimmersveckor, bland annat åren 1947, 1955 och 1994. Och den här torra sommaren måste jag medge att jag skulle tycka om en del regn i fruntimmersveckan. Men det ser inte ut att bli något.
Varför har jag nu illustrerat det här inlägget med en tårta? Jo det var en vecka späckad med namnsdagar när jag växte upp. Morfar hette Fredrik som andra namn. Mormor, mamma och jag hade Margareta som andra namn. Ja det är fortfarande mitt andra namn förstås. Och jag heter Kristina.
Namnsdagar skulle firas i min familj och då skulle det vankas tårta. Eftersom det är namnsdagar det handlar om här har jag valt att fota en lite mindre tårta, en längd. Eller en stubbe som de brukade kalla den hemma hos oss.
 

M/S Kind slussar i Tannefors

En dag när vi promenerade utefter Stångån höll båten Kind som bäst på med att slussa.
Vi har nämligen inte bara Göta kanal i närheten av Linköping utan en annan smalare kanal som börjar mitt i stan. Det är Kinda kanal som var färdigbyggd 1810. Kanalen är 80 km lång och av den sträckan är omkring 27 km grävd.
Som ni ser öppnas slussarna manuellt.
Broarna är låga och kanalen är smal. M/S Kind är den enda passagerarbåten som går på kanalen.
Här är ett foto på slussen i Tannefors som jag har tagit vid ett tidigare tillfälle.
Och här ligger M/S Kind i sin hemmahamn i Stångån vid Stångs magasin. Bågen över ån är ett konstverk som kallas Drömmarnas båge, skapad av Maja Spasova.
Vi promenerar ofta utefter Stångån och det är vi inte ensamma om. Det är ett populärt promenadstråk. Och det är kul att ha en kanal som börjar mitt i stan.
 

Halvårsjubileum

Man ska ta vara på sina jubileer och idag är det sex månader sedan jag startade den här bloggen. Det firar jag med den här pionknoppen som jag fotade tidigare i somras. Den kan få illustrera att jag har lärt mig lite mer om fotografering genom att blogga, till exempel att det går att fokusera på en del av bilden och få resten oskarpt. Även när man fotar med mobil. Det visste jag inte tidigare.
Det var mycket jag inte visste när jag började. Skulle jag få några besökare mer än ett par människor som jag kände som kanske skulle titta in på bloggen ibland? Vad skulle jag skriva om egentligen? Jag läste på nätet och fann att jag borde nischa mig om jag skulle få besökare. Det klokaste var att hitta ett lämpligt ämne och så köra på med det.
Ett lämpligt ämne? Böcker? Jag läser gärna men inte konsumerar jag så många böcker att det räcker till en renodlad bokblogg. Förresten så visste jag inte om jag skulle klara att skriva ett vettigt inlägg om en bok när jag började. Inte tänkte jag starta en livsstilsblogg heller. Så det blev så här som det blev. En salig blandning av böcker, annan kultur, vardag och lite funderingar.
Men trots den trevande starten tycker jag att det går bra. Jag har faktiskt en hel del besökare, från Boden i norr till Ystad i söder. Och några från andra länder också. Jag har hittat trevliga bloggsamarbeten som boklistan på tisdagar (den kommer snart igång igen) och Hett i hyllan som också är ett samarbete mellan bloggare som skriver om böcker. Och så har jag hittat bloggar av olika karaktär som jag följer.
Detta är den första bilden jag la ut. Den hamnade uppochner och jag förstod inte varför. Därför har jag tagit bort den från mitt första inlägg. Men nu när jag jubilerar kan den få komma till heders igen. Jag hade inte många bilder att välja på, så jag la in den här lysande pingvinen som en av mina söner hade med sig till jul. Det var i mitten av januari jag började blogga, och det var klokt att ha bilder till inläggen läste jag på nätet.
Ja så kan det börja.
Trevlig helg nu allihop!