Yacoubians hus

Yacoubians hus byggdes på 1930-talet i klassisk europeisk stil. Det ligger mitt i centrala Kairo och en gång bodde ministrar och miljonärer där. Nu finns där alla sorters människor. På taket bor de fattigaste i små skjul.
Huset och dess innvånare ger på så sätt en bild av det moderna Egypten. Boken handlar om flera av husets hyresgäster, en del välbeställda och andra fattiga. Men alla hyresgästerna är mer eller mindre offer för korruptionen och diktaturen i landet. Man kan inte göra någonting utan att betala mutor. Alla, från den förmögne företagsägaren till den fattige unge mannen som vill utbilda sig till polis, måste betala mutor om de ska ha framgång. Och betalar de inte så mycket som den som har makten över dem vill ha kan de råka riktigt illa ut.
Kvinnorna är också utsatta för ett förnedrande tafsande och måste ofta ställa upp på sin arbetsgivares övergrepp om de ska få behålla jobbet.
I huset bor både människor som lever på västerländskt sätt och människor som lever traditionellt muslimskt. Många unga vill flytta till Europa eftersom de inte ser någon framtid i landet. När Egypten deltar i Kuwaitkriget på USA:s sida växer protesterna. Ett islamiskt levnadssätt enligt koranen och sharia ökar bland de fattiga studenterna. De protesterar och demonstrerar och de straffas mycket hårt. De kastas i fängelse och torteras och förnedras.
Vad blir resultatet? Terrorismen och religiös extremism växer.
Yacoubians hus är enkelt och rakt skriven och miljöerna fint beskrivna. Vi lär känna många människor som bor i huset och fast det inte finns en framträdande huvudperson att följa är boken spännande att läsa.
I romanen finns också kärlekshistorier. En av dem växer fram mellan en äldre man och en ung flicka. Jag är lite allergisk mot sådana historier men här köper jag den helt och fullt. Det känns helt naturligt att den unga kvinnan kan älska den äldre mannen som behandlar henne så fint och är så förstående och som kan ge henne trygghet när jag tänker på hur hennes situation annars skulle se ut.
Yacoubians hus av Alaa al-Aswany, Bonniers 2008. Översättning: Tetz Rooke.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Brittisk feelgood

Nu är jag ute på svag is här och det känns inte riktigt bra fast dagens boklista ska handla om måbraböcker.
Nej allvarligt talat känns det bra ändå. Naturligtvis passar inte alla genrer alla. Jag har en liten lista på tre titlar och jag vet inte säkert om alla tre motsvarar dagens tema. Så kommentera det här, snälla ni. Jag räknar med att en del av er vet mycket mer än jag om feelgoodböcker.
I alla fall är det bra att brottas med de här olika temana. Det vidgar min syn på litteraturen. Varför inte läsa en bra feelgoodbok istället för en deckare? Man blir inte deprimerad av dem och man slipper nog mardrömmar på nätterna.
Temat, som denna tisdag alltså är brittisk feelgod, kommer som vanligt från Johannas deckarhörna.
Och så till min lilla lista. Från vänster:
Giraffens tårar av Alexander McCall Smith. Hans böcker om damernas detektivbyrå måste räknas som feelgooddeckare. Och fast McCall Smith är född i Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) och har bott i Botswana som är miljön för de här böckerna måste han väl räknas till de brittiska feelgoodförfattarna?
Mad about the Boy av Helen Fielding. En bok om Bridget Jones och här har hennes man tyvärr gått bort. Bridget Jones brottas med sorgen och ger sig så småningom ut på nätet och börjar twittra. En klockren feelggod, tycker jag, som var nöjsam att läsa.
Livet efter dig av Jojo Moyes. Titeln är en länk eftersom jag la ut ett inlägg om den här boken i lördags. Är detta feelgood? Kan det vara feelgood när boken handlar om en ung kvinna som tar hand om en ryggmärgsskadad man? Jag kände mig i alla fall inte deppig när jag hade slutat läsa. Den sista knorren från Paris gjorde sitt till.
Ja det var min lilla lista. Om ni går in på Johannas deckarhörna hittar ni fler feelgoodböcker.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Livet efter dig

Lou Clark är arbetslös och har svårt att få jobb. Så dyker ett erbjudande upp om att bli sällskapsdam åt en totalförlamad man, Will Traynor. Han har varit en mycket aktiv man och företagsledare. På fritiden har han rest överallt och dykt och klättrat och fotvandrat. Nu är han deprimerad över sitt begränsade liv.
Lou och Will är mycket olika. Will har pengar och säkerhet. Han är världsvan och vet hur det går till i de övre skikten i samhället. Lou kommer från en arbetarfamlij och har inte rest någonstans och hon har ingen utbildning. Däremot är hon levnadsglad och spontan.
Man förstår från början att kärlek ska uppstå, om inte annat på grund av det som står på bokens pärmar. Det är på sätt och vis ett klassiskt upplägg: Den världsvane mannen som vet hur allt går till uppfostrar och danar den lilla obildade kvinnan till att bli en ny människa. Unket kan man tro, men jag tycker inte att det är så i den här berättelsen. Genom att mannen är så handikappad och behöver hjälp med allt finns ett omvänt styrkeförhållande. Lou är anställd och behöver jobbet. Will har pengarna och hon kan avskedas när som helst. Men när de är tillsammans och han ska äta måste hon mata honom.
Livet efter dig är lättläst och spännande. Den är skickligt skriven. Det är Lou som berättar historien utom i några korta avsnitt där andra människor kommer till tals och hon ses utifrån. Ett bra grepp. Den är romantisk och bör kanske räknas som underhållningslitteratur precis som de flesta deckarna. Men Jojo Moyes roman har allvar. Vi får veta mycket om ryggmärgsförlamades stora svårigheter, om alla sjukdomar och komplikationer de kan få och om deras smärta och hur svårt det är att leva så begränsat och om den bristande handikappanpassningen i samhället.
Dessutom finns en stor existensiell fråga i berättelsen. Will är deprimerad och vill avlsuta sitt lidande. Är assisterat självmord moraliskt riktigt?
Livet efter dig av Jojo Moyes, Printz Publishing 2013. Översättning: Emö Malmberg.