Trädens hemliga liv

Som ni antagligen redan har lagt märke till läser jag mest skönlitteratur. Men det händer att jag bryter av med en faktabok och den här vill jag verkligen rekommendera. Peter Wohlleben studerade skogsbruk och arbetade sedan som skogvaktare i många år. Men han blev alltmer intresserad av ekologi och numera arbetar han med bevarande av urskogar.
Jag fick lära mig en hel del när jag läste den här boken: att träd av samma art samarbetar i en urskog. Att deras rötter har vuxit samman och att de kan ge näring till varandra. Träden kan också kommunicera, dels genom att sända ut kemiska ämnen i luften, dels genom elektriska signaler via rötterna, så vitt jag förstår. De har ingen hjärna, men de har minne.
Wohlleben utgår från bokskogarna i mellaneuropa där han arbetar, men det han skriver om berör även oss. Träd som är planterade i städerna på trottoarer och på gårdar kallar han gatubarn. De har det inte lätt, deras rötter får inte möjlightet att breda ut sig som de borde och ofta har de ingen artfrände att koppla ihop sig med. Från och med nu kommer jag att se på ett helt annat sätt på träden här i stan.
Massor av frön har yrt i luften här från björken som står en bit bort. Björk tillhör de träd som behöver mycket sol och som koloniserar öppna ytor. Därför flyger björkens frön långt i vinden, medan andra träd mera tappar sina frön rakt ner. Så vi har massor med björkfrön på balkongen att dammsuga upp.
Som sagt, i den här boken får man veta mycket om trädens liv
Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben, Norstedts 2017. Översättning Jim Jakobsson.
Trevlig helg nu allihop, antingen ni kommer till skogen eller nöjer er med träden i stan.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Tusen strålande solar

Mariam tvingas att resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Hon är endast femton år gammal, fattig och utomäktenskapligt barn till en förmögen man. Men hos honom får hon inte bo. Nej hon tvingas in i ett äktenskap där hon blir misshandlad och måste klä sig i burka när hon går ut.
Efter tjugo år tar hennes man sig ännu en hustru, den unga Laila. Hon vill studera vidare men är tvungen att gifta sig efter att hennes föräldrar har omkommit i en bombattack och hon har upptäckt att hon är gravid med sin älskade som har flytt till Pakistan. Om hon gifter sig snart med Mariams man kan hon få honom att tro att han är far till barnet. Och det är livsfarligt för en kvinna att leva ensam. Det går inte. Tyvärr kan det även vara livsfarligt att vara gift kvinna, vilket vi får uppleva senare i berättelsen.
Romanen spänner över många år och vi får ta del av Afghanistans våldsamma historia: den sovjetiska invasionen, krigsherrar, talibantiden och slutligen när den amerikanska koalitionen har tagit över. Allt detta upplever vi genom de två kvinnorna. Berättelsen ger också en stark insikt i kvinnornas situation, helt rättslösa och lämnade i sin makes våld.
Men denna roman är ingen historielektion. Den är fint gestaltad med miljöbeskrivningar som ger vackra eller fula bilder i mitt huvud när jag läser. För berättelsen är inte bara hemsk och mörk. Den är vacker också. Kärlek och vänskap finns i boken och alla män är inte onda och förtryckande. Lailas far och en mulla som undervisar Mariam i koranen när hon är barn är exempel på medkännande och mänskliga män. Förhållandet mellan Mariam och Laila som utvecklas från fientlighet till vänskap är också fint beskrivet.
Tusen strålande solar är mycket spännande, en gripande och levande berättelse med mycket mörker men också med ljus. Den är en riktig bladvändare som jag rekommenderar.
Tusen strålande solar av Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand 2008. Översättning: Johan Nilsson.
 
Kategori: Böcker Taggar: Böcker

Böcker som var för långa

Den här veckan är ämnet för boklistan från Johannas deckarhörna Böcker som var för långa. Det här är ju något väldigt personligt. Vissa människor tycker helt enkelt inte om att läsa väldigt omfångsrika böcker. Jag gör det absolut. Det finns böcker med väldigt många sidor, tunga tegelstenar, som jag har älskat att läsa. Och det finns böcker som inte är så omfångsrika som har känts alldeles för långa.
Så det här blir mycket personligt och inget rättesnöre för andra. Hur man upplever en bok kan bero på så mycket. Delvis spelar humör och trötthet in. Och med vilka intentioner man läser, och hur man griper sig an en bok.
Nu till min lista:
On the Road av Jack Kerouac. Det var inte utgåvan på fotot här som jag försökte läsa men det var den vi hade hemma så den får illustrera denna lista. Jag har för mig att boken var på engelska, den svenska översättningen dög inte. Kanske var det också en utgåva där allt det som förut varit struket var med. Ambitionsnivån var alltså hög. Alltför hög, visade det sig. Jag orkade kanske 20 sidor av denna pratiga bok. Sedan kände jag att jag fullständigt struntade i vart Jack åkte och vem han träffade. Denna bok var definitivt för lång.
Onda andar av Fjodor Dostojevskij. 672 sidor och jag läste hela boken men visst kändes den gräsligt lång. Den har ett viktigt ämne som fortfarande är aktuellt: en anarkist som vill göra attentat och där Dostojevskij gör upp med samtidens politiska modeidéer. Jag säger inte att ni ska låta bli att läsa den. Jag kan ha varit för trött. Men just då kändes den för lång.
Bibeln. Nu måste jag genast förklara. Att Bibeln var för lång berodde på mitt sätt att läsa den. Naturligtvis är den inte för lång. Bibeln är Bibeln. Men den nya bibelöversättningen hade kommit. Den var mera lätttillgänglig och skulle dessutom vara mer riktigt översatt så jag tänkte att nu ska jag läsa Bibeln från pärm till pärm. Ja ni hör ju! Vilket förhållningssätt! Jag läste ett litet stycke varje dag, jag kom in i Jobs bok, sedan tog det stopp. Bibeln var absolut för lång för mig när jag ville läsa den från pärm till pärm. Ändå är jag glad över att jag läste det jag läste. Jag fick verkligen inblick i hur gamla testamentet var färgat av det samhälle som den kom från. En stingslig, långsint och skoningslös gud som inte nöjde sig med att straffa Job utan hela hans släkt och alla oskyldiga djur som han ägde. En bra läsupplevelse trots allt.
Jack av Ulf Lundell. Den borde ha strukits ner en del enligt min åsik. Titeln är en länk för jag har skrivit om den här på bloggen.
Höstoffer av Mons Kallentoft. En deckare som utspelas i min hemstad. Ja den ville jag gärna läsa. Tyvärr tyckte jag att den var jättetråkig. Det var en massa insprängda kursiverade partier i boken som jag inte ens orkade läsa. De bara stoppade upp handlingen, tyckte jag. Antagligen finns det en massa andra människor som har läst den med behållning, men för mig var den för lång.