Filmen eller boken? Eller båda?

Vi lånade Berättelsen om Pi på biblioteket. En helt klart sevärd film om ynglingen Pi som reser med ett fraktfartyg med sin familj från Indien till Kanada. De ska emigrera dit eftersom det har blivit alltför svårt att driva djurparken som familjen äger i Indien. Med sig på fraktfartyget har de många djur, bland annat en bengalisk tiger, en orangutang och en hyena.
Under överfarten råkar de ut för en häftig storm. Hela familjen omkommer, utom Pi. Han hamnar ensam i en livbåt och där hamnar också tigern, orangutangen och hyenan. Sedan är det upp till Pi att klara sig vidare och förhoppningsvis räddas.
Man kan tro att det är omöjligt att filma den här historien. Men det är mycket trovärdigt gjort fast berättelsen är otrolig. En slags saga som griper tag och stundvis är andlöst spännande.
Filmen har jag alltså sett. Den bygger på en berättelse skriven av Yann Martel. Boken har jag inte läst. Vill jag läsa den nu när jag har sett filmen? Jag tror jag nöjer mig så här.
Ofta är det tvärtom. Jag kan ha läst en bok som jag tyckte var mycket bra. Sedan kommer filmatiseringen. Då har jag ofta inte lust att se filmen. Jag är rädd att jag blir besviken. Det finns undantag. En del klassiker har jag inget emot att både läsa och se på film.
Hur brukar ni göra? Filmen eller boken eller båda?
 
Kategori: Film Taggar: Böcker, Film;

En film att bli glad av

Den här filmen såg vi nyligen och jag kan bara rekommendera den. En härlig, mänsklig komedi som man blir glad av att se. Det är bra skådespeleri, det är roligt och människors sorger och tillkortakommanden finns också med så filmen är inte utan djup.
Den utspelas på ett bröllop på ett lyxigt slott och nästan ingenting blir som det var tänkt. Alltihop berättas från bröllopsfixaren Max och hans personals synvinkel. En oerhört självupptagen brudgum, en omöjlig fotograf. Fel orkester eftersom den avsedda inte kunde ställa upp. Många missöden ... Nej jag kan inte berätta mer. Se den istället!
Trevlig helg till er alla!
 
Kategori: Film Taggar: Film

Filmtips för Faustälskare

Den här filmen såg min man på filmstudion i Skövde när han bodde där. Sedan köpte han den och eftersom vi hade den hemma ville jag gärna se den nu efter att ha läst Doktor Faustus. Den boken har jag skrivit om här.
Filmen Faust är regisserad av Alexander Sokurov och den fick guldlejonet i Venedig 2011.
Filmen bygger på Goethes drama Faust där Faust möter djävulen och skriver kontrakt med honom för att få framgång i världen. Men Sokurov tolkar dramat på sitt eget vis. Handlingen är förlagd till en sagoaktig värld där medeltid och 1800-tal går ihop. Men det är en ond och bitvis ganska äcklig saga. Bilderna är fantastiska, ibland som filmade genom en förvrängande lins. Den liknar inget annat jag har sett och jag som har varit rädd för att läsa boken 1793 av Niklas Natt och Dag eftersom jag har tänkt att den är för magstark för mig har nog ändrat mig. Magstarkare än den här filmen kan den väl ändå inte vara?
Filmen är inte helt lätt att ta till sig men absolut värd att ses. Rekommenderas till Faustintresserade och cineaster.
Och med detta önskar jag er alla en trevlig helg.