Esther Ellqvist

Det här fina porträttet hänger på Gripsholms slott. Jag fick syn på det när vi var där härom sommaren. Men så fint, tänkte jag och så läste jag på skylten: Esther Ellqvist Bauer. Jaha! John Bauers fru, då har John Bauer målat porträttet, tänkte jag. Men det fanns mer att läsa på skylten under målningen. Självporträtt stod det.
Självporträtt! Var hon konstnär? Det var min reaktion, naturligtvis grundad på okunnighet. Men ändå lite typisk. Konstnärsfruarna avslutade ofta sin bana när de gifte sig och i konsthistorien har männen varit de stora. Först under andra hälften av 1900-talet har många intressanta kvinnliga konstnärer blivit välkända. Om de har varit gifta har de ofta anpassat sig till mannen och målat i mindre format, i hemmet.
Esther Ellqvist hade fem syskon, tre bröder och två systrar. Två av hennes bröder utbildades på Tekniska skolan i Stockholm, det som senare blev Konstfack. En bror blev kammarskrivare och båda hennes systrar utbildades också, den ena blev diakonissa och den andra studerade även hon vid Tekniska skolan och blev handarbetslärare. Esther Ellqvist själv studerade också på Tekniska skolan. År 1900 blev hon antagen till Kungliga akademien för de fria konsterna och eftersom hon var kvinna fick hon gå på fruntimmersavdelningen. Så var det på den tiden.
På Kungliga akademien träffade Esther Ellqvist John Bauer. Hon avslutade motvilligt sin konstutbildning när de gifte sig. År 1915 fick de en son. Tragiskt nog omkom hela familjen 1918 när kanalbåten Per Brahe sjönk i Vättern.
 

Ser ni dem?

Vi fick syn på det här paret under en av våra promenader. Undrar vilka de är. Kanske är de nyförlovade?
Det finns fler figurer på andra ställen längs ån: en liten metare, en resenär som bär på resväskor. En fågelskådare ska också finnas men den har jag inte sett. Det finns en liten stuga också som någon av dem kan bo i.
Tydligen är det inte känt vem som placerar ut de här små figurerna vid Stångån. Är det någon som vet?
 
Kategori: Konst Taggar: Konst, Kultur;

Sigrid Hjertén på Waldemarsudde

Det var Stockholm marathon, det var varmt, mycket varmt. Vi promenerade ut till Waldemarsudde eftersom spårvagnen inte gick. När vi kom fram var jag helt slut. Museer kan annars vara bra att besöka när det är varmt eftersom de ofta har luftkonditionering. Det fanns på Waldemarsudde så inomhusklimatet var skönt, men det hjälpte inte riktigt. Jaha, här hänger tavlor, tänkte jag slött. Här finns texter också som man kan läsa. Jaså.
Det enda vettiga vi kunde göra var att gå till Prinsens kök, restaurangen i museet. Va? utbrast jag, har de ingen uteservering?
Men det var nog lika bra att vi satt inomhus, och efter att ha ätit en god räksallad och druckit några glas vatten började krafterna återkomma.
Sigrid Hjertén räknas idag som en av de främsta konstnärerna inom den svenska modernismen. Hon föddes 1885 i Sundsvall, studerade vid Högre Konstindustriella skolan i Stockholm och arbetade med textil och möbler.  Men snart satsade hon på måleriet och var elev hos Matisse i Paris i sin ungdom.
Omkring 1910 blev Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald ett par. Här ser ni honom på två målningar. Den närmaste kallas Teatern och är målad 1915. Porträttet längst bort är från 1918.
År 1911 föddes sonen Ivan och alldeles innan gifte sig Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald. Ivan finns på en rad av Hjerténs målningar, här i högra hörnet på målningen Ateljéinteriör från 1916.
Både Sigrid Hjerté och Isaac Grünevald målade många stadsscener. Dessa är från 1910-talet. Fotona som jag har tagit är mestadels interiörer från utställningen och ni ser ju inte själva målningarna särskilt bra. I slutet av det här inlägget tipsar jag om några böcker där ni kan se Sigrid Hjerténs målningar avbildade och få veta mer om henne.
De här målningarna är mycket senare, från 1933 och 1934. Sigrid Hjertén ställde ut sina målningar många gånger under årens lopp, men inte förrän 1935 slog hon igenom och fick det erkännande som hon var värd. Det har ofta påståtts att  hennes man påverkade hennes konst och länge var det han som ansågs vara den stora konstnären och hon en mindre betydande. Men i Görel Cavalli-Björkmans biografi framkommer att Sigrid Hjertén var en mycket självständig och stark konstnär.
Sigrid Hjertén var en kraftfull konstnär och hon skötte också famlijens affärer. Dessutom levde hon och Isaac Grünewald åtskilda i långa perioder, hon bodde i Paris med sonen och han var i Stockholm och arbetade. Men under 1930-talet blev Sigrid Hjertén sjuk och fick så småningom diagnosen schitzofreni. Under sina allra sista år kunde hon inte arbeta. Hon avled år 1948 efter en misslyckad lobotomioperation.
När vi vandrade tillbaka in mot stan var jag glad att ha fått se alla Sigrid Hjerténs färgrika målningar. Besök utställningen om ni kan. Den pågår till den 29 augusti. Men det finns också ett par böcker där ni kan få veta mer om hennes liv och verk.
Kvinna i avantgardet - Sigrid Hjertén. Liv och verk av Görel Cavalli-Björkman, Bonniers 2017
Hjertén av Anders Wahlgren, Norstedts 2008
I själen alltid ren av Anita Goldman, Natur och Kultur 1995