Fristadsförfattare

Det finns många författare i världen som måste fly från sina hemländer. De förföljs - ibland av extremistgrupper, men ofta också av sin regering. De hotas till liv och lem. De sätts i fängelse. Deras möjligheter att publicera det de skriver skärs ner. Deras barn hotas. Är de kvinnor hotas de ofta med att bli våldtagna. Deras möjlighet till försörjning tas bort.  Och de mördas.
Allt detta på grund av vad de skriver och att de deltar i aktiviteter för demokrati och för kvinnors rättigheter - något som vi här i Sverige tycker är självklart att man ska kunna göra.
Det finns en organisation som heter ICORN, The International Cities of Refuge Network. Det är ett nätverk av städer runt om i världen där förföljda skribenter och konstnärer kan få en fristad. De får ett tvåårigt stipendium för sin försörjning och en trygg plats att bo på.
I Östergötland finns just nu två fristadsförfattare, Jahanara Nuri och Surpriti Dhar. De deltog i bokmässan i Linköping den 1 december i år. Här berättar Jahanara Nuri.
Och här håller Surpriti Dahr i mikrofonen. Dessa båda modiga kvinnor från Bangladesh berättade om sitt arbete för demokrati och för kvinnors rättigheter. Bangladesh har blivit alltmer odemokratiskt och skribenters möjlighet att verka har beskurits. De har både regeringen och islamistgrupper emot sig. Till slut kan enda möjligheten att publicera sig vara att blogga. Flera bloggare i Bangladesh har blivit mördade.
Vi fick också veta att nu har #metoo kommit även till Bangladesh där kvinnorna har det så fruktansvärt mycket värre än här i Sverige. Fristäder för författare behövs! #metoo behövs! Surpriti Dahr samlar berättelser från kvinnor.
Att få höra de här två författarna berätta på bokmässan var mycket intressant. Mer om bokmässan kan du läsa här.
Länk till ICORN här.
 

Kulturtant

Vad är det för fel med att vara tant? Tant är töntigt. En halvdum och inskränkt individ som handarbetar och trillar köttbullar. Vad det nu är för fel med att hålla på med det? En tantparfym är gammaldags och ute. Skulle aldrig jag använda, säger många. Att vara tantig. Nej hu så hemskt! Och kulturtanter alltså! De tror att de är något. Överallt på teaterföreställningar, utställningar, konserter och visaftnar ser man dem. Tanter, tanter.
Nu är det så att jag är inte bara mösstant, jag är kulturtant också. Kultur betyder mycket för mig. Här kan ni se tanten på en utställning i vintras, i Kulturhuset i Stockholm med fotografier av Lee Miller.
Men det finns faktiskt de som värderar kulturtanten högt. För ett litet tag sedan fick jag syn på en video.
Artisten Emil Jensens hyllning till kulturtanten
Det värmde i hjärtat. Fram för tanten och fram för kulturtanten! Kulturtanten är inte bara konsument. Hon ordnar kulturevenemang och många kulturtanter är också skapande konstnärer. Jag tar några exempel:
Författaren Kerstin Ekman som har givit oss en massa fin litteratur.
Skådespelerskan Maggie Smith som har glatt oss så mycket som änkegrevinnan i Downton Abbey.
Tina Turner. Är inte det en tant som heter duga?
Konstnären Marianne Lindberg de Geer.
Jag skulle kunna hålla på länge men det får räcka med detta. För så här är det: tant är bra och tanter finns i många skepnader.
Här har den kombinerade mösstanten och kulturtanten plötsligt fått en gitarr i famnen. Konstigt. Hon spelar inte gitarr nu på äldre dar fast hon gjorde det lite som tonåring.