Ett råd - så klarar du värmen

Pust stön stånk! Som ni nog redan förstått har jag svårt för värme. Vi kom hem i förrgår till en tillbommad lägenhet där det var 27 grader inomhus efter att ha varit bortresta en dryg vecka. Det kommer inlägg från resan här på bloggen men idag tänkte jag ge er mitt bästa råd om hur man kan klara de heta dagarna.
Naturligtvis är friluftsbad det bästa rådet för de som vill och kan. Till och med jag, som har utvecklats från en badbaddare till en riktig badkruka, har badat ett par gånger denna sommar. Men bortsett från det är bästa rådet att besöka museer som har luftkonditionering. Bäst är Livrustkammaren i Stockholms slott. Tyvärr är basutställningen stängd för ombyggnad i år.
För ett par år sedan tillbringade jag en mycket het vecka i Stockholm hos min dotter. Meningen var att jag skulle passa på att besöka stadens museer.  Det var så varmt. Solen strålade på den blå himlen. Jag planerade strategiskt och tänkte: jag går av tunnelbanan i Gamla stan och så går jag genom den i skuggan så mycket som möjligt fram till slottet. Så det gjorde jag. Sedan betalade jag inträdet och gick ner i Livrustkammaren.
Å ett sådant härligt ställe! Svalt och luftkonditionerat och dessutom mörkt. Jag slapp det där hemska solskenet! Ni anar inte hur länge jag satt där på en soffa och bara njöt.
En bonus är att det finns en massa intressant att titta på där nere. Tyvärr är ju basutställningen stängd och man kan bara se de kungliga vagnarna den här sommaren. Men det är säkert väldigt bra klimat bland vagnarna också. Dessutom finns skattkammaren med kungakronor och juveler också i källarvalven. Rekommenderas som ett bra alternativ.
Överhuvud taget kan luftkonditionerade museer ge trevlig lindring från värmen. Alla är tyvärr inte så välutrustade, men många är sköna oaser i hettan.
 
Kategori: Museer Taggar: Museer

Motala rundradiomuseum

En gråmulen dag härom sommaren åkte vi till Motala för att titta på radiomuseet.
Huset är byggnadsminne och museet är väl värt ett besök. Anläggningen är från 1927 då Motala var en viktig radiosändare i Sverige. Inne i byggnaden finns 30 kW-sändaren från 1927 samt 150 kW-sändaren från 1935. Sändaren från 1927 är en långvågssändare av märket Marconi och var på sin tid Europas starkaste. Sändningarna nådde 20 till 30 mil från Motala.
Två master som var 120 meter höga och tillverkade på Motala verkstad monterades utanför byggnaden och mellan dem gick en 140 meter lång antenn.
Jag vet faktiskt inte vilket som är vilket på mina bilder här. Det jag fascineras av i en sådan här anläggning är vilka stora grejer som gick åt för att sända radio på den tiden.
Och hur vackert det kan vara. Som konstverk.
Och hur mycket elkraft som gick åt.
Det finns andra utställningar också, bland annat av radioapparater, så man kan följa den utvecklingen alltifrån de äldsta till lite modernare. Man kan lära sig en hel del om radions historia på det här museet, men man kan ha stor behållning bara genom att uppleva.
Radion var en stor och häftig företeelse när den kom.
Rundradiomuseet i Motala har gratis inträde och på tisdagar är det fria visningar för allmänheten läser jag hos Visit Östergötland.
Har du hört radioanropet "Stockholm Motala"?
 
Kategori: Museer Taggar: Museer

Onkel Adamsgården

Här bodde Onkel Adam, alltså Carl Anton Wetterberg. Det är en gammal stadsgård i Linköping och den är uppförd i slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet. Och hör och häpna: den ligger inte i Gamla Linköping utan den tillhör de hus som finns kvar på sin ursprungliga plats! Gården ligger alldeles intill det gamla tullhuset, alltså strax utanför stadsgränsen i gammal tid.
Det är rätt märkligt att den kallas Onkel Adamsgården för Wetterberg bodde där bara efter att han pensionerats från sitt arbete som läkare för Livgrenadjärregementet i Linköping och fram till sin död. 1920 såldes gården till Linköpings stad och blev museum. Idag tillhör den Östergötlands museum.
Mannen på det stora proträttet i mitten är Wetterbergs far och mannen på det lilla porträttet under föreställer prosten Erik Gustaf Brydolf som köpte gården år 1837. Carl Anton Wetterberg var gift med prostens dotter Hedda.
Till minne av deras guldbröllop.
Jag är inte alls säker på hur mycket av inredningen som kommer från Wetterbergs tid. Det här gångjärnet ska vara från 1700-talet så det fanns när han bodde i gården.
Men det är fint att besöka gamla miljöer.
Den här vasen är i alla fall inte från 1800-talet men ett fint blickfång vid fönstret.
Trädgården restaurerades 2002-2003.
Så här såg han ut, Carl Anton Wetterberg. Han var inte bara läkare utan också skribent och använde då pseudonymen Onkel Adam. Wetterberg var intresserad av socialt arbete och startade en tidning för barn, vilket var mycket ovanligt på den tiden. Han måste ha gjort stort intryck på Linköpingsborna eftersom byggnaderna kallas Onkel Adamsgården fast han inte bodde där så länge och fast så många andra människor har bott där.
Gården är inte öppen varje dag utan visas vid enstaka tillfällen. Vi hade tur som såg på nätet att visningen skulle ske och det var en underbar sommarkväll så det kunde knappast bli bättre.