Motala rundradiomuseum

En gråmulen dag härom sommaren åkte vi till Motala för att titta på radiomuseet.
Huset är byggnadsminne och museet är väl värt ett besök. Anläggningen är från 1927 då Motala var en viktig radiosändare i Sverige. Inne i byggnaden finns 30 kW-sändaren från 1927 samt 150 kW-sändaren från 1935. Sändaren från 1927 är en långvågssändare av märket Marconi och var på sin tid Europas starkaste. Sändningarna nådde 20 till 30 mil från Motala.
Två master som var 120 meter höga och tillverkade på Motala verkstad monterades utanför byggnaden och mellan dem gick en 140 meter lång antenn.
Jag vet faktiskt inte vilket som är vilket på mina bilder här. Det jag fascineras av i en sådan här anläggning är vilka stora grejer som gick åt för att sända radio på den tiden.
Och hur vackert det kan vara. Som konstverk.
Och hur mycket elkraft som gick åt.
Det finns andra utställningar också, bland annat av radioapparater, så man kan följa den utvecklingen alltifrån de äldsta till lite modernare. Man kan lära sig en hel del om radions historia på det här museet, men man kan ha stor behållning bara genom att uppleva.
Radion var en stor och häftig företeelse när den kom.
Rundradiomuseet i Motala har gratis inträde och på tisdagar är det fria visningar för allmänheten läser jag hos Visit Östergötland.
Har du hört radioanropet "Stockholm Motala"?
 
Kategori: Museer Taggar: Museer

Onkel Adamsgården

Här bodde Onkel Adam, alltså Carl Anton Wetterberg. Det är en gammal stadsgård i Linköping och den är uppförd i slutet av 1700-talet eller i början av 1800-talet. Och hör och häpna: den ligger inte i Gamla Linköping utan den tillhör de hus som finns kvar på sin ursprungliga plats! Gården ligger alldeles intill det gamla tullhuset, alltså strax utanför stadsgränsen i gammal tid.
Det är rätt märkligt att den kallas Onkel Adamsgården för Wetterberg bodde där bara efter att han pensionerats från sitt arbete som läkare för Livgrenadjärregementet i Linköping och fram till sin död. 1920 såldes gården till Linköpings stad och blev museum. Idag tillhör den Östergötlands museum.
Mannen på det stora proträttet i mitten är Wetterbergs far och mannen på det lilla porträttet under föreställer prosten Erik Gustaf Brydolf som köpte gården år 1837. Carl Anton Wetterberg var gift med prostens dotter Hedda.
Till minne av deras guldbröllop.
Jag är inte alls säker på hur mycket av inredningen som kommer från Wetterbergs tid. Det här gångjärnet ska vara från 1700-talet så det fanns när han bodde i gården.
Men det är fint att besöka gamla miljöer.
Den här vasen är i alla fall inte från 1800-talet men ett fint blickfång vid fönstret.
Trädgården restaurerades 2002-2003.
Så här såg han ut, Carl Anton Wetterberg. Han var inte bara läkare utan också skribent och använde då pseudonymen Onkel Adam. Wetterberg var intresserad av socialt arbete och startade en tidning för barn, vilket var mycket ovanligt på den tiden. Han måste ha gjort stort intryck på Linköpingsborna eftersom byggnaderna kallas Onkel Adamsgården fast han inte bodde där så länge och fast så många andra människor har bott där.
Gården är inte öppen varje dag utan visas vid enstaka tillfällen. Vi hade tur som såg på nätet att visningen skulle ske och det var en underbar sommarkväll så det kunde knappast bli bättre.
 
Kategori: Museer Taggar: Museer

Utställningstips

Som jag skrev igår gör tisdagsboklistan sommaruppehåll så här kommer istället ett tips på en intressant utställning. Det är karikatyrer ritade av Ragnvald Blix som visas på Arbetets museum i Norrköping just nu. Utställningen visar vassa karikatyrer av Hitler och andra nazister. Ragnvald Blix publicerades bland annat i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under Torgny Segersterds redaktörskap.
Om ni kommer till Norrköping i sommar rekommenderar jag den här utställningen. Den visas till den 14 oktober. Och om ni kommer dit senare i år så gör ändå ett besök på Arbetets museum. Det är ett bra besöksmål, mitt i Strömmen som det ligger. En egendomlig trekantig byggnad som har varit textilfabrik.
Det här är inte Arbetets museum utan utsikt från det. Längs den södra fasaden går en brygga och det är från den som jag har fotograferat den här skorstenen. Den är ett konstverk skapat av Jan Svenungson och uppförd år 1999.
Här är utsikt mot Bergsbron.
Och här står jag vid yttersta spetsen av Arbetets museum. Ni ser väggen till höger. Den här riktiga skorstenen tillhör Norrköpings stadsmuseum.
Här är en länk till en sida om husets historia på Arbetets museums hemsida. Där kan ni se hur huset som jag står intill byggdes och hur det ser ut nu. Det kallas Strykjärnet på grund av sin form.
Som sagt, en fantastisk miljö att komma till och en fin karikatyrutställning.