Hett i hyllan #55 – Döden spelar falskt

När James Bondfilmerna kom en gång i tiden tyckte jag att de var spännande att se, men efterhand tröttnade jag och nu tycker jag att de är tråkiga. Möjligen kan jag titta lite på någon av de tidigare för att kunna utbrista: ”Men så idiotiskt! Vilken kvinnosyn! Och så vidare. Någon bok av Ian Fleming, skaparen av James Bondfiguren, har jag aldrig läst.

På Wikipedia läser jag att Ian Fleming (1908-1964) själv hade varit spion under andra världskriget. Han kom från överklassbakgrund och var först emot att Sean Connery skulle spela Bond i filmerna eftersom han kom från ett fattigt arbetarhem i Skottland och dessutom inte hade gått på Eton. Trots detta, eller kanske tack vare detta, blev Sean Connerys James Bondgestalt ikonisk som vi alla vet.

Kommer jag att läsa den här boken? Det skulle visserligen vara intressant att göra det för att få veta hur Ian Fleming skrev, men jag tror knappast att det blir av. Visserligen börjar den lite spännande med en skorpion och en skalbagge, men det finns så mycket annan spänningslitteratur som jag hellre läser.

På baksidan finns denna text:

Hans viljestyrka var borta. Han ville bara sova. Eller till och med dö. Vad som helst som kunde minska smärtorna som rasade inne i honom och över hela hans kropp, som stack och sved och dunkade och malde i honom – som kunde döda minnet av fyra kängor som sparkade honom och minnet av grymtningarna från de två svarthuvade gestalterna.

Döden spelar falskt av Ian Fleming, Bonnierförlagen 2001. Översättning: Torsten Blomkvist.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

13 kommentarer på “Hett i hyllan #55 – Döden spelar falskt

  1. Det här var högst besynnerligt. Jag vet att jag har haft ett par böcker av Fleming, men när jag kollade för att se vilka jag har läst så fanns det inga spår av dem överhuvudtaget 😮 Nåja, förr uppskattade jag Bond-filmer, men nu tycker jag att hela grejen med dem (det som gjorde dem speciella) är helt borta. Tittar nog knappt på dem längre.

    Gilla

  2. Njaa, de första filmerna är ganska fulla av objektiverade kvinnokroppar som jag minns. Det kom starkare kvinnor vartefter, visserligen.

    Gilla

Lämna en kommentar