Enligt omslagsfliken till Utsikt från en grästuva kallar Harry Martinson innehållet i den här boken småprosa. Det är kortare stycken som dels har varit publicerade tidigare men inte i bokform, dels nyskrivna texter. Alla ska handla om naturen på olika sätt.
Få förenar som Martinson lidelsen för fakticitet med förmågan att stransponera verkligheten till vision och stämning. Perspektivet växlar också ständigt på det mest omväxlande och tankeväckande sätt. Än är blicken fäst vid grästuvan och dess mikrokosmos av strån och kryp, än höjer den sig mot horisonten och konstaterar att ett stackmoln över den svenska skogen kan vara ståtligare än något Gaurisankar.
Efter att ha läst detta på omslagsfliken blev jag tvungen att googla lite för att få reda på vad Gaurisankar är och det visar sig att det är ett berg, en bergstopp 60 kilometer väster om Mount Everest. Och jag får hålla med om att det är ett häftigt perspektivskifte mellan den lilla grästuvan och det jättelika höga berget.
Nog vill jag läsa i den här boken.
Utsikt från en grästuva av Harry Martinson, Bonniers 1963.
Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.
Mösstanten 
Jag vet att vi läste honom i gymnasiet, men vad vet jag inte. Har aldrig varit lockad att läsa honom, frivilligt.
GillaGilla
kul att du plockar fram Martinson, inte läst denna.
GillaGilla
Så kan det vara. Själv har jag haft en del glädje av att läsa honom.
GillaGilla
Man glömmer så lätt vissa författare i den stora mängd som finns.
GillaGilla
Jag läste Vägen till Klockrike nyligen och blev inte direkt sugen på mer Harry tyvärr.
GillaGilla
Den läste jag för mycket länge sedan och då tyckte jag om den. Senare fick i livet fick jag veta att Klockrike finns i verkligheten. Det trodde jag inte förut, men det är en ort i Östergötland.
GillaGilla
Delarna om luffarlivet var ganska intressanta men det var för segt och för många rövarhistorier med.
GillaGilla