The greatest love of all – novell av Annika Norlin

En del av de vackraste kärlekshistorierna berättas aldrig. Jag har då aldrig hört någon berätta om den med mig och Sylt Järvinen.
Sylt Järvinen hade dimmiga ögon och ett runt ansikte. Han hade stora händer, och människor har väntat i dagar för att höra honom tala. Det var värt att vänta på. Ibland log han. Det var också värt väntan. Du vet hur det var när du var liten och du somnade i soffan när mamma eller pappa tittade på tv. Du kunde känna mammas hud värma ditt bara ben. Du kände dig inte glad precis, men varm, avslappnad, och du förstod att inget kunde skada dig, inte egentligen. Den grejen blixtrade genom mig när Sylt Järvinen log.

The greatest love of all är den andra novellen i Annika Norlins samling Jag ser allt du gör. Den är dråplig, rolig och varm. Det är en novell som ger lite guldkant att läsa trots dess vardaglighet och lite spektakulära innehåll. Berättaren har bara en arm. Varför ska det vara med i novellen? kan man fråga sig. Men när jag har läst den känner jag att det nog ska vara så. En novell som känns positiv efter läsningen fast berättaren bara har en arm och blir retad för det som barn, ja varför inte? Skönlitteratur som gör en lite glad har alltid sitt värde och kanske ännu mer just nu.

The greatest love of all – novell ur samlingen Jag ser allt du gör av Annika Norlin, Weyler 2020.