Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött

Henrik Johanssons nya bok handlar om hans arbetsliv, från praktik och arbetsmarknadsprojekt till hans författarskap. En poetisk CV läser jag på bokens baksida och det kan man nog säga att det är. Någon slags poesi i dialogform. Tonen är både ironisk och djupt allvarlig.

Stora problem ligger till grund för hans text. Unga människor utnyttjas både genom praktikjobb och genom ungdomslöner, och när de blir så gamla att arbetsgivaren måste betala mer får de inte längre jobba på den arbetsplatsen. Det är arbetsmarknadsprojekt som är förvaringsplatser och det är arbetsplatser med hårda arbetsvillkor. Bageriarbete och restaurangjobb tar stor plats i boken. Henrik Johansson har arbetat på bageri i många år så han vet vad han talar om – eller skriver om.

Men boken är inte tung att läsa. Den är ironisk och absurd. Där finns en hel del humor. Den är lättläst och underhållande och tänkvärd och ibland finns formuleringar som känns igen från litteraturhistorien. Jag kan tycka att boken innehåller lite för mycket upprepning med formuleringar som han sa, jag sa och så vidare i varje dikt. Men upprepningen ger ju också en känsla av arbetslivets tristess när människor inte får ta ansvar själva och utsätts för direktiv och order som inte bara är utnyttjande utan som kan vara både farliga och absurda. Dessutom är det inte bara människor som säger något. Det är arbetsförmedlingen, kommunen – till och med måndagen kan komma till Henrik Johansson och säga något. Texten får i och med detta en ironisk prägel, författaren skriver lite från ovan, men den får också en fantasifull, nästan sagoaktig ton. Och samtidigt är den förankrad i författarens stora erfarenhet från verkligheten på arbetsgolvet och och har allvarlig kritik mot förhållandena där.

På sidan 93 kan man läsa dikten Bageri XVII:

En timmis kom till mig och sa:
Chefen säger
att jag ska städa under inskicket.
Jag sa:
Det går inte
medan jag kör ugnen.
Timmisen sa:
Chefen har skruvat bort
skyddsplåtarna.
Jag sa:
Jag kör inte ugnen
när någon städar.
Timmisen sa:
Kan jag hälsa det
till chefen?
Jag sa:
Ja.
Timmisen sa:
Du är min skyddsplåt.
Jag sa:
Äsch, du.