Månad: mars 2023

Patria av Fernando Aramburu

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Patria står för Baskien. Det är ett område vid nedre delen av Biscayabukten, ett mycket bergigt område vars ena del finns i Spanien och den andra i Frankrike. Romanen Patria handlar om två familjer. Fadern i den ena familjen arbetar på ett gjuteri i byn. Den andra fadern äger ett åkeri. Deras hustrur, Bittori och Mira, är hemmafruar. De är väninnor och deras män umgås som vänner.

Men i Baskien finns organisationen ETA som vill ha ett fritt, socialistiskt Baskien. ETA bildades ursprungligen 1959 som en reaktion på Francoregimen förtryck. ETA genomförde väpnade aktioner och den verksamheten fortsatte även efter Francos fall. Fernando Aramburus roman handlar om vad som kan hända med människorna när den politiska verksamheten utförs med våld. Attentat mot höga Francodignitärer kan väl många tycka är befogat, men attentaten har fortsatt ända till 2011 då ETA lade ner vapnen. Och eftersom ETA naturligtvis behövde pengar till sin verksamhet utpressade de företagsägare.

I romanens by förekommer många demonstrationer för ETA och för fängslade ETA-medlemmar. Många människor i Baskien har dött i attentat under årens lopp och många ETA-aktivister sitter i fängelse. Unga pojkar radikaliseras och går med i rörelsen. Så sker med en av sönerna till gjuteriarbetaren. Det är alltså Miras son. Det är hon som är den starka parten i det äktenskapet. Sonen försvinner från familjen för att utbildas till vad han anser är en frihetskämpe. Vi skulle nog säga terrorist. ETA har terrorstämplats av FN, USA och EU. Samtidigt har den spanska statens behandling av de fängslade ETA-aktivisterna varit mycket hårdhänt. Bland annat har tortyr förekommit.

Åter till romanen. En dag blir Bittoris man, åkeriägaren, skjuten till döds. Innan dess har slagord skrivits på väggar i byn om att han är en förrädare. Hela byn slutar umgås med Bittoris familj och vänskapen mellan de två kvinnorna tar slut.

Det blev mycket om ETA här, men romanen Patria handlar faktiskt om människor. Mira och Bittori är framträdande gestalter i berättelsen, men egentligen handlar romanen om hela familjerna, om männen och om barnen som växer upp, som studerar och börjar arbeta och bildar familj, och ett av barnen blir alltså terrorist. Patria är en omfångsrik roman, men i det här fallet tycker jag att alla sidorna behövs. Romanen spänner över många år och den ger en upplevelse av en mycket komplex historia. Den har en lugn takt och den är inte särskilt känslosamt skriven fast den handlar om hemska händelser och mycket upprörda känslor. Det tycker jag är bra. Det gör att man både lever med i människornas öden och håller sig en bit ovanför texten. Man får mycket att fundera på. Boken rekommenderas.

Paria av Fernando Aramburu, Brombergs 2018. Översättning: Manni Kössler.

Hett i hyllan #194 – Tjuven och kärleken

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Tjuven och kärleken hittade jag på bibliotekets bokbytardisk som så många andra böcker. Författaren Jean Genet har jag aldrig läst något av. Han var en fransk författare som levde mellan 1910 och 1986. I sin ungdom var han vagabond, småkriminell och prostituerad men blev senare författare och politisk aktivist. Flera av hans romaner var kontroversiella på grund av hur han framställde homosexualitet och kriminalitet.

Originaltiteln till Tjuven och kärleken var Notre-Dame des Fleurs och den kom på franska första gången 1943. Det var hans debutbok och han skrev den när han satt i fängelse.

På baksidan av min bok läser jag:

”Tjuven och kärleken intar en särställning i Genets produktion. Den har inte samma intensitet och samma dramatiska täthet i själva fabeln som Matrosen och Stjärnan, den har inte samma dokumentariska pregnans som Tjuvens dagbok och Rosenmiraklet, men i högre grad än någon av författarens övriga confessions ger den prov på den brinnande skönheten i Genets universum, det universum där ’Den Evige uppenbarar sig i gestalten av en hallick.’”

Ja det här blir något att bita i när jag läser boken. För det vill jag göra.

Tjuven och kärleken av Jean Genet, Wahlström & Widstrand 1957. Översättning: Nils Kjellström.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.



Fri – En uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Lea Ypi växte upp i Albanien medan landet fortfarande var kommunistiskt. Hon hade en bra uppväxt på många sätt och slapp uppleva mycket av diktaturens förtryck. Fri är en levande skildring av den växande flickans liv och hur hennes föräldrar gör vad de kan för att skydda henne. Mammans släkt var rik och ägde skepp och fabriker före omvälvningen efter andra världskriget. Om det som hände förr och om släktingar som hade fängslats talade man inte. Ett barn förstår ju inte att det finns vissa saker man inte ska nämna så därför höll föräldrarna Lea ovetande om en hel del. Många samtal i familjen upphörde när flickan kom in i rummet.

Ändå röjde flickan ibland fakta som inte borde avslöjas, till exempel att familjen inte hade något porträtt av ledaren Enver Hoxha i vardagsrummet. Lea Ypi berättar med stort allvar men också med humor om familjens liv, om föräldrarnas fel och brister och om livet i ett land som var avskiljt från resten av Europa och som bröt med Sovjetunionen och senare med Kina. Det kom turister till landet från väst, annorlunda människor som drack cola cola, och en sådan burk som man kunde hitta slängd någonstans var ett värdefullt föremål som kunde få en hedersplats på en broderad duk ovanpå familjens tv. För varor måste man köa och detta kunde bli långvarigt. Där kunde man få nya bekantskaper. För att klara vardagslivet kunde man märka ut sin plats i kön med en sten när man var tvungen att gå därifrån en stund. Det var allmänt vedertaget.

Överhuvudtaget var livet tvådelat. Man kunde inte alltid tala sanning och det gällde att manövrera klokt och hänga med i utvecklingen. Det man kunde tala fritt om måste man kanske förtiga framöver. Normerna för hur man skulle leva och hur man fick klä sig och klippa håret var snäva.

Så kom förändringen. Regimen föll och folket fick plötsligt frihet. Det blev en kaotisk tid med stora svårigheter. Många, många blev arbetslösa. Inbördeskrig bröt ut. Då hägrade Europa, men massor av fattiga albaner var inte välkomna. Och är man fattig är friheten begränsad. Albanien var ett mycket fattigt land och jag tänker att fast omställningen för människorna i exempelvis Östtyskland var svår var det ännu värre för albanerna.

Lea Ypi är professor i politisk teori vid London School of Economics. Hon har stor överblick och hennes memoarbok tar inte bara upp flickans upplevelser utan också storpolitik och ekonomi, de krafter som ledde till att det blev som det blev. Därför är Fri inte bara en fin och rörande berättelse om en familj och en flickas uppväxt utan också en överblick över skeenden som i varje fall jag inte kände så mycket till. Jag hade till exempel ingen aning om att det blev inbördeskrig i Albanien efter kommunismens fall. Någon gång måste jag ha hört det. Men kanske glömt.

Fri – En uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi, Bonniers 2022. Översättning: Amanda Svensson.