Ett barn av alla folk av Pramoedya Ananta Toer

Det här är andra delen av den så kallade Burukvartetten och den är en direkt fortsättning på den första, Människornas jord. Minkes unga hustru Annelies har tvingats resa från Indonesien till kolonialmakten Nederländerna och Minke och Annelies mor har inte haft någon laglig rätt att hindra detta. Annelie har en Nederländsk far. Annelies mor är en före detta konkubin till ägaren av jordbruksföretaget de driver. Hon är inföding, liksom Minke. Hon är en mycket skicklig företagsledare men hennes husbonde är nu avliden och andra nederländska släktingar ärver företaget. Modern har inga som helst rättigheter, vare sig när det gäller dottern eller företaget och hon riskerar att förlora allt.

Jag säger inte mer om handlingen eftersom det finns en viss spänning som driver berättelsen framåt. Ändå är denna del inte lika spännande och omskakande som den första, men spännande och intressant nog. Minke är mycket ung. Han har nyligen avslutat gymnasiet. Han skriver i tidningar och tidskrifter och har haft viss framgång. Fortfarande är han mycket naiv och vet inte så mycket om de verkliga förhållandena i landet och världen. Tiden är slutet av 1800-talet. Kolonialmakterna kämpar om världens tillgångar och rörelser mot utsugningen och maktmissbruket växer fram i olika länder.

Hur det ska gå för Minke och Annelies mor är ett bärande tema i romanen men kanske det viktigaste temat ändå är Minkes växande och lärande. Båda de första delarna av kvartetten är på så sätt utvecklingsromaner. Samtidigt lär sig läsaren mer och mer om förhållandena i Nederländska Ostasien och om maktspelet runt omkring. I kvartettens första del var gestaltningen starkare rent känslomässigt. I Ett barn av alla folk är den lite mer intellektuell. Men Minkes och Annelies mors utsatthet känns verkligen när jag läser. Och gestaltningen av hur bönderna fråntas mer och mer av sina rättigheter och möjligheter till utkomst av sockerindustrin är slående.

Ett tredje tema är kvinnornas situation. Traditionellt i Indonesien har kvinnan en tjänande och underdånig position. Det upplever jag starkt när jag läser. Som infödingskvinna har hon ett dubbelt förtryck, dels från landsmän men också i mycket hög grad från kolonialmakten. Dock finns starka kvinnor i berättelsen. Annelies mor är exempel på detta.

Sammantaget är Ett barn av alla folk en mycket bra och viktig roman som jag rekommenderar.

Ett barn av alla folk av Pramoedya Ananta Toer, Leopard förlag 2009. Översättning: Per Holmer.

Del tre och fyra i kvartetten heter Fotspår och Glashuset.

Sitas eld – novell av Oka Rusmini

Sitas eld utspelas på Bali. Den handlar om flickan Ni Luh Putu Sita från tolvårsåldern till att hon är en erfaren kvinna. Novellen ger korta glimtar ur hennes liv och temat är kvinnornas utsatta ställning. Kolonialmaktens män rövar bort dem och tar dem som konkubiner, men också landsmännen förtrycker och utnyttjar dem. Novellen växlar mellan vackra sensuella partier och hårda, krassa avsnitt som gestaltar en kvinnas utsatthet. Novellen är rakt och på sätt och vis sagoaktigt skriven. Det är som om flickans öde är bestämt i förhand. Samtidigt är den ett protestskrik mot förtrycket. En mycket bra och viktig novell.

Sitas eld av Oka Rusmini ur samlingen Indonesien berättar – Tusen gevärskulor, tusen fjärilar, Tranan 2012. Översättning: Stefan Danerek

Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer

Människornas jord är del ett av en episk kvartett historiska romaner från Indonesien. Den kallas Burukvartetten och den framförde författaren för sina medfångar under 15 år då han var politisk fånge på ön Buru.

Människornas jord utspelas på Java och huvudsakligen i Surabaya. Det är i slutet av 1800-talet. Huvudperson är ynglingen Minke som är elev sista året på det holländska gymnasiet. Java är en del av Nederländska Ostasien, kronkolonin som bildades år 1800. Minke är i början bländad av det västerländska men under berättelsens gång framträder orättvisorna och förtrycket mer och mer. Minke är infödd och tillhör en gammal javanesisk adelssläkt. Juridiskt räknas han dock till gruppen infödda som är den lägsta. Lagen i kronkolonin delar människorna enligt ras: vita, indos och infödda. Indos är av blandras, en vit far och en infödd mor resulterar i en indo.

Minke har svårt att finna sig tillrätta. Han med sin västerländska utbildning hör inte längre hemma i det traditionella javanesiska samhället. Samtidigt kan han aldrig bli en fullvärdig medlem av den europeiska befolkningen i landet fast han är intelligent och bland de duktigaste i skolan. Nederländska ostinidien är ett starkt rasistiskt samhälle

I romanen gestaltas kvinnornas svåra situation. Traditionellt enligt kulturen i landet är det männen som styr. Till det tillkommer kolonialmaktens förtryck. I landet finns ett system med konkubiner. Vita män tar sig ofta en sådan. Hon kan ha blivit såld av sin far till den vite mannen, en slav alltså, men i folkets allmänna medvetande är hon en omoralisk person. Allt dåligt kommer från henne. Om de får barn blir de indos och har alltså högre status än sin mor. Den vite mannen kan erkänna barnen som sina inför lagen, men då förlorar modern alla rättigheter till sina barn. Dessutom finns bordeller här och där. Trafficing fanns redan på den här tiden. Prostituerade såldes mellan olika bossar och fick tjänstgöra som slavar på bordellerna.

Men Människornas jord är också en vacker kärlekshistoria och där finns en stark kvinna, nämligen modern till flickan som Minke förälskar sig i. Modern är konkubin, helt outbildad när hon såldes av sin far till den vite mannen, men hon har lärt sig holländska och mycket mer än det. Hon sköter ett stort jordbruksföretag utanför Surabaya.

Författaren berättar levande och spännande. Som läsare lever jag med i historien samtidigt som jag lär mig mer om förhållandena i Nederländska Ostasien och får uppleva det myllrande Surabaya där människor från olika nationer och kulturer bor. Inga människor är endimensionella. Det finns progressiva vita och förtryckande infödda. Människornas jord är en hjärtskärande historia som jag lämnar med önskan att läsa fler delar av Burukvartetten. Mycket bra. Årets första fem stjärnor.

Människornas jord av Pramodeya Ananta Toer, Leopard 2003. Översättning: Roy Isaksson.

Burukvartetten består av: Människornas Jord, Ett barn av alla folk, Fotspår och Glashuset.