Fotspår är den tredje romanen i Pramoedya Ananta Toers Burukvartett. Huvudpersonen i berättelserna är Minke som tillhör en javanesisk adlig släkt och som har fått västerländsk utbildning. Han har mycket sorg och elände bakom sig och i Fotspår reser han till Batavia (dagens Jakarta) för att studera medicin. Skolan är för infödda och där måste Minke, som är van att vara klädd på västerländskt sätt, bära traditionella javanesiska kläder och gå barfota. Så småningom inser han att han måste göra något mot det koloniala förtrycket i Nederländska ostindien. Han relegeras från skolan och blir journalist och tidningsägare.

I Fotspår har berättelsen om Minke kommit in i nittonhundratalet. I Asien finns många politiska rörelser. Japan hävdar sin självständighet och bygger upp sin militärmakt och ses med beundran av många. Kinesiska politiska aktivister arbetar mot kejsardömet i Kina och de sprider sina grupper även till Java. I Nederländska Ostindien finns flera politiska strömningar som verkar för bättre villkor för de infödda. Där finns också starka motkrafter. Romanen är koncentrerad på den politiska kampen mot förtrycket och för människovärde och utbildning av befolkningen i kolonin. Det är ingen lätt kamp. Kolonialmakten och sockerindustrin vill inte förlora sin makt och sina vinster. Huvudmän för adelsfamiljer är satta som den nederländska statens styresmän över olika områden. De adliga traditionerna bygger på folkets underkastelse och enligt traditionen har kvinnor mycket lite att säga till om. Många folkgrupper finns i området, javaneser, olika infödda folk, kineser och araber, bland annat. De infödda är mestadels analfabeter. Den verkliga makten finns naturligtvis hos de Nederländska guvernörerna och styresmännen.

Aktivism, politiska tankar och strömningar ses genom Minkes ögon och han har också ett privatliv, även om det är mindre framträdande i denna tredje del i kvartetten. Fotspår är en mycket resonerande roman där de politiska tankarna tar stor plats och Minkes gradvisa förståelse av politiska sammanhang växer, men romanen innehåller också dramatik och kärlek och sorg precis som de två tidigare. Minke och hans familj är utsatt för hot och våld. Fast kvinnor traditionellt har en mycket underordnad ställning innehåller Fotspår, liksom de två tidigare romanerna några starka kvinnogestalter. Fotspår är mycket intressant och lärorik. Pramoedya Ananta Toer (1925-2006) har skapat en roman med många olika aspekter och nyanser i den politiska kampen och Ostindiens historia. Rekommenderas.

Romangestalten Minke är baserad på den indonesiska journalisten och politiske aktivisten Tito Adi Surjo (1880-1918).

Fotspår av Pramoedya Ananta Toer, Leopard 2010. Översättning: Per Holmer.

Romanerna i Burukvartetten är:
Människornas jord
Ett barn av alla folk
Fotspår
Glashuset

I en indonesisk kuststad blir konstnären och kvinnotjusaren Anwar Sadat mördad. Den unge mannen Margio har bitit ihjäl honom. Han erkänner genast att han har bitit av konstnärens halspulsåder men han menar att han inte är skyldig. Det är den vita tigern som finns inom honom som har gjort det.

Det här verkar ju helt galet. Men Margio är för övrigt en vanlig fattig ung man. Så backar författaren bakåt i tiden och börjar berätta historien som leder fram till dådet. Han går så långt tillbaka som till Margios mors barndom och ungdom då hon blev förlovad med Margios far redan som barn. Eka Kurniawan berättar sakligt och detaljrikt om det som händer och historien rör sig obönhörligt mot slutet och när vi är där känns det som om det var oundviktigt. Det var så här det måste sluta.

Det är ett fruktansvärt, bestialiskt brott som boken börjar med. Men den innehåller mycket vardagsliv och den speglar samhällsutvecklingen från de traditionella sederna i byn där Margios mor växte upp till nutiden då Anwar Sadats dotter Maharanih studerar på universitetet. Att en människa kan ha en tiger inom sig tror jag ingår i indonesisk folktro. Så berättelsen är både gammaldags och modern. Där finns fattigdom och hustru- och barnmisshandel som antagligen inte är olaglig. I alla fall ingriper ingen. Där reser många män bort från byarna för att söka arbete. Där finns förhoppningar och drömmar och gryende kärlek. Tigermannen är en intressant roman som jag rekommenderar.

Tigermannen av Eka Kurniawan, Nilsson 2020. Översättning: Stefan Danerek.

Det här är andra delen av den så kallade Burukvartetten och den är en direkt fortsättning på den första, Människornas jord. Minkes unga hustru Annelies har tvingats resa från Indonesien till kolonialmakten Nederländerna och Minke och Annelies mor har inte haft någon laglig rätt att hindra detta. Annelie har en Nederländsk far. Annelies mor är en före detta konkubin till ägaren av jordbruksföretaget de driver. Hon är inföding, liksom Minke. Hon är en mycket skicklig företagsledare men hennes husbonde är nu avliden och andra nederländska släktingar ärver företaget. Modern har inga som helst rättigheter, vare sig när det gäller dottern eller företaget och hon riskerar att förlora allt.

Jag säger inte mer om handlingen eftersom det finns en viss spänning som driver berättelsen framåt. Ändå är denna del inte lika spännande och omskakande som den första, men spännande och intressant nog. Minke är mycket ung. Han har nyligen avslutat gymnasiet. Han skriver i tidningar och tidskrifter och har haft viss framgång. Fortfarande är han mycket naiv och vet inte så mycket om de verkliga förhållandena i landet och världen. Tiden är slutet av 1800-talet. Kolonialmakterna kämpar om världens tillgångar och rörelser mot utsugningen och maktmissbruket växer fram i olika länder.

Hur det ska gå för Minke och Annelies mor är ett bärande tema i romanen men kanske det viktigaste temat ändå är Minkes växande och lärande. Båda de första delarna av kvartetten är på så sätt utvecklingsromaner. Samtidigt lär sig läsaren mer och mer om förhållandena i Nederländska Ostasien och om maktspelet runt omkring. I kvartettens första del var gestaltningen starkare rent känslomässigt. I Ett barn av alla folk är den lite mer intellektuell. Men Minkes och Annelies mors utsatthet känns verkligen när jag läser. Och gestaltningen av hur bönderna fråntas mer och mer av sina rättigheter och möjligheter till utkomst av sockerindustrin är slående.

Ett tredje tema är kvinnornas situation. Traditionellt i Indonesien har kvinnan en tjänande och underdånig position. Det upplever jag starkt när jag läser. Som infödingskvinna har hon ett dubbelt förtryck, dels från landsmän men också i mycket hög grad från kolonialmakten. Dock finns starka kvinnor i berättelsen. Annelies mor är exempel på detta.

Sammantaget är Ett barn av alla folk en mycket bra och viktig roman som jag rekommenderar.

Ett barn av alla folk av Pramoedya Ananta Toer, Leopard förlag 2009. Översättning: Per Holmer.

Del tre och fyra i kvartetten heter Fotspår och Glashuset.

Människornas jord är del ett av en episk kvartett historiska romaner från Indonesien. Den kallas Burukvartetten och den framförde författaren för sina medfångar under 15 år då han var politisk fånge på ön Buru.

Människornas jord utspelas på Java och huvudsakligen i Surabaya. Det är i slutet av 1800-talet. Huvudperson är ynglingen Minke som är elev sista året på det holländska gymnasiet. Java är en del av Nederländska Ostasien, kronkolonin som bildades år 1800. Minke är i början bländad av det västerländska men under berättelsens gång framträder orättvisorna och förtrycket mer och mer. Minke är infödd och tillhör en gammal javanesisk adelssläkt. Juridiskt räknas han dock till gruppen infödda som är den lägsta. Lagen i kronkolonin delar människorna enligt ras: vita, indos och infödda. Indos är av blandras, en vit far och en infödd mor resulterar i en indo.

Minke har svårt att finna sig tillrätta. Han med sin västerländska utbildning hör inte längre hemma i det traditionella javanesiska samhället. Samtidigt kan han aldrig bli en fullvärdig medlem av den europeiska befolkningen i landet fast han är intelligent och bland de duktigaste i skolan. Nederländska ostinidien är ett starkt rasistiskt samhälle

I romanen gestaltas kvinnornas svåra situation. Traditionellt enligt kulturen i landet är det männen som styr. Till det tillkommer kolonialmaktens förtryck. I landet finns ett system med konkubiner. Vita män tar sig ofta en sådan. Hon kan ha blivit såld av sin far till den vite mannen, en slav alltså, men i folkets allmänna medvetande är hon en omoralisk person. Allt dåligt kommer från henne. Om de får barn blir de indos och har alltså högre status än sin mor. Den vite mannen kan erkänna barnen som sina inför lagen, men då förlorar modern alla rättigheter till sina barn. Dessutom finns bordeller här och där. Trafficing fanns redan på den här tiden. Prostituerade såldes mellan olika bossar och fick tjänstgöra som slavar på bordellerna.

Men Människornas jord är också en vacker kärlekshistoria och där finns en stark kvinna, nämligen modern till flickan som Minke förälskar sig i. Modern är konkubin, helt outbildad när hon såldes av sin far till den vite mannen, men hon har lärt sig holländska och mycket mer än det. Hon sköter ett stort jordbruksföretag utanför Surabaya.

Författaren berättar levande och spännande. Som läsare lever jag med i historien samtidigt som jag lär mig mer om förhållandena i Nederländska Ostasien och får uppleva det myllrande Surabaya där människor från olika nationer och kulturer bor. Inga människor är endimensionella. Det finns progressiva vita och förtryckande infödda. Människornas jord är en hjärtskärande historia som jag lämnar med önskan att läsa fler delar av Burukvartetten. Mycket bra. Årets första fem stjärnor.

Människornas jord av Pramodeya Ananta Toer, Leopard 2003. Översättning: Roy Isaksson.

Burukvartetten består av: Människornas Jord, Ett barn av alla folk, Fotspår och Glashuset.