Plågsam kärlek av Elena Ferrante

Delia kommer till Neapel från Rom för att att ordna sin mors begravning. Hon har drunknat vid den semesterort där Delia och hennes föräldrar och syskon brukade tillbringa juli månad när hon var barn.

På kvällen då Delias mor dog ringde modern några märkliga telefonsamtal till sin dotter. Hon skulle resa till sin henne i Rom, men hon kom aldrig. På begravningen deltar en man kallad Caserta. Delias morbror hatar honom och Delia minns namnet från barndomen. Hon börjar tänka tillbaka. Barndomsminnen kommer glimtvis. Hon besöker sin barndoms kvarter och letar efter Caserta. Hon tillbringar tid i moderns lägenhet och hon pratar med grannfrun. Delia vill veta vad som hände de sista dagarna av moderns liv.

Plågsam kärlek är en koncentrerad berättelse där det händer mycket och där Delia kommer underfund om både delar av sig själv och om sin mors liv. Frågan om vad som har hänt hennes mor, varför hon drunknade, driver berättelsen, men också Delias ökande förståelse av sin barndom och sin mor.

Det är mycket kropp i den här romanen. Delia får mens under begravningen och blodet rinner, det är mensvärk, hunger, längtan efter sex, det är dofter, det är lukter, det är oljud, det är trafik och skrik, det är minnen av faderns misshandel av modern och många starka motstridiga känslor. Neapel slår mot Delia som en larmande vägg som hon går in genom och där hon lär sig mer om sig själv och sitt förhållande till sina föräldrar. En bra bok som jag rekommenderar.

Plågsam kärlek, eller L’amore molesto på italienska, är Elena Ferrantes debutroman och den kom ursprungligen ut 1992 enligt Wikipedia.

Plågsam kärlek av Elena Ferrante, Norstedts 2018. Översättning: Barbro Andersson.

Band – En äktenskapsroman av Domenico Starnone

Boken börjar med några desperata och bittra brev som Aldos hustru Vanja har skrivit till honom. Aldo har övergivit sin familj efter att ha träffat en ung, vacker kvinna.

Aldo är över sjuttio nu när han tänker tillbaka på sitt äktenskap. Han och Vanja gifte sig när de var unga, och skaffade barn för att det var så det skulle vara. Åtminstone ser det ut så från Aldos synpunkt. När han rannsakar sig själv finner han att han aldrig har varit riktigt närvarande i äktenskapet och att han inte heller var en närvarande förälder, också innan han lämnade familjen. Han ville ha frihet. Var det inte så livet skulle vara? Var det inte så trenderna var när han och Vanja var yngre? Man skulle leva ut sina drömmar och ha frihet.

Jag vill inte säga mer om det som händer i boken eftersom den är spännande och koncentrerad och i varje fall jag inte kunde räkna ut slutet på förhand. Att berätta för mycket kan förstöra läsupplevelsen. Jag kan inte påstå att jag står på Aldos sida. Jag lutar nog mer åt hans hustrus. Men jag är ju kvinna och jag har också läst Elena Ferrantes Dagar av ensamhet som jag tycker att den här boken hänger ihop med. Men varken Aldo eller Vanja är enkla romanfigurer, och det framstår inte som solklart att den ena eller den andra parten har handlat helt rätt eller fel. Och som läsare förstår jag att de två har påverkat varandra och att deras liv kunde ha blivit annorlunda med någon annan.

Det jag kan säga är att Band är en bra bok. Den är skickligt skriven. Här finns inga onödiga partier. Handlingen går obönhörligt framåt och ger ett porträtt av en man och ett äktenskap där det finns barn och vilka konsekvenser föräldrarnas agerande kan leda till. Efter läsningen har jag mycket att fundera på så som det brukar vara när man har läst en bra bok.

Band – en äktenskapsroman av Domenico Starnone, Bazar 2018. Översättning: Helena Monti.

Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Jakobsböckerna handlar om sektledaren Jakob Frank som föddes omkring år 1726 och levde till 1791. Troligen föddes han som Jakob Leibovitj i en polsk-judisk familj i det som då var östra Polen men som nu är Ukraina.

Judarna i Polen var vid den här tiden inte fullvärdiga medborgare. De tilläts bo och försörja sig i landet men de fick inte ha vilka yrken som helst. Deras tillvaro var osäker. Vid dåliga tider eller på grund av att någon maktperson hade behov av det förföljdes de, misshandlades och dödades och fördrevs från sin bostadsort. Ett rykte som tidvis användes för att jaga upp stämningen mot judarna var att de dödade små kristna barn och använde deras blod när de tillredde sitt osyrade bröd. Religionsfrihet rådde inte i Polen (heller inte i Sverige) vid den här tiden så en sekt var inte tillåten.

Jakob Frank är alltså huvudperson men han ses inte inifrån i Jakobsböckerna utan utifrån av personer som var med i hans rörelse och andra personer samt av författaren som har tagit ett stort grepp över människor, händelser, ideologi och Polens historia. Boken är full av verkliga historiska personer men sannolikt finns också vissa som är påhittade. Den är spännande och rörande och platser och människor, miljöer, dofter, kyla, gyttja och värme gestaltas så att det blir starka bilder och berättelsen får kropp. Dessutom innehåller den en andlig dimension med många, delvis mystiska resonemang. Ordet är viktigt. Ord och skrift. Siffror och talmystik också.

Sektledare fascinerar mig därför att jag har så svårt att förstå sådana människor. Finns det någon sektledare någonstans som verkligen bryr sig om andra människor och deras väl och ve? Jakob Frank i boken jag har läst verkar drivas av maktbegär. Kanske tror han åtminstone delvis på sin ideologi men resultatet blir att han utnyttjar andra människor. Kvinnor och även pojkar blir utnyttjade sexuellt och själv har han alla rättigheter, även till att bestämma vilka män och kvinnor som ska bli par. Ett ideologiskt skäl till detta är att han är Messias och att de lever i de yttersta dagarna och det står i skrifterna att då vänds allting uppochner och bakochfram. De gamla reglerna om samvaro mellan män och kvinnor gäller inte längre. Dessutom offrar massor med människor pengar och värdesaker och detta använder Jakob Frank till att driva ett hov men många underlydande. Samtidigt skuldsätter han sig.

Dessa bländande människor som kan dupera så många och som utnyttjar människors svagheter är intressanta dels som personer som jag inte förstår mig på, men också genom alla följdverkningar. I Jakobsböckerna blir jag förflyttad till en annan tid, till Polen, Österrike, det som idag är Tyskland och till det Osmanska riket. Boken ger en fantastisk historielektion som är både intellektuell och kroppslig, grym, intressant och även rolig på vissa ställen. En djupt mänsklig bok som jag rekommenderar. Det enda jag reagerar negativt på är psalmerna och verserna som finns här och där. Jag vet inte om det beror på mig, men prosan är så bra och så sticker verserna ut som ganska klantiga. Beror det på översättningen? De är kanske bättre på polska?

Men detta sista är också det enda, lilla som jag kan anmärka på i den här boken. Den får ändå fem stjärnor.

Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, Ariel och Bonniers, 2019. Översättning Jan Henrik Swahn.

Ett barn av alla folk av Pramoedya Ananta Toer

Det här är andra delen av den så kallade Burukvartetten och den är en direkt fortsättning på den första, Människornas jord. Minkes unga hustru Annelies har tvingats resa från Indonesien till kolonialmakten Nederländerna och Minke och Annelies mor har inte haft någon laglig rätt att hindra detta. Annelie har en Nederländsk far. Annelies mor är en före detta konkubin till ägaren av jordbruksföretaget de driver. Hon är inföding, liksom Minke. Hon är en mycket skicklig företagsledare men hennes husbonde är nu avliden och andra nederländska släktingar ärver företaget. Modern har inga som helst rättigheter, vare sig när det gäller dottern eller företaget och hon riskerar att förlora allt.

Jag säger inte mer om handlingen eftersom det finns en viss spänning som driver berättelsen framåt. Ändå är denna del inte lika spännande och omskakande som den första, men spännande och intressant nog. Minke är mycket ung. Han har nyligen avslutat gymnasiet. Han skriver i tidningar och tidskrifter och har haft viss framgång. Fortfarande är han mycket naiv och vet inte så mycket om de verkliga förhållandena i landet och världen. Tiden är slutet av 1800-talet. Kolonialmakterna kämpar om världens tillgångar och rörelser mot utsugningen och maktmissbruket växer fram i olika länder.

Hur det ska gå för Minke och Annelies mor är ett bärande tema i romanen men kanske det viktigaste temat ändå är Minkes växande och lärande. Båda de första delarna av kvartetten är på så sätt utvecklingsromaner. Samtidigt lär sig läsaren mer och mer om förhållandena i Nederländska Ostasien och om maktspelet runt omkring. I kvartettens första del var gestaltningen starkare rent känslomässigt. I Ett barn av alla folk är den lite mer intellektuell. Men Minkes och Annelies mors utsatthet känns verkligen när jag läser. Och gestaltningen av hur bönderna fråntas mer och mer av sina rättigheter och möjligheter till utkomst av sockerindustrin är slående.

Ett tredje tema är kvinnornas situation. Traditionellt i Indonesien har kvinnan en tjänande och underdånig position. Det upplever jag starkt när jag läser. Som infödingskvinna har hon ett dubbelt förtryck, dels från landsmän men också i mycket hög grad från kolonialmakten. Dock finns starka kvinnor i berättelsen. Annelies mor är exempel på detta.

Sammantaget är Ett barn av alla folk en mycket bra och viktig roman som jag rekommenderar.

Ett barn av alla folk av Pramoedya Ananta Toer, Leopard förlag 2009. Översättning: Per Holmer.

Del tre och fyra i kvartetten heter Fotspår och Glashuset.

Dörren av Magda Szabó

Berättaren i den här romanen är en framgångsrik författare. Hon är upptagen med att skriva och har många andra åtaganden. Hennes man är också författare och han är sjuklig. Eftersom författarinnan inte har tid att sköta hemmet behöver hon en hushållerska och den de anställer är Emerentia. Hon är gammal, outbildad, barsk och ordkarg och arbetar alltid. Hon är också vaktmästare i huset där hon bor och hon sopar trottoarer i hela kvarteret.

Emerentia ger alltid av sig själv till andra och ställer upp för sina nära och kära men hon är också svår att ha att göra med. Hon gör saker på sitt eget sätt och när berättaren hittar en liten valp i en snödriva blir hunden mer Emerentias än författarinnans.

Det här är en stark berättelse om en ovanlig vänskap. I förhållandet med Emerentia får vi veta mer om berättaren och hon lär sig också om sig själv och sitt förhållande till människor. Emerentia är ett unikum, en mycket ovanlig romangestalt, men sedd från den utbildade och mycket mer priviligierade människans synvinkel. Författarinnan och Emerentia är helt olika sorter och kan många gånger inte förstå varandras reaktioner. Vänskapen är stark och innehåller häftiga gräl. På så sätt gestaltar Magda Szabó klassskillnaderna i Ungern under kommunisttiden.

Intressant är också att författarparet under lång tid är ute i kylan, men vid en viss tidpunkt hamnar författarinnan i värmen igen, får pris och utses till delegat vid internationella konferenser. Det bärande i berättelsen är dock de personliga förhållandena. Onåd och nåd för författarinnan nämns mer i förbigående. Jag vet inte säkert, man kanske ger den här romanen också en bild av hur vardagslivet i Ungern kunde vara. Åtminstone en del av vardagslivet.

Sedan kan jag inte låta bli att fundera över författarinnans förhållande till sina egna föräldrar och hennes barndom. Om det får vi inte veta mycket, men att hon så ofta har dåligt samvete gentemot Emerentia och böjer sig för hennes vilja måste ha någon orsak mer än det som händer. Dörren är, som sagt, en mycket stark berättelse och den leder till många tankar och funderingar. Rekommenderas.

Dörren av Magda Szabó, Nilsson förlag 2020. Översättning: Eva-Teresia Lundberg och Maria Ortman.

Den blygsamme hjälten av Mario Vargas Llosa

Den blygsamme hjälten handlar om tre män – och deras söner. Det är den framgångsrike åkeriägaren Felícito Yanaqué som får utpressningsbrev där han ombeds att betala ”beskydd” av sitt företag. Det är den rike don Ismael Carrera som gifter sig med sin mycket yngre hushållerska vid åttio års ålder och gör sina vuxna söner arvlösa. Och det är Ismaels vän don Rigoberto som blir förföljd av Ismael Carreras söner eftersom han är bröllopsvittne.

Alla tre har de söner. Don Rigobertos son går i skolan och han möter en mystiskt man ibland. Kanske ser pojken syner? Ismael Carerras söner är rötägg och hatar sin far och de är kapabla att göra nästan vad som helst för att komma åt hans pengar. Felícito Yanaqués söner arbetar som chaufförer i hans företag, men är de nöjda med sin lott?

Den blygsamme hjälten är ingen psykologisk roman. En allvarlig komedi, kanske. Förhållandena mellan personerna är nästan TV-såpamässiga men berättelsen höjer sig långt över såpan. Det är hur författaren skriver som gör det. Romanen får ändå ett djup och den ger en inblick i och känsla för Peru, där välståndet har ökat men där det också finns korruption. Jag tittar in i en annan kultur när jag läser.

Berättelsen har många förvecklingar och är spännande att följa. Som läsare vet jag inte vad som ska hända härnäst. Att Felícito Yanaqué har en god vän som är sierska och som ibland känner på sig vad som ska hända och don Rigobertos sons mystiska möten med den okände mannen ger berättelsen en extra dimension. Dessutom är don Rigobertos mer harmoniska familjeliv, trots oron för sonen, en verksam kontrast till de andra två männens förhållanden. Jag har tidigare läst Bockfesten och den har en helt annan tyngd än den Den blygsamme hjälten, men den är ändå läsvärd.

Den blygsamme hjälten av Mario Vargas Llosa, Norstedts 2014. Översättning: Peter Landelius.

De osynliga av Roy Jacobsen

På ön Barröy i Nordnorge växer Ingrid upp. Hon bor där tillsammans med sin familj som är den enda på ön. Romanen utgår från verkliga händelser mellan 1913 och 1928 och Roy Jacobsen har givit berättelsen och personerna kropp och substans. Man kan säga att själva ön och havet också är huvudkaraktärer i romanen. Öns tillstånd och karghet och havets inverkan på människornas liv är avgörande för vad som händer.

Vi får följa Ingrid genom åren, årstider, stormar, fiske och hårt arbete, även för barnen. Förutom fisket lever familjen på att samla ejderdun och fågelägg att sälja. Och de har jordbruk på ön som ger dem viss inkomst genom att de kan sälja lite mjölk. Arbetet är noggrant beskrivet och det tycker jag om. Att läsa om hur människor strävar och försöker hitta vägar att komma framåt är faktiskt upplyftande fast de sliter hårt.

De osynliga är en både saklig och poetisk berättelse. Roy Jacobsens beskrivningar av ön och vädret är fantastiska. Samtidigt är det mesta hållet till det som händer och det människorna gör och i allt detta framträder familjens medlemmar som verkliga personer. De är fåordiga och det de inte säger har stor betydelse. Berättelsen är länge vardaglig och lugn. Konstaterande. Men plötsligt händer något utöver det vanliga och kontrasten mellan det och allt det vardagliga ger berättelsen stor kraft. De osynliga är en mycket bra bok som jag rekommenderar.

Den här boken har funnits länge i min läslista och jag är glad att jag äntligen har läst den. Roy Jacobsen har skrivit tre böcker om Ingrid: De osyniga, Vitt hav och Fartygets ögon och jag vill mycket gärna läsa nästa bok i trilogin.

De osynliga av Roy Jacobsen, Norstedts 2015. Översättning: Staffan Söderblom.

Pojkår – scener ur ett liv i provinsen av J.M. Coetzee

Pojkår är en självbiografisk roman om en pojke som växer upp i Worchester en bit utanför Kapstaden under 1940- och 1950-talet. Pojkens mamma är lärare och pappan är advokat, men han har ett administrativt arbete på en konservfabrik. Pojken har svårt att finna sig tillrätta. I skolan är han rädd, både för lärarna som systematiskt agar eleverna och för andra pojkar. Han försöker synas så lite som möjligt och vara duktig i skolan. Det förekommer mycket våld från lärarna och hård mobbning.

Hemma är pojken nästan en liten tyrann. Hans mamma är egentligen hans trygghet och står för familjens stabilitet men pojken deltar i faderns mobbning och förtryck av henne. Fadern är överlägsen och raljerande. Kvinnor kan inte cykla, till exempel.

Pojkår är en stor anklagelse mot rasförtryck och våld. De svarta skymtar då och då i berättelsen. Om pojkens mamma ser en svart man när hon är på väg hem från affären kan hon be honom bära hennes varor och han kan inte vägra. Berättelsen handlar också mycket om motsägelser. Det finns ingen logik i mammans syn på judarna. De är snikna och förstör för andra människor, men de judiska doktorerna är de bästa. En trevlig och väluppfostrad engelsman som pojken tycker om straffar en svart pojke genom att misshandla honom svårt. Pojken är på ett sätt i skolan och en helt annan hemma. Pojkens pappa är familjeöverhuvudet, men i verkligheten en svag person.

För mig blir budskapet att i ett så våldsamt och rasistiskt samhälle som Sydafrika då var kan inget harmoniskt liv finnas. Det går inte att bli en hel människa. Pojken vet inte vem han är. Andningshålen är släktens farmer. Där, ute i naturen, skulle pojken alltid vilja vara, men dit åker familjen bara någon gång om året.

Pojkår är en hård berättelse som är mycket bra skriven. Allt hänger ihop och allt är delat. Klyftorna i samhället finns också inuti människorna. Sydafrika i den här berättelsen är patriarkaliskt, rasistiskt, förljuget och våldsamt. En viktig påminnelse.

Pojkår – scener ur ett liv i provinsen av J.M. Coetzee, Brombergs 2004. Översättning: Thomas Preis.

Trädet och vinrankan av Dola de Jong

Det är strax före andra världskriget. Bea flyttar ihop med Erica. De är mycket olika. Bea är den äldre, hon arbetar som sekreterare och hon tar hand om hushållet. Erica vill ha nya upplevelser men hon tröttnar snart. Erica har flera kärleksaffärer med andra kvinnor. Bea är attraherad av Erica men kan inte erkänna det för sig själv. På den här tiden ansågs lesbisk kärlek sjuklig och i Nazityskland sattes homosexuella i koncentrationsläger.

Dessutom är Erica halvjudinna och Bea försöker hjälpa henne att fly ut ur landet innan det blir för sent, men det är inte lätt att hjälpa den fladdriga Erica. Dola de Jong har själv erfarenhet av att gå i landsflykt innan Nederländerna blev ockuperat. Hon var av judisk släkt och försökte övertala sin familj att också fly, men alla de andra blev kvar och de dog i koncentrationsläger.

Nu är inte detta huvudtemat i boken utan det är Beas kärlek till Erica. Genom allt vad Bea berättar och vad hon gör för Erica förstår man hur mycket hon betyder för henne. Det är alltså Bea som berättar i denna fina sparsmakade berättelse. Där finns mycket atmosfär och mycket sägs inte utan ligger under texten och blir på så sätt en gestaltning av Beas frustration. Romanen är spännande att läsa, full av starka känslor trots den mestadels stramt hållna texten. Några gånger kommer de häftiga känslorna upp till ytan, men de finns alltid med i berättelsen.

Trädet och vinrankan är en bra bok om kärlek under en tid som är dubbelt svår för de två huvudpersonerna. Rekommenderas.

Trädet och vinrankan av Dola de Jong, Nilsson Förlag 2018. Översättning: Per Holmer.

Resa i månljus av Antal Szerb

Mihály och Erzsi är på bröllopsresa i Italien. Hon har övergivit sin rike man och gift sig med Erzsi. De är i Venedig, men redan första kvällen ger han sig ut i stadens gränder medan Erzsi är kvar på hotellet.

Efter några dagar, då de har stött ihop med en gammal barndomsvän till Mihály berättar han om när han gick i gymnasiet och umgicks med ett syskonpar som betydde oerhört mycket för honom. Tillsammans med några andra vänner lekte de rollspel som alltid slutade med döden. De här gamla minnena tar stor plats hos Mihály. Han är mellan 30 och 40 år gammal men särskilt vuxen och mogen verkar han inte. Han famlar. Han vill inte arbeta. Han vet inte vad han vill.

Vilken omöjlig karl tänker jag först men efterhand dras jag in i denna stämningsfulla och suggestiva roman. De befinner sig i Italien på 1930-talet, ett land som är fascistiskt, men det bara skymtar förbi. Italien är gamla städer och kloster och kyrkor och folket ser Mihály på med den utanförståendes fördomar. Inte så att han tycker illa om Italien, han älskar det och han tycker också om det delvis pittoreska folket. I mångt och mycket känns det som om handlingen i den här romanen utspelas på 1800-talet. Delvis känns den lite gotisk med medeltida hus som har en port för de döda som alltid är igenmurad, utom då någon avliden ska bäras ut från huset. Det är mycket vandrande på natten, det är förvirring, rädsla och många tankar på döden.

Vad handlar den egentligen om? Jag är inte säker. Om att inte passa in i borgerligheten, kanske. Om ett försenat ungdomsuppror kanhända. En moralisk betraktelse om huruvida vi människor bör bry oss om andra eller bara tänka på oss själva? Resa i månljus innehåller mycket. Den är egentligen inte mörk och den innehåller många olika personligheter: Erzsi är mycket mer pragmatisk och jordnära än Mihály. Hon har koll på praktikaliteterna även om hon tycker att Mihály är spännande. I romanen finns också ungdomsvännen och skurken János, en cynisk vetenskapsman som Mihály kände som ung och som är satiriskt framställd, en munk som nästan är ett helgon och mycket mer. Det är en egendomlig berättelse.

Min slutsats blir att Resa i månljus är en bra bok som sätter många myror i mitt huvud. Den liknar inte riktigt något annat jag har läst. Kanske på grund av att den är på allvar och att fonden är som i ett romantiskt 1800-talsdrama samtidigt som den är ironisk och det också finns en modern blick i den. Så jag rekommenderar den varmt. Läs den! Man får bara stå ut med att den handlar om män som tar hem ”en liten parisiska” till sitt hotellrum och som ser på kvinnor som ett främmande folkslag som inte kan utföra allt som män kan. Ett undantag är den mystiska Éva som kanske varken är man eller kvinna, som nästan är en spökfigur.

Resa i månljus av Antal Szerb, Nilsson förlag 2015. Översättning: Maria Ortman.