Ängel bland skuggor av Niklas Rådström

I den här romanen får vi möta en dödssjuk fotograf. Han har flyttat till en förortslägenhet, långt bort från sitt tidigare liv. Han har givit upp. Han träffar inte sin läkare och han har slutat delta i behandlingen och han träffar inte sina anhöriga. Men han ser vad som händer i förorten utanför fönstret och han tänker tillbaka på sitt liv. Om detta berättar han för någon, läsaren kanske. Det är hans berättelse och han vet massor om ungdomarna han ser, massor som han inte borde kunna veta.

Berättelsen är sorglig, hård och mörk, men det finns ett poetiskt skimmer över texten och ett övernaturligt inslag. Magisk realism, skulle man kunna beteckna det som, men det är Rådströms egen med en poetisk lätthet och ett stort allvar och stor medkänsla som genomsyrar alltihop. Livets tragik, fotografens eget liv och bakgrund där problemet med hur man förr kunde behandla handikappade barn finns som en betydelsefull del. Hans lillebror visar sig vara döv. Föräldrarna får instruktion från läkarna att de ska prata med barnet, prata och prata, men absolut inte använda några tecken eller visa något. Barnet måste lära sig läsa på läpparna och lära sig prata hjälpligt. Inte heller brodern får använda några tecken beordrar hans far. Det gör han ändå i hemlighet, och som människa idag tänker man genast att det borde vara mycket lättare för barnet att lära sig läsa på läpparna om man samtidigt använder tecken så att barnet har någon möjlighet att förstå vad pratet handlar om.

Sedan har vi den omedelbara tragiken i förorten med droger och kriminalitet och våld. Jag vet inte hur pass realistiskt verkligt det är skildrat. Men det är säkert inte författarens avsikt att skriva helt realistiskt. Texten finns på ett annat plan och det bidrar till att den här romanen är så bra. Livets tragik och smuts och grymhet är ett starkt tema i berättelsen. Mera konkret finns ett tema om föräldrar som sviker sina barn och vuxna som sviker vuxna. Missriktad kärlek och frånvaro och elakhet finns det gott om. Berättelsen är som en ond saga, eller myt. Det finns inslag som att gå ner i underjorden. Och samtidigt skimrar ett hopp någonstans i fjärran. Kärlek och omtanke finns ändå.

Ängel bland skuggor av Niklas Rådström, Gedins 1993.

Tredje flykthastigheten av Lotta Lotass

Tredje flykthastigheten handlar om rymdålderns början i Sovjetunionen. De var också först med att skjuta upp en satellit och först med att låta en människa cirkla runt jorden. I Tredje flykthastigheten får vi träffa forskare och tekniker och kosmonauter. Det är en roman, men ingen traditionell berättelse. Texten kommer i korta sjok och den kan nästan karakteriseras som poesi. Men precis som i Lotta Lotass tidigare bok om flygning, Aerodynamiska tal, finns mycket teknik i texten.

Bakgrunden i andra världskriget och lantliga miljöer i Sovjetunionen skymtar i romanen, men det viktiga är tekniken och framtiden, det som skulle visa Sovjetsamhällets överlägsenhet. Intressant är att författaren bitvis låter texten innehålla fraser som i sovjetpropaganda och låter Gagarin, som var den första människan som cirklade ett varv runt jorden och som överlevde, använda sådana, och jag tänker att kanske var han övertygad om dessa frasers riktighet, eller kanske visste han bara hur man borde uttrycka sig för att ha framgång.

Lotta Lotass roman är intressant. Där är många hundar och andra djur som offras för framgången i rymdkapplöpningen. Där är teknikern som blev satt i arbetsläger – nästan ett dödsläger – men som blir anlitad i rymdprogrammet så småningom. Och där är de unga stridsflygarna som blir uttagna till kosmonautträning, och vi får läsa både om deras utbildning till stridspiloter och den ännu mer fysiskt och psykiskt krävande utbildningen av kosmonauter. Det mesta är hållet sakligt och detaljrikt men där skymtar också vänskap och omtanke bland piloterna. Och så kommer ibland de rättläriga fraserna som prisar Sovjetunionen och dess ledare och folk, fraser som på sätt och vis är känslosamma, men som verkar inlärda.

Resultatet blir tre olika uttryck som skaver mot varandra, tekniken i sig, de prisande fraserna och strävandet mot den gyllene framtiden och så alla offer av hundar och andra djur och av människor som dog i rymdprogrammet och i Sovjetunionens grymma system. Tredje flykthastigheten är en intressant och givande roman som man inte läser i en handvändning. Den kräver sin tid.

Tredje flykthastigheten av Lotta Lotass, Bonniers 2004.

Fru Marta Oulie av Sigrid Undset

Första meningen i Fru Marta Oulie av Sigrid Undset är Jag har varit min man otrogen och det är detta som hela romanen kretsar kring. Den är upplagd som en dagboksroman och Marta Oulie skriver om sitt dåliga samvete och sitt äktenskap. Hon skriver om hur hon och hennes man träffades, två mycket olika personer som blev förälskade i varandra. Han är mer praktisk, en handlingens man och en framgångsrik affärsman. Hon är mer tänkande och läsande och skulle gärna ha fortsatt sina studier.

Romanen är både en utvecklingsroman och en berättelse om en kvinnas villkor. Har hon gift sig och fått barn är det i hemmet hon ska vara. Så är det i samhället och så anser hennes man. Har hon verkligen behov av ett liv utanför hemmet? Och så kommer hennes uppror. Hon inleder en förhållande med mannens vän och kompanjon. Men att föra sin man bakom ljuset, att ljuga och dela sitt liv i två delar, det leder så småningom till stora samvetskval. Nu är hon lite äldre. Hon är inte alls gammal med våra mått mätt. Mellan trettio och fyrtio. Men hon har gått igenom mycket. Hon ser tillbaka på hur hon var som ung och hon har förändrats en hel del under åren som gått.

Sigrid Undset skriver så att man känner förälskelsen när Marta Oulie och hennes man träffas i ungdomen, och hon skildrar också barnen och kärleken till dem så att man som läsare förstår att det både har varit en börda och många plikter och en glädje. Fortsättningen på äktenskapet verkar realistisk och att Marta Oulie skulle känna sig instängd och hindrad är också trovärdigt. Ja, precis så här skulle det kunnat vara och att otroheten har lett till svåra samvetskval är inte oväntat. Fru Marta Oulie är en ganska dyster roman men jag tänker att hennes möjligheter inför framtiden är kanske ändå bättre än vad hon förväntar sig. Jag vill i alla fall tro det.

Fru Marta Oulie av Sigrid Undset, Norstedts 1927. Översättning: Terseia Eurén.
Romanen publicerades första gången 1907.

Sigrid Undset (1882-1948) belönades med Nobelpriset i litteratur 1928.

Herscht 07769 av László Krasznahorkai

Florian Herscht har vuxit upp på en institution, men en dag kom en man som kallas Bossen och hämtade honom. Han ordnade en lägenhet och även arbete åt Florian. Varför gjorde han det? kan man fråga sig. Ja inte var det för att han var en ovanligt god människa. Han behövde en billig hjälpreda i sin firma. Antagligen njöt han också av att ha en människa att dominera över, en människa som var så mycket svagare och inte visste någonting. Bossen är nynazist, en riktigt otäck människa.

Bossen och Florian bor i den lilla staden Kana i Tyskland. Florian har svårt att orientera sig i samhället och många anser att han är svagsint, men snäll och hjälpsam är han, en mycket stark och stor ung man som hjälper till både här och där för mycket blygsam ersättning. Ett mål mat till exempel. Men egentligen är Florian Herscht inte dum. Han är bara inte sådan som alla andra.

Romanen handlar om Tyskland idag med nynazister och främlingshat. Rädslan sprider sig Kana, först för vargar och sedan för människor. Berättelsen har en lite satirisk ton, men författaren skildrar människorna i Kana med humor och medkänsla. Och så finns ju Bach. Bossen älskar Bach fast han nog inte förstår och riktigt känner för Bachs musik. Men Bach levde och verkade i området. Han var en stor, genial tysk kompositör och han ska hyllas! Florian borde också uppskatta Bach. Men han är väl för hopplöst tondöv och inskränkt för att göra det, tänker Bossen. För Florian tar det lång tid innan Bachs kompositioner börjar tala till honom, men när det väl har hänt blir han en Bachälskare. Musiken följer honom vart han än går.

Så där finns Bach genom hela berättelsen. Där finns också lite av ett övernaturligt inslag. I berättelsen finns, som jag har skrivit, humor men framförallt ett mycket stort allvar. Våld föder våld och människornas vilsenhet och oförmåga finns överallt. Människor som plågar andra finns det alltför många av i trakten. Romanen är en tragedi med en oväntad hjälte som ändå inte är en hjälte och som ändå inte är helt oväntad. Han är förebådad.

Denna roman om Florian Herscht är arbetsam att läsa eftersom allt är skrivet i en enda mening, och det blir mycket text man ska igenom eftersom den är så kompakt. Trots att texten är ganska lättläst när man väl läser tog det ganska lång tid för mig att ta mig igenom boken. Men det var det värt. Herscht 07769 är en stor roman, en gripande berättelse.

Herscht 07769 av László Krasznahorkai, Norstedts 2021. Översättning: Daniel Gustafsson.
Romanen publicerades första gången 2021.

Merit vaknar av Karin Boye

Merit Ottoson är änka och hon känner att hennes liv är slut. Hon är inte gammal, hon är medelålders och arbetar och ändå känner hon så. Hon tänker på sitt äktenskap som perfekt. Hennes man och hon förstod varandra fullständigt och hade inga hemligheter för varandra. Sådant förekommer i andra äktenskap, men inte i Merits. Nu, som änka, känner hon att hon inte behöver andra människor. När någon från tidigare år kontaktar henne drar hon sig undan. Men så träffar hon det äkta paret Willer och de börjar umgås. Fru Willer är mycket sträng och principfast och Merit beundrar henne, men hon trivs nog bäst med mannen.

Romanen är vackert skriven och där finns fin miljöskildring över ljusen i Stockholm som lyser om kvällen, men det finns nästan inga skildringar av vardagslivet, av vad Merit gör på sitt arbete och hennes övriga liv. Men det saknar jag inte. Berättelsen är inte tänkt och uppbyggd så. Den handlar om tankelivet, om moral och känslor.

Som läsare känner man mycket tidigt att Merits bild av sitt äktenskap kommer att krakelera. Författaren lägger ut tydliga tecken på det. Hur det går vill jag inte berätta, men jag tycker att Merit vaknar är en intressant roman. Den handlar om tankar, om vad som är rätt och fel, om man bör döma andra människor, eller förlåta och försöka förstå. Hur man kan leva, helt enkelt.

Merit vaknar av Karin Boye (1900-1941) ur samlingen Karin Boye – romaner, Modernista 2022.
Romanen publicerades första gången 1933.

Dolda i det fullt synliga av Nuruddin Farah

I en terroristattack i Mogadishu mördas den FN-anställde Aar. I Nairobi finns hans barn. Deras mor har länge varit försvunnen och barnen går på en internatskola. När Aars halvsyster Bella får höra om hans död blir hon djupt tagen. Hon bor i Rom och är modefotograf, men nu lämnar hon Italien och reser till Nairobi för att ta hand om sina brorsbarn.

Det är upptakten till den här berättelsen där Bella tar hand om barnen medan deras mor kommer tillbaka efter att ha varit borta i sju år. Nu vill hon ta hand om barnen. Men hon är fladdrig och opålitlig. Barnen vill inte, och Bella gör vad hon kan för att få vårdnaden. Det finns stora problem i den här romanen. Barnens mor lever i ett lesbiskt förhållande. Även om Bella tycker att var och en ska få leva som den vill anses detta inte bra i det övriga samhället. I vissa afrikanska länder är det farligt. Men det är farligare att vara manlig homosexuell eftersom männen i allmänhet har mycket svårt att föreställa sig att kvinnor kan lockas till sex med varandra.

Författaren berättar både om homosexuellas villkor och om livet i Nairobi i allmänhet, och naturligtvis om terrorism, om politik och korruption. Berättelsen handlar om människor med utbildning, kosmopolitiska människor och familjer med band till olika länder. Barnens mor kommer från en brittisk familj. Samtidigt som man får veta en del om hur det kan gå till i Nairobi skriver Nuruddin Farah fint om de två barnen och halvsystern och deras reaktion och känslor inför det som har hänt och som händer. Allting berättas från systern synpunkt. Modern och hennes partner ses med hennes ögon, men i porträttet av modern finns medkänsla och förståelse för denna människa som fladdrar hit och dit, som festar och som har svårt att ta ansvar och ofta hamnar i svårigheter.

Dolda i det fullt synliga är en läsvärd roman, en berättelse att fundera över. Den gav mig både en känsloupplevelse och mer insikt i hur livet kan te sig i delar av Afrika.

Dolda i det fullt synliga av Nuruddin Farah, Modernista 2017. Översättning: Jan Ristarp.
Romanen publicerades första gången 2014 (Hiding in Plain Sight).

Om Nuruddin Farah på engelska Wikipedia och den svenska. Flera av hans romaner finns översatta till svenska. Tidigare har jag läst Nuruddin Farahs roman Kartor.

Möte med Rama av Arthur C. Clarke

För att hålla koll på farliga asteroider har man startat projekt Rymdvakt. Året är nu 2130. Människorna har koloniserat flera planeter och radaranläggningar spanar ut i rymden. Så upptäcker man ett gigantiskt cylinderformat föremål som är på väg mot jorden. Det är ingen asteroid, det måsta vara tillverkat av någon. Rymdskeppet Endeavour som är på uppdrag ute i rymden beordras att ta sig dit och befälhavaren tillsammans med experter kommer fram till att de måste gå in i cylindern för att undersöka vad det är som de har upptäckt.

Författaren skriver mycket sakligt. Berättelsen handlar nästan bara om det de gör och ser och mycket lite om mänskliga relationer. Men den är mycket spännande. Jag tror att författarens sätt att skriva bidrar till det. Arthur C. Clarke hade examen i fysik och matematik från King’s College i London så han visste mycket om rymden och vilka tankar och spekulationer som fanns om universum och mänsklighetens framtid. Därför ger denna berättelse ett trovärdigt intryck. När han mycket noggrant skildrar vad Endeavours besättning gör och hur de löser olika problem känns det nästan som en bok om något som verkligen har hänt.

Och samtidigt finns där en annan dimension, en gåta, en fråga om vad detta föremål, som människorna kallar Rama efter en hinduisk gud, egentligen är. Vad är meningen med denna gigantiska cylinder? Vem har skickat ut den? Och vart är den på väg? Och frågan ligger hela tiden i bakgrunden medan rymdskeppets besättning arbetar hårt för att upptäcka så mycket som möjligt om och i Rama. Och samtidigt som Möte med Rama är en spännande historia ligger de stora frågorna om vår plats i universum, hur det ska gå för oss och vad universum är, hur det har tillkommit och vad som finns långt därborta i mörkret i ens sinne när man läser. Möte med Rama är en intressant och spännande science fiction-roman.

Möte med Rama av Arthur C. Clarke, Legenda 2026. Översättning och inledning av Sam J. Lundwall.
Romanen publicerades första gången 1973 (Rendezvous with Rama).

Om Arthur C. Clarke (1917-2008) på engelska Wikipedia och den svenska.

Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas

Det är i Oslo på 1940-talet. En man går omkring på kvällen och letar efter något eller någon, men han vet inte vad eller vem. Så träffar han en kvinna på en tågstation och han tar med henne hem. Hon mår inte bra, hon behöver prata, och hela natten berättar hon om sitt liv.

Av månsken växer ingenting är en mycket sorglig och hemsk berättelse om en ung flicka från arbetarklassen som blir förälskad i en av sina lärare i realskolan. Hennes far är gruvarbetare och många av dem drabbas av silikos. Familjen är fattig och modern sliter med vattenhämtning, tvätt och byk och att hålla hushållet i stånd. Det är rent eländigt, men flickans kärlek växer och består och mannen blir också intresserad.

Det är ett mycket ojämlikt kärleksförhållande. Fast så borde man inte uttrycka det. Den benämningen är faktiskt fel. I alla fall från mannens sida. Det där kallar jag inte kärlek. Jag kallar det utnyttjande. Förhållandet är helt på hans villkor och hemligt förstås. Han är inte rik, men han har ändå resurserna och när det blir problem vänder han det alltid mot flickan. Och ibland är han ledsen och det är så synd, så synd om honom. Stackars, stackars honom.

Flickan slösar sin medkänsla på mannen men någon vidare medkänsla får hon inte tillbaka. Romanen är ett stort klagoskrik över ett samhälle med stor klasskillnad där den lägre klassens kvinnor har det mycket svårt. Det är ett samhälle som genomsyras av hyckleri och där kvinnor alltid får skulden. Om en kvinna blir gravid är det hennes eget fel och om hon blir misshandlad är det också hennes fel.

Det är en mycket stark berättelse som Torborg Nedreaas har skrivit. Den har en intensitet utöver det vanliga. Det är rent smärtsamt att läsa den här boken, att höra om flickan som helt har anammat mannens syn på förhållandet och som till och med lägger mycket skuld på sin utsläpade mor. Det värsta är att berättelsen är sann. Sådana så kallade kärleksförhållanden har funnits i verkligheten och finns fortfarande. Det här är inget fantasifullt påhitt. Det pågår fortfarande. Som läsare idag, många år sedan boken skrevs, känner jag igen det. Också här och nu läggs fortfarande mycket skuld och skam på kvinnor fast det har blivit bättre.

Läs gärna den här boken. Det är den värd.

Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas (1906-1987), Wahlström & Widstrand 2026. Översättning: Cilla Naumann. Förord: Geir Gulliksen.
Romanen publicerades första gången 1947 (Av måneskinn gror det ingenting).

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway

Richard Cantwell kommer till Venedig för ett par dagars ledighet. Han är överste i USA:s krigsmakt och det är efter andra världskrigets slut, men allierade styrkor finns fortfarande kvar i landet. Richard Cantwell känner väl till Venedig. Han har varit där förut och han känner en ung kvinna där. En mycket ung kvinna, nästan nitton år. Hon heter Renata och kommer från en adelsfamilj. Richard Cantwell däremot är i femtioårsåldern. Dessutom har han hjärtproblem och är märkt av kriget. Men Renata älskar honom och han älskar henne.

Romanen handlar om en gammal man som har varit i kriget. Femtio år tycker inte jag är särskilt gammalt, men det var säkerligen skillnad då och kriget måste ha slitit hårt på dem som deltog. Författaren återkommer ofta till att mannen är gammal och jag får lite av en gråtängslig känsla över detta kärleksförhållande som verkar vara dömt till att inte vara särskilt långt. Ja, det är en slags kärlekshistoria men det verkar som om författaren har använt sig av den för att berätta om andra världskriget. Flickan ses hela tiden genom överstens ögon. Alltihop berättas ur hans synvinkel. Författaren använder sig inte av hopp i tiden för att berätta om kriget. Istället låter han Cantwell berätta om händelser därifrån för Renata och hon vill så gärna höra mer och mer om detta.

Det leder till att den sötbittra känslan över kärlekshistorien inte blir särskilt stark hos mig. Jag har mycket svårt att tro att flickan är så djupt intresserad av att höra Cantwells minnen från kriget. Och så detta med den mycket äldre mannen och den faktiskt tonåriga flickan. Nej, Hemingway lyckas inte göra denna kärlek till något som jag bryr mig om. Istället känner jag lite trötthet och liknöjdhet över detta ojämna åldersförhållande som vi har läst om och sett på film alldeles för många gånger. Dessutom tycker jag att berättandet från kriget är tråkigt. Lite av krigets verkningar får han fram, att kriget har skadat Cantwell och gjort honom trött och bitter, men det är det enda. Författaren lyckas inte alls få mig intresserad av det Cantwell berättar. Det finns mycket bättre skildringar från andra världskriget än det här.

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway Aldus/Bonniers 1963. Översättning: Mårten Edlund.
Romanen publicerades första gången 1950 (Across the River and Into the Trees) och kom i svensk översättning året efter.

Ernest Hemingway belönades med Nobelpriset i litteratur 1954.

Poetens liv av Ellen Mattson

Jan är en framgångsrik biografiförfattare. Nu sitter han och funderar på en klasskamrat han en gång hade. Hon hette Dorotea och hon var inte som andra. Hon skrev poesi och gjorde som hon själv ville. Var i skolan när det passade henne, klädde sig inte som andra, utmanade lärarna och fick en särskild status. Ellen Mattsons roman handlar om poeten Dorotea, men egentligen lika mycket om Jan. Han undrar själv och som läsare undrar jag också. Varför beundrade han Dorotea så mycket? Varför var han hennes vän? Hon var ju aldrig någons.

Dorotea tog, men gav inte så mycket. Det hon gav Jan var själva känslan av att vara i närheten av en begåvad poet, nyckfull och självcentrerad. En människa som man absolut inte kunde lita på. Men begåvad var hon och hon kunde också framföra sina dikter så att publiken jublade. Jan skulle så gärna vilja skriva en roman. Bli en skönlitterär författare. Det räcker inte att han skriver biografier som anses mycket bra och att han faktiskt kan försörja sig på sitt skrivande.

Poetens liv ger inga fasta och fullständiga svar på ens funderingar och det tycker jag är bra. Jan vet inte allt om Dorotea. Det är delar av hennes liv som Jan känner till. Det ger stort utrymme till läsaren och det liknar också livet självt där det så ofta är så svårt att riktigt förstå vad som händer och varför man själv gör som man gör. Poetens liv är Ellen Mattsons fjärde roman och jag tycker att hon skriver bättre och bättre. I romanen finns många funderingar över livet och hurdana människor är. De finns både i tankar och reflektioner och i det som händer. Ellen Mattson kan måla upp dramatiska händelser så att man nästan är där samtidigt som hon får en att tänka på människor man har mött och hurdan man själv är. Och det är nästan så att jag önskar att jag fick veta mer om den självförbrännande poeten, precis som om hon verkligen har funnits.

Poetens liv av Ellen Mattson, Bonniers 1999.