Omloppsbanor av Samantha Harvey

I en rymdstation färdas sex människor runt jorden i över tjugotusen kilometers fart. De är astronauter och kosmonauter from USA, Ryssland, Italien, Storbritannien och Japan och de samlar in meteorologiska data, de genomför experiment med möss och undersöker människokroppens gränser. Dessutom städar de, rengör filter och reparerar ibland det som behöver lagas. Sexton varv runt jorden på ett dygn. Sexton soluppgångar och sexton skymningar. En mycket underlig tillvaro där de har den stora rymden runt sig och kan se jorden där borta ur många olika vinklar och perspektiv. Deras farkost rör sig hela tiden och det gör jorden också.

Ändå är de människor och det känner man när man läser. Men de är fysiskt avskilda från resten av mänskligheten. De är också ovanliga människor som både har velat bli rymdfarare och lyckats kvalificera sig för uppgiften. Men samtidigt en del av oss alla.

Det finns ett poetiskt ljus i den här romanen. Den är exakt, med fakta om vilken del av jorden som de ser från rymdskeppet. Den är också mycket konkret när författaren berättar vad de gör. Och samtidigt finns poesin, deras tankar och drömmar, och just det där att de inte befinner sig på jorden utan i rymden gör att i berättelsen finns frågan om jordens och mänsklighetens framtid och den svindlande känslan av vår litenhet – och storhet. För oss själva är vi ju universums mitt. De här tankarna och perspektiven behöver just den här konkreta förankringen i vårt mänskliga liv för att åtminstone jag ska ta dem till mig. Det är en fin upplevelse att läsa den här romanen.

Omloppsbanor av Samantha Harvey 2025. Översättning: Eva Åsefeldt.
Romanen publicerades första gången 2023 (Orbital) och vann Bookerpriset 2024.

Den goda jorden av Pearl S. Buck

Den goda jorden handlar om den fattige kinesiska bonden Wang Lung. Tiden är 1920-talet. Romanen börjar med att det är Wang Lungs bröllopsdag. Han har fått lov att gifta sig med en av slavinnorna hos traktens rika familj. Hon är inte vacker, men det tycker inte Wang Lung att han kan kräva av en hustru. Han tillhör visserligen inte de allra fattigaste, han äger ju en bit jord, men en man så långt ner på samhällsstegen som han kan inte ha så stora pretentioner. Nu visar det sig att hans hustru O-lan är mycket arbetsam och sköter både hemmet och arbetar och sliter på fälten, och eftersom Wang Lung också är arbetsam och har sinne för att spara och sälja sitt överskott i rätt tid får de det bättre och bättre.

Vi får följa Wang Lung under åren. Det mesta berättas från hans synpunkt. Det är oroliga år i Kinas historia och människorna är också utsatta för vädrets skiftningar. Det blir ingen slät landsväg som Wang Lung och hans familj vandrar, där finns branta nedförsbackar och slingrande krokar och romanen innehåller en del dramatiska händelser. Men berättelsen går ändå framåt i lugn takt. Författaren skriver detaljrikt. Den kändes lite lång när jag läste, men mestadels drev den framåt och jag ville veta hur det skulle gå.

Romanen ger en viss inblick i hur det kunde vara i Kina vid den tiden och vilka seder och bruk som var rådande. Det var ett starkt hierarkiskt samhälle där de som stod längre ner på samhällsstegen fick buga och bocka och slita hårt. Många svalt och slet ont. Kvinnorna var underordnade och hade oftast inte så mycket att säga till om, och de kvinnliga slavarna fick inte bara arbeta, de blev också utnyttjade sexuellt. Wang Lungs hustru O-lan har stora fötter och det bidrar till hennes fulhet. Jag tänker mig att kvinnor som måste arbeta hårt ända från barnsben inte kunde ha bundna fötter. De som var utsatta för den grymma seden måste komma från något bättre förhållanden. Men jag antar också att en slavinnas flickebarn, om hon verkade bli vacker också kunde utsättas för fotförstörelsen så hon kunde växa upp och bli en eggande leksak åt de rika männen.

Ändå finns det en godmodig ton i romanen och Wang Lungs förhållande till jorden – den goda jorden – som är förutsättningen för allt liv, den är skildrad kroppsligt och konkret så att man som läsare nästan själv trampar i myllan med bara fötter.

Den goda jorden – en kinesisk folklivsskildring av Pearl S. Buck, Hökerbergs 1957. Översättning: Sven Rosén.
Romanen publicerades första gången 1931 (The Good Earth) och kom i svensk översättning 1932.

Pearl S. Buck (1892-1973) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938.

Åkern är världen av Dola de Jong

I början av andra världskriget flyr många från Europa till Nordafrika. Det har det holländska paret Aart och Lies gjort och under sin färd söderut har de plockat upp några flyende barn. Nu är de i Marocko och Aart som vill leva vid sidan av samhället har köpt ett stycke jord där de odlar för att överleva. Men marken de odlar på är inte den bästa och torkan är svår. Barnen sliter med att vattna odlingen och de bor uselt och de är fattiga och går i utslitna kläder och har dåligt med mat.

Det är både spännande och intressant att läsa den här romanen. Man får veta en del om hur det kunde vara i Marocko vid den här tiden. Marocko var koloniserat av Frankrike och Spanien och i Spanien härskade Franco. Där befinner sig nu många flyktingar och när man läser romanen både förstår och känner man vilka stora svårigheter de har. Det de flesta vill är att resa till USA, men för att kunna göra det måste de först resa över Medelhavet till Frankrike och det som står till buds är en båt i dåligt skick och en kapten som suger till sig så mycket pengar han kan. Dessutom finns spioner. Är man av judisk släkt eller om man själv eller någon i ens familj har arbetat i motståndsrörelsen kan man bli kidnappad och förd till Nazityskland.

Mitt i allt detta finns barnaskaran som Lies och Art har tagit hand om. Ja, de får egentligen mestadels ta hand om sig själva och de äldre barnen tar hand om de yngre. Det är barnen som blir de viktigaste personerna för läsaren. De är brett skildrade med olika personligheter, med bra och dåliga sidor, med längtan och sorg. Och som läsare känner man starkt med dem. Deras utsatthet är stor och de sliter och släpar. Åkern är jorden handlar om tiden i början av andra världskriget men den är samtidigt en allmängiltig berättelse om krigets destruktiva verkan och om flyktingars situation. Eftersom den är så bra skriven lever man med och förstår mer av hur det kunde vara och hur det fortfarande är för många människor. Boken rekommenderas varmt.

Åkern är världen av Dola de Jong, Nilsson 2017. Översättning: Per Holmer.

Dola de Jong (1911-2003) var en nederländsk författare av judisk släkt som flydde undan nazisterna och sedan bodde en stor del av sitt liv i USA. Tidigare har jag läst hennes bok Trädet och vinrankan.

Victoria av Knut Hamsun

Victoria av Knut Hamsun handlar om mjölnarsonen Johannes. Han är en drömmare och individualist och redan som barn är han förälskad i fröken Victoria på Herrgården. Han duger kanske till lekkamrat, men först och främst till att utföra tjänster åt Victoria och hennes rika vänner, såsom att ro dem ut till en ö i sjön. Johannes kärlek består, men att det ska kunna bli något mellan honom och den fina herrgårdsfröken är inte realistiskt fast hon nog är intresserad. Så småningom blir Johannes diktare. Han får utbildning i staden. Han blir berömd. Då duger han till att inbjudas på middagar och mottagningar, men är han fin nog egentligen?

Berättelsen känns melodramatisk. Men Hamsuns språk är vackert, det är enkelt och tydligt och sparsmakat och det gör denna berättelse, som inte är särskilt originell, till något som är värt att läsas. Den lantliga trakten som Johannes kommer ifrån är vackert skildrad och jag får känslan av att Knut Hamsun själv har känt av att vara en katt bland hermelinerna. Om Johannes utbildning och skrivarmödor får vi inte veta särskilt mycket och heller inte om hans liv i utlandet. Här får vi inga stora svep och utblickar och inga sidovindlingar. Allting författaren berättar kretsar runt Johannes och Victoria. Men man märker som läsare att Johannes genomgår en utveckling och blir äldre. Så småningom är hans känslosvall inte lika häftigt och uppenbart utåt. Han framstår mer som en vuxen man.

Victoria av Knut Hamsun, Forum 1978. Översättning: Cilla Johnson.
Romanen publicerades första gången 1898 och kom i svensk översättning 1899 och den har kommit i många upplagor sedan dess.

Knut Hamsun (1859-1952) belönades med Nobelpriset i litteratur 1920.

Frankissstein av Jeanette Winterson

Mary Shelley och hennes man, lord Byron och hans livläkare Polidori och Mary Shelleys styvsyster Claire Clairmont som är Byrons älskarinna befinner sig vid Genèvesjön. Vädret är dåligt och en kväll vid brasan samtalar man om det övernaturliga. För att få tiden att gå roar de sig med att berätta spökhistorier. Där får Mary Shelley idén om att skriva en berättelse om en varelse som väcks till liv genom elektricitet.

Det är det ena tidplanet i romanen. Det andra är nutid eller kanske en liten bit in i framtiden. Läkaren och transpersonen Ry Shelley befinner sig i Mephis, Tennesee och besöker en en teknisk mässa för robotteknik. Där finns också forskaren Victor Stein som hävdar att framtiden ligger hos robotar och AI. Men det visar sig att han forskar för att försöka bevara människor och främst deras hjärnor och gjuta liv i det som är dött. Här har vi alltså Ry Shelley istället för Mary och Victor Stein istället för Frankenstein, men frågeställningen liknar ändå den som finns i Mary Shelleys berömda bok. Kan och bör människan ta makten över liv och död?

Men romanen Frankissstein innehåller mer än så. Den handlar om kropp och identitet, om kärlek och lust och om kvinnor och män och ojämlikheten i samhället. Mary Shelley var dotter till Mary Wollstonecraft och kvinnors rättigheter och bristen på dem finns med hela tiden i romanen. Lord Byron nedvärderar kvinnor, Mary Shelley är beroende av sin man, på robotmässan finns en man som säljer sexrobotar, Ry Shelley är en transperson, född som kvinna. Hen har opererat bort sina bröst, medicinerar med hormoner, men har kvar sitt ursprungliga underliv. Så frågan om vad som är naturligt och vad man kan acceptera finns med hela tiden. Vilka kroppar?

Avsnitten som utspelas i 1800-talet är mycket mer allvarliga än nutidspartierna som bitvis är mycket roliga, särskilt de som handlar om sexrobotarna och vad affärsmannen som säljer dem anser att en man vill ha. Men det finns naturligtvis hela tiden en allvarlig bakgrund. Kvinnoförtryck är allvarligt och förstörande, och vad som kommer att hända i framtiden med AI och medicinsk forskning kan man bäva inför.

Den här romanen innehåller alltså många frågeställningar och man kan nog tänka att de hör ihop. Fast min känsla när jag har avslutat läsningen är ändå att berättelsen var lite väl rörig. Jag hade velat ha lite färre lösa ändar. Men när jag funderar på det kan jag också tänka att det kanske är där vi befinner oss just nu, att det ger en bild av vår röriga värld och vår ovissa framtid. Romanen Frankissstein är i vilket fall intressant och leder till många funderingar samtidigt som den är underhållande läsning.

Frankissstein – en kärlekshistoria av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand 2020. Översättning: Lena Fries-Gedin.
Romanen publicerades första gången 2019 (Frankissstein: a love story).

Geniernas återkomst av P C Jersild

Geniernas återkomst är en historisk krönika som löper från människans vagga till någon gång i framtiden. Det är författarens framtid, så när man läser boken idag får man ta i beaktande att den publicerades 1987. Men framtidsavsnittet känns relevant också nu. Efter dessa rader kan jag tänka mig att den som läser inlägget tror att detta är en fackbok, men det är det inte alls. Alltihop är hopljuget som det står i baksidestexten. Det är alltså en roman.

Författaren börjar med ett avsnitt om hominider och dessa är så små att de klänger sig fast vid mycket stora gorillaliknande varelser, liksom småfiskarna som finns runt en del stora fiskar och lever på fiskens hudparasiter. Redan här inser läsaren förstås att detta är fiktion. Sedan fortsätter författaren genom historien, mer eller mindre fantasifullt. Vi får också träffa en del kända gestalter ur historien som Leonardo da Vinci och Sigmund Freud. Romanen har en ironisk, satirisk ton, lite smårolig ibland, men det är inte förrän berättelsen har kommit till 1600-, 1700- och 1800-talet som den riktigt griper tag i mig. Det är först då som jag kan känna igen mig i det mänskliga. När författaren har nått fram till geniernas återkomst i det sista avsnittet känns läsningen riktigt drabbande.

Alla avsnitten är fristående, eller skenbart fristående. Det finns ingen röd tråd att följa mer än att detta är en slags berättelse om mänsklighetens utveckling. Men läsningen blir ganska spännande ändå. Vad ska komma härnäst? Vad ska författaren nu hitta på? Och så frågan som hela tiden surrar i huvudet: hur nära det som verkligen har hänt, som händer och kommer att hända ligger den här berättelsen? Som läsare upplever man en slags helhet fast avsnitten skulle kunna betraktas som fristående berättelser. Geniernas återkomst är en intressant roman som håller väl för läsning även idag. Den ger läsaren mycket att fundera över, både när det gäller samhället och den mer filosofiska frågan om vad en människa är. Den känns faktiskt aktuell.

Geniernas återkomst – krönika av P C Jersild, Bonniers 1987.

Älskade av Toni Morrison

Sethe har flytt till Ohio från slaveriet i Kentucky. Hon bor i ett hus där det spökar med sin dotter. Man förstår snart att spökerierna beror på Sethes förflutna. Hon plågas av det som hänt henne. Hon har förlorat många barn under åren som gått. Spöket i huset är Sethes döda dotter som aldrig hann få ett namn. På hennes gravsten står Älskade.

Det här är ingen vanlig spökhistoria, spökerierna hänger mycket intimt samman med Sethes liv. De blir nästan en bild av Sethes vånda, men ändå finns de där, och Toni Morrison skriver i hela romanen på ett poetiskt sätt där det övernaturliga finns med. Romanen handlar om slavars och före detta slavars kamp för att få ett värdigt liv och för att känna att de har ett människovärde. Samtidigt som romanen är poetisk, mycket vacker och inte riktigt verklig alltigenom är berättelsen knivskarp. Det finns många, många händelser och scener i den där man som läsare upplever förnedringen mycket starkt. Och hur ska människor som har blivit så förtryckta, som har blivit så förminskade och plågade på det grövsta sätt kunna gå vidare i sitt liv och kunna älska?

Sethe har flytt från slaveriet till friheten, men den är sannerligen också begränsad. Slavjägare kan komma från slavstaterna, och den svarta befolkningen tillhör samhällets underskikt. De får ta hårda och dåligt avlönade arbeten, om de får något arbete alls. Det gäller att se upp, eller rättare sagt ner, när man är ute och går för man vet aldrig säkert vad vita som man möter på vägen kommer att göra. När jag läser om att Sethe var tvungen att betala den döda dotterns gravsten med sin kropp gör det ont. Vilket naturligtvis är som ett myggbett, ja inte ens det, i jämförelse med slavarna smärta.

Älskade är en mycket bra roman som jag rekommenderar varmt. Den är skickligt skriven och författaren har byggt in en hemlighet – i alla fall är den hemlig för läsaren – i spökhuset, i romanen, vilket också bidrar till att den är spännande att läsa. Och denna hemlighet är en organisk del av romanens tema. Kärlek och människovärde för de förtryckta.

Älskade av Toni Morrison, Forum 2018. Översättning: Kerstin Hallén.
Romanen publicerades första gången 1987 (Beloved) och kom i svensk översättning året efter. Älskade är den första boken i en trilogi om kärlek och afroamerikansk historia. De följande delarna är Jazz och Paradis.

Toni Morrison (1931-2019) belönades med Nobelpriset i litteratur 1993. Om Toni Morrison på engelska Wikipedia och på den svenska.

Air av Christian Kracht

Paul är inredningsdesigner och bor på Orkneyöarna. Han tycker om grått och enkelt, spartansk och minimalistisk design. En dag får han ett mejl från Stavanger, från en tidskrift som han beundrar. Han reser dit och det är meningen att tidskriften ska anlita honom som designer. Men där visar det sig att det är en jättestor serverhall han ska måla alldeles vit, och därinne, i det enorma komplexet, går han omkring med sina färgprover för att hitta den rätta vita färgen. Men då kommer en solstorm och efter det utvecklas berättelsen – ja hur? Sagoaktigt kan man väl säga.

Denna äventyrs-sagafortsättning var inget jag väntade mig när jag läste början av berättelsen. Den börjar som en lite avmätt berättelse, lite iroisk, om en utbildad människa i det gråa och vita, en människa som är ganska isolerad, som omfattar en kulturell trend. Och när jag nu tänker efter finns det avmätta, kontrollerade kvar i författarens sätt att hantera berättelsen. Allting är klart och tydligt berättat, men med många hål, och det ger berättelsen kraft. Bilderna är klara och tydliga. Berättelsens fortsättning innehåller våld och spänning och verkar handla om flera dimensioner, om flera världar. Jag tänker på kvantfysik, som jag har ett mycket dimmigt begrepp om. Berättelsen är samtidigt konkret och vag och dimmig. Den är skickligt skriven och ger en underlig känsla. Det är som att den är ett skal och innanför det finns massor som ännu är dolt.

Jag tycker att Air är en mycket intressant roman. Den är det första jag läser av Christian Kracht och jag vill läsa mer av honom. Man kan nog se på berättelsen på flera sätt. Enligt Wikipedia hävdar författaren att han skriver underhållning, och visst är Air underhållande och kanske är det jag som lägger djup i den som inte författaren har avsett ska finnas där. Men det här djupet som jag anar, det finns ju där i min upplevelse.

Air av Christian Kracht, Ersatz 2025. Översättning: Anna Bengtsson.
Romanen publicerades första gången 2025 och kom i svensk översättning samma år.

Mina onda tankar av Nina Bouraoui

Ett inlägg om den här boken borde passa bra idag. Vi hade ju ondska som tema i tisdagstrion igår och nu spär jag på lite. Fast egentligen är berättarens tankar inte särskilt onda. Det handlar nog mest om att hon har ont själv. Har man läst annat av Nina Bouraoui känner man igen en del. Algeriet – Frankrike. Att ha en algerisk far som morföräldrarna inte tycker duger, morföräldrar som har betytt mycket för barnet, som har tagit hand om flickan när modern var sjuk. Flyttning till Frankrike med modern i början av tonåren och svårigheter att komma tillrätta i det franska samhället. Att vara lesbisk med allt vad det innebär av att vara udda och att vara fel enligt många människors syn. Och svårigheter att hitta en varaktig kärlek.

Det är ett sårigt liv det handlar om och romanen är upplagd som ett enda långt flöde av tankar förmedlade till en terapeut. Den är inte särskilt omfångsrik, men för mig var den mycket besvärlig att läsa, ett enda flöde som texten är, skriven utan styckeindelning. Den har inte heller någon handling från A till B förutom kanske berättarens insikt och större lugn mot slutet. Alla händelser och relationer med människor och tider i livet kommer upp om varandra framåt och tillbaka. Så ja, den här romanen kräver sin läsare. Jag tappade hela tiden koncentrationen och kunde inte läsa mycket i taget. Man får kanske behandla den mer som poesi och på mig gjorde den inget större intryck, frustrerad som jag var när jag läste. Dessutom kände jag ingen en hel delfrån andra böcker av författaren så mig gav den inte så mycket mer. Fast när jag tänker efter är de andra böckerna publicerade senare är denna och det är helt klar att den har givit mycket till andra läsare. Boken är prisbelönt. Så kanske kan den betyda mer för dig.

Mina onda tankar av Nina Bouraoui, Grate 2017. Översättning: Maria Björkman.
Romanen publicerades första gången 2005 (Mes mauvaises pensées) och kom i svensk översättning 2006.

Bandy Futura av Nils Håkanson

Sanna är dokumentärfilmare, men inte en framgångsrik sådan. Hon har hankat sig fram i många år inom kulturområdet. Nu har hon fått i uppdrag att göra en dokumentärfilm om bandy. Två extremt rika medlemmar av den inflytelserika familjen Bergenströmmer har skapat en stiftelse som heter Bandy Futura och de har anlitat henne som dokumentärfilmare. Där finns stora ekonomiska resurser, men de båda Bergenströmmers, som är far och dotter, har helt olika syn på vad filmen ska handla om.

Detta innebär naturligtvis problem för Sanna och hon är inte problemfri innan hon fick det här uppdraget heller. Hon är cynisk och ganska uppgiven, äter skräpmat och dricker för mycket. Och nu ska hon filma något som hon inte vet något om och inte har någon personlig koppling till. I romanen får vi följa henne runt om i Sverige, till småorter och större orter, till bandyplaner utomhus och enstaka inomhus. Bandy, denna sport som har betytt mycket i Sverige, lever fortfarande, men har dött ut på många orter i takt med avfolkningen och i och med att människor har fått andra intressen än att stå och frysa och heja på sitt lag.

Romanen blir inte bara en skildring av bandy, den blir en skildring av Sverige och den utveckling som har skett under 1900-talet och början av 2000-talet med många gliringar mot kulturvärlden och mot ansökningar och företagsdokument fulla av innehållslösa floskler. Nils Håkanson ställer upp motpoler där frivilliga tränar barn och sköter allting omkring matcherna, där supporters och lag reser mycket långa sträckor för att följa bandymatcherna och spela, där många människor är tilltufsade och inte särskilt lyckade – och så en ganska ful tillvaro med snikenhet där pengar styr. Och det finns inte stora pengar i bandy. Den lämpar sig inte som TV-sport, man ser ju inte riktigt vad som händer och var sjutton är bollen? Men runt omkring i landet slås strålkastarna på under den mörkaste och kallaste årstiden och spelarna åker ut i det vita ljuset.

Ungefär så. Bandy Futura är ingen psykologisk roman. De tilltufsade och till synes vardagsgrå människorna som Sanna kommer att umgås med är mer skildrade som typer än komplexa människor. Men jag känner igen många av typerna. Det är också en rolig bok. Jag skrattade mycket när jag läste. Och så tänkte jag på mina rötter. I Ankarsrum, som jag kommer ifrån, spelades bandy när jag växte upp, och Linköping där jag bor nu har ett bandylag. Jag har aldrig haft en tanke på att se en match här i Linköping. Jag fick nästan lust. Men säsongen är över nu.

Bandy Futura av Nils Håkanson, Nirstedt/litteratur 2025.