Tornet och fåglarna av Ellen Mattson

Romanen Tornet och fåglarna handlar om Henrich Danckwart som var kommendant på fästningen i Marstrand 1719. Karl XII är död och Sverige är i krig mot Danmark. Henrik Danckwart bor på fästningen tillsammans med sin syster och sina barn. Hans fru har avlidit. På fästningen finns också soldater och officerare och officerarnas familjer. Dessutom finns fångar eftersom fästningen även är ett fängelse.

Om jag avslöjar att Danckwart kapitulerade så har jag ändå inte sagt för mycket. Det står skrivet på bokens baksida och det ska vara en av den svenska historiens gåtor. Det fanns både mat och ammunition kvar på fästningen och samtiden dömde Danckwart hårt. Men Ellen Mattson har skapat en levande människa och en levande miljö och vi får följa kommendanten under ett antal dagar och händelserna omkring kapitulationen. Enligt romanen hade Danckwart alldeles för små resurser och dessutom sköttes inte det övriga kriget särskilt bra av svenskarna. Egentligen hade han ingen chans, men de styrande ansåg att fästningen var ointaglig.

Romanen innehåller bilder av olika människor, fångar, kommendantens syster, hans barn och officerare och den ger en bra beskrivning av klasskillnaderna i det svenska samhället. En vanlig enkel människa behövde inte begå något stort brott för att hamna på fästning, i misär, i hälsovådliga utrymmen, med dålig mat och med fotjärn och hopkedjade fötter. De fångarna fick arbeta hårt om de inte var för svaga. Massor av dem dog. Men där kunde också finnas priviligierade fångar från de högre samhällsskikten. De fick bo på övervåningen i kommendantens hus.

Hur väl romanen beskriver kriget vet jag inte, men det verkar mycket trovärdigt. Författaren har skapat levande människor och ett levande skeende och det var en stor upplevelse att läsa den här romanen. Jag fick också lära mig en del om hur krig fördes i början av sjuttonhundratalet. Till exempel kunde försvarare bränna ner sina egna städer för att hindra fienden, eller orsaka fienden skada om den redan hade intagit staden.

Kanske kan man säga att Danckwart personifierar hela det misslyckade svenska kriget på den här tiden. I alla fall framstår han som en levande människa, medkännande och hård. En komplicerad man som har varit ute i kriget många många år och som naturligtvis är påverkad av alla sina hemska upplevelser. Tornet och fåglarna får fem stjärnor av mig. En mycket bra bok.

Tornet och fåglarna av Ellen Mattson, Bonnier pocket 2018.

Första utgåvan av Tornet och fåglarna kom 2017.

Fallet Collini av Ferdinand von Schirach

Den 23 maj 2001 reser Fabrizio Collini till Berlin. Han går in på ett hotell, tar sig till företagsledaren Hans Meyers svit och där skjuter han honom med fyra skott. Sedan ber han hotellpersonalen ringa polisen.

Den unge, helt nyblivne advokaten Caspar Leinen blir Collinis försvarare. Ett omöjligt uppdrag kan tyckas. Att Collini har skjutit Hans Meyer står utom all tvivel. Men varför? Collini är inte tidigare straffad. Han har levt ett klanderfritt liv. Men han tiger. Motivet till dådet vill han inte uppge.

Fallet Collini är ingen vanlig deckare men det är mycket spännande och intressant att följa vad Caspar Leinen gräver fram ur det förflutna. Det visar sig också att han har en personlig koppling till Hans Meyer från barndomen, vilket komplicerar hans arbete. Men just hans anknytning till Hans Meyer bidrar till att problemet blir belyst från mer än ett håll. Berättelsen är inte lång och den är skriven med en knapp, saklig stil och på så sätt lämnar författaren mycket till läsaren själv att fundera över. Resultatet blir mycket starkt och effektfullt, och det jag tänker på efter att ha läst den här boken är brott och straff och hur händelser ur historien både förtigs och göms undan och hur de påverkar livet för människor många årtionden efteråt.

Jag tänker också på hur väl vi behöver redbara, ärliga jurister som arbetar för att sanningen ska komma fram. Fallet Collini är en bra bok som jag rekommenderar.

Fallet Collini av Ferdinand von Schirach, Bonniers 2013. Översättning: Lena Hammargren.

Sveas son av Lena Andersson

Ragnar Johansson föds år 1932. Hans mamma Svea kommer från bondesamhället men själv blir han ett med den nya tiden där teknik och framsteg ska innebära att allt blir bättre för medborgarna. Han utbildar sig till snickare i yrkesskolan men blir sedan slöjdlärare via en pedagogisk utbildning. Men nog drömmer han om storhet i sin ungdom. Han spelar fotboll och vill bli framgångsrik, men en skada hindrar honom. Under största delen av sitt liv blir han sedan en del av folkhemmet, en kugge bland andra kuggar i samhällsmaskineriet.

I Lena Anderssons roman är Ragnar en representant för folkhemmet. Allt ska vara rätlinjigt, allt ska bli bättre. Avvikelser ska helst inte finnas. Folkhemsbyggets idé var kanske sådan. För att alla de reformer som kom skulle fungera ordentligt måste kanske människorna rätta in sig i ledet. Men samhället var ju inte sådant. Där fanns fattiga. Där fanns människor som slet ont under dåliga arbetsvillkor. Där fanns rasism och förtryck av dem som ansågs undermåliga.

Och precis som folkhemmet har sprickor hänger inte heller Ragnar Johansson riktigt ihop. Han vill vara vanlig och inte utmärka sig särskilt. Men inom sig har han ändå en längtan efter storhet och den lever han ut genom att mana på sina barn att träna för att bli framgångsrika idrottare.

Lena Andersson är nästan som en vetenskapare i vit rock som har satt sina romanfigurer i en glasbur och studerar dem ovanifrån. Det är inte romangestalternas inre som driver den här berättelsen. Men jag säger nästan. Åtminstone jag får en glimt av riktiga människor då och då under läsningen. Författaren är ironisk och skriver mycket avmätt och sakligt men det känns ändå som om där finns en viss medkänsla. Och ibland befinner hon sig nere hos sina gestalter. Ragnars dotter Elsa tränar längdåkning på skidor. Jag vet att Lena Andersson har varit framgångsrik inom längdåkningen och det märks att hon själv har varit där när jag läser texten.

Författaren har klart tagit ställning och bestämt sig för vad och hur folkhemmet var. Det tycker jag är bra. Den här berättelsen får en egen karaktär. Som läsare sitter jag också delvis ovanför och ser hur förändringen kommer successivt och folkhemmet ramlar sönder. Vilsen står sedan Ragnar Johansson och undrar vad som har hänt.

Samtidigt som den här berättelsen är mycket bestämd visar den på folkhemmets och Ragnars djupa sprickor. Den leder till många tankar. Jag funderar på mig själv, mina föräldrar och vad som har hänt under mitt liv. Retar mig kanske något på författarens helt bestämda vinkel. Men det är bra. Dessutom är romanen lite rolig. Det händer då och då att jag drar på munnen. Sveas son är en bok som jag kan rekommendera.

Sveas son – en berättelse om folkhemmet av Lena Andersson, Polaris 2019.

Boken kom 2018 men jag har läst en pocketutgåva som kom 2019.

Skönhetens linje av Alan Hollinghurst

I Oxford har Nick Guest blivit vän med Toby Fedden, en rik överklasskille. Nick blir erbjuden att bli inneboende hos Tobys familj och får ett rum i deras exklusiva hus i London. Egentligen älskar Nick Toby, men han är heterosexuell så Nick håller det inom sig. Istället svarar han på en kontaktannons och träffar Alex, en svart kille som är kommunal tjänsteman och vars mamma är djupt religiös.

Nick är lite över tjugo år gammal och vi får följa honom under hans första sexuella erfarenheter och i hans liv under en stor del av 1980-talet. Han har kommit ut som gay, men det har inte Alex. Hans mor anser att det är en dödssynd. Däremot verkar familjen Fedden mer vidsynt. Men allt är inte som det ser ut. Tobys far är parlamentsledamot för de konservativa och bland andra konservativa rika människor och i politiken är honosexualitet inget man vill skylta med.

Nick är alltså inneboende. Han heter Guest i efternamn och han kommer från en mer småborgerlig miljö. Han hör inte hemma i den rika överklassmiljön. Han flyter omkring och iakttar de andra människorna. Han anpassar sig och är följsam vilket inte är så konstigt. Han vill ju bo kvar hos Feddens. Han är på sätt och vis gäst hos verkligheten.

Skönhetens linje är skriven i lugn takt, den är så lugn och berättar så noga om det som händer att jag en stund under läsningen frågar mig om romanen är så bra egentligen. Men författaren knyter ihop allt på slutet och då hamnar allt jag har läst i ett nytt ljus. Nick är mycket förtjust i Henry James. Intressant nog har jag nyligen läst Mästaren av Colm Tóibin, en roman som handlar om Henry James. Jag föreställer mig att inte bara den är skriven i Henry James anda men också den här på sätt och vis. Det är rum och miljöer och hur solen lyser in genom fönster och det är ett iakttagande och funderande över människornas handlingar.

Det är 1980-tal i romanen. Där finns Margaret Thatcher, en politisk skandal, längtan efter kärlek och sex och Nick är ung. Där finns kokain och champagne och festande, där finns dubbelmoral. Författaren gestaltar olika miljöer och olika samhällsklasser. Och där finns också HIV och alltså sjukdom och död. Skönhetens linje är en bra bok som jag rekommenderar. Den är också filmatiserad som tv-serie och visades av BBC år 2007.

Skönhetens linje av Alan Hollinghurst, Normal förlag 2007. Översättning: Ola Klingberg.

Aftermath av Rachel Cusk

Vintern 2009 skilde sig Rachel Cusk efter tio års äktenskap och en ny tillvaro väntade. Aftermath handlar om tiden efter skilsmässan och den innebar ett helt annat liv, inte bara praktiskt utan också ett helt annat sätt att uppfatta sig själv sig själv och bli uppfattad av andra. Rachel Cusk beskriver det som att när hon var gift och levde i kärnfamiljen tittade hon ut genom fönstret och där ute fanns något annat. Frihet kanske. Men när hon skilde sig och skulle skapa ett hem för sig och sina döttrar, då var hon där ute, avskild, utan en riktig bas, och då tittade hon istället in genom fönstren i husen där hon såg familjerna.

Det var en smärtsam skilsmässa både för henne och hennes man. Att hon kom från en katolsk familj gjorde antagligen inte det hela lättare. Boken är uppbyggd av olika fragment och händelser. Det är ingen sammanhängande kronologisk berättelse men tillsammans ger de här bitarna av hennes historia en bild av hennes trevan och famlande. Hennes föreställning om hur hon skulle leva när barnen var hos sin pappa visade sig inte stämma. Inte gick hon på utställningar och teater och träffade vänner så som hon hade tänkt. Hon kände sig utsatt och blev passiv.

Rachel Cusks bok ger en personlig bild av hur hon upplevde sin skilsmässa och som läsare börjar jag fundera över mitt eget liv. Aftermath handlar inte bara om en skilsmässa i sig, den handlar om svårigheten att vara kvinna, att arbeta och samtidigt ha barn. Att inte kunna leva upp till bilden om den goda modern och heller inte vara en fullständigt effektiv yrkeskvinna. Den handlar också om anpassning, att i äktenskapet är ingen fri och kan göra precis som den vill. Ett olösligt dilemma.

I boken utgår Rachel Cusk från antika grekiska dramer som ofta slutar med mord. Den grekiska mytologin och litteraturen ska ju säga något allmängiltigt om oss människor. Det kan bero på att jag är för dåligt insatt, men jag undrar vilken betydelse dessa dramer har för att hitta vägen och förstå en modern skilsmässa? Allt det där kommer från ett samhälle med slavar och där kvinnor hade mycket få rättigheter. Det var männens samhälle. Kanske vill författaren ge oss de drastiska bilderna för att visa på varifrån vi kommer och för att på något sätt gestalta de oerhört svåra känslor som en skilsmässa innehåller?

Aftermath leder till många funderingar och tankar. Det är en bok som jag rekommenderar.

Aftermath av Rachel Cusk, Faber & Faber 2019.

2020 kom Aftermath ut i svensk översättning med titeln Efterbörd.

Mamma i soffa av Jerker Virdborg

Att presentera en roman som utspelas under några mycket heta julidagar kan kännas helt rätt nu i mörkret och kylan. Ett nytt år har börjat och vi går långsamt mot ljusare tider. Vi får hoppas att det inte bara gäller att dagarna kommer att bli längre och längre utan också att vi så småningom kan leva mer normalt.

Men nu till boken. Den handlar om två söner som åker till en möbelaffär för att köpa en hallmöbel. Med sig har de sin mamma som är i sjuttioårsåldern. Möbelaffären visar sig ligga i ett industriområde, ett sådant där inte särskilt vackert område i utkanten där butikslådor har byggts och där det även finns arbetsplatser. Hallmöbeln som den ene brodern vill köpa finns inte och affären är inte öppen för kunder längre. De håller på att slå igen. Men på övervåningen finns en soffa. Där sätter sig mamman och hon vägrar flytta på sig.

Sedan följer olika förvecklingar när sönerna och deras syster, som också dyker upp, försöker övertala sin mamma att följa med hem. Mamma i soffan är både rolig och tragisk. Det är den ene brodern som berättar i romanen och texten är skriven så att jag kan tro att historien kommer ur hans mun. Ända till framemot slutet, då får texten en annan karaktär och det känns helt rätt.

Virdborg är bra på att hålla spänningen uppe och fast alla förvecklingar och detaljer finns med säger han inte mer än nödvändigt. Berättelsen känns både realistisk och helt overklig. Mystisk mitt i verkligheten. Miljön är bra beskriven, till exempel under bilresorna, med rondeller, avtagsvägar, industriområden. Jag känner igen mig och jag känner berättarens vånda under de alldeles för heta sommardagarna.

Mamma i soffan är en roman som sitter mitt i verkligheten. Den är dråplig men det är inte fars. Syskonens förhållande till varandra och till mamman finns med. Allt som inte sägs, allt som har varit. Det finns där någonstans, mitt i allt det konstiga som händer.

Mamma i soffa av Jerker Virdborg, Bonniers 2020.

När skruven dras åt av Henry James

När skruven dras åt är en spökhistoria som Henry James skrev 1898. En ung prästdotter blir anställd som guvernant av en rik man. Hon ska ta hand om hans brorsbarn som är föräldralösa och som han har placerat på sitt lantgods. Själv vill han inte besväras med några detaljer eller svårigheter i barnens uppfostran. Han lämnar över allt till den oerfarna prästdottern.

Mer kan jag inte berätta om handlingen. Då förstör jag läsupplevelsen för den som inte har läst När skruven dras åt. Den är en kuslig spökhistoria som är så bra därför att allt är så vagt. Det vi får ta del av är den unga guvernantens egen berättelse. Det är alltså hennes subjektiva historia. När jag läser den vet jag aldrig vad som är vad. Varifrån kommer de mystiska gestalterna? Från guvernantens inre eller är de verkliga? Vad handlar historien egentligen om? Den är full av halvkvädna visor och outtalade ord. Den innehåller avgrunder och bråddjup. Kanske.

En sådan här historia passar bra att läsa i midvintermörkret och den börjar också med att några vänner sitter vid brasan på julafton och berättar spökhistorier för varandra. Läs den! När skruven dras åt är en klassiker som var och en som är intresserad av spökhistorier bör läsa.

När skruven dras åt av Henry James, Modernista 2013. Översättning: Ola Klingberg.

Den utgåva jag har läst är en pocketupplaga. I den här översättningen kom berättelsen ut första gången 2010. Men det finns tidigare svenska upplagor, då med titeln Skruvens vridning, och den första kom 1951.

Svartsvala av Josefin Roos

Lucía har nyss fyllt tjugosex när hon drabbas av en hjärnblödning. Efter det blir livet begränsat, hon har förlorat sitt närminne. Hon bör inte bli gravid och föda barn, säger läkarna. Det är farligt för henne.

Men tiden går, hon träffar A och hon föder barn i alla fall. Så är flickan i skolåldern och Lucía arbetar på statsarkivet och på fritiden skriver hon om fåglar. Men hon kommer ingen vart. Hon har inget närminne. Hon glömmer, hon är inte fast förankrad. Hon står inte stadigt på jorden. Hon kan inte ta hand om sig själv med allt sådant som dagens liv kräver: betala räkningar, komma ihåg tandläkartider. Hon är utlämnad till andra människors välvilja.

Lucías mamma kommer från Chile och Lucía har båda kulturerna i sig. Det, bristen på närminne och sättet på vilket den här romanen är skriven gör att det känns som om Lucía svävar, som om hon inte är en del av resten av samhället. Hon är utanför. Ovanför. Hon kan inte ta ansvar för hemmet och barnet eftersom hon glömmer hela tiden. Hon försöker, men det går inte.

Men hon är ingen ande. Hon har kropp och det gör ont. Hon är utsatt. Folk driver med henne. Hur hon kan klara ett arkivariejobb är obegripligt, men vi kanske inte ska ta det alldeles bokstavligt. Hon blir förälskad i en annan man. Men hur är det med kärleken? Har hon inte känt honom tidigare? Det måste vara oerhört svårt att befinna sig i denna ständiga oäkerhet. Men Lucía framstår som stark. Hos henne finns en obändig livsvilja och hon gör på sätt och vis som hon vill.

Hon tänker mycket på fåglar och hon kan mycket om fåglar. Många fågelfakta finns insprängda i texten. Fåglarna kan vara en symbol för frihet. Men samtidigt är de fast i sitt levnadsmönster. Alla fågelfakta kan också vara Lucías sätt att få grepp på tillvaron, att få fasthet. Fåglarna flyger långt och de flyger högt, men svartsvalan, alltså tornseglaren, kan inte stå på sina ben och den klarar sig inte på marken. Den måste flyga hela tiden.

Jag blev visst nästan lite poetisk här. Kanske är jag inspirerad av Josefin Roos text. Svartsvala är vacker, den har djup och kontraster, den är svävande och kroppslig och den lämnar mycket utrymme till läsaren. Det är en fin roman som jag kan rekommendera.

Svartsvala av Josefin Roos, Bonniers 2020.

Mödrar och söner av Theodor Kallifatides

I år fyllde jag sextioåtta år och min mor nittiotvå.

Så skriver Theodor Kallifatides i den här boken. Det är år 2006 och han sätter igång med att skriva om sin mor, något som han har tänkt på länge. Men för att kunna göra det behöver han besöka henne i Aten. Det är så mycket han vill fråga henne. Med sig på resan har han en berättelse om faderns liv, en berättelse som hans far själv har skrivit.

Kallifatides är hos sin mamma en vecka och han berättar dels om det som händer då och vad han får reda på av sin mor, dels för han in faderns berättelse i romanen. Resultatet blir en gestaltning av en gammal kärleksfull mor som gifte sig mycket ung med en betydligt äldre man. Hon var hans andra hustru och tog hand om barnen från hans tidigare äktenskap och födde även egna. Det var ett liv tidvis med stora umbäranden. När Theodor Kallifatides var liten, under andra världskriget, var det stor brist på mat och fadern blev fängslad.

Genom författarens föräldrars liv får jag en liten inblick i grekernas moderna historia och i ett liv som skiljer sig oerhört mycket från mitt och mina föräldrars. Kallifatides far var född vid Svarta havet och bodde många år i Turkiet – ända tills grekerna blev förvisade och tvingades ge sig iväg därifrån. De blev flyktingar i Grekland med stora umbäranden.

Romanen handlar om att söka sina rötter, att försöka förstå vem man är, vem ens föräldrar är och hur livet har blivit som det blev. Den handlar alltså mycket om Theodor Kallifatides själv, men sedd genom modern och fadern och det Aten han besöker som skiljer sig mycket från hur staden var när han växte upp. Han är kanske inte riktigt hemma vare sig i Sverige eller i Grekland. Den utvandrade människans dilemma.

Romanen innehåller också ett fint porträtt av modern som vägrar låta sin son diska och laga mat fast hon är nittiotvå och han bara sextioåtta. Hon kallar honom ”min prydnad” som jag antar inte alls känns lika högstämt på grekiska. Det är ett fragmentariskt porträtt, så som det nog måste vara. Inte vet man allt om ens föräldrars liv, men när man har uppnått en viss ålder vill man gärna veta mer. Ibland är det för sent. Om inte Kallifatides hade faderns berättelse skulle han inte veta så mycket om honom. Fadern är död sedan länge.

Jag hade lite svårt att hänga med i vem som berättade eftersom faderns berättelse var i jagform och både Kallifatides själv och hans mor naturligtvis också berättade i första person. Kanske var jag lite för trött när jag läste men jag hade nog föredragit att få faderns berättelse i ett svep istället för uppdelad i bitar här och där. Men bortsett från det tycker jag att Mödrar och söner är en bok som jag kan rekommendera till läsning.

Mödrar och söner av Theodor Kallifatides, Bonniers 2007.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides

Christo har flyttat till Sverige från Grekland och lämnat sina föräldrar där hemma. Han studerar idéhistoria på universitetet i Stockholm och håller på med att skriva en uppsats. I början, när han kom till Sverige var han fattig och hungrig men nu har han fått studielån och bor i studentrum. I det stora studenthuset bor också Rania med sin man och dotter. När Christo träffar henne blir han blixtförälskad.

Det här är en roman om både främlingskap och kärlek precis som titeln säger och det är kärlek med komplikation, Rania är ju både gift och har barn. Vi får följa Christos liv i Stockholm på 60-talet, hur han träffar sin handledare på universitetet, hur han jobbar på restaurang för att få ihop pengar. Hur han träffar sin vän Thanasis. Hur han tänker på Rania hela tiden och hur svårt det är att vara främling, att komma från en annan kultur och ha lämnat så mycket bakom sig. Men Christo ser ingen framtid i Grekland.

Det är vår, det blir sommar. Romanen är berättad rakt på men språket innehåller många nya ordvändningar och bilder. Åtminstone för mig. Jag tror att det är grekiska språket som påverkar och det ger en extra dimension i texten. Det blir spännande och vackert. Kärlek och främlingskap är en vardaglig men mycket fin berättelse. När jag slutar läsa känns det nästan som om jag tagit del av en saga fast romanen innehåller så mycket vardagsliv. Just den här berättelsen, på det här sättet, kan kanske bara skrivas av en äldre man. Jag föreställer mig att en författare i Christos ålder skulle berätta helt annorlunda. Här ses Christo på avstånd, med kärlek.

Jag tycker om Christo och känner med honom i hans vånda. Han funderar och tänker mycket och har samvetskval både därför att han har rest bort från sina föräldrar i Grekland och på grund av sin kärlek till Rania. Det finns stora svårigheter i berättelsen men när jag har läst sista sidan är jag glad. Det händer inte alltid.

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides, Bonniers 2020.