Betty – novell av Margaret Atwood

26 februari, 2024 ~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

I Novellresan har vi nu kommit till Kanada och då fick jag lust att läsa en novell av Margaret Atwood. Jag har läst annat av henne tidigare, men aldrig någon novell. Jag valde att låna novellsamlingen Den berömde poetens grav och andra noveller på biblioteket och ur den läste jag den första novellen Betty. Berättaren är en elvaårig flicka och den handlar om hennes växande och upplevelser av vuxenvärldens mysterier och faror. Hon och hennes familj bor i en hyrd stuga vid Saint Marys River och i stugan intill bor ett yngre par där frun heter Betty och mannen heter Fred.

Fred var precis som en katt, han lyfte inte ett finger för en egentligen, som mor sa senare. Så det var orättvist att alla var förälskade i Fred, men ingen var förälskad i Betty, trots att hon var så snäll. Det var Betty som alltid välkomnade oss vid dörren, bjöd in oss, och pratade med oss medan Fred låg och drog sig i soffan och läste tidningen. Hon matade oss med kakor och milkshake och lät oss slicka skålarna när hon bakade. Betty var så trevlig; det sa alla, men ingen skulle ha kallat Fred just det. Fred skrattade till exempel inte mycket och han log bara när han sa oförskämda saker, för det mesta till min syster. ”Proppar munnen full igen?” kunde han säga. ”Hej säckiga byxan.” Medan Betty aldrig sa sådana saker, och jämt log och skrattade hon.
(Sid 19-20.)

Det finns mycket under ytan i den här novellen och en försåtlig spänning. Jag skulle inte ha något emot att läsa resten av novellerna i boken, men det får vänta till någon gång i framtiden.

Betty, novell av Margaret Atwood ur samlingen Den berömde poetens grav och andra noveller, Prisma 1990. Urval och översättning: Maria Ekman. Förord: Heidi von Born.

Mer om Novellresan kan du läsa hos Ugglan & Boken.

Konturer av Rachel Cusk

25 maj, 2022 ~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Faye är författare och skild. Hon reser till Aten för att undervisa en vecka på en skrivarkurs. Redan på flygplanet träffar hon en man som berättar om sitt liv. Sedan följer berättelser från många olika människor.

Konturer handlar alltså inte så mycket om Faye. Lite får vi veta, att hon är skild, att hon har barn, att skilsmässan inte har varit lätt. Men det är det lilla, om man inte kan säga att hennes lyssnande och hennes ganska fåtaliga kommentarer vid samtalen som mestadels består av långa monologer visar en del av vem hon är.

Det finns en ganska sval, eftertänksam ton i den här boken. De olika människornas berättelser kan innehålla dramatiska inslag och lite dramatik finns också i Fayes upplevelser under tiden i Aten, men det jag tar med mig från romanen är eftertänksamhet och lugn.

Alla berättelserna handlar om relationer av olika slag, om äktenskap, skilsmässor, om olika sätt att se på förhållandet mellan män och kvinnor. För mig är Konturer en ovanlig bok. Det som vi får veta från de olika människornas liv är bara små brottstycken. Dessutom är de ju helt subjektiva utifrån den berättande människans perspektiv och beroende på vad den människan vill berätta och hur. Det här gör Konturer till en intressant bok. Skärvor av människor läggs fram. Lugna samtal om svåra saker. Naturligtvis finns hur mycket som helst där under och det är spännande. Jag tror att man kan läsa den här boken samtidigt som man funderar över sitt eget liv.

Konturer av Rachel Cusk, Bonniers 2018. Översättning: Rebecca Alsberg.

Kvinnor som pratar av Miriam Toews

25 februari, 2022 ~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Mennoniter är ortodoxa protestanter. De är pacifister och lever på jordbruk på gammaldags vis. Männen har makten. De röstar om viktiga ting, men kvinnorna har inte rösträtt. I hemmet bestämmer mannen. Pojkarna får gå i skolan längre än flickorna. De lever i sitt samfund och omvärlden anses farlig och ond. De talar lågtyska, ett språk med rötter i medeltiden.

Det här är mycket generaliserat och de olika mennonitkolonierna kan skilja sig åt vad gäller utbildning och användande av maskiner och, antar jag, kvinnors inflytande. Kvinnor som pratar är skriven utifrån vad som hände i en mennonitkoloni i Bolivia 2009. Då avslöjades att en grupp män hade våldtagit kvinnor och barn om nätterna. De använde en narkosspray som de sprayade in i husen och när alla var medvetslösa begick de våldtäkterna.

Övergreppen hade aldrig straffats i det allmänna rättssystemet om det inte hade varit mycket stor risk att männen skulle lynchas. Mennoniter har sökt sig till Bolivia därför att där får de sköta sig själva och ha sin egen rättsskipning. Men eftersom männen har dömts enligt Bolivias lagar har de fått långa fängelsestraff.

Fast de hade varit sövda märkte kvinnorna ändå att de varit utsatta för övergrepp. De blödde och var skadade och det var smutsigt i deras sängar. Men problemet viftades bort som kvinnliga vilda fantasier eller som angrepp av onda andar. Kvinnorna har inte fått någon psykologhjälp för att bearbeta sina tramuan och journalister som har besökt kolonin senare har rapporterat om att det fortfarande sker övergrepp.

Kvinnor som pratar är ingen faktabok, det är en roman som är skriven utifrån övergreppen i Bolivia. Handlingen är förlagd till Nordamerika. Den heter kvinnor som pratar och det gör de genom hela boken. Kvinnorna har samlats på ett loft för att diskutera vad de ska göra, medan männen är i den närmaste staden där förövarna sitter fängslade. Männen gör vad de kan för att skrapa ihop pengar till borgen så att förövarna ska få komma tillbaka till kolonin i väntan på rättegång. Kvinnorna har tre val: stanna och kämpa, stanna och förlåta männen (om de inte förlåter männen kan de själva inte bli förlåtna av Gud. Skulden på offren.), eller ge sig iväg.

Men kvinnorna kan inte engelska. De vet inget om världen utanför kolonin. De kan inte läsa och följaktligen Inte heller läsa en karta.

Kvinnor som pratar är en mycket spännande historia där mer och mer uppdagas för läsaren efter hand. Bitvis är den lika spännande som en thriller och har en stämning av instängdhet och fara. Det är ett genialt grepp av författaren att välja att berätta genom kvinnornas möte och allt vad de säger och allt det som händer där. På så sätt skildrar hon övergreppens följder och samtidigt framstår kvinnorna som verkliga människor med ilska, humor och omtanke om barnen och de gamla. Så författaren skildrar även kvinnokulturen hos mennoniter på så sätt. Fast kvinnorna inte har fått utbildning för de filosofiska och moraliska resonemang. Författaren får fram vilken intellektuell resurs de här kvinnorna är. Miriam Toews är själv uppvuxen bland mennoniter så hon kan kulturen och hon tillägnar romanen alla kvinnor som lever i patriarkala förhållanden.

Kvinnor som pratar är en spännande, mänsklig och viktig bok som jag rekommenderar.

Kvinnor som pratar av Miriam Toews, Rámus 2022.

Aftermath av Rachel Cusk

8 januari, 2021 ~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Vintern 2009 skilde sig Rachel Cusk efter tio års äktenskap och en ny tillvaro väntade. Aftermath handlar om tiden efter skilsmässan och den innebar ett helt annat liv, inte bara praktiskt utan också ett helt annat sätt att uppfatta sig själv sig själv och bli uppfattad av andra. Rachel Cusk beskriver det som att när hon var gift och levde i kärnfamiljen tittade hon ut genom fönstret och där ute fanns något annat. Frihet kanske. Men när hon skilde sig och skulle skapa ett hem för sig och sina döttrar, då var hon där ute, avskild, utan en riktig bas, och då tittade hon istället in genom fönstren i husen där hon såg familjerna.

Det var en smärtsam skilsmässa både för henne och hennes man. Att hon kom från en katolsk familj gjorde antagligen inte det hela lättare. Boken är uppbyggd av olika fragment och händelser. Det är ingen sammanhängande kronologisk berättelse men tillsammans ger de här bitarna av hennes historia en bild av hennes trevan och famlande. Hennes föreställning om hur hon skulle leva när barnen var hos sin pappa visade sig inte stämma. Inte gick hon på utställningar och teater och träffade vänner så som hon hade tänkt. Hon kände sig utsatt och blev passiv.

Rachel Cusks bok ger en personlig bild av hur hon upplevde sin skilsmässa och som läsare börjar jag fundera över mitt eget liv. Aftermath handlar inte bara om en skilsmässa i sig, den handlar om svårigheten att vara kvinna, att arbeta och samtidigt ha barn. Att inte kunna leva upp till bilden om den goda modern och heller inte vara en fullständigt effektiv yrkeskvinna. Den handlar också om anpassning, att i äktenskapet är ingen fri och kan göra precis som den vill. Ett olösligt dilemma.

I boken utgår Rachel Cusk från antika grekiska dramer som ofta slutar med mord. Den grekiska mytologin och litteraturen ska ju säga något allmängiltigt om oss människor. Det kan bero på att jag är för dåligt insatt, men jag undrar vilken betydelse dessa dramer har för att hitta vägen och förstå en modern skilsmässa? Allt det där kommer från ett samhälle med slavar och där kvinnor hade mycket få rättigheter. Det var männens samhälle. Kanske vill författaren ge oss de drastiska bilderna för att visa på varifrån vi kommer och för att på något sätt gestalta de oerhört svåra känslor som en skilsmässa innehåller?

Aftermath leder till många funderingar och tankar. Det är en bok som jag rekommenderar.

Aftermath av Rachel Cusk, Faber & Faber 2019.

2020 kom Aftermath ut i svensk översättning med titeln Efterbörd.

Warlight av Michael Ondaatje

16 september, 2020 ~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det är i London strax efter andra världskrigets slut. Den fjortonårige Nathanael och hans äldre syster Rachel tas om hand av en vän till familjen som syskonen kallar The Moth. Föräldrarna ger sig iväg till Singapore på grund av faderns arbete. Eller gör de det? De försvinner.

Det är Nathanael som berättar sina minnen som vuxen och allt är vagt och dimmigt precis som på bokens omslag. Det han minns blir ingen fullständig bild utan pusselbitar som kanske inte ens stämmer. Minnet är bedrägligt. Barnen har lämnats på ett sätt som är svårt att förstå. Var är föräldrarna. Vart har deras mamma tagit vägen? Jag spekulerar. Sitter hon i fängelse? Är hon spion?

Det är en brokig samling människor som besöker huset där barnen bor med The Moth. Vad The Moth egentligen sysslar med är lite oklart. En annan betydelsefull människa för Nathanael blir The Darter som livnär sig på skumma affärer med hundar som används till hundkapplöpning. Men fast det är mycket mystik i boken och Nathanael också deltar i kriminella aktiviteter är Warlight ingen thriller. Berättelsen framskrider långsamt. Det är en mycket stämningsfull roman med fin miljöbeskrivning, fylld av sorg, där Nathanael utvecklas till en vuxen man och så småningom tar itu med att ta reda på vad som egentligen hände.

Warlight är en roman som känns ovanlig, långsam, med mycket känslor under texten. Kriget är slut, men efterverkningarna kvarstår både som sönderbombade kvarter i London och i människornas handlingar. Boken rekommenderas.

Warlight av Michael Ondaatje, Alfred A. Knopf 2018.

Moth betyder fjäril, nattfjäril, mal.

Dart kan betyda pil, spjut och röra sig plötsligt och snabbt, så jag skulle tro att Darter syftar på detta. The Darter har varit boxare.

Alias Grace av Margaret Atwood/

6 maj, 2020 ~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

År 1843 mördades en välbärgad herre och hans hushållerska I Richmond Hill i Ontario, Kanada. I huset arbetade också Grace Marks som piga och Thomas Kinnear som stalldräng. De dömdes för mordet. Kinnnear hängdes och Grace Marks blev internerad i fängelse. Hon var mycket ung när mordet skedde, knappt sexton år gammal.

Runt den här händelsen har Margaret Atwood skapat en roman med Grace Marks som huvudperson. Hon kom från fattiga förhållanden på Irland och utvandrade med sin familj till Kanada som barn. Hennes far var alkoholiserad och hon fick tidigt ta hand om sina syskon och börja arbeta som piga.

Margaret Atwood har skrivit en levande, spännande och mänsklig berättelse där vi får uppleva arbetet och pigors tillvaro med tvätt och matlagning, skurning och mjölkning och sömnad. Ett tungt och krävande arbete från morgon till kväll. Romanen är upplagd i kapitel som har namn efter traditionella kanadensiska lapptäcken.

Kvinnligt och manligt, tidens syn på olika sorts kvinnor och på sexualiteten är ett framträdande tema. En piga lever farligt. Det gäller att passa sig för herrskapens vuxna söner och husfäder. Överhuvud taget spelar sexualiteten, mer eller mindre undanträngd, och hyckleriet stor roll. Atwood gestaltar de olika motsägande bilderna på kvinnor och män och var och hur och om de kan mötas. Hon gör det med styrka och värme och humor. Grace Marks framstår som en intelligent kvinna som i en annan tid hade haft andra möjligheter.

I romanen finns stora hål, vi får absolut inte veta allt. En stor del av berättelsen kommer ur Graces mun och vi vet aldrig säkert hur sanningsenlig hon är. Alias Grace är på så sätt lite flytande och oroande och det bidrar till att den är så bra. Den har både denna vaghet och det konkreta handfasta arbetet, en mycket bra roman som jag rekommenderar.

Alias Grace av Margaret Atwood, Rabén Prisma 1997. Översättning: Ulla Danielsson.

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

12 januari, 2020 ~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Den här romanen har ni kanske läst. Den kom ut redan 1985. Men jag har läst den först nu.Tjänarinnan som berättar kallas Offred. Hon har blivit fråntagen allt, till och med sitt namn. Offred bedyder att hon tillhör Fred. Hon är tjänarinna i hans hushåll och det innebär att hon som räknas som fruktsam ska bli befruktad och föda hans barn. Blir det inget barn ligger hon illa till. Om hon föder ett barn tar Freds hustru hand om det. Offred är enbart en behållare, en kropp som som ska föda barn i ett samhälle där allt för få människor är fruktsamma.

Tjänarinnans berättelse handlar om ett USA förvandlat till en teokratisk diktatur. En elit av män härskar både över kvinnorna och andra män. Det är en brutal regim som officiellt beskriver sitt styre med många vackra ord. Allt är noga reglerat. Sex utanför äktenskapet är förbjudet. Och precis som i vissa andra nu existerande diktaturer blomstrar hyckleriet. Visst kan de härskande männen roa sig och utnyttja prostituerade. Inofficiellt. Och precis som i många andra diktaturer har kvinnorna inga rättigheter, eller mycket få. Annan sexuell aktivitet än den mellan man och kvinna är förbjuden. Det verkar också vara ett kännetecken för totalitära regimer.

Genom minnen från Offreds liv före omvälvningen i samhället, minnen som liknar våra egna, ställer Atwood en mänskligare värld – med många problem, visst, men mänskligare – mot en diktatur där förtrycket har gått så långt att Offred och hennes medsystrar är reducerade till kroppar. Atwood beskriver också olika kvinnors lott i diktaturen. En del får vissa privilegier. Även kvinnor utövar förtryck precis som i diktaturer vi känner till från verkligheten. Atwood gestaltar också hur svårt det är att manövrera i ett sådant samhälle. Hur ska man klara sig? Vem vågar man lita på? Men romanen är inte helt utan hopp. Det finns de som vågar motarbeta regimen.

En annan roman som jag kommer att tänka på när jag läser Tjänarinnans berättelse är Imamens fall av Nawal El Saadawi.

Tjänarinnans berättelse är en mycket bra bok inte bara innehållsmässigt. Atwood är en mycket skicklig författare som både kan skapa poetiska bilder, spänning, och starka kontraster.

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood, Norstedts 2017. Översättning: Maria Ekman.

Skönlitterärt – novell av Alice Munro

9 januari, 2020 ~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Skönlitterärt handlar om Joyce som är gift med Jon. Han arbetar med trä och har en snickarverkstad vid deras hus. Hon undervisar i musik på en skola i trakten. En dag börjar Edie arbeta som lärling hos Jon. Det första hon gör är att visa att hon är tatuerad eftersom en del människor skulle reagera mot det och inte vilja anställa henne. Hon är nykter alkoholist och har en dotter.

Munro beskriver med få ord hur olik Edie är Joyce, till utseende, förhistoria och åsikter. Och ändå, eller kanske just därför, blir Jon förälskad i henne.

Munros novell Skönlitterärt handlar om kärlek och vad vi gör med våra liv. Skilsmässor som blir allt vanligare. Familjer med barn som har kommit till i olika konstellationer. Många av Alice Munros noveller spänner över ett långt tidsrum. Så är det också här. Munro berättar lugnt och stillsamt vad som har hänt människorna och hon lämnar mycket utrymme mellan orden. Skönlitterärt blev en stor upplevelse att läsa. Munro skapar genast från början stämning och visar oss vad novellen kommer att handla om, själva kärnan, men på ett sätt som vi inte förstår förrän vi har läst den till slut.

Citat från novellens första sida:

Det var särskilt en sak som Joyce njöt av att se när hon var på väg hem och svängde in på deras tomt. Vid den tidpunkten var det många, till och med en del halmtaksfolk, som installerade glasdörrar, som till en uteplats – även om Jon och Joyce inte hade någon uteplats. För det mesta hade man inga draperier där, och de avlånga upplysta fönstren var som ett tecken på eller löfte om trevnad, om trygghet och fullständighet. Varför det inte kändes riktigt så med vanliga fönster kunde Joyce inte säga. Kanske var det för att man inte bara kunde se ut genom glasdörrarna utan också öppna dem rakt ut mot skogens mörker, för att de så naturligt visade upp hemmet som tillflyktsort.

Skönlitterärt ingår i novellsamlingen För mycket lycka, Atlas 2018. Översättning: Rose-Marie Nielsen.

Boken ingår i serien med kvinnliga nobelpristagare som gavs ut 2018.

The Testaments av Margaret Atwood

18 december, 201917 januari, 2020 ~ Mösstanten ~ 3 kommentarer