Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

Den här romanen har ni kanske läst. Den kom ut redan 1985. Men jag har läst den först nu.Tjänarinnan som berättar kallas Offred. Hon har blivit fråntagen allt, till och med sitt namn. Offred bedyder att hon tillhör Fred. Hon är tjänarinna i hans hushåll och det innebär att hon som räknas som fruktsam ska bli befruktad och föda hans barn. Blir det inget barn ligger hon illa till. Om hon föder ett barn tar Freds hustru hand om det. Offred är enbart en behållare, en kropp som som ska föda barn i ett samhälle där allt för få människor är fruktsamma.

Tjänarinnans berättelse handlar om ett USA förvandlat till en teokratisk diktatur. En elit av män härskar både över kvinnorna och andra män. Det är en brutal regim som officiellt beskriver sitt styre med många vackra ord. Allt är noga reglerat. Sex utanför äktenskapet är förbjudet. Och precis som i vissa andra nu existerande diktaturer blomstrar hyckleriet. Visst kan de härskande männen roa sig och utnyttja prostituerade. Inofficiellt. Och precis som i många andra diktaturer har kvinnorna inga rättigheter, eller mycket få. Annan sexuell aktivitet än den mellan man och kvinna är förbjuden. Det verkar också vara ett kännetecken för totalitära regimer.

Genom minnen från Offreds liv före omvälvningen i samhället, minnen som liknar våra egna, ställer Atwood en mänskligare värld – med många problem, visst, men mänskligare – mot en diktatur där förtrycket har gått så långt att Offred och hennes medsystrar är reducerade till kroppar. Atwood beskriver också olika kvinnors lott i diktaturen. En del får vissa privilegier. Även kvinnor utövar förtryck precis som i diktaturer vi känner till från verkligheten. Atwood gestaltar också hur svårt det är att manövrera i ett sådant samhälle. Hur ska man klara sig? Vem vågar man lita på? Men romanen är inte helt utan hopp. Det finns de som vågar motarbeta regimen.

En annan roman som jag kommer att tänka på när jag läser Tjänarinnans berättelse är Imamens fall av Nawal El Saadawi.

Tjänarinnans berättelse är en mycket bra bok inte bara innehållsmässigt. Atwood är en mycket skicklig författare som både kan skapa poetiska bilder, spänning, och starka kontraster.

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood, Norstedts 2017. Översättning: Maria Ekman.

Skönlitterärt – novell av Alice Munro

Skönlitterärt handlar om Joyce som är gift med Jon. Han arbetar med trä och har en snickarverkstad vid deras hus. Hon undervisar i musik på en skola i trakten. En dag börjar Edie arbeta som lärling hos Jon. Det första hon gör är att visa att hon är tatuerad eftersom en del människor skulle reagera mot det och inte vilja anställa henne. Hon är nykter alkoholist och har en dotter.

Munro beskriver med få ord hur olik Edie är Joyce, till utseende, förhistoria och åsikter. Och ändå, eller kanske just därför, blir Jon förälskad i henne.

Munros novell Skönlitterärt handlar om kärlek och vad vi gör med våra liv. Skilsmässor som blir allt vanligare. Familjer med barn som har kommit till i olika konstellationer. Många av Alice Munros noveller spänner över ett långt tidsrum. Så är det också här. Munro berättar lugnt och stillsamt vad som har hänt människorna och hon lämnar mycket utrymme mellan orden. Skönlitterärt blev en stor upplevelse att läsa. Munro skapar genast från början stämning och visar oss vad novellen kommer att handla om, själva kärnan, men på ett sätt som vi inte förstår förrän vi har läst den till slut.

Citat från novellens första sida:

Det var särskilt en sak som Joyce njöt av att se när hon var på väg hem och svängde in på deras tomt. Vid den tidpunkten var det många, till och med en del halmtaksfolk, som installerade glasdörrar, som till en uteplats – även om Jon och Joyce inte hade någon uteplats. För det mesta hade man inga draperier där, och de avlånga upplysta fönstren var som ett tecken på eller löfte om trevnad, om trygghet och fullständighet. Varför det inte kändes riktigt så med vanliga fönster kunde Joyce inte säga. Kanske var det för att man inte bara kunde se ut genom glasdörrarna utan också öppna dem rakt ut mot skogens mörker, för att de så naturligt visade upp hemmet som tillflyktsort.

Skönlitterärt ingår i novellsamlingen För mycket lycka, Atlas 2018. Översättning: Rose-Marie Nielsen.

Boken ingår i serien med kvinnliga nobelpristagare som gavs ut 2018.

The Testaments av Margaret Atwood

The Testaments (svensk titel: Gileads döttrar) är en uppföljare till The Handmaid’s Tale (svensk titel: Tjänarinnans berättelse). Tidsmässigt är handlingen i The Testaments förlagd ungefär femton år senare och den handlar om kampen mot förtrycket i Gilead som är en teokratisk diktatur där kvinnorna har fråntagits all makt. De kan inte ha bankkonton och de får inte lära sig att läsa. Endast några få av dem, tanterna, får läsa. Deras uppgift är att bevaka kvinnosfären och att utbilda och förbereda fruar i de högre skikten och att sköta den hårda daningen av tjänarinnorna vars enda uppgift är att föda barn åt de härskande männen.

Kvinnorna i samhällets övre skikt får inte bestämma vem de gifter sig med. De gifts bort mycket unga och ofta till äldre befälhavare, som männen i toppen kallas. Åtminstone en befälhavare har satt i system att gifta sig med mycket unga flickor och när han har tröttnat på dem insjuknar de och dör. Sedan gifter han sig med en ny liten jungfru som inte anar vilket öde hon går till mötes.
Samhället är uppdelat i en manlig och en kvinnlig sfär. Tanterna, en slags nunneliknande institution, styr i kvinnosfären, men enligt männens makt och regler.

Gilead är ett brutalt, omänskilgt samhälle smyckat med många vackra ord. Avrättningar sker ofta. Korruptionen frodas. Urbefolkning och svarta är inte värda någonting. Homosexualitet är naturligtvis förbjuden.

Ja vi känner igen allting från vår egen värld.

Men trots att det är så farligt finns en kamp mot makten. The Testaments/Gileads döttrar är inte skriven på samma sätt som Tjänarinnans berättelse. The Testaments/Gileads döttrar är en thriller med den genrens styrka och svaghet. Skildringen blir lite ytligare men berättelsen blir också en riktig bladvändare. Atwood etablerar skickligt regimens farlighet och ondska i början av boken, ett skakande exempel på hur en diktatur kan bryta ner en människa. Hon skildrar också osäkerheten, att ett styre som det i Gilead leder till maktkamp både i toppen och bland tanterna. Utrensningar har skett bland befälhavarna. Bland tanterna finns misstänksamhet och maktkamp. Den som faller råkar ut för ett hemskt öde. Därför vet vi både vilken tragisk och kort framtid Agnes kommer att få om hon blir bortgift med befälhavaren och vilken fara de unga hjältinnorna i boken utsätts för.

Dessutom är romanen en bra skildring av hur en ung flicka som är uppfostrad i Giliad kan känna sig och tänka. Hon får passa sig hela tiden, hon ska vara lydig och ödmjuk och om hon skulle visa för mycket av någon kroppsdel kan det få män att agera på ett oönskat sätt. Allt är kvinnornas och flickornas fel. Blir hon sexuellt trakasserad och berättar det får hon förmodligen stryk.

Det finns ställen i berättelsen där jag har tänkt: Nej, vänta nu. Det här tror jag inte på. Det är inte rimligt att X kan utföra detta. Och hur kan de ansvariga vuxna i motståndskampen ta detta på sitt samvete? På så sätt känns den som en vanlig thriller. Det brukar alltid vara något som går för lätt eller som jag hakar upp mig på av andra skäl. Men Gileads döttrar är så mycket bättre än det mesta. Även om jag hade väntat mig något annat kan jag tänka: Varför inte? Det finns ett värde i att historien är lättillgänglig. Det finns ett stort värde i att kvinnorna visar mod och förslagenhet och kämpar med kraft mot den diktatur som har förstört så många kvinnors liv. Starka kvinnliga motståndskämpar och unga kvinnliga hjältinnor behövs i litteraturen.

Boken rekommenderas.

The Testaments av Margaret Atwood, Nan A. Talese/Doubleday 2019
Om Tjänarinnans berättelse har jag skrivit här.