Tisdagstrion – Skor och kläder

Det finns en novell av Nikolaj Gogol (1809-1852) som heter Kappan och den här novellsamlingen, där den ingår, är prydd med just en sådan. Gogol brukade skriva satiriskt och humoristiskt och Kappan handlar om en tjänsteman i Sankt Petersburg som köper en överrock vilken blir stulen och tjänstemannen dör och börjar spöka.

Londonflickan av Susanna Alakoski handlar delvis om immigranter från Finland som arbetar i den svenska textilindustrin. Ni ser väl Algotsloggan nere i hörnet på omslaget? Londonflickan ingår i en serie berättelser om kvinnors arbete och kärlek och längtan med rötter i Finland. Den första heter Bomullsängeln, där huvudpersonen arbetar på textilindustrin i Vasa, och den var bättre än Londonflickan, tyckte jag. Men Algots gjorde att jag valde den här boken till trion idag.

Spill – en damroman av Sigrid Combüchen läste jag för ganska så länge sedan. Den handlar om Hedwig Langmark som kommer som ung flicka till Tillskärarakademin. Hon gifter sig visst sedan efter sin utbildning och blir hemmafru, så som det ofta var förr, men Spill handlar trots allt en hel del om kläder. Författaren har dragit in sig själv i berättelsen – eller någon som är som författaren – och när man läser romanen är det osäkert vad som är verklighet och inte. Men bra var den, vill jag minnas. Den fick Augustpriset.

Det var mina böcker med klädespersedlar. Om du vill se vad andra bokbloggare har i sina trios kan du gå till Ugglan & Boken.

Nytt i poesihyllan igen

Ibland ser jag något om en bok eller en författare på nätet och så tänker jag direkt – Den vill jag ha. Så det kan bli ett och annat spontanköp och det här är ett sådant som nyligen kom i brevlådan. Jag hade aldrig tidigare hört talas om Else Lasker-Schüler och nu har jag boken här.

Else Lasker-Schüler levde mellan 1869 och 1945. Hon kom från en välbärgad, intellektuell borgarklass i Ruhrområdet i Tyskland och hon dog i Jerusalem.

I boken finns ett efterord av Marie Tonkin som också står för tolkning och urval av dikter. Där läser jag: Else-Lasker-Schüler har kallats Tysklands Sapfo och Israels svarta svan. Hon räknas som en av det tyska språkets viktigaste expressionistiska poeter under 1900-talets första hälft.

Ja, inte ångrar jag det här köpet!

Pärlor ur min krona- dikter i urval av Else Lasker-Schüler, Bokförlaget Lejd 2022. Tolkning och urval av Marie Tonkin.

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött

Henrik Johanssons nya bok handlar om hans arbetsliv, från praktik och arbetsmarknadsprojekt till hans författarskap. En poetisk CV läser jag på bokens baksida och det kan man nog säga att det är. Någon slags poesi i dialogform. Tonen är både ironisk och djupt allvarlig.

Stora problem ligger till grund för hans text. Unga människor utnyttjas både genom praktikjobb och genom ungdomslöner, och när de blir så gamla att arbetsgivaren måste betala mer får de inte längre jobba på den arbetsplatsen. Det är arbetsmarknadsprojekt som är förvaringsplatser och det är arbetsplatser med hårda arbetsvillkor. Bageriarbete och restaurangjobb tar stor plats i boken. Henrik Johansson har arbetat på bageri i många år så han vet vad han talar om – eller skriver om.

Men boken är inte tung att läsa. Den är ironisk och absurd. Där finns en hel del humor. Den är lättläst och underhållande och tänkvärd och ibland finns formuleringar som känns igen från litteraturhistorien. Jag kan tycka att boken innehåller lite för mycket upprepning med formuleringar som han sa, jag sa och så vidare i varje dikt. Men upprepningen ger ju också en känsla av arbetslivets tristess när människor inte får ta ansvar själva och utsätts för direktiv och order som inte bara är utnyttjande utan som kan vara både farliga och absurda. Dessutom är det inte bara människor som säger något. Det är arbetsförmedlingen, kommunen – till och med måndagen kan komma till Henrik Johansson och säga något. Texten får i och med detta en ironisk prägel, författaren skriver lite från ovan, men den får också en fantasifull, nästan sagoaktig ton. Och samtidigt är den förankrad i författarens stora erfarenhet från verkligheten på arbetsgolvet och och har allvarlig kritik mot förhållandena där.

På sidan 93 kan man läsa dikten Bageri XVII:

En timmis kom till mig och sa:
Chefen säger
att jag ska städa under inskicket.
Jag sa:
Det går inte
medan jag kör ugnen.
Timmisen sa:
Chefen har skruvat bort
skyddsplåtarna.
Jag sa:
Jag kör inte ugnen
när någon städar.
Timmisen sa:
Kan jag hälsa det
till chefen?
Jag sa:
Ja.
Timmisen sa:
Du är min skyddsplåt.
Jag sa:
Äsch, du.

Henrik Johanssons nya bok är intressant och givande. Jag har aldrig tidigare läst arbetarlitteratur som riktigt liknar det här.

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson, Verbal 2022.

.

Hett i hyllan #173 – Tiden är ingenting

Då är vi tillbaka hos Hans Alfredson och nu tittar vi på hans roman Tiden är ingenting. Som ni ser är undertiteln En släktsaga. Från omslagets baksida:

Hans Alfredsons nya bok är en brett upplagd släktkrönika där läsaren får stifta en nära och bestående bekantskap med åtta generationer av familjen Brosse, verksamma under drygt etthundrafemtio år, från förra delen av artonhundratalet fram till november nittonhundraåttio. …

… Karl Brosse, född 1923, är bokens berättare. Han lyfter fram och levandegör representanter för olika generationer och låter dem understryka viktiga händelser. Familjen Brosse har en stark förankring i den skånska landsbygden, där huvuddelen av handlingen utspelas, med förgreningar i senare generationer till Helsingborg och Stockholm.

En av mina närstående har läst boken och skrattade en del under tiden. Den är tydligen ganska full av Alfredsonska skämt. Och om det är så att humorn i boken tilltalar en så kan man nog få ganska nöjsam läsning. Det återstår att se hur jag reagerar, för läsa den ska jag – någon gång.

Tiden är ingenting – en släktsaga av Hans Alfredson, Wahlström & Widstrand 1981.

Pesten av Albert Camus

Pesten handlar om en hemsk sjukdom som drabbar den algeriska staden Oran någon gång på 1940-talet. För oss som har genomlevt och fortfarande lever med covid-19-pandemin känns berättelsen, människornas reaktioner inför sjukdomen och samhällets åtgärder mycket aktuella. Människornas reaktioner kan vara att likaväl låtsas som om ingenting har hänt som att stänga in sig och isolera sig. Det kan vara att festa riktigt grundligt för att det kanske inte finns någon morgondag, eller arbeta hårt och outtröttligt för att bekämpa sjukdomen och minska människornas lidande.

Det finns flera skillnader när man jämför förhållandena i Camus roman Pesten med covid-19. Sjukdomen i Pesten ger ingen pandemi. Den är en epidemi i staden Oran som blir satt i karantän. Pesten är mycket dödligare än covid-19, en hemskare sjukdom alltså, men den smittar kanske inte fullt lika lätt som covid.

Det finns mycket som jag lägger märke till i boken som jag nog inte hade tänkt på om jag läst den för några år sedan. Man samlar stora grupper av människor i kyrkorna. Är det så klokt? tänker jag genast. Pesten smittar ju inte så lätt genom luften utan genom närmare kontakt med de sjuka och genom råttor och loppor, men visst borde den kunna smitta genom att många människor finns tätt samman i en stor kyrka? Caféer och teatrar är öppna under hela epidemin. Men staden är som sagt satt i karantän och därför är många människor avskurna från kontakt med sin man eller hustru eller älskade eller andra närstående.

Det sägs att Pesten egentligen handlar om Nazitysklands ockupation av Frankrike. Det verkar mycket rimligt. Den handlar bara om franskättade människor. Araber som det bör ha funnits många av i staden nämns bara i förbigående i någon anmärkning om de arabiska kvarteren. Hur pesten grasserade och bekämpades där finns inte omnämnt. Likaså handlar romanen till allra största delen om några män som har utbildning och som besitter vissa funktioner i staden. Alla sjuksköterskor och vårdbiträden som också riskerade sina liv på sjukhusen och säkert måste arbeta tills de nästan föll ihop när epidemin var som värst finns inte med. Jag är inte säker. Kanske var alla sjukhusvårdare män i Frankrikes Algeriet? Men de finns i så fall bara med i en bisats. Det är alltså en liten grupp män romanen handlar om.

Pesten är skriven som en krönika, alltså sakligt och utan en massa känslosamhet men det hindrar inte att där finns skakande scener. Tvärtom. Det bidrar till dramatiken. Den innehåller också en hel del analyserande av människor beteende och resonemang om vad som är rätt och fel och om att följa sitt samvete, om att bry sig om andra eller bara sig själv. Den handlar om människor i en mycket svår situation, en situation där kanske ingen av oss vet hur vi skulle handlat om vi befunnit oss där just då. Så trots det jag saknar och undrar över är det en stor upplevelse att läsa Camus Pesten och den har också en framträdande plats i världslitteraturen. Man får tänka på när den skrevs. En författare måste ju också begränsa sig till vad hen kan berätta, vad hen känner till. Men det som är berättat i Pesten kan ge många olika tankar och impulser åt vitt skilda håll och det är så skönlitteratur fungerar när den är som bäst.

Pesten av Albert Camus, Bonniers 2020. Översättning: Jan Stolpe.

Tisdagstrion – Tre boktitlar som börjar på samma bokstav

Som ni ser är det bokstaven V som gäller här.

Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm handlar om en våldtäkt och hur den påverkar några olika människor också indirekt. Romanen handlar om makt och klass och förtigande.

Väsen – ett familjedrama av Domenico Starnone handlar om en morfar som passar sitt fyraåriga barnbarn några dagar medan föräldrarna är bortresta. Han är trött och lite glömsk och det rör ihop sig ordentligt.

Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout är på sätt och vis en fortsättning på Mitt namn är Lucy Barton. Den handlar om människor i den lilla staden där Lucy Barton växte upp i sin fattiga familj.

Det var mina titlar på bokstaven V. Jag har skrivit om alla tre så titlarna är länkar till inläggen. Nu är jag ganska nyfiken på vilka bokstäver de andra bokbloggarna har valt och vilka titlar det har lett till. Om du också är nyfiken på det kan du gå till Ugglan & Boken.

Krafttider – novell av Jenny Green

För ganska länge sedan köpte jag den här antologin när Östergötlands fantastikförfattare hade en dag på Linköpings stadsbibliotek. Nu är det hög tid att en av novellerna finns med här på bloggen. Jag valde den första som är skriven av Jenny Green och som var en av tre noveller som vann Fantastikportalens novelltävling 2017. Den heter Krafttider och det handlar om kraften i naturen, i det som växer. Miljön är en liten stuga med skogen strax intill. Siv och storflickan Hillevi ger sig iväg ut en tidig morgon medan mannen i huset ligger kvar och sover.

De gick mot skogen, den här morgonen liksom så många andra. Dimman hade ännu inte lämnat ängarna och nattfukten låg fortfarande över jorden. Även om han sov därinne hängde hans blick över dem och de gick i tystnad tills de kommit ner för backen där de inte längre syntes från stugan. Då kom luften in i deras kroppar och de kunde le och svänga med korgarna. Ängsgräset hade redan börjat växa och fastän de följde kreaturens upptrampade stigar blev deras kjolfållar våta och tunga. Siv drog in markens doft av mylla och växande. Röllekan vid stengärdsgården och granarna som sköt skott, björkarnas sav som rann till. Det var krafttider. För de som kunde hantera krafterna spelade det roll. För henne var det bara en årstid. Även om hon kunde känna hur det pulserade genom jorden kunde hon inte nå krafterna. Men hon hade örterna. För det mesta räckte det. (Sid. 11)

Krafttider är en tät och mycket spännande berättelse. Mer om handlingen vill jag inte skriva här eftersom det kan förstöra upplevelsen. Men novellen är fint skriven, den känns förankrad i sin miljö och den handlar om problem som alls inte är inaktuella fast handlingen är förlagd till en obestämd tid och ort där örter och jordens och naturens kraft har stor betydelse.

Krafttider av Jenny Green – novell ur Bortom Portalen II, Fafner Förlag 2018.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

I novellen En saga om en saga berättar Selma Lagerlöf hur hon fick idén till Gösta Berlings saga och hur svårt det var att hitta rätt ton. Inte förrän hon hittade sagotonen kunde hon skriva romanen. Den tonen uppskattar jag inte helt när jag läser. Den är lite för högstämd och svulstig, inte i hela boken, men bitvis. Men det är ändå bara en liten kritik. När jag läste Moby Dick hade jag lite svårt för kapten Ahabs utgjutelser och det förekom sådana också i Shirley av Charlotte Brontë, fast både den och Moby Dick i sin helhet är betydligt sakligare än Gösta Berlings saga. Man får helt enkelt leva med lite svulstigheter ibland.

Men Selma Lagerlöfs debutroman är inte saklig. Den består av berättelser och skrönor, sådant som berättades vid brasorna om kvällarna i Värmland om olika udda personligheter in en tid för länge sedan. Och de som berättade trodde både på djävulen och väsen som skogsrået. Skogen var mörk. De hungriga vargarna ylade i vinternatten och Fan själv kunde skriva kontrakt med människor om deras själar. Det är i alla fall så det känns att läsa Gösta Berlings saga och det är det som är romanens styrka. Och om man ser lite längre och tänker efter finns där också intressanta och rörande porträtt av olika människor.

Gösta Berling är en misslyckad präst. Han är godsint och charmig och ser bra ut, men han dricker och slarvar bort sitt liv. Han är en av kavaljererna på Ekeby, ett stort gods med många bruk och stora inkomster. I kavaljersflygeln bor Gösta Berling och andra män ur de övre skikten i samhället men som är alltför konstiga eller festar för mycket och som behöver försörjning och tak över huvudet. Deras uppgift är delvis att vara underhållande på fester genom att spela, vara roliga och recitera poesi. Tillsammans eggar de ibland varandra till olika upptåg och handlingar som får stora konsekvenser för andra människor. Ibland beter de sig som ett omoget tonårsgäng. Men författaren har ändå stor medkänsla med de här männen. Gösta Berling och kavaljererna är ett genomgående tema i romanen men där finns också många kvinnor med styrka och svaghet, illasinnade och goda.

I det tidiga 1800-talets Värmland som Selma Lagerlöf skriver om fanns stor fattigdom och betydande rikedom. Bruksägarna tjänade pengar på järnet och skogen. I avlägsna skogstrakter fanns fattiga torpare som svalt och under år då det växte dåligt hade stora delar av befolkningen ont om mat. Det var ett samhälle där männen bestämde och lagar och sedvänjor satte kvinnor under faderns och sedan makens förmyndarskap och där fäder och makar kunde ruinera hela familjen utan att kvinnorna kunde göra mycket åt det. Men där fanns naturligtvis också starka kvinnor och så är det i Gösta Berlings saga. Majorskan på Ekeby är en av dem. Kavaljeren Liljecronas hustru är en annan, som styr gården med fast och kärleksfull hand men som samtidigt bär sitt kors och inte grälar på mannen när han periodvis befinner sig i hemmet. Medkänslan med svirarna är stor i Gösta Berlings saga.

Om den här boken har skrivits så mycket, den är studerad och analyserad, men själv nöjer jag mig med det här. Läs gärna den här myllrande, skrönfulla romanen om du inte har gjort det.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Modernista 2017.

Gösta Berlings saga publicerades första gången 1891.

Tidigare inlägg på bloggen:
Mårbackasviten
Liljecronas hem
Novellen En saga om en saga
Biografin Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm

Hett i hyllan #172 – Tre porträtt

Tre porträtt av Klas Östergren kan kanske kallas en novellsamling. Den innehåller tre berättelser som heter Kvinna i starkt ljus, Kamrat i blå uniform och Kollega med gul skål. Men huruvida den känns som novellsamling eller något annat beror naturligtvis på upplevelsen när man läser den. Från omslagets baksida:

Här framträder en berättare som ägnar en kvinna, en kamrat och en kollega varsitt litterärt porträtt. Detta är en svår konst, men eftersom personerna betytt mycket för berättaren, anser han det mödan värt. ….

Och längre ner i baksidestexten:

Ett genomgående tema är att ingenting är vad det ser ut att vara, ett påstående som också gäller dessa berättelser i sig. Under en skenbart enkel yta döljer sig outgrundliga komplikationer. Precis som i tillvaron runt omkring oss. Det är inte alltid som ett porträtt föreställer den det säger sig föreställa, det kan mer likna den som utför det.

Kanske ska boken hellre kallas roman? Eller varken det ena eller det andra? I alla fall vill jag gärna läsa den.

Tre porträtt av Klas Östergren, Bonniers 2002.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Åsnesommar av Andrea Abreu

Åsnesommar berättas av en tioårig flicka. Hon bor på en av Kanarieöarna, i en by lång uppe på höjden, flera kilometer ifrån stranden nere vid havet. Hon bor med sin mamma och pappa och mormor, men föräldrarna ser hon inte mycket av eftersom de är nere vid kusten och arbetar. Hennes morfar har givit sig iväg och lever med en annan kvinna. Efter sig lämnade han stora skulder så mormodern är fattig och föräldrarnas inkomster behövs.

Det är sommarlov och flickan leker med sin bästa kompis, den jämnåriga flickan Isola. Men det är inget jämlikt förhållande. Isola är smartare och hon är tidigt utvecklad. Hon fick mens redan vid nio års ålder. Dessutom äger hennes mormor butiken i byn så Isola räknas som lite mer än berättaren. Hennes mormor står i skuld till butiksägaren, en skuld som blir större och större.

Åsnesommar är en hård berättelse och mycket kroppslig, sådana kroppsligheter som att kissa och bajsa, som att ha mens, att ha fått könshår och att gnugga sig. Berättelsen är full av lukter och smaker, den är drastisk, hård, sårig och gripande och den blir lite rolig mitt i alltihop genom flickans sätt att berätta. Den är skriven med kanarisk slang och kan inte ha varit lätt att översätta, men det känns som om det är bra gjort.

Åsnesommar är Andrea Abreus debutroman. Den handlar om kärlek och svartsjuka, om vänskap och egoism och om att förlora en kär människa. Samtidigt får vi en känsla för miljön, för vädret, hur det kan kännas att bo i närheten av en vulkan och hur det kan vara att leva där i byn som bofast och se de underliga turisterna komma och gå..

Åsnesommar av Andrea Abreu, Nirstedt litteratur 2022. Översättning: Hanna Nordenhök.