Den måste jag ha!

Det är en hel del böcker som jag tycker att jag måste ha nu för tiden och Dolda gudar är den senaste som har kommit med posten. Jag läste nyligen Ödmården av Nils Håkanson och blev ganska förtjust i den, och när jag såg att en bok om översättning som han har skrivit har kommit ut i år ville jag gärna ha den. Nils Håkanson är själv översättare, främst från ryska.

Så här är var den då och jag ville väldigt gärna läsa den. Men när? tänkte jag först. Det börjar bli stockning på bokvagnen. Ska böckerna jag har köpt stå där så länge att de blir hyllvärmare? Räcker det inte med alla hyllvärmare som redan finns här hemma?

Men ett beslut växte fram att jag skulle läsa den efter den sista låneboken från biblioteket, de som jag tog hem på långlån när biblioteket stängde för golvrenovering. Och sedan såg jag att Dolda gudar var nominerad till Augustpriset, så då var det bara att sätta igång.

Camera av Eva-Marie Liffner

Fotografen Johanna Hall ärver sin farbror Jacobs lägenhet. Där finns också en dagbok skriven i chiffer och några gamla fotografier. Johanna Hall funderar över farbroderns kvarlåtenskap. År 1905 hade den sextonårige Jacob blivit skickad av sin far till London men han har aldrig berättat om den tiden. För att få veta mer reser Johanna Hall till London.

Här finns alltså ett mysterium och så småningom avslöjas att Johanna Halls farbror kom i kontakt med en obehaglig kriminell verksamhet under sin tid där. Berättelsen rör sig i två tidsplan, ett nu där vi får veta mer om Johanna Hall och hennes efterforskningar, och tiden omkring 1905 då vi får veta mer om farbroderns liv i London. Hans tid där ligger ju före första världskriget men även då hade många mist famlijemedlemmar i krig och sjukdomar och spiritism och seanser spelar viss roll i berättelsen, så inte bara att det finns ett mysterium utan också andeskådandet gör att romanen delvis får en mystisk stämning.

Johanna Hall är ensamstående och har flackat runt jorden och arbetat på många platser. Jag ser henne som lite rotkös och att undersökandet av farbroderns liv är ett sökande efter hennes rötter. Det är farbrodern hon har haft mest kontakt med i sin familj. Båda tidsplanen i romanen känns handfasta och äkta och miljön och stämningar är fint beskrivna. Eva-Marie Liffner måste ha gjort grundlig research och fotograferandets teknik och metoder verkar mycket vederhäftigt gestaltade.

Camera är ingen spänningsbok. Den är ganska långsam och vi får sannerligen inte veta allt. Johanna Hall får fram brottstycken av det som har hänt och brottstycken av henne själv kommer läsaren till del. På sätt och vis handlar Camera om att famla sig fram till en fast grund i tillvaron, en fast grund som kanske inte finns. Men boken är spännande att läsa. Att mer och mer uppdagas om vad som hände i London gör att jag hela tiden vill gå vidare. Samtidigt har jag funderingar och föreställningar om vad som kan ha hänt.

Camera är en fin debutbok som jag rekommenderar.

Camera av Eva-Marie Liffner, Natur & Kultur 2001.

Hett i hyllan #128 – The Science of Michael Crichton

Berömda författare och berömda böcker kan det också finnas böcker om. Ulysses som jag just håller på med att läsa är ett sådant exempel. Det finns väl hur mycket som helst skrivet om den boken. Men nu visar det sig att vi också har en bok i hyllan där delar av Michael Chrichtons författarskap diskuteras, The Science of Michael Chrichton. Jag har inte läst något av honom, men jag har förstått att det ligger en del kunskap på vetenskapliga områden bakom många av hans böcker. Den här boken är en antologi, redigerad av Kevin R. Grazier som arbetar på NASA och är vetenskaplig rådgivare åt tv-bolag som kör science-fictionserier.

Från bokens baksida:

In The Science of Michael Crichton, leading scientists and science writers discuss and explore Crichton’s treatment of science. Ray Kurzweil, celebrated computer scientist and inventor, considers man-machine interfaces and virtual reality as portrayed in The Terminal Man and Disclosure. Leading anthropologist Ian Tattersall examines Crichton’s portrayal of Neanderthals in Eaters of the Dead. Artificial life guru Larry Yaeger debates the portrayal of artificial life in Prey (which cites Yaeger’s work in its bibliography).

Kanske är den här boken bara intressant för Michael Crichtonentusiaster? I alla fall bör man nog ha läst en del av hans böcker först. Att bara ha sett Jurassic Park räcker nog inte som motivering.

The Science of Michael Crichton – An Unauthorized Exploration into the real Scince Behind the Fictional Worlds of Michael Crichton. Edited by Kevin R. Grazier. Benbella books 2008.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld

Flickan Jas är tio år och hon växer upp i en strikt kristen lantbrukarfamilj. De är fyra syskon, men storebrodern Matthies går genom isen och drunknar när han åker skridskor. Det påverkar familjen djupt. Mamman blir deprimerad och hon som har stått för den mesta ömheten i familjen, som jag uppfattar det, finns inte längre till för barnen.

Jas känner sig skyldig till broderns död. Hon fick inte följa med och åka skridskor och då bad hon till Gud att han skulle ta Matthies och inte hennes kanin. Och så gick den önskan i uppfyllelse. Hon hade fruktat att hennes kanin snart skulle hamna i grytan, för så brukade det gå.

Obehaget om kvällarna är en obehaglig roman. Den är full av skuld och skam och övergrepp. Jag kan inte tänka mig annat än att familjen måste ha varit dysfunktionell också före den tragiska olyckan på isen. Jas äldre bror verkar vara psykopat och kanske har han ärvt det från fadern. Personligen ser jag också den instängda, inskränkta religiositeten i familjen och i byn där de bor som dysfunktionell. Man lever sitt eget liv i byn. Omvärlden är syndig och farlig. Det är katastrof om något av barnen ger sig iväg till ”andra sidan”. Den varnas de för. Och var inte Matthies på väg dit tvärs över sjön av nyfikenhet? Så drunkningsolyckan kan också ses som ett straff för detta tilltag.

Obehaget om kvällarna är en hård och hjärtskärande berättelse. Jag känner med Jas när jag läser. Hon får ingen hjälp utan lever med jackan på, otvättad och krampaktig dygnet runt. En liten ljusstråle finns i en kamrat och hennes familj där allt inte är lika strikt och instängt som i Jas hem. Men den är alldeles för svag för att lysa upp mörkret i Jas familj.

Ja, Obehaget om kvällarna är obehaglig men den är samtidigt mycket bra. Därför ger den en stark upplevelse om man läser den och den är en fantastiskt fin debut. Men man kanske ska läsa det vid en tidpunkt när man inte känner sig alltför vilsen och sårbar.

Obehaget om kvällarna av Marieke Lucas Rijneveld, Tranan 2021. Översättning: Olov Hyllienmark.

Tisdagstrion – Konst och fotografi

När vi nu har fått temat konst och fotografi av Ugglan & Boken då passar det utmärkt att läsa Camera av Eva-Marie Liffner. Hon är ju en av de författare som jag vill läsa mer av. Camera är hennes debutroman och jag har läst den nu men jag har inte hunnit få ut ett inlägg här på bloggen. Det kommer på fredag. Camera handlar om en kvinna som är fotograf. Hon har ärvt en lägehnet och fotografier och dagbok av sin gamla farbror. Han levde i London som ung och när hon går igenom fotona och försöker tyda dagboken förstår hon att han har kommit i kontakt med något otrevligt och kanske brottsligt i London så hon reser dit för att undersöka saken närmare.

Jenny av Sigrid Undset läste jag för ganska länge sedan. Den handlar om en ung borgerlig kvinna som inte vill leva enligt borgerskapets normer utan hon vill utbilda sig till bildkonstnär och hitta kärleken på sitt eget vis. En tragisk historia och en bra roman. Jag har bara hittat den som audiobok men den kan naturligtvis lånas på bibliotek. Det gjorde jag när jag läste den.

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel läste jag förra året. Den bygger på verkliga händelser. Målaren Oscar Kokoschka målar ett porträtt av den berömda Agatha Christie. Det har alltså hänt, men ingen kan veta vad som sades och tänktes under sittningarna så författaren har fabulerat omkring detta och skapat en roman. Jag länkar till mitt inlägg om boken.

Om du vill ha fler tips på böcker inom dagens tema kan du gå till Ugglan & Boken.

After the Fair – novell av Dylan Thomas

Dylan Thomas är mest känd som poet, men han skrev noveller också. I Dylan Thomas Omnibus finns en rad korta berättelser. Jag har läst den första av dem, After the Fair.

Dagen är slut och det kringresande tivolit är tyst och stängt. Där finns inga människor utom en flicka. Jag tänkte mig en liten flicka först men hon måste vara äldre än så, åtminstone tonåring. Hon går runt bland karuseller och stånd för att hitta sig en sovplats någonstans, men hon hittar ingen. Och i en halmhög inne i astrologens tält känner hon en babys hand.

Så letar flickan sovplats bland husvagnarna istället.

At last she decided to knock upon the window of the little, shabby one near her, and, standing on tiptoes, she looked in. The fattest man she had ever seen was sitting in front of the stove, toasting a piece of bread. She tapped three times on the glass, then hid in the shadows. She heard him come to the top of the steps and call out ”Who? Who?” but she dare not answer. ”Who? Who?” he called again.

After the fair är en kort berättelse, som ett utsnitt ur verkligheten fast den har en overklig atmosfär. En lite underlig berättelse om två människor som möts och en baby som låg i en halmhög.

After the Fair – novell av Dylan Thomas, ur Dylan Thomas Omnibus, Phoenix 2014.

Två pistoler av Klas Östergren

Adolf Fredrik Munck är i landsflykt sedan många år. Han är gammal och befinner sig i en liten stad vid kusten i Toscana. Det är år 1831 och en koleraepidemi bryter ut. Därför bestämmer han sig för att stanna inomhus. Han är fattig, pengarna är slut och han lever på nåder. Han har en betjänt, Ytterberg, och för honom berättar han om sitt liv.

För länge sedan kom Munck från Finland till det svenska hovet och han blev överhovstallmästare under Gustav III. Klas Östergren berättar om hovlivet som var fullt av intriger. Där finns änkedrottningen med sin starka vilja, där finns adelsmän som anser att Munck är en uppkomling, där finns kungens syskon med sina anspråk och en ung drottning från Danmark. Dessutom är kungen maktfullkomlig och nyckfull. Det är fint att befinna sig bland de högsta i riket. Där finns rikedom och lyx och privilegier, men det är också farligt.

Gradvis växer historien fram och det svenska samhället skymtar med sin enorma fattigdom, men med lyx hos kungen och hans gunstlingar, med lekfulla upptåg och fester och mat som den fattige inte ens kan drömma om. Med överklassmän som tar för sig av kvinnor från pigor till hovdamer och med en kung som startar krig utan tillräcklig planering och resurser. Är då Munck en ärlig och rättskaffens person? Både och, som det framkommer i romanen. Han är en risktagare och det måste nog den människa vara som har arbetat sig upp till hans position och där får man manövrera bland kobbar och blindskär.

Språket är njutbart, berättartakten är lugn. Miljön kommer fram och den glimrar. Vi får ta del av ett dramatiskt människoöde berättat med sansad ton. Adolf Fredrik Muncks ålderdom känns i boken. Det är en gammal människa som ser tillbaka på sitt liv. Som gärna berättar och håller låda, som tar om och som har pratat om samma händelser flera gånger förr. Betjänten Ytterberg är en tålig lyssnare. Och det Munck berättar är kanske inte helt igenom sant.

Två pistoler av Klas Östergren, Polaris 2021.

Hett i hyllan #127 – Västgötalagret

Det finns många hyllvärmare i våra bokhyllor och nu har jag kommit till Stig Claesson igen. Den här gången tror jag att jag har fått tag på en bok som jag kommer att tycka mer om än Flickor som jag läste 2020. Västgötalagret är självbiografisk, läser jag på baksidan.

Stig Claesson kan som få andra författare på några få sidor visa upp ett helt liv. 1965 utkom den självbiografiska romanen Västgötalagret i vilken han påminner oss om att det funnits en antisemitism djupt i det svenska folkhemmet, till och med bland de fattiga hyresgästerna i barnrikehusen på Söder i Stockholm.

Det är texten på bokens baksida, och ja, den vill jag läsa.

Västgötalagret av Stig Claesson, En bok för alla 1978.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

I Fjärilsvägen skriver Patrik Lundberg om sin mamma, Ingrid Birgitta Lundberg, och om sig själv i förhållande till henne. Hon gick aldrig gymnasiet och därför fick hon klara sig på låg lön. Hon gifte sig och hade det bra ekonomiskt, men paret fick inga barn och därför adopterade de två barn från Korea, Patrik Lundberg och hans syster. Så blev det så småningom skilsmässa och barnen stannade hos mamman.

Den här boken är till synes skriven mycket sakligt. Patrik Lundberg redogör för vad som har hänt (ur hans synvinkel, naturligtvis), men berättelsen blir mycket stark känslomässigt, kanske just för att den är skriven så pass skenbart sakligt. Ingrid Birgitta Lundberg var politiskt aktiv i kommunalpolitiken och arbetade för kvinnors rättigheter. Patrik Lundberg redogör för de viktigaste händelserna i politiken under åren. Berättelsen blir också en skildring av folkhemmet, av hur många människors liv kunde vara. Det är lätt att följa med och identifiera sig och känna igen sig. Berättelsen känns verklig.

Jag upplever stor kärlek och stor tacksamhet gentemot mamman i den här boken. Hon hade stora problem med alkoholen, men hon kämpade och snålade för sina barn. I många år höll hon hemmet i oklanderligt skick, lagade mat från grunden och lät till och med bli att äta lunch på jobbet för att pengarna skulle räcka till mat till familjen. Hon lyckades snåla och spara till skolresor och ibland till och med till något märkesplagg till barnen. Pappan betalade för barnen, men höll sig undan.

Det gick bra för syskonen Lundberg på många sätt med utbildning och karriär. Mammans liv fick motsatt utveckling. Precis som det finns stor kärlek i boken finns det stor frustration och sorg. Fjärilsvägen är en drabbande bok. En bra bok som jag rekommenderar.

Fjärilsvägen av Patrik Lundberg, Bonniers 2020.

Tisdagstrion – Blått

Blått. Här kan man välja böcker på olika sätt. Jag har valt böckernas utseeende och det här är tre bra blå böcker som jag har läst under min bloggtid.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski är första delen i en kvartett böcker om kvinnors liv, arbete och kärlek. Den utgår från Finland och textilindustrin spelar stor roll. I år kom den andra delen, Londonflickan.

Daghus, natthus av Olga Tokarczuk läste jag när hon hade fått Nobelpriset i litteratur. Det är kanske inte hennes mest lättillgängliga bok men den gav mig en fin upplevelse och den har en atmosfär som jag inte har stött på tidigare i litteraturen.

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro köpte jag på bokrean för ett par år sedan. En berättelse om ett fornt sagolikt England.

Om du klickar in dig hos Ugglan & Boken kan du hitta fler tips på Blått, i utseende, titlar och innehåll.