Detta är inte det lättaste temat när man bara har läst två böcker av denne produktive författare. Men man gör vad man kan och då kan det bli så här:
Ondskan av Jan Guillou tror jag inte att jag är ensam om idag, men det är också en bra bok. Det är en delvis självbiografisk roman om Erik Ponti som har en sadistisk far och som också blir utsatt för grov pennalism på internatskolan där han går. Romanen kom 1981.
När man bara har läst två böcker av Jan Guillou får man ta med en som man inte har läst. Men vi har den i alla fall i bokhyllan. Det är Tjuvarnas marknad som handlar om att en tjuvliga i Stockholm bara stjäl från de allra rikaste. Så vitt jag förstår handlar den om korruption och rofferi. Hur den är vet jag inte, men jag tror att jag kommer att läsa den så småningom. Tjuvarnas marknad kom 2004.
Men Brobyggarna har jag läst. Det är första delen i romansviten Det stora århundradet och handlar om tre norska fiskarbröder som utbildas till ingenjörer i början av 1900-talet. Jag misstänker att den kan dyka upp hos fler bokbloggare idag, men också den är en bra bok. Brobyggarna kom 2011.
Dagens tema har vi fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.
Härom fredagen åkte vi till Rimforsa Strand och åt lunch. Desserten fick vi äta i den väl tilltagna salongen. Och var satte vi oss då? I hörnet där bokhyllan står, naturligtvis. För det blir alltid trevligare med böcker.
Tomasz växer upp på en herrgård vid gränsen mellan Litauen och Polen där den gick då i början av 1900-talet. Nu ligger Tomasz lantliga barndomsmiljö ungefär mitt i Litauen. Tomasz bor hos sin morfar och mormor. Hans far och mor är någonstans i Polen och arbetar för Polens självständighet, och genom hela romanen finns pojkens längtan efter föräldrarna som han knappt har träffat.
Det är en lantlig miljö pojken växer upp i. Där finns herrgårdar och mindre jordbruk och människor som arbetar åt de mer besuttna. Det växer och det skördas. Floden flyter fram och man riktigt känner grönskan och sommarhettan med dofter och ljud. Utbildningsinstitutioner finns inte där så Tomasz får lära sig läsa dels på egen hand, dels genom undervisning av en man i trakten. Och där finns många föreställningar om djävlar. Milosz skriver att i Issadalen är antalet djävlar större än någon annanstans.
Många konflikter finns i berättelsen. I området finns en historia av livegenskap och nu när den moderna tiden börjar komma har man beslutat om en jordreform och Tomasz mormor och morfar äger mycket jord och en stor del av den kanske kommer att delas ut till andra. Där finns också en fientlig inställning mellan litauer och polacker. Jag antar att många av godsägarna var polska. Tomasz familj är polsktalande och åtminstone en del familjemedlemmar anser sig vara förmer och Thomasz är inte ett av barnen i byn. Han är en annan. Dessutom finns naturligtvis alla personliga motsättningar, kärleksbekymmer och rädslor.
Issadalen är en känslig, mustig, kroppslig och också andlig och svävande berättelse om en pojkes uppväxt med rädslor, med bikt och dåligt samvete och med många människor omkring sig. Morfaderns lugn och benägenhet att släta över och se det positiva i människor, mormoderns lathet, farmoderns sjuklighet, den åtminstone halvgalne skogvaktaren, pigan, och hushållerskan till mannen på granngården, en man som Tomasz beundrar och som lär honom jaga. Där finns växtlighet och djurliv och vi får uppleva alla årstider. Det är mycket i berättelsen som är handfast. Men där finns också många tankar om rätt och fel och hurdana människorna är. Genom berättelsen strömmar en tanke om dubbelhet, att vi är en människa i oss själva och en annan person utåt. Det finner Tomasz både hos sig själv och andra.
Issadalen av Czeslaw Milosz, Brombergs 1980. Översättning: Kjell Rehnström. Romanen publicerades första gången 1955 (Dolina Issy) och kom i svensk översättning 1980.
Czeslaw Milosz (1911-2004) Var en polsk författare av poesi och prosa, översättare och diplomat. Han fick Nobelpriset i litteratur 1980. Om Czeslaw Milosz på engelska Wikipedia och den svenska.
I en by I italienska alperna hittas en död, naken man med ögonen utrivna. Kriminalkommissarie Teresa Battaglia kommer dit med sitt team för att utreda mordet och snart inser hon att de har att göra med en seriemördare.
Det finns många trådar och vinklar i den här deckaren. Där finns alpbyn med sina hemligheter och invånarnas tendens att sluta sig samman mot de som kommer utifrån. Där finns Teresa Battaglias begynnande problem med sitt minne och hennes rädsla för demens. Tydligen finns också ett märkligt hus med en märklig hemlig, verksamhet där sköterskor tar hand om några individer som omtalas som om de vore ting. Det verkar mycket mystiskt och otäckt och att detta som skedde många år före mordet spelar roll för berättelsen förstår man som läsare direkt. Annars skulle inte de avsnitten finnas med i boken.
Blommor över helvetet innehåller alltså mycket som är hemskt. Men den innehåller också mycket som är varmt och mänskligt. Porträttet av Teresa Battaglia är skapat så att man som läsare så småningom tycker mycket om henne fast hon är vresig och stundom elak. I berättelsen finns också en ung polis som är ny i teamet och konflikten och munhuggningen mellan kommissarien och honom. Där finns också ett feministiskt stråk och som bärande tema medmänsklighet eller inte. Morden i den här deckaren är bestialiska, men alltihop är skrivet så att en läsare som jag mycket väl kan klara av detta och läsa berättelsen med behållning. Med andra ord kan jag rekommendera Blommor över helvetet.
Blommor över helvetet av Ilaria Tuti, Bazar 2019. Översättning: Helena Monti. Romanen publicerades första gången 2018 (Fiori sopra l’inferno) och kom i svensk översättning 2019.
Nä nu alltså! Hur svårt får det bli? tänkte jag när jag såg det här temat som vi har fått från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord. Jag som bara kanske, eller kanske inte, har läst en deckare av Camilla Läckberg och vad handlade den om i så fall? Vad kan jag bidra med här? Men som vanligt satte hjärncellerna igång och dessutom tittade jag på filmerna som är byggda på Camilla Läckbergs Fjällbackadeckare på SVT play, och här har vi alltså min mer eller mindre långsökta tisdagstrio på temat.
Vad kan jag associera till Fjällbacka, tänkte jag. Jo fjäll, de har vi i Sverige, men i Italien har de alper och Strega av Johanne Lykke Holm utspelas på ett ensligt hotell i de italienska alperna. Rafa kommer till den lilla bergsorten Strega. Hon och åtta andra unga kvinnor ska läras upp för att bli hotellpersonal under vintersäsongen. Berättelsen har en underlig stämning, lite hotfull. Strega kom 2020.
Sedan stötte jag på Svampkungens son av Marie Hermanson. Den handlar om sonen till en karismatisk svampexpert. Efter att ha vuxit upp i skuggan av sin far tar sonen i vuxen ålder kontakt med sin mor som bor på en ö på västkusten. och sonens tillvaro ändras helt. Jag har inte läst boken, men omslagsbilden är väl västkustsk så det förslår. Och jag vill läsa den som så mycket annat av Marie Hermanson. Romanen kom 2007.
I en av filmerna om Fjällbackamorden planerar författaren Erika och hennes man polisen en barnfri helg i Marstrand. Det sker naturligtvis ett mord så de kommer aldrig iväg, men då kom jag att tänka på Ellen Mattsons fina historiska roman Tornet och fåglarna. Den handlar om Henrich Danckwart som var kommendant på fästningen i Marstrand 1719. Han bor på fästningen tillsammans med sin syster och sina barn. På fästningen finns också soldater och officerare och officerarnas familjer. Dessutom finns fångar eftersom fästningen även är ett fängelse. Och Sverige är i krig mot Danmark. Tornet och fåglarna kom 2017.
Jaså här blev det och om du vill ha fler tips på temat Fjällbacka kan du gå till Mina skrivna ord.
C köpte boken lockad av teckningen på omslaget: mot en bakgrund av levrat blod ledde en trappa upp mot en vagt antydd, halvt öppnad dörr; bortom den en tunn ljusstrimma, vass som en knivsegg. Dessutom hade hon igenkännande noterat titelns gula, kantiga bokstäver – den ingick alltså i hennes favoritserie av deckare. För åratal sedan hade hon börjat med Agatha Christie men efter en tid känt en plötslig trötthet inför all denna kristallklara konsekvens – mord, undersökning, avslöjande av gärningsmannen. Som om deckaren var en kliniskt ren konstruktion, omöjlig att ta sig ur. (Sid. 41)
Så börjar den här novellen som handlar om en kvinna som läser deckare, och hon läser många. Hon är gift och har två barn, en tonårsdotter och en vuxen son som fortfarande bor hemma. Varje morgon åker hon tunnelbanan till sitt arbete. Hon handlar och lagar mat. Hon tvättar och verkar sköta all markservice. Hennes man ser på TV.
Men på lediga stunder mellan allt hon måste uträtta läser hon deckare. Nu har hon alltså fått tag på en ny som ser lovande ut. Helst vill hon läsa alltihop direkt, men det går ju inte. Det får bli en stund då och då, och läsningen utvecklas till något man kanske inte hade väntat sig. Mycket mer kan jag inte avslöja. Novellen är underhållande och lite tänkvärd. Och börjar man fundera så kan man kanske hitta lite mer under ytan.
Sluta blunda, du är död – novell av Olga Tokarczuk ur samlingen Spel på många små trummor, Bonniers 2020. Översättning: Jan Henrik Swahn. Samlingen publicerades första gången 2001 (Gra na wielu bębenkach) och kom i svensk översättning 2002.
Olga Tokarczuk belönades med Nobelpriset i litteratur 2018.
Den goda jorden handlar om den fattige kinesiska bonden Wang Lung. Tiden är 1920-talet. Romanen börjar med att det är Wang Lungs bröllopsdag. Han har fått lov att gifta sig med en av slavinnorna hos traktens rika familj. Hon är inte vacker, men det tycker inte Wang Lung att han kan kräva av en hustru. Han tillhör visserligen inte de allra fattigaste, han äger ju en bit jord, men en man så långt ner på samhällsstegen som han kan inte ha så stora pretentioner. Nu visar det sig att hans hustru O-lan är mycket arbetsam och sköter både hemmet och arbetar och sliter på fälten, och eftersom Wang Lung också är arbetsam och har sinne för att spara och sälja sitt överskott i rätt tid får de det bättre och bättre.
Vi får följa Wang Lung under åren. Det mesta berättas från hans synpunkt. Det är oroliga år i Kinas historia och människorna är också utsatta för vädrets skiftningar. Det blir ingen slät landsväg som Wang Lung och hans familj vandrar, där finns branta nedförsbackar och slingrande krokar och romanen innehåller en del dramatiska händelser. Men berättelsen går ändå framåt i lugn takt. Författaren skriver detaljrikt. Den kändes lite lång när jag läste, men mestadels drev den framåt och jag ville veta hur det skulle gå.
Romanen ger en viss inblick i hur det kunde vara i Kina vid den tiden och vilka seder och bruk som var rådande. Det var ett starkt hierarkiskt samhälle där de som stod längre ner på samhällsstegen fick buga och bocka och slita hårt. Många svalt och slet ont. Kvinnorna var underordnade och hade oftast inte så mycket att säga till om, och de kvinnliga slavarna fick inte bara arbeta, de blev också utnyttjade sexuellt. Wang Lungs hustru O-lan har stora fötter och det bidrar till hennes fulhet. Jag tänker mig att kvinnor som måste arbeta hårt ända från barnsben inte kunde ha bundna fötter. De som var utsatta för den grymma seden måste komma från något bättre förhållanden. Men jag antar också att en slavinnas flickebarn, om hon verkade bli vacker också kunde utsättas för fotförstörelsen så hon kunde växa upp och bli en eggande leksak åt de rika männen.
Ändå finns det en godmodig ton i romanen och Wang Lungs förhållande till jorden – den goda jorden – som är förutsättningen för allt liv, den är skildrad kroppsligt och konkret så att man som läsare nästan själv trampar i myllan med bara fötter.
Den goda jorden – en kinesisk folklivsskildring av Pearl S. Buck, Hökerbergs 1957. Översättning: Sven Rosén. Romanen publicerades första gången 1931 (The Good Earth) och kom i svensk översättning 1932.
Pearl S. Buck (1892-1973) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1938.
Tal till bruden är en novellsamling med noveller som utspelas alltifrån 1940-talet och framåt. Författarens minnen spelar stor roll, men berättelserna är inte självbiografiska. De kan vara drastiska som den första där en färdtjänstchaufför hittar en död gammal man i bilen på morgonen när han ska starta sitt pass. I vissa noveller tar författaren ut svängarna ordentligt, fast om man tänker efter skulle allt i dem kunna vara verkligt. Flera av novellerna handlar om personer som arbetar i vård och omsorg och människoöden och problem som de möter där. Vissa handlar om människor som vi skulle betrakta som ganska misslyckade. Flytten in till storstäderna och miljön och livet i en förort finns med.
Just det här perspektivet utifrån vanliga (fast kanske ovanliga) arbetande människor uppskattar jag mycket. De flesta berättelserna utspelas bland människor som finns ganska långt ner i samhällshierarkin, eller där de flesta av oss befinner sig. Vissa noveller är mer åt det underhållande slaget, men med udd. Andra griper tag när jag läser. Det känns att de här berättelserna är en fortsättning på Tony Samuelssons författarskap. Bra skrivet och läsvärt, och i novellerna finns också moraliska dilemman, frågan om vem man kan lita på och om man kan lita på sig själv.
Tal till bruden av Tony Samuelsson, Wahlström & Widstrand 1996.
Strändernas svallav Eyvind Johnson (1900-1976) läste jag för mycket länge sedan och jag kan inte påstå att jag minns mycket av romanen. Därför funderar jag på att läsa om den. Strändernas svall handlar om den grekiske hjälten Odysseus och hans långa, irrande resa hem från det trojanska kriget. Hemma på ön Ithaka väntar hans hustru Penelope och hans son Telemachos. Romanen räknas till de svenska klassikerna och publicerades första gången 1946.
Eurydikes natt av Elin Cullhed är en nutidsroman om tonårsflickan Karin som blir våldtagen och mobbad och kärleken mellan henne och Alfred som kommer från en familj med ekonomiska resurser medan Karins familj är fattig. Författaren har använt sig av myten om Orfeus och Eurydike, men jag får nog säga att Karin har en inneboende styrka som gör att hon inte är helt beroende av sin Orfeus för att ta sig upp ur underjorden. Romanen kom förra året.
Tullias världav Kerstin Ekman är en essäbok som handlar om Ciceros dotter Tullia och om kvinnornas tillvaro i romarriket. Det är begränsat hur mycket man får veta i den här boken, mycket beroende på att Romarriket var männens rike. Kvinnorna var underordnade och skulle hålla sig till hus och hem och det var männen som lämnade texter och dokument efter sig. Tullias värld bygger på det Kerstin Ekman vet och är mycket personlig. Det finns nyare forskning som hävdar att kvinnorna hade en lite mer framträdande roll. Tullias värld publicerades 2020.
Dagens tema har vi som vanligt fått från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.
Kroppen slits med åren och ens organ fungerar inte som de gjorde när man var yngre. Man blir helt enkelt lite skumögd när man blir äldre. Det är svårt att läsa liten text och det är också besvärligare att läsa text från starkt gulnade boksidor. Belysning, belysning, belysning! Effektiv och bra belysning, det är vad man behöver. Om man som jag föredrar att ta del av litteratur med hjälp av ögonen duger inte längre en vacker skärmlampa vid läsplatsen. Den får man glädja sig åt på andra ställen i bostaden.
Mösstanten 