Poetens liv av Ellen Mattson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Jan är en framgångsrik biografiförfattare. Nu sitter han och funderar på en klasskamrat han en gång hade. Hon hette Dorotea och hon var inte som andra. Hon skrev poesi och gjorde som hon själv ville. Var i skolan när det passade henne, klädde sig inte som andra, utmanade lärarna och fick en särskild status. Ellen Mattsons roman handlar om poeten Dorotea, men egentligen lika mycket om Jan. Han undrar själv och som läsare undrar jag också. Varför beundrade han Dorotea så mycket? Varför var han hennes vän? Hon var ju aldrig någons.

Dorotea tog, men gav inte så mycket. Det hon gav Jan var själva känslan av att vara i närheten av en begåvad poet, nyckfull och självcentrerad. En människa som man absolut inte kunde lita på. Men begåvad var hon och hon kunde också framföra sina dikter så att publiken jublade. Jan skulle så gärna vilja skriva en roman. Bli en skönlitterär författare. Det räcker inte att han skriver biografier som anses mycket bra och att han faktiskt kan försörja sig på sitt skrivande.

Poetens liv ger inga fasta och fullständiga svar på ens funderingar och det tycker jag är bra. Jan vet inte allt om Dorotea. Det är delar av hennes liv som Jan känner till. Det ger stort utrymme till läsaren och det liknar också livet självt där det så ofta är så svårt att riktigt förstå vad som händer och varför man själv gör som man gör. Poetens liv är Ellen Mattsons fjärde roman och jag tycker att hon skriver bättre och bättre. I romanen finns många funderingar över livet och hurdana människor är. De finns både i tankar och reflektioner och i det som händer. Ellen Mattson kan måla upp dramatiska händelser så att man nästan är där samtidigt som hon får en att tänka på människor man har mött och hurdan man själv är. Och det är nästan så att jag önskar att jag fick veta mer om den självförbrännande poeten, precis som om hon verkligen har funnits.

Poetens liv av Ellen Mattson, Bonniers 1999.

Tisdagstrion – Agatha Christie

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Agatha Christie är temat vi fått till dagens tisdagstrio. Hon har skrivit många böcker och det finns också böcker av andra författare där hon förekommer eller är betydelsefull på ett eller annat sätt. Här är mina tre:

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel. Agatha Christie ska snart fylla 80 år. Hon vill inte sitta modell för ett porträtt. Konstnären Oskar Kokoschka är inte heller angelägen. Men Agatha Christies familj lyckas övertala henne, och Oskar Kokoschka behöver pengar så en dag kommer målaren till Agatha Christies hem för den första sittningen. Dubbelporträtt är en roman men porträttet finns i verkligheten.
Romanen kom 2020.

Skrämmer dig minuten av Torgny Lindgren (1938-2017) kom redan 1981 och då skrev inte Torgny Lindgren så som han gjorde i de senare böckerna. Romanen är skriven på ett mer vanligt språk och den handlar om Viveka och Folke som går till en äktenskapsrådgivare. De har ett långt äktenskap bakom sig, de bor bra och har bra arbeten, men tydligen är det något som inte är fel. Skrämmer dig minuten är en rolig roman och nu undrar du kanske vad den har för anknytning till Agatha Christie? Jo, den berömda författarinnan försvann ju en gång i sin ungdom och det blev ett fasligt hallå. Viveka vill göra detsamma, hon försvinner (för att få uppmärksamhet, antar jag). Det är bara det att hennes man märker inget. Han tror att hon är någon annanstans i bostaden och på jobbet tror de att hon är i arkivet, så ingen saknar henne.

Som tredje bok har jag valt Mordet i prästgården av Agatha Christie (1980-1976). Det är hennes första deckare med Miss Marple och jag tycker att det var mycket fyndigt och bra av författaren att komma på att hon skulle ha en gammal, ogift kvinna – en sådan som så ofta har förlöjligats – som intelligent och livserfaren problemlösare i sina deckare.
Mordet i prästgården publicerades första gången 1930.

Temat för dagen har vi som vanligt fått från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Seamus Heaney och Nelly Sachs

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Jag gjorde en paus mitt i Seamus Heaneys 100 Poems och lånade en diktsamling av Nelly Sachs. Diktcykeln Glühende Rätsel, eller översatt till svenska Glödande gåtor, skrev Nelly Sachs under en sjukhusvistelse sommaren 1962. Dikterna innehåller mycket ångest och död, men de är vackra också. I boken finns dikterna både på tyska och i svensk tolkning av Gunnar Ekelöf.

Glühende Rätsel – Ein Zyklus Gedichte, Glödande gåtor – en diktcykel, Bonniers 1966. Tolkning: Gunnar Ekelöf.

Nelly Sachs belönades med Nobelpriset i litteratur 1966.

Pojke med såpbubblor av Per Wästberg

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Pojke med såpbubblor är en novellsamling med nio noveller. Det är Per Wästbergs debutbok och när den kom ut var han bara femton år gammal. Det tycker jag är en anmärkningsvärd ålder för en litterär debut och därför ville jag läsa den. Alla novellerna handlar om en pojke. Den första, som också är titelnovellen är en saga, men alla de andra handlar om en pojke i författarens nutid. De är skrivna i första person och nästan alla är minnen från pojkens sommarviste, men pojken i novellerna har lite olika åldrar, från sex år till tolv ungefär.

Berättarna är pojkar vilkas föräldrar har råd att äga eller hyra ett sommarhus och som har hembiträde. Papporna arbetar i stan och mamman är hemma. Det finns stor ensamhet i berättelserna. Pojken, (Det skulle kunna vara samma pojke som berättar sina minnen från när han var yngre) eller pojkarna har svårt att få kamrater och spelet mellan barnen tar stort utrymme. Sommarlivet med vatten och passbåt, med vass och bryggor och prunkande grönska träder fram i berättelserna som är enkelt och rakt skrivna. Det är fin stämning i novellerna. Man känner sommaren och pojkens saknad och frustration. Lite för mycket av samma blev det till slut när jag läste de sista berättelserna men samlingen är absolut läsvärd. Jag läste novellerna en och en under min stillsamma stund på morgonen efter att ha läst en dikt. Det passade bra till den här boken.

Pojke med såpbubblor av Per Wästberg, Wahlström & Widstrand 1949.

Våran pojke av Mikael Yvesand

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Våran pojke handlar om Johan Lindkvist, om hans barndom och några år i ungdomen, men det är ingen vanlig uppväxtskildring. Jag tror att författaren har fångat mycket av hur det kan vara, men han skruvar till det rejält. Inte så att det som händer i Johan Lindkvists liv är otroligt. Det han är med om skulle mycket väl kunna hända. Bortsett från de egendomliga partierna om den stora lagerbyggnaden där märkliga saker pågår. Det är som att det finns två berättelser i den här romanen. Fast jag tänker att de egendomliga avsnitten kanske är Johans egendomliga tankar och drömmar egentligen.

Våran pojke är den första roman som jag läser av Mikael Yvesand och den liknar inte andra romaner. Den är rolig och djupt tragisk och den har en speciell ton som är mycket ovanifrån, men också i det som händer. Språket känns träffsäkert, levande och unikt. Men romanen handlar om en tillvaro där inget betyder något. En meningslös tillvaro verkar det vara. Och samtidigt, i denna meningslösa tillvaro utför Johan Lindkvist handlingar som medför bottenlös sorg och chock för andra. Johan Lindkvist har kompisar när han växer upp, men han är ändå utanför allting. Han har ingen verklig kontakt med andra människor och vet inte hur han ska leva. Saker bara händer.

Man kan nog läsa in mycket i den här berättelsen och i viss mån beskriver den nog ganska sanningsenligt hur det kan kännas att inte kunna orientera sig i omvärlden och att skyfflas runt av arbetsförmedlingen till olika aktiviteter. Men den gör mig frustrerad. Den är både bra och känns som om författaren behövde fylla ut boksidorna med fantasiberättelsen (som kanske inte är fantasi, som kanske inte är konspirationsteorier). Lite tänker jag på Paul Austers New York-trilogi. Fast det här är mycket yvigare. Ja, jag är ambivalent när jag ska skriva om den här romanen. Frustrerad. Det kanske är meningen?

Våran pojke av Mikael Yvesand, Polaris 2025.

Tisdagstrion – Blommor

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Blommor som tema passar nu i maj och enligt temat kunde blommorna finnas såväl i författarens namn som på omslaget eller i boken. Så är det här.

Svartsvala av Josefin Roos handlar om Lucía som nyss hade fyllt tjugosex när hon drabbades av en hjärnblödning. Hon har förlorat sitt närminne. Hon bör inte bli gravid och föda barn, säger läkarna. Det är farligt för henne. Men tiden går, hon träffar A och hon föder barn i alla fall. Så är flickan i skolåldern och Lucía arbetar på statsarkivet och på fritiden skriver hon om fåglar. Men hon kommer ingen vart.
Svartsvala publicerades 2020.

Middlemarch av George Eliot handlar om ett antal människor i och omkring den lilla landsortsstaden Middlemarch på 1830-talet. Den unga idealistiska Dorothea gifter sig med den betydligt äldre prästen och forskaren Casaubon och hamnar i ett dåligt äktenskap med den torre egoistiske mannen. Läkaren Lydgate som har modern utbildning och moderna idéer och som vill forska gifter sig med den ytliga Rosamond som mest uppskattar utanverk, status och nöjen. I Middlemarch finns också slarvern Fred som älskar Mary som är en klok ung kvinna, men kan han någonsin få så pass ordning i sina förhållanden att han kan gifta sig med henne?
Romanen publicerades i flera band 1871-1872.

Agaat av Marlene van Niekerk. Lantbrukarhustrun Milla de Wet tar hand om en liten svart flicka. Hon har en missbildad arm och har misshandlats och blivit utsatt för övergrepp i sin familj. Eftersom Milla de Wet är vit och romanen utspelas i Sydafrika under apartheidtiden kan hon göra som hon vill – alltså bara ta flickan och uppfostra henne på gården hon äger. Men, som sagt, flickan är svart och därför kan hon inte bli som en adoptivdotter. Men Agaat som är den intelligentaste av de två blir så småningom oundgänglig för driften av gården. Milla de Wet älskar blommor och sin trädgård och det finns som en strömning genom hela romanen.
Romanen publicerades första gången 2004.

Temat för dagens tisdagstrio kommer från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Längst bak i min läslista 79-80

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu tar jag en titt på de böcker som har legat längst tid i min läslista, och vad hittar jag där? Jo Dolda i det fullt synliga av Nuruddin Farah, som är en somalisk författare som har levt många år i exil. Dolda i det fullt synliga handlar om att den FN-anställde Aar mördas i en terroristattack i Mogadishu. Då lämnar hans halvsyster Bella Rom och flyttar till Nairobi, för att ta hand om sina brorsbarn. Men Aars frånskilda hustru, som länge har varit försvunnen, kräver vårdnaden om barnen.
Dolda i det fullt synliga har legat i läslistan sedan 16 juni 2020.

Och samma dag kom nästa bok in i listan. Det är Tid för vila av Johann S Lee. Så här skriver bokförlaget om boken: ”Tid för vila är en urban relationsroman, skriven med både humor och ömsinthet, som kretsar kring homosexuellt föräldraskap. Johann S Lee debuterade 1992, endast 21 år gammal, med den delvis självbiografiska Peculiar Chris som brukar anses vara Singapores första gay-roman. Tid för vila är hans tredje roman och den första att komma ut på svenska. Lee är uppvuxen i Singapore, men har studerat i England. Han delar nu sin tid mellan Singapore och London.”

Två böcker med föräldrar och barn alltså, och jag tror att båda är intressanta. Av Johann S Lee har jag inte läst något tidigare men av Nuruddin Farah har jag läst romanen Kartor.

Omloppsbanor av Samantha Harvey

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

I en rymdstation färdas sex människor runt jorden i över tjugotusen kilometers fart. De är astronauter och kosmonauter from USA, Ryssland, Italien, Storbritannien och Japan och de samlar in meteorologiska data, de genomför experiment med möss och undersöker människokroppens gränser. Dessutom städar de, rengör filter och reparerar ibland det som behöver lagas. Sexton varv runt jorden på ett dygn. Sexton soluppgångar och sexton skymningar. En mycket underlig tillvaro där de har den stora rymden runt sig och kan se jorden där borta ur många olika vinklar och perspektiv. Deras farkost rör sig hela tiden och det gör jorden också.

Ändå är de människor och det känner man när man läser. Men de är fysiskt avskilda från resten av mänskligheten. De är också ovanliga människor som både har velat bli rymdfarare och lyckats kvalificera sig för uppgiften. Men samtidigt en del av oss alla.

Det finns ett poetiskt ljus i den här romanen. Den är exakt, med fakta om vilken del av jorden som de ser från rymdskeppet. Den är också mycket konkret när författaren berättar vad de gör. Och samtidigt finns poesin, deras tankar och drömmar, och just det där att de inte befinner sig på jorden utan i rymden gör att i berättelsen finns frågan om jordens och mänsklighetens framtid och den svindlande känslan av vår litenhet – och storhet. För oss själva är vi ju universums mitt. De här tankarna och perspektiven behöver just den här konkreta förankringen i vårt mänskliga liv för att åtminstone jag ska ta dem till mig. Det är en fin upplevelse att läsa den här romanen.

Omloppsbanor av Samantha Harvey 2025. Översättning: Eva Åsefeldt.
Romanen publicerades första gången 2023 (Orbital) och vann Bookerpriset 2024.

Tisdagstrion – Jan Guillo

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Detta är inte det lättaste temat när man bara har läst två böcker av denne produktive författare. Men man gör vad man kan och då kan det bli så här:

Ondskan av Jan Guillou tror jag inte att jag är ensam om idag, men det är också en bra bok. Det är en delvis självbiografisk roman om Erik Ponti som har en sadistisk far och som också blir utsatt för grov pennalism på internatskolan där han går.
Romanen kom 1981.

När man bara har läst två böcker av Jan Guillou får man ta med en som man inte har läst. Men vi har den i alla fall i bokhyllan. Det är Tjuvarnas marknad som handlar om att en tjuvliga i Stockholm bara stjäl från de allra rikaste. Så vitt jag förstår handlar den om korruption och rofferi. Hur den är vet jag inte, men jag tror att jag kommer att läsa den så småningom.
Tjuvarnas marknad kom 2004.

Men Brobyggarna har jag läst. Det är första delen i romansviten Det stora århundradet och handlar om tre norska fiskarbröder som utbildas till ingenjörer i början av 1900-talet. Jag misstänker att den kan dyka upp hos fler bokbloggare idag, men också den är en bra bok.
Brobyggarna kom 2011.

Dagens tema har vi fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.