Tisdagstrion – Böcker med grönt omslag

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Detaljerna av Ia Genberg inleds med att berättaren har feber och börjar tänka tillbaka på sitt förflutna, men det är sannerligen inga feberfantasier den här boken handlar om. Allt är pregnant och sakligt och och i viss mån detaljerat skrivet. Romanen innehåller nedslag ur berättarens liv, hon berättar om fyra personer som hon har mött och umgåtts med under olika perioder i livet. Tre av dem tillhör hennes egen generation och den fjärde är hennes mor.
Detaljerna kom 2022 och belönades med Augustpriset samma år.

Hägring 38 av Kjell Westö. Året är 1938 och platsen är Helsingfors. De två huvudpersonerna i romanen är advokaten Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik. Claes Thunes hustru har nyligen lämnat honom för en annan man. Politiskt sett är Claes Thune liberal och han uppskattar inte Adolf Hitlers expansionspolitik. Han har några vänner ända från skoltiden och de träffas ibland i sin ”osndagsklubb”. Hägring 38 är en mycket spännande roman om det personliga och läget i landet och i världen, nästan thrillerartad på slutet. En mycket bra roman som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2014. Den publicerades första gången 2013.

Agaat av Marlene van Niekerk. Omslagsbilden visar pocketboken med sitt giftgröna omslag. Jag läste en utgåva i större format och det rekommenderar jag fast den utgåvan är mera gul, men boken är en tjock tegelsten och jag skulle inte vilja läsa den i litet pocketformat. Den handlar om lantbrukarhustrun Milla de Wet tar hand om en liten svart flicka. Hon har en missbildad arm och har misshandlats och blivit utsatt för övergrepp i sin familj. Eftersom Milla de Wet är vit och romanen utspelas i Sydafrika under apartheidtiden kan hon göra som hon vill – alltså bara ta flickan och uppfostra henne på gården hon äger.
Agaat publicerades första gången 2004 och kom 2012 i svensk översättning och den är flerfaldigt prisbelönt.

Gröna böcker finns det nog gott om. Om du är nyfiken på vilka böcker andra bokbloggare har valt till dagens trio kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Nytt på bokvagnen

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Seamus Heaney (1939-2013) har jag aldrig läst något av och därför vill jag göra det i år när jag prioriterar att läsa Nobelpristagare. Det visade sig att denna samling finns i svensk översättning på Götabiblioteken, men inte den engelska utgåvan. Jamen då köper jag den engelska utgåvan, tänkte jag, och så kan jag låna den svenska. Det kommer att hjälpa mig i läsningen av den engelska. Så nu finns denna bok här, väntande på att bli läst.

100 poems av Seamus Heaney, Faber & Faber 2018.

Seamus Heaney fick Nobelpriset i Litteratur 1995.

Agaat av Marlene van Niekerk

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Lantbrukarhustrun Milla de Wet tar hand om en liten svart flicka. Hon har en missbildad arm och har misshandlats och blivit utsatt för övergrepp i sin familj. Eftersom Milla de Wet är vit och romanen utspelas i Sydafrika under apartheidtiden kan hon göra som hon vill – alltså bara ta flickan och uppfostra henne på gården hon äger. Men, som sagt, flickan är svart och därför kan hon inte bli som en adoptivdotter.

Agaat är en mycket intressant och gripande berättelse som är förlagd på landsbygden där den afrikandiska befolkningen härskade med svarta underlydande som levde under usla omständigheter. Milla de Wet och andra hustrur i området har fester och lever gott, men hon arbetar också med gården och har helt andra idéer än maken om hur lantbruket bör bedrivas. I romanen finns framför allt förhållandet mellan vita och svarta som kommer fram skarpt men också nyanserat. Det är smärtsamt att läsa om den djupt traumatiserade Agaat som börjar förmå öppna sig och då får alla sina tänder utdragna eftersom de är trasiga stumpar, men naturligtvis inte hos Milla de Wets tandläkare utan på kliniken för svarta där de drar ut tänder utan bedövning.

Porträttet av Milla de Wet som ömsom beter sig som en älskande mor och ömsom behandlar Agaat mycket hårdhänt och gör riktigt hemska saker är starkt. Hennes frustration som kvinna i det afrikandiska patriarkala samhället finns också med i bilden. Agaat ses i hela romanen genom Milla de Wets ögon, men resultatet blir en berättelse om två kvinnor i det rasistiska, patriarkala Sydafrika, där den ena bryts ner och den starkaste är Agaat. Hon är egentligen den mest intelligenta och hon blir så småningom nödvändig för gårdens drift – men alltid iklädd hembiträdesuniformen som Milla de Wet har bestämt att hon ska ha på sig och som hon är beordrad att alltid hålla ren och nystruken. Hur hårt och hur mycket Agaat arbetar i förhållande till Milla de Wet framkommer klart och tydligt – alltså egentligen hur beroende de härskande afrikanderna är av den svarta befolkningen, hur deras standard och livsstil är helt beroende av den svarta, undertryckta befolkningens hårda arbete.

Men inget skrivs läsaren på näsan. Det är invävt i berättelsen som är spännande, medryckande och, tror jag, ger en viss inblick i den afrikandiska befolkningens liv och förhållanden. Agaat är en levande berättelse med psykologisk insikt och ett språk som gör att man som läsare nästan finns där då när det händer och som också ger en känsla av miljön och naturen. Det är en omfångsrik roman som kräver en del tid, men den är mycket, mycket läsvärd.

Agaat av Marlene van Niekerk, Weyler 2012. Översättning: Niclas Hval.
Romanen publicerades första gången 2004.

Majsmänniskor av Miguel Angel Asturias

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den röda tråden i den här romanen är majs som viktig föda och försörjning men också att tjäna stora pengar på för dem som äger mycket mark. Och för att skapa stora majsodlingar bränner plantageägarna ner mer och mer skog och därmed förstör de urbefolkningens område och tillvaron blir svårare för dem och för andra som odlar majs till husbehov. Det är ett hårt klassamhälle i den här romanen och rasism och diskriminering av urbefolkningen.

Men romanen innehåller mer än så. Asturias har använt urbefolkningens myter och seder och som det verkar fantiserat omrking dem. Det är nog ingen riktigt sann bild av deras föreställningar som författaren fick fram eftersom han inte kunde deras språk. Men det är suggestivt och poetiskt, faktiskt nästan överlastat kan man känna om man som jag gärna vill ha enkelhet i en text. Men så ska det ju inte alltid vara. Då blev det alltför ensidigt och trist.

Majsmänniskor innehåller ingen sammanhängande, löpande berättelse utan består av flera, och det som knyter samman alltihop är majs och förtryck och myter. Om man kan räkna den här romanen till den magiska realismen vet jag inte. Kanske är den alltför poetisk för att det ska stämma. Men magi och övernaturligheter finns där och författaren behandlar detta till stor del som verkligt, inte som något vissa människor håller på med och tror på, utan som att det finns som en kraft i världen. Majsmänniskor är inte helt lätt att läsa. Det kräver lite möda att ta till sig Asturias blomstrande, ibland snåriga språk. Men det ger en hel del om man gör det. Asturias roman är en upplevelse att läsa. Den är vacker och ful och fantasifull och burlesk och grym.

Majsmänniskor av Miguel Angel Asturias, Tidens förlag 1961. Översättning: Karin Alin.
Romanen publicerades första gången 1949 (Hombres de maíz).

Miguel Angel Asturias (1899-1974) var en guatemalansk författare och diplomat som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1967. Om Asturias på engelska wikipedia och den svenska.

Tisdagstrion – Rymden

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Förra veckan var temat lätt att klara, men idag är det svårare om jag inte ska tjata om sånt som jag redan har haft i en tisdagstrio. Med andra ord läser jag visst inte så mycket som passar till dagens tema och därför finns här två böcker som jag inte har läst, men som jag vill läsa.

Den första boken som jag vill läsa är Omloppsbanor av Samantha Harvey. Den kom på svenska förra året, är vinnare av Bookerpriset 2024 och den verkar mycket intressant. Jag citerar från förlaget: Sex astronauter och kosmonauter från USA, Ryssland, Italien, Storbritannien och Japan befinner sig ombord på en rymdfarkost för att samla meteorologiska data, genomföra experiment och undersöka människokroppens gränser, de registrerar, analyserar och observerar. De färdas i över tjugosjutusen kilometer i timmen och på ett enda dygn hinner de kretsa sexton varv runt jorden.  Vad återstår av livet utan jorden? Vad är jorden utan människan?

Men boken i mitten har jag faktiskt läst och jag har också redan haft med den i en annan tisdagstrio. Det är Trekropparsproblemet av Liu Cixin, en science fiction-bok där handlingen faktiskt hela tiden försiggår på jorden, men där finns tankar om rymden och vår plats i universum. Romanen är första delen i en trilogi och den är prisbelönt. Den publicerades första gången 2006 och kom på svenska 2024. Netflix har gjort en serie grundad på boken.

Kontakt av Carl Sagan (1934-1996) tillhör våra hyllvärmare och jag vill gärna läsa den, men den står fortfarande oläst i hyllan. Det är en amerikansk science fiction-roman som handlar om den första kontakten mellan människorna och en avancerad utomjordisk civilisation. Den publicerades första gången 1985 och kom i svensk översättning 1987. Jag har sett filmen med Jodie Foster och är nyfiken på hurdan själva boken är.

Om du vill ha fler boktips på temat Rymden kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Uppenbarelse i djupet – novell av Halldór Laxness

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Halldór Laxness novell Uppenbarelse i djupet är daterad till 1925. Då var Laxness 23 år gammal och jag tänker mig att berättaren är en man norrifrån i hans ålder. Han har tydligen rest till Sicilien och hyrt ett rum och tvärs över gatan bor en flicka som han brukar se på balkongen.

Jag sitter ofta och tänker. Jag tänker på om någon ung man någon gång har bott i det här rummet, till exempel en ung man från utlandet som jag, setat vid fönstret här och sett ut över denna smala gata; och över trädgården på andra sidan gatan. Hon kunde vara sexton vintrar efter vårt nordiska sätt att räkna men har sannolikt inte levat mer än tretton eller fjorton almanacksår. Jag försöker tänka att ingen har sett henne utom jag.
(Sid 7)

Den unge mannen har ganska romantiska föreställningar och hela novellen har en långsam stämning där man känner att han är i södern. Den är som sagt skriven i mitten av 1920-talet och att den inte har kommit till idag märks tydligt. Nu skulle det vara ganska kontroversiellt att den unge mannen blir förälskad i flickan som vi betraktar som ett barn om hon nu inte är mer än tretton, fjorton år. Men det känns ändå inte oväntat att författaren berättar detta. Litteraturen är full av mannens blick på flickan och kvinnan och av historier där mannen är betydligt äldre än hon, ofta många fler år än tio. Här har vi också föreställningen att flickor i södern mognar tidigare.

Vidare förekommer en judisk man i berättelsen. Han är antikhandlare och omnämns många gånger som just jude. Det är tydligen mycket viktigt att vi får veta det fast det egentligen inte har någon betydelse i historien, och det är jag heller inte bekväm med att läsa. Men också det är inte förvånande i en text från 1920-talet.

Det märks att Laxness är en berättare. Allt flyter på och det finns stämning i novellen och han berättar det som behövs och inte en massa mer. Fast jag inte är förtjust över innehållet är det som finns där bra skrivet.

Uppenbarelse i djupet – novell av Halldór Laxness ur samlingen Piplekaren, Rabén och Sjögren 1955. Översättning: Ingegerd Nyberg-Fries.

Halldór Laxness (1902-1998) var en isländsk författare och han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1955.

En kvinnas värde av Katrine Kielos

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den här bokens undertitel är som ni ser Lögner om kön och pengar. Katrine Kielos vill helt enkelt slå hål på flera föreställningar om kvinnors roll i ekonomin. Det handlar exempelvis om myten om mannen som ensam försörjare av kvinnor och barn, myten om världens äldsta yrke och myten om att alla kvinnor är försiktiga medan män vågar mer. Jag vet inte om författaren helt och fullt slår hål på de myter hon tar upp, men boken är ett bra diskussionsinlägg och den är lättläst och kan vara stärkande för den som vill ha jämställdhet.

Allt är heller inte nytt för mig. Mycket har tagits upp de senaste åren, som gravar som arkeologer har grävt ut och fastslagit att den begravda är en man eftersom där fanns vapen, fast när man har undersökt kvarlevorna under senare år har det visat sig att det var en kvinna. Att kvinnor har arbetat mycket och försörjt både sig själva och familjen genom historien har också framhållits under senare år, och även att deras samlande och fiskande var ett mycket stort bidrag till gruppen under mänsklighetens barndom. Och att inte bara männen jagade. Både mäns och kvinnors arbete behövdes för överlevnaden.

Kielos tar upp mycket annat också och jag nickar och bekräftar när hon skriver att i ekonomin räknas vårdarbete som en kostnad, vilket jag länge har tyckt varit fel eftersom det är nödvändigt för att samhället ska fungera. Och jag tänker också att företaget som utvecklar till exempel en magnetkamera för sjukvården räknas som värdeskapande fast det är våra skattepengar som betalar den precis som undersköterskans lön.

Ja, det finns mycket att tänka på i den här boken och samtidigt är den underhållande att läsa. Kan fungera som bra peppning.

En kvinnas värde- lögner om kön och pengar av Katrine Kielos, Mondial 2025.

Rolf av Malin Lindroth

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Rolf lever ensam. Han är 60 år gammal och just nu arbetar han som vikarie på komvux. Han har inga vänner. Den han kallar sin vän är en mycket ytlig bekantskap. Rolf är inte intresserad av vännen och har svårt att se det som en relation där man ger och tar. Men en dag efter skoldagens slut, när Rolf dröjer kvar i arbetsrummet som han delar med kolleger, kommer en ung kvinna in till honom. Hon är en trasig människa som skär sig själv, och hon fortsätter med att dyka upp hos Rolf. I vanliga fall går han i sina dagliga rutiner, en tråkig man i beige jacka som står och huttrar på busshållspatsen tillsammans med andra oansenliga män, men nu rubbas hans inrutade tillvaro.

Rolf är en kort, tät berättelse och efterhand drar författaren åt skruven mer och mer. Det är en obehaglig, otäck liten roman som börjar med att Rolf sitter i sin lilla tråkiga, ostädade lägenhet och skriver en bekännelse. Han har dödat en flicka, skriver han, och sedan berättar han vad som har hänt. Utifrån sin synvinkel naturligtvis. Ja, Rolf är en obehaglig berättelse som är svår att lägga ifrån sig när den väl kommer igång. Men märk väl, att jag skriver så är inte menat att avskräcka. Romanen är skickligt skriven och den ger många tankar. Den är mörkare än de tidigare böckerna som jag har läst av Malin Lindroth. I dem finns en svart humor som genomsyrar alltihop. Här finns den inte. Det enda som jag har svårt för (bortsett från att det innebär en viss påfrestning att läsa en sådan här bok) är slutet. Det är visserligen öppet, men det känns ofullbordat. Men det är kanske meningen?

Rolf av Malin Lindroth, Norstedts 2020.

Tisdagstrion – Författare vars namn börjar på F

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Nu startar Robert, som har bloggen Mina skrivna ord, tisdagstrion igen efter pausen. Tack för att du tänker ut alla dessa teman och sköter tisdagstrion Robert! Det känns bra att komma igång igen och det med ett tema som inte är så svårt. Det blir spännande att se vad de andra bokbloggarna plockar fram idag.

Först tänkte jag på Monika Fagerholm och av hennes böcker valde jag Underbara kvinnor vid vatten som jag läste för länge sedan. Jag tänkte att det kanske kunde kännas bra att drömma sig iväg till finsk sommar så här mitt i smällkalla vintern. Romanen handlar om två familjer i ett sommarparadis vid kusten under 1960-talet och den kom 1994.

Sedan tänkte jag på Jon Fosse och hans bok Melancholia som handlar om den norske bildkonstnären Lars Hertervig (1830-1902). Han kom från en fattig kväkarfamilj och fick genom en mecenat möjlighet att studera måleri, men han led av schizofreni och levde i armod de sista åren av sitt liv. Utgåvan jag läste omfattar både Melancholia I och II. De kom 1995 och 1996 på norska och 1999 i svensk översättning.

Som avslutning tänkte jag på en miljö som är hetare än finsk sommar, och därför tog jag med A passage to India av E.M. Forster (1879-1970) i trion. Till staden Chandrapore i Indien kommer den unga Adela Quested tillsammans med fru Moore. De har rest till Indien därför att Adela Quested kanske ska gifta sig med fru Moores son. Han har en hög tjänst i stadens styre och Adela är tveksam till om de passar för varandra. A passage to India är en roman med många lager, om rasism och kolonialstyre och svårigheten för britter att förstå den komplexa kulturen i landet.
Romanen publicerades första gången 1924 och finns i svensk översättning.

Ja, det var mina tre böcker i årets första tisdagstrio, och om du vill se vilka böcker de andra bokbloggarna skriver om idag kan du gå till Roberts blogg Mina skrivna ord.

Från Sully Prudhomme till Gabriela Mistral

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nej, att läsa Sully Prudhommes dikter var ingen höjdare. Jag antar att de är bättre på franska, annars hade de väl ändå inte givit honom Nobelpriset i litteratur. Men jag kan tyvärr inte läsa dem på origianspråket utan jag är hänvisad till översättning. Dikterna är rimmade och har har en särskild rytm, bunden vers kanske det ska kallas, och jag räknar med att översättaren Göran Björkman har fört över det till svenska. Att göra det måste vara bland de svåraste översättningsuppdragen man kan få. Troligen faller sig rimmen naturligt i de franska dikterna men att läsa dessa meningar med omvänd, krystad ordföljd för att få till rimmen det känns nästan Grönköpingsaktigt ibland. Det hade dugt bra till femtioårskalaset där den släktingen som rimmade bäst hade skrivit text om jubilarens liv till en välkänd melodi som skulle sjungas i allsång under middagen.

Nåja, nu vet jag det, och jag är ändå glad över att jag har läst de här dikterna. Något mycket litet hum har jag ändå fått om denne förste Nobelpristagare, och nu fortsätter jag med Gabriela Mistral (1889-1957) som fick Nobelpriset 1945. Hon hette egentligen Lucila de María del Perpetuo Socorro Godoy Alcayaga, men antog namnet Gabriela Mistral som författarnamn. Att det blev Mistral kommer sig av att hon beundrade Frédéric Mistral som fick priset 1904. Hans poesi betydde mycket för henne. I sin ungdom förälskade hon sig i en järnvägsarbetare som efter tre år tog sitt liv och det påverkade hennes diktning. Hon arbetade som lärare och hade ett antal uppdrag för det chilenska staten. 1946 fick hon i uppdrag av FN att skapa en världsomfattande fond för barn i fattiga länder, det som senare blev Unicef.

Skönheten, av Gabriela Mistral – dikter i tolkning av Hjalmar Gullberg, Norstedts 2018.

Och av den förste Nobelpristagaren i litteratur läste jag alltså Dikter af Sully Prudhomme i översättning af Göran Björkman från 1889.