Hett i hyllan #74 – Get Carter

Här har vi då en brittisk gangsterthriller med Michael Cane på framsidan. Det beror på att historien är filmatiserad och filmen hade titeln Get Carter som boken också fick efter det, eftersom filmen blev en succé. Filmen kom 1971 och boken 1970 men först hette den Jack’s Return Home men fick alltså sedan samma titel som den populära filmen.

Get Carter blev Ted Lewis genombrott. Han levde mellan 1940 och 1982 och förutom att skriva kriminalromaner arbetade han som animatör inom film och tv och skrev också manus för televisionen. Get Carter blev början för ”the noir school of British crime writing” enligt Wikipedia.

Get Carter är filmatiserad ytterligare två gånger, med titeln Hit Man 1972 och återigen med titeln Get Carter 2000 med Sylvester Stallone i huvudrollen.

Från bokens baksida: Doncaster, and Jack Carter is home for a funeral – his brother Frank’s. Frank’s car was found att the bottom of a cliff, with Frank inside. He was not only dead drunk but dead as well. What could have made sensible Frank down a bottle of whisky and get behind the wheel? For Jack, his death doesn’t add up. So he decides to talk to a few people, do some sniffing around.

Kommer jag att läsa den här boken? Troligast inte. Den ska vara en ganska bra historia i sin genre säger min man, men det finns ju så många böcker.

Get Carter av Ted Lewis, Allison & Busby 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den vita borgen av Orhan Pamuk

Det är på 1600-talet. En ung italiensk ädling tas tillfånga av turkiska sjörövare och förs till Istanbul. Så småningom blir han slav hos en vetenskapsman och astrolog som kallas Hodja. Denne man ser exakt likadan ut som italienaren och han lär ut allt sitt vetande till Hodja och de får i uppgift att tillverka fyrverkerier. De två arbetar med uppfinningar och astrologi för att vinna sultanens gunst.

Det som bestämmer om någon ska ha framgång eller inte är att han ligger bra till hos sultanen. Sultanen är i början av berättelsen ett barn och antagligen i händerna på rådgivare, men det är där makten sitter. Riket är en diktatur, men fullt av intriger om makten. Det händer mycket i den här boken men den är lugnt berättad och handlingen griper aldrig tag i mig. Den är ganska snårig också, ömsom är Hodja i sultanens gunst, ömsom italienaren. Berättelsen känns stillastående fast den handlar om så mycket och också om dramatiska händelser, fängelse, folk får huvudet avhugget, krigståg.

Jag har lite svårt att förstå vad den här romanen egentligen handlar om. Öst och väst verkar vara ett tema. Kanske är den stillastående känslan jag får en gestaltning av det Osmanska rikets stagnation. Västvärlden har kommit längre i vetenskapen. I en diktatur förekommer ingen riktig debatt. Att hugga huvudet av de som har fel åsikt eller på grund av olika nycker för inte utvecklingen framåt. Västvärlden är nog inte så särskilt demokratisk heller vid den här tiden, men mer dynamisk och öppen.

Identitet verkar också vara ett tema. Det att Hodja och italienaren är dubbelgångare måste betyda något. Kanske vill författaren säga att vi är människor allihop och egentligen lika? Men det här med identiteten blir aldrig spännande för mig.

Sedan vet jag naturligtvis inte hur sanningsenlig italienaren är. Kanske ska jag tänka att han fabulerar vilt? Det blir något ogripbart över berättelsen. Jag skulle tro att den säger mer till den som är väl insatt i det Osmanska rikets kultur och jag tror att författaren är mycket kunnig. Jag har svårt att bedöma den här romanen. Det är mycket som är bra men jag ställer mig frågande.

Den vita borgen av Orhan Pamuk, Tidens förlag 1992. Översättning: Kemal Yamanlar i samarbete med Anne-Marie Özkök.

Romanen kom ursprungligen ut 1985 och var författarens tredje.

Tisdagstrion – Tanter och farbröder

När jag var barn vimlade det av tanter och farbröder. Alla vuxna i mina föräldrars ålder eller äldre var nämligen sådana. Men det var då det. Nu är en farbror en gammal man på minst 90 år, som knappt kan gå. En tant däremot kan vara mycket vital, till och med dänga handväskan i huvudet på en högerextremist, men hon är mycket begränsad, klär sig mest i brunt och beige, handarbetar, lagar mat och hänger inte med i de nya trenderna. Missförstå mig nu inte. Det är inget fel på allt det där, det har bara nedgraderats. Men den bilden av tanten är helt missvisande. Tanter kan vara politiker, författare, företagsledare. Med mera. Själv kallar jag mig mösstant, så fram för tanter och farbröder. Eftersom jag är tant är jag gift med en farbror, fast han är inte 90 än.

Nej, till saken! Tanter och farbröder i litteraturen alltså. Då är mitt första exempel Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood. Där finns tanter och de är inte att leka med. De kan vara rent otäcka. Tanterna i tjänarinnans berättelse och i The Testaments är nästan som en nunneorden. De får inte gifta sig. Men å andra sidan får de läsa. Och de har en viss makt, dels över flickorna och tjänarinnorna som de utbildar och dresserar, dels har de en viss makt över det hårda regelverk som bestämmer vad kvinnorna får göra – ja mest vad de inte får göra. I ursprungsspråket kallas de Aunties och det får mig genast att tänka på Hemsöborna där Karlsson tilltalar madam Flod med moster, något jag antar var vanligt förr i världen, ett allmänt tilltal som inte behövde betyda att man var släkt. I alla fall läste jag Tjänarinnans berättelse förra året. Den rekommenderas varmt. Titeln är en länk.

Min andra bok blev Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, Elsa Beskows berättelser om Petter och Lotta och de tre tanterna. Jag misstänker att jag inte blir ensam om det exemplet idag. I dessa böcker finns också passande nog en farbror, nämligen farbror Blå.

Och det för mig vidare till nästa bok, Niklas Rådströms Medan tiden tänker på annat. Det är andra delen i en trilogi med självbiografisk grund och den handlar om pojken Axel och hans morfar som betyder mycket för honom eftersom hans pappa är frånvarande. Morfadern är typiskt sådan som vi med hjälp av våra fördomar tänker att en farbror är: Gammal, går med käpp och lyfter på hatten som hälsning till folk han möter. Medan tiden tänker på annat är en mycket bra bok, kärleksfull och sorglig. Titeln är en länk.

Den som tänker ut alla teman vi har i Tisdagstrion är Ugglan och Boken. Gå gärna dit så hittar du fler tanter och farbröder.

Tidiga dikter av Werner Aspenström

Werner Aspenström (1918-1997) var poet och dramatiker och satt också i Svenska akademien men lämnade den i samband med kontroversen om Salman Rushdie. Werner Aspenström publicerade 18 diktsamlingar. Den här boken innehåller dikter ur 16 av hans samlingar, från 1946-1993. Jag har, kanske förståeligt nog, inte läst alltihop utan jag började från början, min vana trogen. Alltså har jag läst två dikter ur hans andra samling, Skriket och tystnaden från 1946. Och ett antal dikter ur hans tredje, Snölegend från 1949.

De här dikterna har jag aldrig läst förut fast dikterna Snöbrev och Den ni väntar passerar inte förstäderna, som finns i samlingen Snölegend, ska tillhöra hans mest kända. Jag inser att jag har läst alldeles för lite Aspenström, några nedslag här och där bara, och aldrig de tidigare dikterna.

Det finns mer högstämdhet här än i de dikter som jag tidigare har läst, han blev nog mer vardaglig med tiden. Det har varit givande och intressant att ta del av de här tidiga dikterna. Stundvis är det mycket vackert och ger många associationer och tankar. Här kommer ett utdrag ur Snöbrev:

Ett brev sänder jag dig nu
syster på den blå verandan
ett brev skrivet i snö
med svar på dina många frågor.
En häst och en ryttare av snö
skall bära det till din dörr.

Det är sant att slätten är smärtsamt fri
och att konungen är sträng i sin tystnad.
Ge mig ett berg och ett eko säger rösten
om en mild horisont ber ögonen ofta.
Din oro syster är ändå för stor:
fågeltorn kan resa sig på dessa fält
och vita duvor kan korsa nattens dimma
minnen bygga sina grottor drömmar
tända sina lyktor.

Samlingsboken jag har heter Dikter, Werner Aspenström, Bonniers 1997 och den ingår i serien Den svenska lyriken.

Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan

Den här boken får jag ta till mig nästan som om den vore en diktsamling även om jag tror att den betraktas som en roman. Största delen av boken är förlagd till Genève. En enögd kvinna vandrar runt i staden om natten bland barer, prostituerade, och mest i de fattiga kvarteren. Hon berättar om ett kärleksförhållande som har runnit ut i sanden och sin barndom. Kvinnan är är från Turkiet och i berättelsen finns stor ensamhet. Hemlöshet. Kvinnan har ett bandage över ögat. Människor stirrar på henne. Hon vandrar i staden på natten, gömmer sig i mörkret för att slippa bli utstirrad. Var rinner från ögat och varför det är skadat vet vi inte.

Boken rymmer också en andra del som består av en lång novell. Där är miljön Istanbul och den som berättar är en man. Ensamhet och smärtsamma minnen är också motivet där.

Jag blir inte riktigt klok på den här boken, men samtidigt är det mycket bra skrivet. Det är starka känslor. Det är en mänsklig tillvaro som är full av problem. Det är en beskrivning av både Genéve och Istanbul och kontrasten dem emellan som sätter sig fast i mitt sinne. Det är en gestaltning av utanförskap och ensamhet som känns. Språket är svart och skarpt och jag funderar länge på boken efteråt. En bra bok med andra ord, inte lättillgänglig, men högst läsvärd.

Den mirakulöse mandarinen av Asli Erdogan, Rámus förlag 2008. Översättning: Ulla Lundström.

Hett i hyllan #73 – Cows of our Planet

Gary Larson (1950-) är en amerikansk skämttecknare och hans alster har publicerats i en mängd tidningar. Den här boken på drygt nittio sidor innehåller alltså skämtteckningar och min man uppskattar dem mycket. Det är alltså han som har fört in Gary Larson och hans teckningar i vårt hem och det är han som tycker att de är roligast. Själv har jag inte tittat mycket på dem och när jag har gjort det har jag inte skrattat lika mycket som han. Jag ler lite ibland. Humor är ju så personligt.

Så jag kommer nog aldrig att närstudera den här hyllvärmaren. Men huvudsaken är att många människor har glädje av de här skämtteckningarna. Vi behöver skratta och le.

Cows of our Planet – a Far Side collection av Gary Larson, Warner Books 1992.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Warlight av Michael Ondaatje

Det är i London strax efter andra världskrigets slut. Den fjortonårige Nathanael och hans äldre syster Rachel tas om hand av en vän till familjen som syskonen kallar The Moth. Föräldrarna ger sig iväg till Singapore på grund av faderns arbete. Eller gör de det? De försvinner.

Det är Nathanael som berättar sina minnen som vuxen och allt är vagt och dimmigt precis som på bokens omslag. Det han minns blir ingen fullständig bild utan pusselbitar som kanske inte ens stämmer. Minnet är bedrägligt. Barnen har lämnats på ett sätt som är svårt att förstå. Var är föräldrarna. Vart har deras mamma tagit vägen? Jag spekulerar. Sitter hon i fängelse? Är hon spion?

Det är en brokig samling människor som besöker huset där barnen bor med The Moth. Vad The Moth egentligen sysslar med är lite oklart. En annan betydelsefull människa för Nathanael blir The Darter som livnär sig på skumma affärer med hundar som används till hundkapplöpning. Men fast det är mycket mystik i boken och Nathanael också deltar i kriminella aktiviteter är Warlight ingen thriller. Berättelsen framskrider långsamt. Det är en mycket stämningsfull roman med fin miljöbeskrivning, fylld av sorg, där Nathanael utvecklas till en vuxen man och så småningom tar itu med att ta reda på vad som egentligen hände.

Warlight är en roman som känns ovanlig, långsam, med mycket känslor under texten. Kriget är slut, men efterverkningarna kvarstår både som sönderbombade kvarter i London och i människornas handlingar. Boken rekommenderas.

Warlight av Michael Ondaatje, Alfred A. Knopf 2018.

Moth betyder fjäril, nattfjäril, mal.

Dart kan betyda pil, spjut och röra sig plötsligt och snabbt, så jag skulle tro att Darter syftar på detta. The Darter har varit boxare.

Tisdagstrion – småkryp, spindlar och insekter

Det finns en hel del insekter i böcker och boktitlar upptäckte jag när jag funderade på dagens tema. Detta är mina tre:

Först har vi Flyg fula fluga av Patricia Cornwell. Under en tid läste jag alla böcker jag kunde hitta på biblioteket om rättsläkaren Kay Scarpetta och det här lär vara en av dem. Jag är inte helt säker på att jag har läst den. Det finns ganska många och det kan ibland vara svårt att skilja olika thrillers och deckare från varandra. Men de jag läste av Patricia Cornwell tyckte jag i alla fall var väldigt spännande. Titeln är en länk till förlagets text om boken.

Mörk fjäril av Margaret Drabble har jag läst och skrivit om här på bloggen. Den mörka fjärilen är Björkmätaren som finns i både en ljusare och mörkare variant. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén läste jag för länge sedan. Den handlar om kärlek och svartsjuka, om egoism och ansvar för andra människor. Den gjorde stort intryck på mig när jag läste den och titeln kommer från att en av personerna i den forskar på kackerlackor. Titeln är en länk till förlagets text om boken.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler tips på böcker med insekter och småkryp.

Garden partyt – Novell av Katherine Mansfield

Kanske borde jag hellre ha läst den här novellen i början av sommaren för trädgårdsfesten som den handlar om sker på försommaren. Men en bra novell tål förstås att läsas närsomhelst.

Familjen Sheridan är välbeställd med ett stort hus och en väl tilltagen trädgård som sköts av en trädgårdsmästare. Huvudperson i novellen är den naiva och medkännande Laura, en av döttrarna i familjen. Fru Sheridan ska hålla ett garden party, män kommer med ett stort tält som ska sättas upp, i köket har massor med snittar gjorts i ordning, en mängd gräddbakelser anländer från bageriet och en jättemängd blommor från blomsterhandeln.

Som så ofta vill jag inte tala om vad som händer i novellen, men den gestaltar klassklyftorna med kraft och visar också hur lite Laura vet om världen och hur det kan vara svårt för en ärlig och medkännande människa att leva i den hycklande borgerligheten.

Ett smakprov:

Karlarna hade redan hivat upp stängerna på axlarna och satt sig i rörelse. Bara den långe stod kvar. Han böjde sig ner, nöp i en lavendelkvist, förde tummen och pekfingret till näsan och drog in doften. När Laura såg det glömde hon karakaträden i sin förundran över att han brydde sig om sådant – brydde sig om doften av lavendel. Hur många av hennes bekanta skulle ha gjort något sådant? Å, vad arbetare var snälla och rara, tänkte hon. Varför kunde hon inte ha arbetare till vänner i stället för de där dumma pojkarna som hon dansade med och som blev hembjudna på söndagsmiddag? Hon skulle trivas mycket bättre med arbetare.

Boken med noveller av Katherine Mansfield har jag haft ganska länge nu men inspirationen till att läsa just denna av alla berättelserna har jag fått från Ugglan & Boken. Hon hade läst novellen utgiven under titeln Trädgårdsfesten.

Garden Partyt – Novell av Katherine Mansfield ur samlingsboken Noveller, Modernista 2019. Översättning: Birgitta Hammar.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski

Susanna Alakoski börjar den här berättelsen med att skriva: Mormor arbetade femtio år på textilfabriken. Hon berättade inte om en enda arbetsdag i sitt liv. Men det är mormoderns liv som är spåret i Bomullsängeln – Hilda i boken. Hon föds i början av 1900-talet på gården Sorola i Österbotten och när romanen tar slut lämnar vi henne i Vasa någon gång i slutet av 1950- eller 1960-talet.

Men Bomullsängeln är ingen traditionell roman där vi följer huvudpersonen genom livet. Hilda kan nästan inte ens kallas huvudperson. Författaren tar ett stort grepp och skriver om en samhällsutveckling och kvinnors arbete och villkor. Historiska händelser, ironiska partier där direktörerna figurerar, vardagsliv och starka omskakande partier som när Hilda blir ivägkörd från Sorola när hon har blivit gravid och bombningarna av Vasa under andra världskriget. Allt detta blandas och resultatet blir en bok som inte liknar något annat jag har läst.

Arbetet i bondesamhället är noggrant beskrivet och gestaltningen av pigornas arbete och miljön runt omkring är en av romanens höjdpunkter. När det gäller arbetet på textilfabriken använder författaren termer från produktionen på ett närmast poetiskt sätt. Hur basen som visar Hilda runt när hon kommer som ny arbetare på fabriken talar och berättar är inte det minsta realistiskt utan snarare en gestaltning av det myllrande, larmande, frenetiska arbetslivet i industrin som kontrast till det också hårda men så annorlunda slitet i jordbruket.

Boken griper över hela utvecklingen från ett bondesamhälle där man inte köper räfsor utan tillverkar dem själv och ofta inte flyttar sig särskilt långt bort från platsen där man är född, om man inte tillhör dem som har utvandrat – till ett industrisamhälle där varor köps i mycket större omfattning, där några blir mycket rika, där konjunkturen går upp och ned, där arbetarna har usla villkor men där de i slutet av berättelsen har fått det lite bättre och till och med anordnar bussresor till andra orter i landet.

När jag läste fick jag vänja mig vid att det i en stor del av boken saknades traditionell gestaltning, att berättaren befann sig ovanför texten, men samtidigt kände jag författarens nerv. Egentligen blir det fel att säga att den traditionella gestaltningen saknades. Att skriva på det här viset var ett medvetet val, räknar jag med, och jag tycker att resultatet har blivit en bra och intressant bok och jag vill gärna läsa en fortsättning. Boken rekommenderas alltså.

Bomullsängeln av Susanna Alakoski, Natur & Kultur 2019.