Hur jag läser nu när jag är äldre IV

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer
Här läser jag Grupp Krilon av Eyvind Johnson.

När man är 70+ var det länge sedan man lärde sig hur man ska skriva och vad som är riktig svenska. Men språket lever och ändras med tiden och det som var fel förut kan mycket väl vara rätt nu, till exempel att skriva att man spenderar tid. Förr var det enda man spenderade pengar. Numera är det god svenska att skriva ”Jag spenderade hela eftermiddagen med min bästa väninna.” Men när jag läser det i en berättelse känns det så olustigt. Det jag lärde mig en gång sitter fast. Det gör liksom ont i hela kroppen Det känns så fult. Fast det är rätt och riktigt alltså.

Nu börjar jag ändå vänja mig lite vid att tid kan spenderas. Det gör inte längre lika ont när jag stöter på det i en bok. Värre är det med ordet självmedveten. I Svensk ordbok kan man läsa att självmedveten betyder att vara (alltför) väl medveten om sina goda sidor. Exempel som ges är en själv­medveten och arrogant ung man och hans själv­medvetna leende. Länk här. Det är den betydelsen jag har lagt i ordet sedan barnsben. Men numera använder allt fler författare ordet självmedveten i samma betydelse som det engelska self-conscious som oftast betyder att man är osäker på sig själv och på hur man ter sig för andra. Tvärtom alltså. Och eftersom språket ändras med tiden vet jag att det kommer att bli mer och mer språkligt riktigt att använda ordet självmedveten så. Hu vilken plåga för en sådan som jag! (Inte som mig, fick jag lära mig som barn, fast nu är som mig också riktigt.)

Men trots dessa obekväma känslor jag får då och då när jag läser är jag ändå ytterst glad och tacksam över att jag inte är en tjugo, trettio år äldre. Då hade säkert de svenska pluralformerna av verben etsat sig fast i mig, Snälla nån så jag skulle vrida mig i plågor varje gång jag läste en bok där inte längre några voro och gingo funnos i texten.

Patronym av Vanessa Springora

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

När jag första gången hörde talas om Vanessa Springora tyckte jag att hon hade ett ganska konstigt efternamn. Men, tänkte jag, hon är en fransk författare och det är säkert därför att jag är svensk som jag tycker det. Men nu har jag förstått att det är ett mycket ovanligt namn som lärare och andra reagerade över under hela hennes uppväxt. När hon undersöker sin fars och farfars tidigare liv visar det sig att efternamnet är skapat av hennes farfar och nu när hennes far har avlidit är det bara hon och hennes farbror och hans barn som bär namnet.

Patronym handlar alltså om Vanessa Springoras sökande efter sina rötter på faderns sida och vad hon får fram. Fadern hade hon inte så mycket kontakt med genom livet. Han och hennes mor skilde sig. Fadern var en undflyende person, en känslig mytoman med stora humörsvängningar som hade berättat så många mer eller mindre fantastiska historier om sig själv så att hans dotter egentligen inte visste särskilt mycket om honom. De hade ett svårt och sårigt förhållande. I boken får vi följa hennes sökande och hennes tankar och vånda över vad hon får veta om farfadern och fadern. Färden går till Tjeckiens Sudetland och släkthistorien går tillbaka till 1900-talets början. Hon söker i Tjeckiska, franska och tyska arkiv. Under åren har det varit två världskrig och både Frankrike och Tjeckien har varit ockuperade. Många år levde hennes släktingar på östsidan bakom järnridån.

Det är alltså begränsat vad Vanessa Srpingora kan få fram om sin faderssläkt, men hennes sökande och hennes spekulationer är mycket spännande att följa. Patronym är en bok som man gärna vill läsa till slutet. Man vill veta. Samtidigt får man en större känsla för författaren. Allt hon får veta påverkar henne djupt. Hon lyckas också skapa bilder av sin farfar och far så att de framstår som människor med flera sidor. Det är ofullständiga bilder av en kvinna, hennes far och farfar som läsaren får ta del av, men de har stark känsla.

Patronym av Vanessa Springora, Bonniers 2025. Översättning: Emma Majberger.
Boken publicerades första gången 2024 (Patronyme)

Tidigare har jag läst Samtycket av Vanessa Springora.

Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Tess är en flicka från en ganska fattig familj på den engelska landsbygden. Hennes pappa dricker för mycket och när han får veta av prästen att han egentligen härstammar från familjen D’Urberville, en gammal fin normandisk släkt, firar han och dricker sig full. Så får den sextonåriga Tess köra till marknaden istället för fadern och hästen kommer i sken, vagnen demoleras och hästen dör. Då skickas Tess till en familj D’Urberville som bor i närheten för att be om stöd eftersom de är släkt. Men denna familj D’Urberville är inte alls släkt med Tess. De har tagit namnet för att verka ha fina anor, men det vet inte Tess. Tyvärr är den gamla änkan sjuklig och Tess möter bara sonen som är en cynisk typ som gärna utnyttjar en söt flicka. Tess får anställning på gården och så småningom kommer hon hem gravid.

Sedan får vi följa Tess genom livet. Hon är en omtänksam flicka som bryr sig om sina syskon men hon har dåligt rykte i trakten. Hennes son dör och Tess tar arbete på en mjölkgård långt därifrån där ingen känner henne. Det är inte särskilt långt därifrån med våra mått mätt. Men kommunikationerna var annorlunda på 1800-talet, särskilt för fattigt folk. Tess förflyttar sig genom att gå. Herremännen rider, till exempel den unge mannen D’Urberville som dyker upp igen senare i historien.

Det var lite besvärligt att komma igenom den här boken, mycket beroende på att det ständigt kom andra böcker som jag tyckte att jag skulle läsa. Så det tog lång tid. Men det var det värt. Tess of the D’Urbervilles är en rörande och dramatisk historia om fattiga och rika, om utbildade och outbildade med stor vikt lagd på kvinnors situation. Jag tror nog att jag har fått större inblick i livet på den engelska landsbygden på 1800-talet. Tiden när Tess arbetar på mjölkgården är kanske väl idylliskt skildrad, men man förstår ändå att Tess och de andra arbetar hårt, och den delen av romanen är en skimrande, lite hoppfull, effektiv kontrast mot det som händer sedan. Och läser man hela romanen får man sannerligen uppleva hårt arbete och slavdriveri.

Man känner hur ojämlikt detta klassamhälle var, både genom hur fattiga måste slita och hur överlägset de bättre bemedlade kunde se på en flicka från de lägre klasserna. Detta är skildrat på många olika sätt i romanen och kvinnors utsatta situation också. Till exempel får Tess mor med alla sina barn inte bo kvar i huset när fadern dör eftersom rätten till huset var kopplad till honom. Kanske hade de fått stanna om inte Tess hade skämt ut sig genom att komma hem gravid. Ja, domen mot ”fallna” kvinnor var hård på den tiden. Att de till och med ibland hade fallit genom att bli våldtagna räknades inte. Däremot kunde en man aldrig falla på det där viset hur många kvinnor han än hade tvingat sig på. Åtminstone inte en herreman. Möjligen kunde han falla av sin häst.

Som vi vet ledde den här boken till skandal eftersom författaren ställde sig på Tess sida. Men jag ska inte berätta allt här. Vill man veta vad som händer i hela romanen men inte vill läsa den, kan man läsa sammanfattningar på nätet. Men det är absolut värt besväret att läsa hela berättelsen och den finns i svensk översättning, fast det ser ut som om den senaste översättningen är från 1931. Möjligen är den moderniserad i senare utgåvor.

Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy (1840-1928), Penguin Classics 2008.
Romanen publicerades första gången 1891.

Tisdagstrion – Böcker med grönt omslag

~ Mösstanten ~ 16 kommentarer

Detaljerna av Ia Genberg inleds med att berättaren har feber och börjar tänka tillbaka på sitt förflutna, men det är sannerligen inga feberfantasier den här boken handlar om. Allt är pregnant och sakligt och och i viss mån detaljerat skrivet. Romanen innehåller nedslag ur berättarens liv, hon berättar om fyra personer som hon har mött och umgåtts med under olika perioder i livet. Tre av dem tillhör hennes egen generation och den fjärde är hennes mor.
Detaljerna kom 2022 och belönades med Augustpriset samma år.

Hägring 38 av Kjell Westö. Året är 1938 och platsen är Helsingfors. De två huvudpersonerna i romanen är advokaten Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik. Claes Thunes hustru har nyligen lämnat honom för en annan man. Politiskt sett är Claes Thune liberal och han uppskattar inte Adolf Hitlers expansionspolitik. Han har några vänner ända från skoltiden och de träffas ibland i sin ”osndagsklubb”. Hägring 38 är en mycket spännande roman om det personliga och läget i landet och i världen, nästan thrillerartad på slutet. En mycket bra roman som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2014. Den publicerades första gången 2013.

Agaat av Marlene van Niekerk. Omslagsbilden visar pocketboken med sitt giftgröna omslag. Jag läste en utgåva i större format och det rekommenderar jag fast den utgåvan är mera gul, men boken är en tjock tegelsten och jag skulle inte vilja läsa den i litet pocketformat. Den handlar om lantbrukarhustrun Milla de Wet tar hand om en liten svart flicka. Hon har en missbildad arm och har misshandlats och blivit utsatt för övergrepp i sin familj. Eftersom Milla de Wet är vit och romanen utspelas i Sydafrika under apartheidtiden kan hon göra som hon vill – alltså bara ta flickan och uppfostra henne på gården hon äger.
Agaat publicerades första gången 2004 och kom 2012 i svensk översättning och den är flerfaldigt prisbelönt.

Gröna böcker finns det nog gott om. Om du är nyfiken på vilka böcker andra bokbloggare har valt till dagens trio kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Nytt på bokvagnen

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Seamus Heaney (1939-2013) har jag aldrig läst något av och därför vill jag göra det i år när jag prioriterar att läsa Nobelpristagare. Det visade sig att denna samling finns i svensk översättning på Götabiblioteken, men inte den engelska utgåvan. Jamen då köper jag den engelska utgåvan, tänkte jag, och så kan jag låna den svenska. Det kommer att hjälpa mig i läsningen av den engelska. Så nu finns denna bok här, väntande på att bli läst.

100 poems av Seamus Heaney, Faber & Faber 2018.

Seamus Heaney fick Nobelpriset i Litteratur 1995.

Agaat av Marlene van Niekerk

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Lantbrukarhustrun Milla de Wet tar hand om en liten svart flicka. Hon har en missbildad arm och har misshandlats och blivit utsatt för övergrepp i sin familj. Eftersom Milla de Wet är vit och romanen utspelas i Sydafrika under apartheidtiden kan hon göra som hon vill – alltså bara ta flickan och uppfostra henne på gården hon äger. Men, som sagt, flickan är svart och därför kan hon inte bli som en adoptivdotter.

Agaat är en mycket intressant och gripande berättelse som är förlagd på landsbygden där den afrikandiska befolkningen härskade med svarta underlydande som levde under usla omständigheter. Milla de Wet och andra hustrur i området har fester och lever gott, men hon arbetar också med gården och har helt andra idéer än maken om hur lantbruket bör bedrivas. I romanen finns framför allt förhållandet mellan vita och svarta som kommer fram skarpt men också nyanserat. Det är smärtsamt att läsa om den djupt traumatiserade Agaat som börjar förmå öppna sig och då får alla sina tänder utdragna eftersom de är trasiga stumpar, men naturligtvis inte hos Milla de Wets tandläkare utan på kliniken för svarta där de drar ut tänder utan bedövning.

Porträttet av Milla de Wet som ömsom beter sig som en älskande mor och ömsom behandlar Agaat mycket hårdhänt och gör riktigt hemska saker är starkt. Hennes frustration som kvinna i det afrikandiska patriarkala samhället finns också med i bilden. Agaat ses i hela romanen genom Milla de Wets ögon, men resultatet blir en berättelse om två kvinnor i det rasistiska, patriarkala Sydafrika, där den ena bryts ner och den starkaste är Agaat. Hon är egentligen den mest intelligenta och hon blir så småningom nödvändig för gårdens drift – men alltid iklädd hembiträdesuniformen som Milla de Wet har bestämt att hon ska ha på sig och som hon är beordrad att alltid hålla ren och nystruken. Hur hårt och hur mycket Agaat arbetar i förhållande till Milla de Wet framkommer klart och tydligt – alltså egentligen hur beroende de härskande afrikanderna är av den svarta befolkningen, hur deras standard och livsstil är helt beroende av den svarta, undertryckta befolkningens hårda arbete.

Men inget skrivs läsaren på näsan. Det är invävt i berättelsen som är spännande, medryckande och, tror jag, ger en viss inblick i den afrikandiska befolkningens liv och förhållanden. Agaat är en levande berättelse med psykologisk insikt och ett språk som gör att man som läsare nästan finns där då när det händer och som också ger en känsla av miljön och naturen. Det är en omfångsrik roman som kräver en del tid, men den är mycket, mycket läsvärd.

Agaat av Marlene van Niekerk, Weyler 2012. Översättning: Niclas Hval.
Romanen publicerades första gången 2004.

Majsmänniskor av Miguel Angel Asturias

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den röda tråden i den här romanen är majs som viktig föda och försörjning men också att tjäna stora pengar på för dem som äger mycket mark. Och för att skapa stora majsodlingar bränner plantageägarna ner mer och mer skog och därmed förstör de urbefolkningens område och tillvaron blir svårare för dem och för andra som odlar majs till husbehov. Det är ett hårt klassamhälle i den här romanen och rasism och diskriminering av urbefolkningen.

Men romanen innehåller mer än så. Asturias har använt urbefolkningens myter och seder och som det verkar fantiserat omrking dem. Det är nog ingen riktigt sann bild av deras föreställningar som författaren fick fram eftersom han inte kunde deras språk. Men det är suggestivt och poetiskt, faktiskt nästan överlastat kan man känna om man som jag gärna vill ha enkelhet i en text. Men så ska det ju inte alltid vara. Då blev det alltför ensidigt och trist.

Majsmänniskor innehåller ingen sammanhängande, löpande berättelse utan består av flera, och det som knyter samman alltihop är majs och förtryck och myter. Om man kan räkna den här romanen till den magiska realismen vet jag inte. Kanske är den alltför poetisk för att det ska stämma. Men magi och övernaturligheter finns där och författaren behandlar detta till stor del som verkligt, inte som något vissa människor håller på med och tror på, utan som att det finns som en kraft i världen. Majsmänniskor är inte helt lätt att läsa. Det kräver lite möda att ta till sig Asturias blomstrande, ibland snåriga språk. Men det ger en hel del om man gör det. Asturias roman är en upplevelse att läsa. Den är vacker och ful och fantasifull och burlesk och grym.

Majsmänniskor av Miguel Angel Asturias, Tidens förlag 1961. Översättning: Karin Alin.
Romanen publicerades första gången 1949 (Hombres de maíz).

Miguel Angel Asturias (1899-1974) var en guatemalansk författare och diplomat som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1967. Om Asturias på engelska wikipedia och den svenska.

Tisdagstrion – Rymden

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Förra veckan var temat lätt att klara, men idag är det svårare om jag inte ska tjata om sånt som jag redan har haft i en tisdagstrio. Med andra ord läser jag visst inte så mycket som passar till dagens tema och därför finns här två böcker som jag inte har läst, men som jag vill läsa.

Den första boken som jag vill läsa är Omloppsbanor av Samantha Harvey. Den kom på svenska förra året, är vinnare av Bookerpriset 2024 och den verkar mycket intressant. Jag citerar från förlaget: Sex astronauter och kosmonauter från USA, Ryssland, Italien, Storbritannien och Japan befinner sig ombord på en rymdfarkost för att samla meteorologiska data, genomföra experiment och undersöka människokroppens gränser, de registrerar, analyserar och observerar. De färdas i över tjugosjutusen kilometer i timmen och på ett enda dygn hinner de kretsa sexton varv runt jorden.  Vad återstår av livet utan jorden? Vad är jorden utan människan?

Men boken i mitten har jag faktiskt läst och jag har också redan haft med den i en annan tisdagstrio. Det är Trekropparsproblemet av Liu Cixin, en science fiction-bok där handlingen faktiskt hela tiden försiggår på jorden, men där finns tankar om rymden och vår plats i universum. Romanen är första delen i en trilogi och den är prisbelönt. Den publicerades första gången 2006 och kom på svenska 2024. Netflix har gjort en serie grundad på boken.

Kontakt av Carl Sagan (1934-1996) tillhör våra hyllvärmare och jag vill gärna läsa den, men den står fortfarande oläst i hyllan. Det är en amerikansk science fiction-roman som handlar om den första kontakten mellan människorna och en avancerad utomjordisk civilisation. Den publicerades första gången 1985 och kom i svensk översättning 1987. Jag har sett filmen med Jodie Foster och är nyfiken på hurdan själva boken är.

Om du vill ha fler boktips på temat Rymden kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Uppenbarelse i djupet – novell av Halldór Laxness

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Halldór Laxness novell Uppenbarelse i djupet är daterad till 1925. Då var Laxness 23 år gammal och jag tänker mig att berättaren är en man norrifrån i hans ålder. Han har tydligen rest till Sicilien och hyrt ett rum och tvärs över gatan bor en flicka som han brukar se på balkongen.

Jag sitter ofta och tänker. Jag tänker på om någon ung man någon gång har bott i det här rummet, till exempel en ung man från utlandet som jag, setat vid fönstret här och sett ut över denna smala gata; och över trädgården på andra sidan gatan. Hon kunde vara sexton vintrar efter vårt nordiska sätt att räkna men har sannolikt inte levat mer än tretton eller fjorton almanacksår. Jag försöker tänka att ingen har sett henne utom jag.
(Sid 7)

Den unge mannen har ganska romantiska föreställningar och hela novellen har en långsam stämning där man känner att han är i södern. Den är som sagt skriven i mitten av 1920-talet och att den inte har kommit till idag märks tydligt. Nu skulle det vara ganska kontroversiellt att den unge mannen blir förälskad i flickan som vi betraktar som ett barn om hon nu inte är mer än tretton, fjorton år. Men det känns ändå inte oväntat att författaren berättar detta. Litteraturen är full av mannens blick på flickan och kvinnan och av historier där mannen är betydligt äldre än hon, ofta många fler år än tio. Här har vi också föreställningen att flickor i södern mognar tidigare.

Vidare förekommer en judisk man i berättelsen. Han är antikhandlare och omnämns många gånger som just jude. Det är tydligen mycket viktigt att vi får veta det fast det egentligen inte har någon betydelse i historien, och det är jag heller inte bekväm med att läsa. Men också det är inte förvånande i en text från 1920-talet.

Det märks att Laxness är en berättare. Allt flyter på och det finns stämning i novellen och han berättar det som behövs och inte en massa mer. Fast jag inte är förtjust över innehållet är det som finns där bra skrivet.

Uppenbarelse i djupet – novell av Halldór Laxness ur samlingen Piplekaren, Rabén och Sjögren 1955. Översättning: Ingegerd Nyberg-Fries.

Halldór Laxness (1902-1998) var en isländsk författare och han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1955.

En kvinnas värde av Katrine Kielos

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den här bokens undertitel är som ni ser Lögner om kön och pengar. Katrine Kielos vill helt enkelt slå hål på flera föreställningar om kvinnors roll i ekonomin. Det handlar exempelvis om myten om mannen som ensam försörjare av kvinnor och barn, myten om världens äldsta yrke och myten om att alla kvinnor är försiktiga medan män vågar mer. Jag vet inte om författaren helt och fullt slår hål på de myter hon tar upp, men boken är ett bra diskussionsinlägg och den är lättläst och kan vara stärkande för den som vill ha jämställdhet.

Allt är heller inte nytt för mig. Mycket har tagits upp de senaste åren, som gravar som arkeologer har grävt ut och fastslagit att den begravda är en man eftersom där fanns vapen, fast när man har undersökt kvarlevorna under senare år har det visat sig att det var en kvinna. Att kvinnor har arbetat mycket och försörjt både sig själva och familjen genom historien har också framhållits under senare år, och även att deras samlande och fiskande var ett mycket stort bidrag till gruppen under mänsklighetens barndom. Och att inte bara männen jagade. Både mäns och kvinnors arbete behövdes för överlevnaden.

Kielos tar upp mycket annat också och jag nickar och bekräftar när hon skriver att i ekonomin räknas vårdarbete som en kostnad, vilket jag länge har tyckt varit fel eftersom det är nödvändigt för att samhället ska fungera. Och jag tänker också att företaget som utvecklar till exempel en magnetkamera för sjukvården räknas som värdeskapande fast det är våra skattepengar som betalar den precis som undersköterskans lön.

Ja, det finns mycket att tänka på i den här boken och samtidigt är den underhållande att läsa. Kan fungera som bra peppning.

En kvinnas värde- lögner om kön och pengar av Katrine Kielos, Mondial 2025.