En man och två kvinnor av Doris Lessing

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

En man och två kvinnor är en novellsamling med elva noveller. De är ganska olika. Många handlar om relationer och kärlek mellan människor, vissa av dem i kulturvärlden, men de kan också handla om klass och politiker från Afrika, om situationen i Sydafrika och ett kolonialt arv. Många är ironiska, men det finns också noveller med djupt allvar. Miljön är England i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.

Starkast intryck på mig gjorde novellen England kontra England om en gruvarbetarson vars familj offrar sig ekonomiskt för att han ska kunna studera vid universitet, novellen Till rum nummer nitton om en medelklasskvinna som har tagit hand om man och barn i många år och som känner att hon aldrig får lugn och ro och aldrig slipper att vara till hands, titelnovellen En man och två kvinnor om två medelklasspar och kärlek, äktenskap och sex och novellen Dialog. Den sistnämnda är ganska dunkel och förefaller handla om en kvinnas förhållande till en man som är deprimerad, eller kanske bara stänger sig för henne, vilket inte är så bara. Den känns som om den bygger på författarens egna smärtsamma erfarenheter, men det vet jag egentligen inget om.

Sammantaget är novellsamlingen väl värd att läsas. Den är både rolig, tragisk och tankeväckande.

En man och två kvinnor – novellsamling av Doris Lessing, Forum 1975. Översättning: Harriet Alfons och Jadwiga P Westrup.
Novellsamlingen publicerades första gången 1963 (A man and two women).

Doris Lessing (1919-2013) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2007.
Om Doris Lessing på svenska Wikipedia och på den engelska.

Tisdagstrion – Fjäderfän

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Fjäderfän, det är fåglar det, och i Bevingad intelligens berättar Jennifer Ackerman om vad fåglar kan åstadkomma. Det handlar till exempel om duvors intelligens. De tänker vi gärna är ganska korkade, men när det gäller att hitta hem från mycket långväga platser är deras förmåga enorm. Jennifer Ackerman berättar om många olika fåglar. Det finns de som kan använda redskap, de finns de som kan härma läten och ljud och lära sig en hel massa olika sekvenser av fågelsång. Lyrfågeln i Australien kan till och med härma en motorsåg och billarm.
Bevingad intelligens publicerades första gången 2016 (The Genius of Birds) och kom i svensk översättning 2018.

Herscht 07769 av László Krasznahorkai handlar om Florian Herscht som bor i den lilla staden Kana i Tyskland. Han har svårt att orientera sig i samhället och många anser att han är svagsint, men snäll och hjälpsam är han, en mycket stark och stor ung man som hjälper till både här och där för mycket blygsam ersättning. Ett mål mat till exempel. Men egentligen är Florian Herscht inte dum. Han är bara inte sådan som alla andra. Romanen handlar om Tyskland idag med nynazister och främlingshat och rädslan sprider sig Kana, först för vargar och sedan för människor. I romanen förekommer en märklig örn som slår följe med Florian.
Romanen publicerades första gången 2021 och kom i svensk översättning 2023.

De osynliga av Roy Jacobsen (1954-2025) handlar om en fattig familj på en ö i Nordnorge. Där växer flickan Ingrid upp och öns tillstånd och karghet och havets inverkan på människornas liv är avgörande för vad som händer. Vi får följa Ingrid genom åren, årstider, stormar, fiske och hårt arbete, även för barnen. Förutom fisket lever familjen på att samla ejderdun och fågelägg att sälja. Och de har jordbruk på ön som ger dem viss inkomst genom att de även kan sälja lite mjölk. Men det är ejderdun och ägg som gör att boken platsar i dagens trio.
Romanen publicerades första gången 2013 (De usynlige) och kom i svensk översättning 2015.

Fjäderfän finns nog i många böcker och om du vill ha fler boktips kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Bilder och text i Hästholmen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Vi tog en tur till Hästholmen och där tittade vi på hällristningarna. Det finns finare hällristningsområden, men det är ändå intressant att se dessa bilder som människor knackade in i hällarna då för länge sedan när de inte hade bokstäver. Att tänka på hur gamla ristningarna är och att här fanns människor långt före oss och se dessa bilder som vi antagligen aldrig säkert får veta betydelsen av, det har fascinerat mig så länge jag kan minnas. Och vilken utsikt ut över Vättern!

Men sedan var det dags för glass och då fanns det minsann text att läsa, och så stod man där och läste och velade länge innan man fattade det viktiga beslutet om vilka smaker man skulle välja. Hemmagjord italiensk glass i Hästholmen.

Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

När jag läste En annan doktor glas av Malin Lindroth stötte jag på den här boken. Det är en biografi över Märta Söderberg, Hjalmar Söderbergs första hustru. Men eftersom hennes öde är så beroende av Hjalmar Söderberg handlar boken också mycket om honom. Man kan säga att det är en biografi över deras äktenskap som, vilket framgår av titeln, blev en katastrof, och den som råkade mest illa ut var hustrun, och så barnen förstås.

Märta Söderberg hette som flicka Abenius och kom från en rik familj. Släkten Abenius välstånd växlade lite genom åren, men vid äktenskapets ingående förband sig hennes far att bistå paret med samma penningsumma som dottern kostade honom när hon bodde i föräldrahemmet. Hjalmar Söderberg hade inte mycket pengar och genom livet skaffade han sig många skulder. Han lånade både här och där, av vänner, av släktingar och hans syster som var lärarinna bistod med mycket. Först efter många år blev Hjalmar Söderbergs ekonomi bättre. Det var en av svårigheterna i äktenskapet, men det största var Märta Söderbergs sjukdom. Hon led av ledgångsreumatism och på den tiden fanns inga verksamma mediciner. Det enda som fanns var lindring genom bad och massage och sjukdomen fortskred år efter år och Märta Söderberg blev mer och mer handikappad. Dessutom var hennes psykiska läggning skör och hon var nog en besvärlig människa. Men mycket av hennes läggning kan också ha berott på ledgångsreumatismen med ständig värk och förbening av lederna.

De gifte sig 1899 och äktenskapet varade till 1917. En stor svårighet i äktenskapet var förstås också tidens kvinnosyn och hur borgerligheten levde. En kvinna skulle ta hand om hem och barn. Var familjen välbeställd var det ändå hennes ansvar. Hon skulle se till att tjänstefolket skötte sina uppgifter och mannen i familjen skulle inte behöva befatta sig med sådant. Hjalmar Söderberg var författare och han och andra författare och litteratörer och män från samhällets övre lager tillbringade mycket tid på krogar och i herrklubbar. Hjalmar Söderberg hade naturligtvis svårt att skriva i ett rörigt hem med en labil hustru, men det var också självklart att han skulle resa och hålla sig borta från hemmet under långa perioder, borta från den där omöjliga oerhört påfrestande kvinnan han var gift med. Och så småningom blev hon förklarad sinnessjuk och äktenskapet upplöstes.

Författarna till boken har gjort mycket resaech. De har fått fram sjukjournaler och läst många brev och enligt dem verkar det inte ha funnits fog för att förklara Märta Söderberg sinnessjuk. Hon blev omyndigförklarad och skildes från sina barn. Hon fick inte ens träffa dem. Hon miste sitt hem och levde sina dagar på sjukhus och någon tid hos släktingar. Hon hade ingenting. Inga pengar, ingen pension, medan hennes släktingar och hennes exman levde med en helt annan standard. Hennes historia är ytterst upprörande att läsa om. Författarna till den här boken, Johan Cullberg psykiatriprofessor och Björn Sahlin som har varit tidskriftsredaktör och bokförläggare och skrivit om Söderbergs debutbok Förvillelser, har varit noga med att hålla sig till fakta och sina källor. De har skrivit en mycket intressant bok som också ger en inblick i Hjalmar Söderbergs liv och vidare än så i samhällsliv och seder i början av 1900-talet.

Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin, Natur & Kultur 2014.

Om Johan Cullberg (1934-2022) och Björn Sahlin på Wikipedia.

Flyktpunkten av Maria Stepanova

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Författaren M. är på väg till ett kulturevenemang. Hon reser dit med tåg, men när hon ska byta till nästa tåg är detta inställt. Inga tåg går vidare in i landet där evenemanget som hon ska delta i ska äga rum. Vi får veta att hon lever i exil och hon tänker mycket på ”vilddjuret” som härskar i hennes land och på kriget som vilddjuret för. Hon känner sig olustig när hon ska tala sitt modersmål, hon känner som om hon blir en representant för detta land som har överfallit ett annat.

M. är alltså strandsatt i staden F, men det hade hon nog inte behövt bli. En bil skulle hämta henne där för vidare transport in i landet där evenemanget skulle ske, men hon hittade inte bilen vid stationen och hennes mobil är urladdad och laddaren har hon glömt. M. låter sig flyta med. Hon har inget att haka sig fast vid. Hon följer människoströmmen ut från tågstationen och hamnar vid en cirkus i stadens utkant. Hon låter saker ske. M. är i en mellantillvaro, varken här eller där. Romanen kan ses som en gestaltning av tillvaron för en människa som har flyttat från sin hemland, inte därför att hon egentligen vill och söker något bättre utan för att hon måste. Vem är hon då? En bokstav bara. Och var är hon? I en flytande tillvaro, som en turist som ändå inte är turist. Hon är inte hemma någonstans.

Romanen framstår som lite barnslig. Som att den handlar om en människa som inte fattar vuxna beslut. Men det är den här lite barnsliga och drömmande tonen som är romanens behållning. Den är både konkret och handlar om vad författaren M. gör på resan och innehåller många symboler och är lite drömlik. En sarkofag i ett cirkusnummer där en kvinna till synes blir sågad mitt itu. Cirkusartisternas ambulerande liv, var hör de hemma? Cirkusens glittrande drömvärld gentemot åskådarna och dess verklighet för de anställda. Escape-rum där man mot en avgift kan försöka lösa problemet och bli utsläppt. För sitt nöjes skull. Och verkligheten som man ändå aldrig slipper. Men drömmen lever.

Flyktpunkten av Maria Stepanova, Nirstedt/Litteratur 2025

Tisdagstrion – Tidsresor

~ Mösstanten ~ 22 kommentarer

Liv efter liv av Kate Atkinson är en rolig och levande och samtidigt djupt allvarlig roman. Den är upplagd så att författaren backar berättelsen gång efter gång, och då blir det med lite nya förutsättningar. Romanen handlar om Ursula Todd som föds en kall vinterdag år 1910 och frågan är då om hon ska överleva födelsen. Så förutsättningarna i romanen är långt eller kort liv, lycka eller olycka, en kraftfull insats för Storbritanniens bästa eller ett äktenskap med en tysk nazist i maktens mitt, eller till och med ett hjältedåd som räddar Europa från mycket elände? Som läsare vet man alltså inte vad romanen ska utmynna i. Den kan sluta på många sätt.
Romanen publicerades första gången 2013 (Life after life) och kom i svensk översättning 2015.

Djävulen i sammet av John Dickson Carr (1906-1977) är en deckare där historieprofessor Nicholas Fenton säljer sin själ till djävulen för att få resa tillbaka i tiden och komma till den 10 maj 1675 som sin namne sir Nicholas Fenton, men med sitt förstånd från 1900-talet i behåll. Han vill förhindra att den vackra Lydia Fenton, som är sir Nicholas Fentons hustru, blir förgiftad med arsenik.
Romanen publicerades första gången 1951 (The devil in velvet) och kom i svensk översättning 1969.

Tidstillflykt av Georgi Gospodinov. Gaustin är en gåtfull flanör och tidsresenär som öppnar en klinik för alzheimersjuka i Zürich. Det är en påkostad klinik där man har skapat miljöer från tidigare decennier som patienterna kommer ihåg, åtminstone kan de känna igen sig i miljöerna. Många patienter kommer dit, många kliniker byggs på olika håll i Europa. Berättelsen är en slags lek, men en lek med mycket allvarlig bakgrund. Den är en lek med tiden, med Europas framtid, som enligt romanen inte finns. Den enda möjligheten är att söka sig bakåt.
Romanen publicerades första gången 2020 (Vremeubežište) och kom i svensk översättning 2024.

Tidsresor är spännande och du hittar fler boktips på bloggen Mina skrivna ord.

Varför inte läsa den istället?

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här sommaren visas Svärtan på SVT men jag har inte riktigt lust att se serien. Då tänkte jag: Varför inte läsa den istället? Jag har faktiskt aldrig läst något av John Ajvide Lindqvist fast jag länge har tänkt göra det, och Sommaren 1985, som serien är baserad på, ligger i min läslista. Så nu har jag alltså lånat boken på biblioteket. Jag tänker att boken nog passar mycket bra som läsning på sommaren. Och vem vet? Kanske vill jag läsa mycket mer av författaren sedan?

Judas hågkomster av Niklas Rådström

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Judas hågkomster är en roman om Jesus intåg till Jerusalem vid påsken, om has fängslande och död och vad som hände sedan. Här är Judas berättaren, allt ses genom hans ögon och minne. Det gör att historien blir lite annorlunda mot hur vi brukar höra den och det gör den här romanen mycket intressant.

Judas berättar också om tiden före påsken och lite om sitt liv innan han lämnade sitt hem och började följa Jesus. Han berättar om hur Jesus botar sjuka och stillar stormen, men där finns också ett ifrågasättande. Var Jesus guds son och kunde han verkligen utföra alla dessa under? Jesus framstår i den här romanen både som en alldeles speciell religiös ledare, en som är värd att följa och som kanske kommer att frälsa mänskligheten – och som en sektledare, en människa, en som drivs av en obändig föreställning om att det han gör är det rätta, men som kanske misslyckas och som kanske är så uppfylld av av sitt eget ego att han inte förmår att beakta konsekvenserna av sitt handlande.

Judas är ju den som förrådde Jesus, men här framställs Jesus som inte helt pålitlig. Eller som att han genom sitt band med gud har en kunskap som gör att hans handlingar inte alltid framstår som kloka ur andra människors synpunkt. Romanen har denna dubbelhet och frågan om vad vi vanliga människor kan förstå, vi som inte har samma insikt, finns också med. Och under hela läsningen är jag medveten om att jag kanske inte kan lita på att allt som Judas berättar är sant.

Judas berättelse ger också en bild av det samhälle som han och Jesus och de andra följarna levde i. Landet var ockuperat av romarna. Det var en tid av grymma straff, ett hårt liv för folket och Jesus var inte den ende som samlade människor omkring sig och protesterade mot eländet. Det fanns flera grupper och en del tog till vapen. I den här romanen är det helt logiskt att de som hade makten (och det gäller inte bara romare) inte kunde tolerera Jesus förkunnelse. Att de var rädda. Författaren skildrar poetiskt och känslosamt ett myllrande, grymt, fattigt, och rikt samhälle med blod och kropp och hunger och omtänksamhet och kärlek och hat. Ett mycket levande och hemskt samhälle där Jesus idéer inte försvinner med hans död, och där berättelser om honom och lärjungarna skrivs ner på pergament och papyrus som inte alla blir förstörda utan kan bevaras för eftervärlden. Judas hågkomster ger mycket känslor och tankar och frågor.

Judas hågkomster av Niklas Rådström, Bonniers 2026.

Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

I Flicka, kvinna annan berättar författaren om tolv personer. Berättelsen spänner över många år och de bor på olika platser i England. Alla är kvinnor, eller från början kvinnor. Där finns heterosexuella och lesbiska och en och annan transperson och de är alla färgade, mer eller mindre. Författaren berättar om dem. Det gör ju alltid författaren, på det ena eller andra sättet. I den här romanen berättar hon genom att tala om för läsaren vad som händer, inte genom att måla upp scener, med några undantag.

Man skulle kunna tänka sig att det blir lite tradigt, men här är det alldeles tvärtom. Det är mycket spännande att läsa om dessa människor och deras anhöriga och vad som händer i deras liv. Flicka, kvinna, annan handlar om allvarliga saker – rasism och fattigdom, tonårsgraviditeter och mobbning och kriminalitet och övergrepp och diskriminering. Men allt är skrivet med mycket humor och mycket värme. Där finns så mycket medmänsklighet, Romanen är rolig och sorglig och upprörande och fyndig.

Jag tror att författaren har satt fingret på många företeelser och fast berättelsen handlar om så många människor så framstår de just som människor och inte romanfigurer. Jag känner igen människor jag mött och även mig själv fast min historia och erfarenheter är så annorlunda. Samtidigt lär jag mig en del om förhållandena i England och om hur det kunde och kan vara för färgade människor där. Jag kommer ihåg när jag var liten i småskolan. Vi fick en ny klasskamrat som var ditflyttad med sin familj. Jag är uppvuxen i nordöstra Småland och vår dialekt var närmast som östgötska. När den nye killen började prata skånska utbröt ett gapskratt i klassrummet. Och vad är det jämfört med att flytta till en ort och inte bara tala annorlunda utan också se helt annorlunda ut och dessutom vara sämre klädd och få de smutsigaste och hårdaste jobben om man får något alls och ofta bli betraktad som inte riktigt mänsklig?

Men det finns stor kraft hos många av kvinnorna i romanen, styrka och kraft och kreativitet. Flicka, kvinna, annan belönades med Bookerpriset 2019. Läs den gärna.

Flicka, kvinna, annan av Bernardine Evaristo, Bonniers 2021. Översättning: Niclas Nilsson.
Romanen publicerades första gången 2019 (Girl, woman, other). Det är den enda boken av författaren som finns översatt till svenska. Vill man läsa på engelska finns mycket att hämta.

tisdagstrion – Riddjur

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Tisdagstrion är igång igen och temat är i dag riddjur. Den första boken har jag inte läst, men den finns i min läslista. Det är Översten av Ola Larsmo, en roman som bygger på en sann historia och den handlar om Knut Oscar Broady som emigrerade till USA och blev baptistledare och överste i Nordstaternas armé under det amerikanska inbördeskriget.
Romanen kom 2020.

Nästa bok är Guldsand av Ibrahim al-Koni. Nomaden Ukhayyad äger en fullblodskamel och han älskar den. I en stor del av romanen är Ukhayyad på flykt med sin kamel. De befinner sig i öknen under stora umbäranden. Flera gånger är Ukhayyad en hårsmån från att gå under. Bandet mellan mannen och hans kamel är mycket fint gestaltat, där finns en innerlighet och kärlek som Ukhayyad inte känner mot någon människa. Deras lidande känns starkt när jag läser och känslan för och beskrivningen av öknen innehåller både mystik och och skönhet.
Romanen publicerades första gången 1990 och kom i svensk översättning 2017.

Som tredje bok har jag valt Vägen till Flandern av Claude Simon (1913-2005). Ett franskt dragonregemente har ridit till gränsen mot Belgien för att stoppa Tysklands anfall 1940. När vi kommer in i romanen är många av soldaterna döda och en liten grupp har förlorat kontakten med de andra. Där är hästlik med flugor och larver vid vägkanten och döende hästar tillsammans med övergivna och sönderskjutna fordon och människor, och irrande soldater som har tappat bort sina kamrater, de få som är levande kvar, och som inte vet åt vilket håll de ska ta sig för att undvika fienden.
Romanen publicerades första gången 1960 (La Route de Flandres) och kom i svensk översättning 1962.

Det blev en hel del om krig och elände i den här trion. Inte särskilt positivt. Men böckerna är alla läsvärda, även Översten som jag ännu inte har läst, det är jag säker på. Fler tips på böcker på temat riddjur hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.