Tisdagstrion – Ungdomsböcker

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det här var ett svårt ämne för mig eftersom jag inte brukar läsa ungdomsböcker, men så sökte jag på nätet och fick upp en artikel i Vi läser om de bästa ungdomsböckerna och där hittade jag de två första i trion. Sedan tänkte jag att Per Wästbergs debutbok skulle kunna kallas ungdomsbok, också den, fast den inte riktar sig till ungdom. Men en bok skriven av en femtonåring borde väl ändå kunna kallas ungdomsbok?

Agnes Cecilia av Maria Gripe (1923-2007) är jag inte säker på att jag har läst, men jag har sett filmen. Det gjorde jag som vuxen, men det gick bra det också. Agnes Cecilia räknas som en klassisk svensk ungdomsroman. Det är en spökhistoria med en krypande känsla. Tonårsflickan Nora hör mystiska steg i våningen där hon bor, hon får underliga telefonsamtal och hennes hund drar med henne till ett ödehus så fort de går ut.
Agnes Cecilia kom 1981.

Unga kvinnor av Louisa Alcott (1832-1888) läste jag när jag växte upp, på min mors inrådan. Så här skriver förlaget: Systrarna March växer upp i en pittoresk liten stad i 1860-talets USA. Det är den vackra och lite fåfänga Meg, pojkflickan Jo, känsliga Beth och romantiska Amy. Deras far är ute i kriget, familjen har ont om pengar och de får klara sig så gott de kan. Visst drömmer de om att bli rika och uppvaktade. Men som Jo säger: – Jag tror inte att fina unga damer har ett dugg roligare än vi, trots våra gamla klänningar och våra för små skor ..
Romanen kom 1868. Titeln länkar till en svensk översättning från 1871 hos Projekt Runeberg, men som ni ser på bilden ovan finns den i nutida översättning.

Pojke med såpbubblor av Per Wästberg är en novellsamling med nio noveller. Det är Per Wästbergs debutbok och när den kom ut var han bara femton år gammal. Alla novellerna handlar om en pojke. Den första, som också är titelnovellen är en saga, men alla de andra handlar om en pojke i författarens nutid. De är skrivna i första person och nästan alla är minnen från pojkens sommarviste, men pojken i novellerna har lite olika åldrar, från sex år till tolv ungefär
Pojke med såpbubblor kom 1949.

Tisdagstrions teman får vi av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord. Om du går dit kommer du säkerligen att få tips på en del nutida ungdomsböcker.

Pingstens bokskörd

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Under pingsten besökte vi min dotter och hennes man. Vi hade en fin pingstlördag i solen på Djurgården. Mycket folk var det, fullpackade Djurgårsfärjor och lång glasskö vid gelatokiosken. Ibland är det skönt att tillhöra de äldre. Efter en lång promenad satt vi gamlingar på soffan i småbåtshamnen och hade det skönt medan de yngre köade för glassen som visade sig vara fantastiskt god.

Jag hade tagit med Herscht 07769 av László Krasznahorkai som reselektyr och några sidor blev lästa. På hemvägen var bagaget något tyngre. Med mig hade jag då Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård (lånad av dottern) och Flyktpunkten av Maria Stepanova, köpt i Adlibris pocketshop på centralen. (Tack för tipset Bokologen!) Den lilla boken väger förstås inte så mycket, men Knausgårds är tjock och tung. Vi får väl se hur lång tid det tar innan den blir läst.

Dolda i det fullt synliga av Nuruddin Farah

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

I en terroristattack i Mogadishu mördas den FN-anställde Aar. I Nairobi finns hans barn. Deras mor har länge varit försvunnen och barnen går på en internatskola. När Aars halvsyster Bella får höra om hans död blir hon djupt tagen. Hon bor i Rom och är modefotograf, men nu lämnar hon Italien och reser till Nairobi för att ta hand om sina brorsbarn.

Det är upptakten till den här berättelsen där Bella tar hand om barnen medan deras mor kommer tillbaka efter att ha varit borta i sju år. Nu vill hon ta hand om barnen. Men hon är fladdrig och opålitlig. Barnen vill inte, och Bella gör vad hon kan för att få vårdnaden. Det finns stora problem i den här romanen. Barnens mor lever i ett lesbiskt förhållande. Även om Bella tycker att var och en ska få leva som den vill anses detta inte bra i det övriga samhället. I vissa afrikanska länder är det farligt. Men det är farligare att vara manlig homosexuell eftersom männen i allmänhet har mycket svårt att föreställa sig att kvinnor kan lockas till sex med varandra.

Författaren berättar både om homosexuellas villkor och om livet i Nairobi i allmänhet, och naturligtvis om terrorism, om politik och korruption. Berättelsen handlar om människor med utbildning, kosmopolitiska människor och familjer med band till olika länder. Barnens mor kommer från en brittisk familj. Samtidigt som man får veta en del om hur det kan gå till i Nairobi skriver Nuruddin Farah fint om de två barnen och halvsystern och deras reaktion och känslor inför det som har hänt och som händer. Allting berättas från systern synpunkt. Modern och hennes partner ses med hennes ögon, men i porträttet av modern finns medkänsla och förståelse för denna människa som fladdrar hit och dit, som festar och som har svårt att ta ansvar och ofta hamnar i svårigheter.

Dolda i det fullt synliga är en läsvärd roman, en berättelse att fundera över. Den gav mig både en känsloupplevelse och mer insikt i hur livet kan te sig i delar av Afrika.

Dolda i det fullt synliga av Nuruddin Farah, Modernista 2017. Översättning: Jan Ristarp.
Romanen publicerades första gången 2014 (Hiding in Plain Sight).

Om Nuruddin Farah på engelska Wikipedia och den svenska. Flera av hans romaner finns översatta till svenska. Tidigare har jag läst Nuruddin Farahs roman Kartor.

Möte med Rama av Arthur C. Clarke

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

För att hålla koll på farliga asteroider har man startat projekt Rymdvakt. Året är nu 2130. Människorna har koloniserat flera planeter och radaranläggningar spanar ut i rymden. Så upptäcker man ett gigantiskt cylinderformat föremål som är på väg mot jorden. Det är ingen asteroid, det måsta vara tillverkat av någon. Rymdskeppet Endeavour som är på uppdrag ute i rymden beordras att ta sig dit och befälhavaren tillsammans med experter kommer fram till att de måste gå in i cylindern för att undersöka vad det är som de har upptäckt.

Författaren skriver mycket sakligt. Berättelsen handlar nästan bara om det de gör och ser och mycket lite om mänskliga relationer. Men den är mycket spännande. Jag tror att författarens sätt att skriva bidrar till det. Arthur C. Clarke hade examen i fysik och matematik från King’s College i London så han visste mycket om rymden och vilka tankar och spekulationer som fanns om universum och mänsklighetens framtid. Därför ger denna berättelse ett trovärdigt intryck. När han mycket noggrant skildrar vad Endeavours besättning gör och hur de löser olika problem känns det nästan som en bok om något som verkligen har hänt.

Och samtidigt finns där en annan dimension, en gåta, en fråga om vad detta föremål, som människorna kallar Rama efter en hinduisk gud, egentligen är. Vad är meningen med denna gigantiska cylinder? Vem har skickat ut den? Och vart är den på väg? Och frågan ligger hela tiden i bakgrunden medan rymdskeppets besättning arbetar hårt för att upptäcka så mycket som möjligt om och i Rama. Och samtidigt som Möte med Rama är en spännande historia ligger de stora frågorna om vår plats i universum, hur det ska gå för oss och vad universum är, hur det har tillkommit och vad som finns långt därborta i mörkret i ens sinne när man läser. Möte med Rama är en intressant och spännande science fiction-roman.

Möte med Rama av Arthur C. Clarke, Legenda 2026. Översättning och inledning av Sam J. Lundwall.
Romanen publicerades första gången 1973 (Rendezvous with Rama).

Om Arthur C. Clarke (1917-2008) på engelska Wikipedia och den svenska.

Tisdagstrion – Skåne

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Från Skåne är en novellsamling av Victoria Benedictsson (1850-1888). Det var hennes debutbok och den publicerades 1884 och den innehåller mestadels follivsberättelser från Skåne. Novellsamlingen finns i Litteraturbanken. Här på bloggen finns ett inlägg om den första novellen i boken, En realist.

Under ytan av Kjell Eriksson utspelas på Österlen och jaget i romanen bor på eller i närheten av ägor som tillhör slottet Christinehof. Han tänker på lantarbetarna, på arrendatorerna, daglönarna, tegeldrängarna, mjölkerskorna och arbetarna på alunbruket och backstugusittarna, alla godsets underställda som slet och for illa. Han är riktigt förbannad, en sur människa som anser att utvecklingen i samhället har gått åt fel håll. Han är desillusionerad och dyster. Men i berättelsen finns faktiskt också humor.
Romanen kom 2022.

Herdinnelek av Alice Lyttkens (1897-1991) läste jag när jag växte upp. Den utspelas i Stockholm, inte i Skåne. Det är en historisk roman från 1700-talet och är den tredje boken om Hedda Skoot. Förutom att jag tyckte att boken var spännande lärde jag mig en del om kvinnors situation under 1700-talet. Så här skriver förlaget om romanen: Tjugoåtta år gammal, blir Hedda Skoot änka med fem barn att ta hand om och med en stor förmögenhet som måste förvaltas. I 1700-talets Stockholm är kvinnan underordnad mannen och måste stå under förmyndare och måste därmed slåss mot folks fördomar för att få behålla sin ställning. Samtidigt som hon trivs med att vara självständig drömmer hon om att en dag träffa kärleken. Hennes unge bokhållare är intresserad av henne och ser på henne med åtrå. Men vad ska folk säga?
Romanen kom 1955 och anknytningen till Skåne är att Alice Lyttkens föddes och växte upp i Malmö. Som vuxen bodde hon i Stockholm, men under sommaren bodde hon på Ven.

Temat till trion har vi som vanligt fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

L’Arrabiata – Novell av Paul Heyse

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

L’Arrabiata betyder Den arga och det är det hånfulla tillmälet som riktas till en fattig italiensk flicka i den här novellen. Egentligen heter hon Laurella och att hon kallas Den arga beror på att hon knycker på nacken och inte vill umgås med någon av de unga männen. Nej, hon vill aldrig gifta sig, säger hon, eftersom hennes far misshandlade hennes mor och när hon sedan låg på golvet alldeles förstörd blev han istället ömsint och tog hand om henne och plåstrade om henne. Detta upprepades gång efter gång och Laurella kan knappt stå ut med tanken på att tvingas leva på det viset.

L’Arrabiata är intressant att läsa. Visst vill jag att Laurella ska få en bra man och ett äktenskap utan våld. Men kommer hon att få det? Det finns en ung man som älskar henne hett, men kommer han att vara fridsam genom livet? Novellen är skriven 1853 och det är kanske inte särskilt oväntat att Laurella ber den unge mannen om ursäkt eftersom hon har skadat honom för att undvika att bli våldtagen. Det brukar ju alltid vara kvinnans fel i slutändan. Eller såg alla läsarna från nordligare länder detta som en dramatisk och underhållande folklivsberättelse från det soliga Italien där människorna har ett hetsigt temperament och där känslorna ofta tar överhanden?

Hur det än är med den saken blir jag intresserad av de två ungdomarna. Novellen läsvärd med fin miljöskildring . Så här börjar den:

”Solen var ännu inte uppe. Över Vesuvius låg en bred grå dimslöja som sträckte sig bort mot Neapel och skymde de små städerna utefter kusten. Havet var lugnt. Men på marinan, som är anlagd i en trång vik nedanför Sorrentos höga klippstrand, höll fiskarna och deras hustrur på att med grova rep dra iland båtarna med näten, som hade legat ute över natten. Andra sysslade med sina båtar, räckte segel och släpade fram åror och master ur de stora gallerförsedda hålorna djupt inne i klipporna, där redskapen förvarades under natten. Ingen var sysslolös, ty även de gamla som inte längre var till sjöss hade sällat sig till den långa raden av dem som drog i näten, och här och där stod en gammal gumma med sin slända på ett av de platta taken eller sysslade med barnbarnen, under det att dottern hjälpte sin man.”
(Sid. 20)

L’Arrabiata – novell av Paul Heyse ur samlingen Nobeller, noveller av Nobelpristagare, En bok för alla 2008. Översättning: Karin Jacobson. Novellerna har förekommit i radions P1 och är samlade av Gun Ekroth.
Novellen finns också i svensk översättning i antologin All världens kärlek från 1951.

Paul Heyse (1830-1914) var en tysk författare. Han var översättare från italienska och skrev noveller och romaner. 1910 belönades han med Nobelpriset i litteratur.

Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Det är i Oslo på 1940-talet. En man går omkring på kvällen och letar efter något eller någon, men han vet inte vad eller vem. Så träffar han en kvinna på en tågstation och han tar med henne hem. Hon mår inte bra, hon behöver prata, och hela natten berättar hon om sitt liv.

Av månsken växer ingenting är en mycket sorglig och hemsk berättelse om en ung flicka från arbetarklassen som blir förälskad i en av sina lärare i realskolan. Hennes far är gruvarbetare och många av dem drabbas av silikos. Familjen är fattig och modern sliter med vattenhämtning, tvätt och byk och att hålla hushållet i stånd. Det är rent eländigt, men flickans kärlek växer och består och mannen blir också intresserad.

Det är ett mycket ojämlikt kärleksförhållande. Fast så borde man inte uttrycka det. Den benämningen är faktiskt fel. I alla fall från mannens sida. Det där kallar jag inte kärlek. Jag kallar det utnyttjande. Förhållandet är helt på hans villkor och hemligt förstås. Han är inte rik, men han har ändå resurserna och när det blir problem vänder han det alltid mot flickan. Och ibland är han ledsen och det är så synd, så synd om honom. Stackars, stackars honom.

Flickan slösar sin medkänsla på mannen men någon vidare medkänsla får hon inte tillbaka. Romanen är ett stort klagoskrik över ett samhälle med stor klasskillnad där den lägre klassens kvinnor har det mycket svårt. Det är ett samhälle som genomsyras av hyckleri och där kvinnor alltid får skulden. Om en kvinna blir gravid är det hennes eget fel och om hon blir misshandlad är det också hennes fel.

Det är en mycket stark berättelse som Torborg Nedreaas har skrivit. Den har en intensitet utöver det vanliga. Det är rent smärtsamt att läsa den här boken, att höra om flickan som helt har anammat mannens syn på förhållandet och som till och med lägger mycket skuld på sin utsläpade mor. Det värsta är att berättelsen är sann. Sådana så kallade kärleksförhållanden har funnits i verkligheten och finns fortfarande. Det här är inget fantasifullt påhitt. Det pågår fortfarande. Som läsare idag, många år sedan boken skrevs, känner jag igen det. Också här och nu läggs fortfarande mycket skuld och skam på kvinnor fast det har blivit bättre.

Läs gärna den här boken. Det är den värd.

Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas (1906-1987), Wahlström & Widstrand 2026. Översättning: Cilla Naumann. Förord: Geir Gulliksen.
Romanen publicerades första gången 1947 (Av måneskinn gror det ingenting).

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Richard Cantwell kommer till Venedig för ett par dagars ledighet. Han är överste i USA:s krigsmakt och det är efter andra världskrigets slut, men allierade styrkor finns fortfarande kvar i landet. Richard Cantwell känner väl till Venedig. Han har varit där förut och han känner en ung kvinna där. En mycket ung kvinna, nästan nitton år. Hon heter Renata och kommer från en adelsfamilj. Richard Cantwell däremot är i femtioårsåldern. Dessutom har han hjärtproblem och är märkt av kriget. Men Renata älskar honom och han älskar henne.

Romanen handlar om en gammal man som har varit i kriget. Femtio år tycker inte jag är särskilt gammalt, men det var säkerligen skillnad då och kriget måste ha slitit hårt på dem som deltog. Författaren återkommer ofta till att mannen är gammal och jag får lite av en gråtängslig känsla över detta kärleksförhållande som verkar vara dömt till att inte vara särskilt långt. Ja, det är en slags kärlekshistoria men det verkar som om författaren har använt sig av den för att berätta om andra världskriget. Flickan ses hela tiden genom överstens ögon. Alltihop berättas ur hans synvinkel. Författaren använder sig inte av hopp i tiden för att berätta om kriget. Istället låter han Cantwell berätta om händelser därifrån för Renata och hon vill så gärna höra mer och mer om detta.

Det leder till att den sötbittra känslan över kärlekshistorien inte blir särskilt stark hos mig. Jag har mycket svårt att tro att flickan är så djupt intresserad av att höra Cantwells minnen från kriget. Och så detta med den mycket äldre mannen och den faktiskt tonåriga flickan. Nej, Hemingway lyckas inte göra denna kärlek till något som jag bryr mig om. Istället känner jag lite trötthet och liknöjdhet över detta ojämna åldersförhållande som vi har läst om och sett på film alldeles för många gånger. Dessutom tycker jag att berättandet från kriget är tråkigt. Lite av krigets verkningar får han fram, att kriget har skadat Cantwell och gjort honom trött och bitter, men det är det enda. Författaren lyckas inte alls få mig intresserad av det Cantwell berättar. Det finns mycket bättre skildringar från andra världskriget än det här.

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway Aldus/Bonniers 1963. Översättning: Mårten Edlund.
Romanen publicerades första gången 1950 (Across the River and Into the Trees) och kom i svensk översättning året efter.

Ernest Hemingway belönades med Nobelpriset i litteratur 1954.

Tisdagstrion – Ryssland

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Kyparen och slinkan av Nina Berberova (1901-1993) innehåller tre berättelser om ryska emigranter, två av dem i 1930-talets Paris och den tredje under andra världskriget och åren där efter. Vi får möta olika karaktärer, En cynisk man som säljer livförsäkringar och som klarar sig bra ekonomisk. En kvinna som vill hitta en man som försörjer henne och som slutar i ett dåligt förhållande med en fattig kypare. Det är hon som är slinkan, ett ord som jag inte är förtjust i men det är en bra bok. Och den tredje berättelsen är en kärlekshistoria.

Fäder och söner av Ivan Turgenjev (1818-1883) kom ursprungligen ut 1861 och handlar om ett Ryssland i förändring och detta gestaltar Turgenjev genom att föra samman de unga och de gamla. I boken finns många fina porträtt förutom av de unga männen Arkadij Kirsanov och nihilisten Evgenij Basarov. Där finns Arkadijs far och den unga flicka som han har inlett ett förhållande med, Arkadijs farbror som också bor på godset, Basarovs föräldrar som avgudar sin son och en adelsdam och hennes syster som de unga männen besöker.

Sår av Oksana Vasiakina är en självbiografisk roman där Oksana Vasiakina skriver om sitt förhållande till sin mor och sorgen efter hennes bortgång. Sår är en rättvisande titel för romanen är sårig, så sårig att författaren kämpar och har svårt att berätta om hur det var. Romanen blir faktiskt också en gestaltning av skrivvåndan. Den är fragmentarisk, innehåller dikter och först i den senare delen av boken kommer det fram hur eländig hennes uppväxt verkligen var med en alkoholiserad mor och en frånvarande far.
Sår publicerades första gången 2021 och kom i svensk översättning 2024.

Temat för dagen, Ryssland, har vi fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Nytt i hyllan

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Till min mans födelsedag skulle jag beställa Murder in Paris ’68 – A True Story of Death and Glamour av Edward Chisholm, och som så ofta händer när man handlar på nätet var det en bit kvar till en summa som gav gratis frakt. Det vore nog många gånger ganska klokt att strunta i det eftersom det kan leda till att man köper något som man inte behöver. Men den här gången fick jag syn på Sena dikter av Wislawa Szymborska (1923-2012), och det måste väl alla hålla med om att det är ett klokt och välbehövligt köp?

Murder in Paris ’68 – A True Story of Death and Glamour av Edward Chisholm, Monoray 2026.

Sena dikter av Wislawa Szymborska, Ellerströms 2018. Översättning: Anders Bodegård. Förord: Agneta Pleijel.