Hur den här diktsamlingen har hamnat i min bokhylla minns jag inte och naturligtvis inte heller varför. Men jag kan tänka mig att det åtminstone delvis har att göra med bilden på sumeren på framsidan.
Författaren Arne Säll debuterade 1978 med diktsamlingen Bortom Gryningen. Han har skrivit romaner, noveller och poesi, ofta med bilder från naturen. Mycket av det han har skrivit handlar om det gamla fattigsverige. Han kom själv från fattig bakgrund.
Mycket mer kan jag inte berätta om författaren eller den här diktsamlingen. Får väl läsa den.
Samtal med översynaren – dikter av Arne Säll, Ordfront 1980.
Den obefintlige riddaren är den tredje boken i en trilogi som består av Den tudelade Visconten, Klätterbaronen och så denna, Den obefintlige riddaren. Av misstag lånade jag trean innan jag hade läst ettan, men jag tror inte att det har någon betydelse. Det är helt fristående böcker egentligen. Det finns inga personer som återkommer i dem, i varje fall inte när det gäller Klätterbaronen och Den obefintlige riddaren.
Som ni ser är det en tom rustning på omslaget och den kan röra sig och tala och strida utan att det finns någon däri. Den smått galna berättelsen skrivs ner av en nunna i ett kloster som en del av hennes botgöring. Berättelsen är förlagd till Karl den Stores tid och enligt vad jag har rönat ut fanns inga sådana rustningar på den tiden. Men berättelsen är så tokig så det gör ingenting.
Vad är då berättelsen om riddaren som inte finns? Den skojar om krig och krigföring för länge sedan, om gamla riddarlöften, om heder, om kärlek, om den heliga Graalen och om vad som finns och inte finns. Det är en halsbrytande berättelse, en kort roman på 146 sidor där någon som ger sig ut i världen för att hitta någon eller något finner den eller det som i en saga, men där allt vänds på ett satiriskt sätt. I romanen kan den obefintlige riddaren gå på havets botten mellan kontinenter och bli mer och mer synlig från en strand i Nordafrika, först hjälmen, sedan axlarna och så vidare. Det är en scen som jag uppskattar. Romanen är ganska rolig och överraskar då och då. Men upp till Klätterbaronens nivå når den inte.
Den obefintlige riddaren av Italo Calvino, Natur & Kultur 2016. Översättning: Karin Alin.
Romanen kom första gången på svenska 1961 med samma översättning. På originalspråket kom den första gången 1959.
Brev. Det är mitt tema idag. Alla tre böckerna har anknytning till brev.
Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski. Där är själva titeln en rad ur ett brev som ett barn skriver till …? Nu minns jag tyvärr inte om det är huvudpersonen Anni som skriver till sin bror i fängelset när hon är barn. Nej, jag tror inte att åldersskillnaden var så stor. Jag tror att det är ett barn som skriver till sin far. I alla fall handlar boken om Anni och hennes bror och deras svåra familjebakgrund. En bok som är värd att läsas. Den kom 2010.
Letters to Alice on first reading Jane Austen av Fay Weldon. Till en fiktiv systerdotter som vill bli författare skriver Fay Weldon femton brev om hur viktigt hon tycker det är att läsa Jane Austen. Systerdottern ska läsa en kurs i engelsk litteratur på college och hon tycker inte att Jane Austen verkar särskilt relevant på 1980-talet då hon lever. Omslaget jag fick tag på är tyvärr väldigt suddigt, men stadsbilden tror jag hänsyftar på det första brevet där Fay Weldon liknar litteraturens värld vid en stad som har både vackra, glänsande byggnader och sunkiga områden. Boken kom första gången 1984.
Brev från Klara och andra berättelser av Tove Jansson är en novellsamling som kom 1991. Hittills har jag bara läst titelnovellen som helt enkelt består av ett antal brev till olika personer från en kvinna som heter Klara, och genom dessa brev får vi en bild av människan bakom dem. Det är bara Klaras brev som finns i novellen, inga svar. Jag tyckte mycket om den och jag är glad över att jag har samlingsboken med tre novellsamlingar av Tove Jansson som jag köpte på bokrean för några år sedan.
Vill du få fler tips på litteratur på brev- och även dagbokstemat kan du gå till Ugglan & Boken.
Berättaren i novellen På hotellet är en hotellstäderska som tar på sig sin rödvita uniform och städar de olika rummen. Alla har olika atmosfär, olika dofter, olika grad av oordning beroende på vilka som har bott eller bor där. Novellen är full av dofter, lukter och konkreta iakttagelser. Samtidigt ger texten en känsla av hotellet nästan som ett levande väsen. Det blir lite mystiskt och en del av hotellet är så labyrintisk att man kan gå vilse där och aldrig hitta ut enligt berättaren.
Här ett litet avsnitt ur novellen som handlar om hur personalen på våningsplanen tar paus.
De andra våningsplanens rödvita prinsessor sitter redan i trappan och tuggar på sina rostade, i efterlängtat smör indränkta brödskivor som de sköljer ner med kaffe. Runt mig sitter Maria, en vacker indianska, Angelo som basar över de Smutsiga Lakanen samt Pedro – han basar säkert över de Rena, så allvarlig som han är. Han har gråa stänk i skägget och tjockt svart hår. Han skulle kunna vara missionär, en munk som slår sig ner på olika trappor och räddar själar under sina inspirerade resor. Som om inte det räckte läser han Flugornas herre och stryker under vissa ord med blyerts, andra sväljer han ner med kaffe. (Sid. 19-20)
Ett annat citat från sida 24: Det förhåller sig så att ingen av oss tycker om att städa rum bebodda av unga amerikaner. Det har ingenting med fördomar att göra. Vi har ingenting emot usa, snarare beundrar vi landet och längtar dit, trots att många av oss aldrig har satt sin fot där. Det är bara det att unga människor som tar in på hotell Capital ställer till med en tanklös, dum oordning utan innebörd eller betydelse. Det har något förljuget över sig, det ger nämligen ingen som helst tillfredsställelse att städa undan den. Faktum är att den inte går att städa bort;
Ja, det är ett par smakprov ur novellen. Som ni märker finns där också en viss humor, och precis som annat jag har läst av Olga Tokarczuk tycker jag mycket om den.
På hotellet – novell av Olga Tokarczuk ur samlingen Spel på många små trummor, Bonnier Pocket 2020. Översättning: Jan Henrik Swahn.
Själva novellen På hotellet är från 1987. Novellsamlingen kom första gången på polska år 2001 och första gången på svenska i en utgåva från Ariel Förlag 2002.
Doktor Bagges anagram är Ida Jessens andra bok om makarna Bagge. I den första, som heter En ny tid, berättar hustrun Lily om deras liv. I Doktor Bagges anagram får vi ta del av makarnas liv från doktor Vigand Bagges synvinkel. Också i denna bok framgår att de är två mycket olika personer och att doktor Bagge nog inte var så lätt att leva med. Han är en sluten person som ogärna vill öppna sig för hustrun.
Doktor Bagge är landsortsdoktor och tiden är början på 1900-talet och några årtionden framåt. Vi får veta en hel del om landsortsdoktorns liv. Han måste finnas tillgänglig dygnet runt. Ofta får han inte sova en hel natt eftersom han måste åka till sjuka människor som bor runt omkring. Färden sker med häst och vagn, många gånger i kyla och ruskväder på leriga dåliga landsvägar. Många människor är fattiga och doktorn upplever mycket elände. Familjer med många barn bor i stugor med stampade jordgolv. Och många sjukdomar kan doktorn inte göra något åt eftersom medicinerna ännu inte finns. Medvetenheten om hygien och förståelsen av hur sjukdomar uppkommer är låg. Doktor Bagge kämpar för att sprida kunskap till befolkningen.
På så sätt är boken både intressant och rörande. Ida Jessen har skapat en bild av riktiga människor. Hon gör det med små medel och med många luckor. Det ger berättelsen kraft och man får mycket att fundera på. Jag tycker om de här två lågmälda böckerna om två människor som visserligen tillhör det övre skiktet i staden, men som är vanliga, som har sina vardagsbekymmer och som lever sitt liv. Det ger också mycket att få berättelsen om makarnas liv från två håll. Nog får jag större förståelse för doktor Bagge efter att ha läst också den här boken.
Doktor Bagges anagram av Ida Jessen, Historiska media 2018. Översättning: Ninni Holmqvist.
En ny tid av Ida Jessen, Historiska media 2018. Översättning Ninni Holmqvist.
Andningsgunga av Herta Müller köpte jag på bokrean för ett par år sedan men jag har ännu inte läst den. Ändå är jag mycket intresserad. På bokens baksida läser jag:
Den överväldigande, poetiska romanen Andningsgunga utspelar sig i Rumänien mot slutet av andra världskriget – en tid när landets tyskspråkiga minoritet lever i skräck. Herta Müller berättar om sjuttonårige Leopold, poet från Transsylvanien, och hans öde i ett ryskt fångläger. Fem år blir han kvar i lägret, fem år från vilka han kommer att återvända som en annan människa.
Herta Müller (1953-) skriver på tyska och bor nu i Berlin efter att ha gått i landsflykt från Rumänien 1987. Hon skriver om förföljelse och förtryck, om korruption, fascism och inställsamhet. Hon har också skrivit om hur det är att leva som flykting. Hon fick Nobelpriset i litteratur 2009.
Andningsgunga av Herta Müller Wahlström & Widstrand 2018. Översättning: Karin Löfdahl.
Andningsgunga publicerades första gången på svenska 2009.
Kvinnan som berättar i den här boken heter Xuela och hon är moderlös. Hennes mor dog när hon var mycket liten. Hennes far älskar inte sitt barn. Hon blir bortlämnad till främmande människor och far inte väl. Jamaica Kincaid berättar här sin förhistoria och ändå inte. Hon kommer från Antigua och Barbuda i Västindien, en stat som blev självständig och medlem i Samväldet 1981. Romanen handlar inte rent konkret om författarens mor. Jag tyder den istället som en allegorisk berättelse om kolonin hon kommer ifrån och ursprungsbefolkningen som levde där och som nästan inte fanns kvar när berättaren i boken föddes. Kanske. Det är lite oklart. Romanen kan handla om författarens mor, och det faktum att berättaren aldrig föder något barn kan vara en bild av sprickan mellan dotter och mor. Men just att vi inte vet bidrar till berättelsens styrka.
När kvinnan i boken föds är landet fortfarande en brittisk koloni. Och berättelsen handlar om en flicka som växer upp till kvinna, om hela hennes liv. Hon har det inte lätt men hon är stark och hård. Det finns mycket hat i berättelsen, mycket kropp, lukter och dofter, solen från himlen, växtlighet och atmosfär. Berättelsen har delvis en magisk, övernaturlig ton och är samtidigt jordnära och verklig. Den är skriven mycket rakare och mindre poetiskt och inte lika upprepande som Mr Potter, och jag tycker mycket bättre om det här sättet att skriva. Man lever med, man känner för huvudpersonen fast hon är långt borta i tid och rum. Temat med män som inte tar hand om sina barn finns också i denna roman. Likaså är flickors och kvinnors farliga liv ett starkt tema. Övergrepp, oönskade graviditeter och utstötthet och stor fattigdom finns där samtidigt som vissa berikar sig. Min mor – en självbiografi är en mycket rik berättelse som också innehåller kritik mot kolonialismen. Där finns mycket att hämta för en uppmärksam läsare.
Min mor – en självbiografi av Jamaica Kincaid, Stenströms 1996. Översättning: Lena Fagerström.
Romanen finns som nyare utgåva: Min mors självbiografi, Tranan 2016. Översättning: Lena Fagerström.
Ett bra tema vi har fått från Ugglan & Boken idag. Ja, temana är alltid spännande och det är roligt att klura ut böcker till trion, men just något liknande som idag kan jag inte påminna mig att vi har haft tidigare.
Paradiset av Abdulrazak Gurnah. Den boken handlar om Yusuf som kommer till sin rike farbror Aziz i kuststaden, men det visar sig att i själva verket är Aziz inte hans farbror. Yusufs far har en skuld till den rike köpmannen och den får Yusuf arbeta av. Det är alltså Aziz som är den rike och Yusuf som är den fattige.
Fri- en uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi. Här har jag tänkt på fattiga och rika länder. Fri handlar om Lea Ypis uppväxt i det kommunistiska Albanien under åren före och efter regimens fall. Albanien var, som vi vet, ett av Europas fattigaste länder och när albanerna fick möjlighet att resa ut i det rika (allt är relativt som vi vet) Europa var det många som gav sig av, men de fattiga albanerna var var inte alltid välkomna och många kvinnor hamnade i prostitution.
Jag har torkat nog många golv – en biografi om Maja Ekelöf av Nina van den Brink. En mycket bra och intressant biografi om en stark och spännande människa. Här har jag tänkt på hur den fattiga Maja Ekelöf mötte några betydligt mer välbeställda människor när hon vann en romantävling på 1970-talet. Bland annat fick hon motta priset av Alva Myrdal, och nog tycker jag att i jämförelse med hur Maja Ekelöf hade det får vi betrakta Alva Myrdal som rik.
Det var mina tre böcker på temat. Om du vill ha fler boktips kan du gå till Ugglan & Boken.
Tack vare min man finns nu denna bok i vårt hem, Ian McEwans senaste roman som kom förra året. Vi har ganska många böcker av Ian McEwan och vi uppskattar hans författarskap, men det här är den absolut mest omfångsrika boken av dem alla, 486 sidor. Den mest färgglada också. Romanens titel är som ni ser Lessons, och den ska handla om en mans liv från efterkrigstiden fram till nutiden med covidpandemin. Ian McEwan brukar skriva spännande och engagerande så jag ser fram emot att läsa den.
Lessons av Ian McEwan, Jonathan Cape 2022.
Lessons kom ut i svensk översättning i januari med titel Lektioner på Brombergs.
Jaget i den här romanen bor på Österlen på eller i närheten av ägor som tillhör slottet Christinehof där Christina Piper styrde på 1700-talet. Berättaren kommer från helt andra förhållanden och han tycker inte om slottet och minnet av Christina Piper som förgylls och beundras. Han tänker på lantarbetarna, på arrendatorerna, daglönarna, tegeldrängarna, mjölkerskorna och arbetarna på alunbruket och backstugusittarna, alla underställda som slet och for illa. Han är riktigt förbannad, en sur människa som anser att utvecklingen i samhället har gått åt fel håll. Han är desillusionerad och dyster.
Berättaren är också författare med ett flertal detektivromaner bakom sig. Han skriver naturligtvis, fast boken handlar inte mycket om det. Han odlar rosor och andra växter. Han promenerar i omgivningarna och i närheten finns en våtmark dit han ofta går. Där, i en damm, flyter en dag en arm upp till ytan och senare en halv bröstkorg. Men under ytan är ingen kriminalroman, det är en roman om berättaren och hans liv. Mycket av minnena i berättelsen tror jag är riktiga ur författarens liv, och så finns där det fiktiva, det som handlar om likdelarna och mötet med polisen och om människorna runt omkring som berättaren börjar umgås med. Det är en blandning. Berättaren nämner till och med Ann Lindell som om hon är en verklig polis från Uppsala som han känner.
Under ytan är både autofiktion och fiktion. Den innehåller mycket svärta, men också många fina iakttagelser av mänskligt liv. Berättaren blir en människa som nog är besvärlig, som man kan bli både arg på och stundom ynka, men som man också kan få varma känslor inför. Och trots att Berättaren är så svartsynt finns humor i berättelsen, särskilt i dialogerna med ett par män från trakten som han umgås med. När jag läser dem får jag korta stunder nästan en Stig Claessonkänsla. Både miljön där berättaren bor, han själv och andra romanfigurer blir konkreta och kommer in i ens sinne. Antagligen är alla berättarens åsikter inte också ens egna. Men när man läser Under ytan får man en del att tänka på.
Mösstanten 