Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri

Den indiske tolken är en novellsamling som mestadels handlar om indiska invandrare i USA. Novellerna handlar mycket om vardagligheter, om äktenskap om främlingskap och svårigheten att leva mellan två världar, om skillnaden mellan kvinnornas värld och männens. Många av människorna i novellerna hade högre status i Indien.

Berättelserna är på intet sätt tunga att läsa, de är medryckande och spännande och det som händer är utmejslat och starkt och i dem finns stor medkänsla och också humor. Den indiske tolken är Jhumpa Lahiris debutbok och den har fått Pulitzerpriset. Det är en fin debut av en författare som lämnar över mycket till läsaren, vilket jag tycker är bra.

Det finns flera gripande och starka berättelser i den här boken. Titelnovellen Den indiske tolken är en. I En riktig Durwan berättar Jhumpa Lahiri om de svåra livsvillkoren för en fattig trappstäderska i en indisk stad. Novellen Hos mrs Sen är en stark berättelse om hustrun till en välutbildad man från Indien som har invandrat till USA tillsammans med honom. Där berättas allt av en pojke som mrs Sen tar hand om när skoldagen är slut tills hans mamma kommer från arbetet. Mrs Sen vågar nästan inte köra bil, något som behövs i USA. Där kommer skillnaden mellan hennes nuvarande och hennes tidigare liv fram mycket tydligt och också skillnaden mellan henne och hennes man som klarar sig mycket bättre i det amerikanska samhället. Det är en stark och berörande novell.

Jhumpa Lahiri är född i London, men har vuxit upp i och bott lång tid i USA. Ytterligare fyra av hennes böcker är översatta till svenska. Hon är flerfaldigt prisbelönt.

Den indiske tolken av Jhumpa Lahiri, Forum 2001. Översättning: Eva Sjöstrand.

Hett i hyllan 183 – Över floden in bland träden

Ärrig, bitter, fylld av minnen från det första världskriget och färska erfarenheter från det andra, kommer överste Richard Cantwell till Venedig. Han vet att hans liv är slut, men det får en sista blomning i den vackra staden och han får ett nytt liv i sin kärlek till den nittonåriga grevinnan Renata – en underbart skön och varm kvinna med ”de längsta äkta ögonfransar” översten någonsin sett.

Detta enligt baksidestexten. Och vad ska man säga? Det finns lite för många kärlekshistorier mellan äldre män och unga flickor i litteraturen. Skulle vi inte hellre vilja läsa om att översten träffar en jämnårig kvinna och blir förälskad? Hur många ärrade män ska få kraft och ungdomlighet av unga kvinnor? Men jag ska inte döma ut den här boken. Jag har ju inte läst den och jag tänker nog ändå göra det någon gång eftersom den står i bokhyllan och väntar.

Across the River and Into the Trees publicerades 1950. På svenska kom romanen 1951.

Över floden och in bland träden av Ernest Hemingway, Aldus/Bonniers 1963. Översättning: Mårten Edlund.

Min morbror trollkarlen av C. S. Lewis

När jag var barn hittade jag en bok på biblioteket. Den var inbunden i ett rött biblioteksband och den hette Min morbror trollkarlen. Boken fascinerade mig och etsade sig fast i mitt minne. Jag hade nog aldrig läst något liknande förr. Ett antal år senare ville jag gärna hitta den där boken igen. Men jag kom inte ihåg författarens namn och jag visste inget om Narnia. Många, många år senare insåg jag att författaren till Min morbror trollkarlen också hade skrivit Narniaböckerna. I själva verket är den här boken en berättelse om hur barns färder till Narnia började.

C. S. Lewis hade redan skrivit fem böcker om Narnia när Min morbror trollkarlen publicerades på originalspråket 1955. Den kom på svenska 1958. Då kunde jag inte läsa, men när jag väl lärt mig såg man mig mycket ofta med näsan i en bok.

I år deltar jag i KAOS-utmaningen och eftersom punkt 33 lyder Läs en bok du älskade som barn har jag läst om Min morbror trollkarlen. Det ångrar jag inte. Det är en härlig barnboksklassiker som även kan glädja vuxna.

Min morbror trollkarlen av C. S Lewis, Bonnier Carlsen 2017. Översättning: Britt G. Hallqvist.

Tisdagstrion – Kyla

En lång vinter av Colm Tóibín har förekommit i en tidigare tisdagstrio, men jag får väl tjata om lite. Det är en mycket bra kortroman om en familj där en mor försvinner en vinterdag från en spansk bergsby.

Snöns rike av Yasunari Kawabata har jag läst om i år. Det är en fin berättelse om ett kärleksförhållande mellan en ung geisha och en förmögen man på en japansk semesterort någon gång efter första världskriget. Han har familj hemma i Tokyo och är oberoende ekonomiskt och kan göra vad han vill. Hon måste arbeta för sin försörjning.

Vaken av Mimmi Jensen Gellerhed är en spännande debutbok som kom i år. Titeln betyder inte motsatsen till att vara sovande utan den hänsyftar på en isvak. Romanen berättas inifrån huvudpersonen Tess och hon är en människa som egentligen inte förmår bry sig om någon annan än sig själv.

Alla tre böckerna rekommenderas förstås och om du vill ha fler tips på kylslagen läsning kan du gå till Ugglan & Boken.

Nu pausar jag Rilke och läser istället Dröm baby, dröm av Jenny Tunedal

Dröm baby, dröm är nominerad till det skönlitterära Augustpriset i år. Den är skriven av Jenny Tunedal som jag inte har läst något av tidigare. Ändå kom hennes första diktsamling 2003 och sedan dess har hon skrivit ytterligare fem, Dröm baby dröm inräknad. Jenny Tunedal är översättare och litteraturkritiker och hon har fått flera litteraturpriser.

Det är alltså hög tid att jag bekantar mig med Jenny Tunedals poesi och så som rubriken säger lägger jag nu undan boken med Rilkes dikter och läser Dröm baby, dröm.

På Augustgalan i kväll får vi veta vilka pristagarna blir.

Jag har torkat nog många golv – En biografi om Maja Ekelöf av Nina vad den Brink

1970 vann Maja Ekelöf Rabén & Sjögrens stora romantävling med Rapport från en skurhink. Maja Ekelöf bodde i Karlskoga. Hon hade fem barn och var ensamstående och försörjde sig och barnen genom arbete som tidningsutdelare och städerska. Rapport från en skurhink bestod av hennes dagboksanteckningar om hårt arbete, hemliv, svårigheten att få ekonomin att gå ihop och hennes tankar och åsikter om tillståndet i Sverige och världen.

Nu har Nina van den Brink skrivit en biografi om Maja Ekelöf och jag kan bara rekommendera den. Själv var jag ung när Rapport från en skurhink kom ut och jag läste den. Maja Ekelöf var arbetare medan de flesta i FNL-rörelsen och den svenska vänstern var studerande eller människor som hade blivit arbetare av politiska skäl. Hennes bok hade alltså tyngd. Men jag visste aldrig hur framgångsrik hennes bok var och hur mycket hon blev anlitad i paneler och liknande. Jag har alltså inte tidigare begripit riktigt hur stor genomslagskraft boken och Maja Ekelöfs person fick och inte heller vilken stor betydelse prispengarna och inkomsterna från boken hade för henne..

I biografin går Nina van den Brink igenom hela Maja Ekelöfs liv. Hon beskriver hennes strävan efter utbildning och kunskap och hennes hårda slit som gick illa åt kroppen. Nina van den Brinks nära släktingar var städerskor och själv har hon också arbetat som städare periodvis. Därför har hon kanske en annan utgångspunkt än många av de kritiker, journalister och kulturpersonligheter som recenserade och skrev om Maja Ekelöf. Många gånger skrev de från ett obenperspektiv fast de var positiva till boken. I biografin citerar Nina van den Brink Maja Ekelöf på sid 258.

Den uppståndelse som varit i stora delar av pressen, över att en arbetande människa kan få ner några vardagliga, enkla funderingar på pränt, påminner lite om den förvåning de vita slavägarna i Sydstaterna visade när man upptäckte att de svarta ”arbetsdjur” man hade på fälten kunde prata.
Förstår ni hur det känns för mig?

Biografin ger också en bit av den svenska vänsterns historia med dess splittring. Jag som befann mig där i min ungdom känner både igen mig och får veta en del som jag inte kände till. Som det framstår i biografin påverkades Maja Ekelöfs liv av hennes styrka och driv till att människor som hade det som hon skulle få det bättre. Det påverkades också av hennes osäkerhet. Det var skillnad på folk och folk och det är det väl fortfarande. Hennes liv påverkades också av hennes barn. En del av dem blev aktiva i vänsterrörelsen och arbetade även med kultur. Naturligtvis måste det finnas grundläggande åsikter och engagemang inom en, men sedan, just vilka organisationer man dras till beror ofta på vilka människor man har omkring sig.

Biografin över Maja Ekelöf är ovanlig. Den handlar om en stark personlighet som kämpade mot många hinder och som kom från arbetarklassen. Sådana böcker brukar inte handla om städerskor. Mycket sällan om arbetare. Så läs den gärna.

Jag har torkat nog många golv – En biografi om Maja Ekelöf av Nina van den Brink, Norstedts 2022.

Hett i hyllan #182 – Nightmare Town av Dashiell Hammett

Som jag har skrivit tidigare är hårdkokta deckare inte riktigt min genre. Men det vore ändå intressant att läsa åtminstone något för att se vad det är som många uppskattar så mycket. Nu står den här novellsamlingen i bokhyllan och det tycker jag är bra. Varför inte börja med en novell?

Nightmare Town innehåller sexton noveller av Dashiell Hammett. Bokens titel kommer från den första novellen som heter just Nightmare Town. En lockande titel, så jag kommer nog att ha den som månadens novell så småningom. Boken har ingen baksidestext. Kanske lockar titeln och författaren tillräckligt många läsare ändå?

Enligt Wikipedia publicerades novellen Nightmare Town första gången i en tidskrift 1924. Den blev titelnovell i en novellsamling med fyra berättelser av Dashiell Hammett som publicerades 1948. Novellen har även förekommit senare, också som radioteater hos BBC.

Nightmare Town – novellsamling av Dashiell Hammett, Stonewall Press 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Omständigheter av Annie Ernaux

Annie Ernaux var 23 år 1963 och då insåg hon att hon var gravid. Hon var student och ogift. Om hon födde barnet skulle hon inte kunna slutföra sina studier och lyckas skaffa sig ett bättre arbete än annars och både hon och hennes familj skulle bli utskämda. Men abort var förbjudet i Frankrike precis som i Sverige på den tiden. Det var straffbart både för den gravida kvinnan och för den eller de som medverkade till och utförde aborten.

Långt senare skrev Annie Ernaux den här boken. Hon antecknade och förde dagbok även då, men det tog lång tid innan hon samlade ihop sig och kunde skriva om den här tiden på allvar. När hon gör det använder hon sina gamla anteckningar och försöker tränga in i händelserna, försöker förstå hur det var och känna hur det kändes. Men hon skriver inte känslosamt, hon skriver mycket sakligt. Det är ingen känslosam text, men för läsaren blir det ändå känslosamt eftersom den unga kvinnans dilemma framstår så klart och tydligt.

Romanen ger också en bild av ett samhälle där abort är förbjudet och straffas men där det samtidigt utförs många aborter. Det finns alltså en inofficiell del av samhället där det går att leta sig fram till någon som kan utföra ingreppet. Som student har Annie Ernaux större möjligheter att hitta någon som är så kunnig att det är mindre farligt än vad det annars måste vara. Men ofarligt är det sannerligen inte. Klassskillnaderna kommer också fram tydligt i boken. Om Annie Ernaux hade varit en outbildad arbetarflicka hade hon blivit bemött mycket hårdare och mer oförskämt av de läkare hon kom i kontakt med.

Omständigheter blir dels en viktig pusselbit för att förstå Annie Ernaux liv, dels en bit av alla, nej kanske inte alla, men väldigt många kvinnors situation i början av 1960-talet och de ramar som begränsade deras liv. Och inaktuell är boken inte. Runt om i världen tvingas kvinnor att genomgå illegala aborter även idag.

Omständigheter av Annie Ernaux, Norstedts 2022. Översättning: Maria Björkman.

Romanen publicerades första gången på originalspråket år 2000.

Av Annie Ernaux har jag tidigare läst En flickas memoarer.

Tisdagstrion – Runt Medelhavet

Den israeliske författaren David Grossman har jag bara läst en bok av, men den gav mig en stor läsupplevelse så jag vill gärna läsa mer av honom. Det var På flykt från ett sorgebud. Romanen handlar om en mor som är mycket orolig för att något ska hända hennes son i det militära. Hon ger sig ut på fotvandring i Galileen för att komma undan ett dödsbud som hon tror ska komma. Under läsningen om fotvandringen kommer många tillbakablickar på kvinnans liv. På flykt från ett sorgebud handlar om Israel och människor där, om kärlek och krig.

Författaren Negar Naseh är född och uppvuxen i Sverige och hon har Iranska rötter. Ingen anknytning till Medelhavet där. Men handlingen i hennes roman De fördrivna utspelas på Sicilien. Ett svenskt par har köpt en hus där och flyttat dit. Han är konstnär och hon forskar inom medicin. Romanen handlar om relationer och om båtflyktingar och hur flyktingar utnyttjas, om priviligierade och de som inte har någonting.

Jean-Marie Gustave Le Clézio är fransman. Hans roman Öken utspelas dels i Marocko, dels i Marseille i Frankrike. Den handlar om hur nomadfolkens kultur slås sönder av kolonialismen och hur spillrorna av dessa folk har det i modern tid. Öken är vacker och poetisk och drabbande.

Fler böcker med anknytning till Medelhavet kan du hitta hos Ugglan & Boken.