Bloggstafetten 2026

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Det kom en utmaning från Lyrans Noblesser. Hon frågade om jag vill vara med i Bloggstafetten. Ja tack Lyran. Här är mitt inlägg:

Regler för Bloggstafetten 2026

  • Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). 
  • Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.
  • Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
  • Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
  • Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
  • Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
  • Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

10 punkter om mig som bloggare

  1. 2018, när jag hade gått i pension, började jag blogga. Det var alldeles nytt för mig så jag trevade mig fram lite i början.
  2. Bloggen skulle naturligtvis ha ett namn och det blev Mösstanten. Varför då? Jag är en tant och jag bär mycket gärna mössa. Det har hänt många gånger att alla andra är barhuvade – utom jag och små barn. Jag tycker inte om att frysa om huvudet. Men som synes bär jag gärna huvudbonad också på sommaren.
  3. I dagens internationelle värld är dock bloggens namn kanske inte helt optimalt. Trycker man på översättning till engelska så blir det Mice Lady.
  4. Vad skulle då bloggen handla om? Det blev allt möjligt, men så småningom utvecklades den till att bli en bokblogg. Läsning och litteratur är mitt stora intresse.
  5. På bloggen skriver jag helt enkelt om de böcker som jag läser och den har faktiskt många besökare, i alla fall när jag tänker på vad jag hade förväntat mig i början.
  6. Mösstanten finns på Instagram också @mosstantenblogg.
  7. Läsning är alltså mitt största intresse. Jag läser ganska brett och varierat och ganska internationellt. Jag tycker om att ta del av olika författares sätt att skriva och jag kan tycka att en bok är intressant av många anledningar. Den kan vara spännande, den kan vara rörande och drabbande, den kan ta upp samhällsproblem, den kan till och med vara lite tråkig, men ändå vara intressant för mig.
  8. Det jag läser är huvudsakligen skönlitteratur och då först och främst romaner. Men jag läser också poesi och noveller. En och annan deckare eller fackbok kan det också bli. Det jag inte brukar läsa är Feelgood och Romance, men det finns det andra bokbloggare som gör.
  9. Precis som Lyran tycker jag om att läsa efter teman. Förra året hade jag Asien som tema, i år är temat Nobelpristagare. Temana innebär att jag läser mer av sådana böcker som hör till temat. Jag läser annat också.
  10. Saramadeleine är ju den som har startat den här utmaningen, men det är inte första gången jag går in på hennes blogg. Det gjorde jag ofta i början av min bloggtid och tack vare Lyran har jag blivit påmind om den igen.

10 bloggar som jag vill tipsa om

Lottens bokblogg
Bokologen
Tofflan – the never-ending story
Hanneles boktips
Scyllas hylla
Tyg, garn och hund
Enligt O
Bastets spinneri
Ugglan & Boken
Bokhyllan i pepparkakshuset

Air av Christian Kracht

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Paul är inredningsdesigner och bor på Orkneyöarna. Han tycker om grått och enkelt, spartansk och minimalistisk design. En dag får han ett mejl från Stavanger, från en tidskrift som han beundrar. Han reser dit och det är meningen att tidskriften ska anlita honom som designer. Men där visar det sig att det är en jättestor serverhall han ska måla alldeles vit, och därinne, i det enorma komplexet, går han omkring med sina färgprover för att hitta den rätta vita färgen. Men då kommer en solstorm och efter det utvecklas berättelsen – ja hur? Sagoaktigt kan man väl säga.

Denna äventyrs-sagafortsättning var inget jag väntade mig när jag läste början av berättelsen. Den börjar som en lite avmätt berättelse, lite iroisk, om en utbildad människa i det gråa och vita, en människa som är ganska isolerad, som omfattar en kulturell trend. Och när jag nu tänker efter finns det avmätta, kontrollerade kvar i författarens sätt att hantera berättelsen. Allting är klart och tydligt berättat, men med många hål, och det ger berättelsen kraft. Bilderna är klara och tydliga. Berättelsens fortsättning innehåller våld och spänning och verkar handla om flera dimensioner, om flera världar. Jag tänker på kvantfysik, som jag har ett mycket dimmigt begrepp om. Berättelsen är samtidigt konkret och vag och dimmig. Den är skickligt skriven och ger en underlig känsla. Det är som att den är ett skal och innanför det finns massor som ännu är dolt.

Jag tycker att Air är en mycket intressant roman. Den är det första jag läser av Christian Kracht och jag vill läsa mer av honom. Man kan nog se på berättelsen på flera sätt. Enligt Wikipedia hävdar författaren att han skriver underhållning, och visst är Air underhållande och kanske är det jag som lägger djup i den som inte författaren har avsett ska finnas där. Men det här djupet som jag anar, det finns ju där i min upplevelse.

Air av Christian Kracht, Ersatz 2025. Översättning: Anna Bengtsson.
Romanen publicerades första gången 2025 och kom i svensk översättning samma år.

Mina onda tankar av Nina Bouraoui

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Ett inlägg om den här boken borde passa bra idag. Vi hade ju ondska som tema i tisdagstrion igår och nu spär jag på lite. Fast egentligen är berättarens tankar inte särskilt onda. Det handlar nog mest om att hon har ont själv. Har man läst annat av Nina Bouraoui känner man igen en del. Algeriet – Frankrike. Att ha en algerisk far som morföräldrarna inte tycker duger, morföräldrar som har betytt mycket för barnet, som har tagit hand om flickan när modern var sjuk. Flyttning till Frankrike med modern i början av tonåren och svårigheter att komma tillrätta i det franska samhället. Att vara lesbisk med allt vad det innebär av att vara udda och att vara fel enligt många människors syn. Och svårigheter att hitta en varaktig kärlek.

Det är ett sårigt liv det handlar om och romanen är upplagd som ett enda långt flöde av tankar förmedlade till en terapeut. Den är inte särskilt omfångsrik, men för mig var den mycket besvärlig att läsa, ett enda flöde som texten är, skriven utan styckeindelning. Den har inte heller någon handling från A till B förutom kanske berättarens insikt och större lugn mot slutet. Alla händelser och relationer med människor och tider i livet kommer upp om varandra framåt och tillbaka. Så ja, den här romanen kräver sin läsare. Jag tappade hela tiden koncentrationen och kunde inte läsa mycket i taget. Man får kanske behandla den mer som poesi och på mig gjorde den inget större intryck, frustrerad som jag var när jag läste. Dessutom kände jag ingen en hel delfrån andra böcker av författaren så mig gav den inte så mycket mer. Fast när jag tänker efter är de andra böckerna publicerade senare är denna och det är helt klar att den har givit mycket till andra läsare. Boken är prisbelönt. Så kanske kan den betyda mer för dig.

Mina onda tankar av Nina Bouraoui, Grate 2017. Översättning: Maria Björkman.
Romanen publicerades första gången 2005 (Mes mauvaises pensées) och kom i svensk översättning 2006.

Tisdagstrion – Ondska

~ Mösstanten ~ 20 kommentarer

Grupp Krilon av Eyvind Johnson (1900-1976). Johannes Krilon, en fastighetsmäklare i Stockholm i början av 1940-talet, har samlat runt sig en grupp herrar. De träffas varje söndag och samtalar om ett visst ämne. Det är krig ute i världen, det är diktatur i Tyskland och den svenska regeringen faller undan och tillåter tyska trupptransporter och köp av strategiska råvaror. Romanen handlar om människans ansvar i en svår tid. Och att Hitlers styre i Tyskland var en ond regim, det kan vi nog vara överens om.
Romanen publicerades första gången 1941.

Samlaren av John Fowles (1026-2005) handlar om en fattig kontorist som vinner stort på lotteriet. Han samlar insekter och först och främst fjärilar, men han är också fixerad vid en ung flicka. Henne samlar han också in och tänker att hon ska lära sig älska honom. Det gör hon naturligtvis inte. Han vet inte vad kärlek är. Flickan är hans fånge och han är en människa som hon aldrig skulle kunna älska och respektera. Är han ond? I alla fall är hans handlingar onda.
Romanen publicerades första gången 1963 (The Collector).

I samma flod – Putins krig mot kvinnorna av Sofi Oksanen. Det är en essäbok om Rysslands angrepp på Ukraina med särskild fokus på kvinnorna. Boken handlar till stor del om hur våldtäkt används i krig och under ockupation. Det är ett billigt, tillgängligt och mycket effektivt vapen. Våldtar man och utför sexuell tortyr, som också män blir utsatta för, både skrämmer man och får ner nativiteten hos den ockuperade befolkningen. Det är inte lätt att bilda familj och leva ett normalt liv efter hårda övergrepp. En effektiv metod att också förryska de ockuperade områdena.
Boken publicerades första gången 2023 (Samaan virtaan : Putinin sota naisia vastaan) och kom i svensk översättning 2024.

Det här temat som dessvärre ständigt är aktuellt har vi fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord. Där kan du hitta fler böcker.

Årets födelsedagspresent

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Tänk att man kan önska sig en viss bok, och så får man den också! Överraskningen blir inte särskilt stor, men vad gör det. Det viktigaste är ju att man får det man verkligen önskar sig.

Till årets födelsedag hade jag önskat mig Kongens fald av Johannes V. Jensen (1873-1950). Jag har läst en hel del danskt, men jag tror inte att jag har läst något av Johannes V. Jensen. Eftersom jag i år har som läsprojekt att läsa mer av Nobelpristagare ville jag gärna ha just den här boken. Det är en dansk klassiker som finns med i Danmarks kulturkanon, en historisk roman ( eller som verkar vara en historisk roman, men egentligen är modernistisk enligt danska wikipedia) som utspelas på 1400- och 1500-talet. Den handlar om bondsonen Mikkel Thøgersen som kommer till Köpenhamn och blir kung Kristian II:s tjänare.

Kongens fald var Johanns V. Jensens genombrottsroman och han mottog Nobelpriset i litteratur 1944.
Romanen publicerades första gången 1900-1901 och kom i den första svenska översättningen 1906 (Kungens fall).

Bandy Futura av Nils Håkanson

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Sanna är dokumentärfilmare, men inte en framgångsrik sådan. Hon har hankat sig fram i många år inom kulturområdet. Nu har hon fått i uppdrag att göra en dokumentärfilm om bandy. Två extremt rika medlemmar av den inflytelserika familjen Bergenströmmer har skapat en stiftelse som heter Bandy Futura och de har anlitat henne som dokumentärfilmare. Där finns stora ekonomiska resurser, men de båda Bergenströmmers, som är far och dotter, har helt olika syn på vad filmen ska handla om.

Detta innebär naturligtvis problem för Sanna och hon är inte problemfri innan hon fick det här uppdraget heller. Hon är cynisk och ganska uppgiven, äter skräpmat och dricker för mycket. Och nu ska hon filma något som hon inte vet något om och inte har någon personlig koppling till. I romanen får vi följa henne runt om i Sverige, till småorter och större orter, till bandyplaner utomhus och enstaka inomhus. Bandy, denna sport som har betytt mycket i Sverige, lever fortfarande, men har dött ut på många orter i takt med avfolkningen och i och med att människor har fått andra intressen än att stå och frysa och heja på sitt lag.

Romanen blir inte bara en skildring av bandy, den blir en skildring av Sverige och den utveckling som har skett under 1900-talet och början av 2000-talet med många gliringar mot kulturvärlden och mot ansökningar och företagsdokument fulla av innehållslösa floskler. Nils Håkanson ställer upp motpoler där frivilliga tränar barn och sköter allting omkring matcherna, där supporters och lag reser mycket långa sträckor för att följa bandymatcherna och spela, där många människor är tilltufsade och inte särskilt lyckade – och så en ganska ful tillvaro med snikenhet där pengar styr. Och det finns inte stora pengar i bandy. Den lämpar sig inte som TV-sport, man ser ju inte riktigt vad som händer och var sjutton är bollen? Men runt omkring i landet slås strålkastarna på under den mörkaste och kallaste årstiden och spelarna åker ut i det vita ljuset.

Ungefär så. Bandy Futura är ingen psykologisk roman. De tilltufsade och till synes vardagsgrå människorna som Sanna kommer att umgås med är mer skildrade som typer än komplexa människor. Men jag känner igen många av typerna. Det är också en rolig bok. Jag skrattade mycket när jag läste. Och så tänkte jag på mina rötter. I Ankarsrum, som jag kommer ifrån, spelades bandy när jag växte upp, och Linköping där jag bor nu har ett bandylag. Jag har aldrig haft en tanke på att se en match här i Linköping. Jag fick nästan lust. Men säsongen är över nu.

Bandy Futura av Nils Håkanson, Nirstedt/litteratur 2025.

Annalena Bilsini av Grazia Deledda

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Annalena Bilsini är änka och hon flyttar med sina fem söner, en sonhustru och sin morbror till en egendom som tidigare hade varit ett länsgods. Men med tiden hade den förfallit mer och mer. Den var så förfallen att familjen kunde köpa den för en mycket liten summa av en kvastfabrikant. Familjen Bilsini fick arrendera egendomen mycket förmånligt. Den näst äldste sonen är borta och gör sin värnplikt. Annalena Bilsini styr sin familj med fast hand, men näst äldste sonen är fortfarande sturskt och han ber gång på gång om mer pengar. Modern är rädd att det ska gå för honom som vissa andra manliga släktingar i familjen som har lidit av lättja och lastbarhet och hon undrar hur det ska gå när han kommer hem igen från det militära.

Det finns många ingredienser i romanen som håller intresset uppe. Ska familjen lyckas odla upp egendomen så att den ger god bärgning? Hur ska det gå med med näst äldste sonen? Vad ska han ställa till med? En av de yngre sönerna är olyckligt kär i en flicka, en förbindelse som familjerna nog inte uppskattar. Ägaren till egendomen har en mentalsjuk hustru och Annalena Bilsini är inte gammal än.

Handlingen i romanen är förlagd till Podalen, inte Sardinien, och vi får följa den hårt arbetande familjen genom årstiderna. Miljön känns i berättelsen. I övrigt kan jag tycka att det fattas lite för att romanen ska kännas riktigt bra, men det är spännande och intressant att att läsa den som något annat än Elias Portolu som jag läste för länge sedan. I den här romanen finns både en fördel och en nackdel i att författaren lämnar oss utan att knyta ihop allting. Man kan förstås tänka att sånt är livet. Kanske ger romanen en viss bild av hur livet kunde vara i Po-dalen på 1920-talet?

Annalena Bilsini av Grazia Deledda, Tidens förlag 1928. Översättning: Karl August Hagberg.
Romanen publicerades första gången 1927 och kom i svensk översättning året efter. Grazia Deledda (1871-1936) belönades med Nobelpriset i litteratur 1926.

Om Grazia Deledda på engelska Wikipedia och den svenska.

Tisdagstrion – Humor

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Humor är mycket personligt. Det en människa tycker är roligt kan en annan människa uppleva som tråkigt eller äckligt plumpt. När jag funderade på vilka böcker jag skulle välja till dagens trio gjorde jag en sökning på humor i min blogg. Det visade sig att jättemånga titlar kom upp i listan, var och varannan bok, verkade det som. Jag hittar visst humor i väldigt många böcker. Här är tre stycken.

Victoria Line, Central Line av Maeve Binchy (1940-2012). Den här utgåvan innehåller två novelllsamlingar som är skrivna på 1970-talet. Alla titlarna är tunnelbanestationer i London. Berättelserna handlar om människor som antingen bor nära stationen, eller tar sig dit av någon anledning, till exempel för att söka arbete eller träffa en viss person. De flesta av berättelserna är skrivna med glimten i ögat, men där finns också allvar.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri handlar om Halim som bor med sin far på Söder. Halim skriver om sitt liv på Rinkebysvenska. Samtidigt som romanen handlar om allvarliga problem är den mycket rolig att läsa. Texten är ofta dråplig och full av drastiska händelser. Man både skrattar åt och känner med den unge huvudpersonen och hans försök att hävda sig.
Ett öga rött kom 2003.

Snöstormen av Vladimir Sorokin. Läkaren Garin har kommit till en liten by på den ryska landsbygden. På skjutsstationen måste han lämna sina uttröttade hästar eftersom han har bråttom till staden Dolgoje där en epidemi har brutit ut. Berättelsen är galen och spännande och rolig med småhästar och jättehästar, med jättar och pysslingar, och vilken tid den egentligen utspelas i, det får nog ens fantasi avgöra.
Romanen publicerades första gången 2010.

Detta är alltså mina tre böcker med humor. Skratta behöver vi verkligen och fler böcker med humor i hittar du på bloggen Mina skrivna ord.

Längst bak i min läslista 77-78

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu tar jag åter en titt längst bak i min läslista och den bok som har legat där längst tid är Åkern är världen av Dola de Jong (1911-2003). Den handlar om Aart och Lies som är ett ungt judiskt par som flyr från Nederländerna i början av andra världskriget. De kommer till ett nordafrikanskt land men hoppas kunna resa vidare till Amerika. Tillsammans med sin lille son och sex flyktingbarn som de träffat under flykten bosätter de sig i en gammal husbil och försöker så gott det går att leva på vad åkerjorden ger. Men svårigheterna hopar sig.
Åkern är världen har legat i läslistan sedan 3 juni 2020.

Frankissstein – en kärlekshistoria av Jeanette Winterson hamnade i läslistan 16 juni 2020. En regnig och kylig sommar 1816 vid Genève-sjön, roar sig Byron, Shelley och Mary Shelley med att berätta spökhistorier och samtala om möjligheten att väcka en död människa till nytt liv. I ett annat tidsplan kommer läkaren och transpersonen Ry Shelley till en teknisk mässa för att studera robotars påverkan på människors hälsa. Enligt förlaget handlar romanen om AI och flytande könsgränser.

Båda dessa böcker verkar spännande och intressanta – och mycket olika. Jag ser fram emot att läsa dem.

Vinter av Magnus Dahlström

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

En tandläkare och hans sambo har flyttat till en liten ort i glesbygd. Det är sommar och de hyr ett hus som inte är vinterbonat, men det är ovanligt kallt för årstiden. Det är frost på nätterna och på dagarna är det mycket svalt. Tandläkaren har ett vikariat. Han är ensam på mottagningen, där finns ingen sköterska och ingen receptionist. De har svårt att rekrytera både tandläkare och övrig personal till orten. Tandläkaren får arbeta hårt och hinner ändå inte ge alla dem som behöver tandvård. Hans sambo är gravid och det är meningen att de ska flytta tillbaka hem innan hon ska föda. Och det är egendomligt kallt, men när de lyssnar på nyheter eller läser dem på nätet så har andra delar av landet mer normal temperatur och köldhålan där de bor nämns aldrig.

Det är en tung stämning i berättelsen, en illavarslande känsla av att det kommer att gå illa. Det är tandläkaren som berättar och han verkar liksom avskärmad från andra människor. Han berättar i romanens första del och sedan kommer två delar med nästa och nästa generation människor och det är samma illavarslande stämning i varje del. Cheferna träffar de aldrig personligen, bara genom telefon. Där finns också en osäkerhet och vaghet hela tiden. Andra människor kan påstå att berättaren har gjort något hemskt. Nej, det har hen inte. Absolut inte. Eller? Och personen resonerar fram och tillbaka, och fram och tillbaka och blir mer och mer osäker på hur det verkligen förhåller sig. Osäkerhet, skam, dåligt samvete och skuld strömmar starkt genom berättelsen. Och vad är verkligt?

Språket i berättarnas resonerande är lite krångligt och kan innehålla ord som redundans, sådana ord som de flesta människor inte använder dagligdags, och meningsbyggnaden kan bitvis vara helt skriftspråksaktig. De tre berättarna karakteriseras inte av sitt språk utan av vad de gör. Men förvånande nog fungerar det fast berättarna har vitt skild utbildning. Det håller i den här berättelsen i den här författarens konstruktion. Detta är den första roman som jag läser av Magnus Dahlström och jag vet inte om han alltid brukar arbeta på samma sätt. Men jag vill gärna läsa mer av honom, det gäller bara att se till att jag är i rätt balans så jag orkar med hans tryckande stämning. Det blir bara kallare och kallare i den här romanen, fruktansvärt kallt så småningom. Man kan tyda romanen som att vi är på väg att skapa vår egen undergång, men den känns ändå inte riktigt som ett inlägg i miljödebatten. Mer som en ond saga som ligger ganska långt borta från verkligheten. Eller kanske ganska nära ändå.

Vinter av Magnus Dahlström, Bonniers 2026.