Småflickor – novell av Sigrid Undset

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Novellen handlar om två flickor, Siv och Elna. De bor på samma gata och blir vänner. Undset börjar med att berätta om barnens vänskap och kamratliv i allmänhet. Pojkarna leker i stora gäng och har alltid en ledare. Flickorna leker två och två och för en flicka är det viktigt att ha en bästa väninna. Den som inte har någon blir mycket ensam.

En sådan ensam liten en hade Siv Selmer varit, trots att hon hade pappa och mamma och tre bröder. Men hon hade inte haft någon bästa väninna förrän fru Jacobsen flyttade in i nummer 8 och hon fick Elna. Elna kom från östra delen av staden och hon hade haft gott om väninnor där hon kom ifrån – hon var en förtjusande tolvårig liten flicka med två tjocka svarta flätor neröver ryggen och ett fint, blekt ansikte med stålgrå ögon och en blick som var underligt vuxen och medveten. Men Elnas mor hade syateljé och hyrde ut tre av sina fem rum, och de flesta av de andra barnens föräldrar på den här gatan tillhörde högre skikt av den obesuttna medelklassen, där klyftorna är avgrundsdjupa. Elna godtog därför glatt byråchef Selmers dotter som bästa väninna – fastän Siv var ett år yngre och väldigt barnslig för sin ålder; hon var en tjock liten tös med röda kinder, små blå ögon och en präktig ljusgul hårman.
(Sid. 8-9)

Novellen är skriven lugnt konstaterande, men under detta inser man som läsare hur viktig den här vänskapen är, särskilt för Siv som inte har haft några vänner tidigare. Och så flyttar Elna …

Småflickor – novell av Sigrid Undset, Novellix 2021. Översättning: Gun-Britt Sundström.
Novellen publicerades första gången 1918 i samlingen De kloge jomfruer. Samlingen finns översatt till svenska med titeln Visa jungfrur.

Sigrid Undset (1882-1949) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928.

Människans slaveri av Somerset Maugham

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Människans slaveri är en utvecklingsroman som handlar om den föräldralöse Philip. Som nioåring kommer han till sin farbror och faster som tar hand om honom eftersom hans föräldrar är döda. Farbrodern är präst i landsorten och trångsynt. Han är snål och och hans fru anpassar sig efter hans minsta vink. Farbrodern tänker mest på sig själv, men fastern älskar pojken.

Sedan får vi följa Philip upp genom åren. Han har klumpfot och blir mobbad i skolan och det påverkar hans personlighet. Philip är inte sådan som farbrodern vill att han ska vara. Meningen är att han ska utbilda sig till präst, men hans vindlande färd genom livet leder inte alls dit. Jag kan känna igen tonårens och ungdomens längtan efter något annat, något mer spännande och upplevelserikt. Philip har ett litet arv från sina föräldrar och det gör att han har en viss frihet. Han söker sig fram på olika områden innan han finner sin väg. Men det är inget stort kapital han har ärvt så om han är klok hushållar han noga med pengarna.

Man kan fråga sig vad romanens titel egentligen syftar på. Människans slaveri verkar inte hänsyfta på lågavlönade löneslavars hårda liv, även om Philip genom sin väg till mognad får vara med om både det ena och det andra. Jag skulle säga att titeln hänsyftar på slaveri under känslorna. Philip gör mycket som man som läsare gärna ville hindra honom från eftersom hans känslor far iväg med honom. Det kan jag också känna igen i viss mån. Vi är ju komplexa varelser som under livet mycket väl kan försätta oss i situationer som vi när vi är lite äldre kan skaka på huvudet åt. Och vi kan inte göra allt som vi från början drömmer om.

Romanen är full av tankar om livet och religion och döden och vad som är rätt och fel. Hur man kan bemästra livets svårigheter. Ibland när jag läste tyckte jag att författaren berättade för mycket alltför klart och tydligt, men på det hela taget är Människans slaveri en läsvärd roman. Det kändes ganska skönt att läsa en mer traditionell gammal roman där författaren berättar kronologiskt. Den gav också lite känsla och kunskap om livet i början av 1900-talet när klassklyftorna var mycket djupa och att vara en gentleman inte var lika med att öppna dörrar för kvinnor utan något mycket mer omfattande. Det var förresten bara rätt sorts kvinnor som dörrar kunde öppnas för. Resten råkade alltför ofta ut för att ligga och skrubba tröskeln ren eller utan resultat bulta på en stängd och låst dörr.

Människans slaveri av Somerset Maugham, Bonniers 1955. Översättning: Lisbeth och Louis Renner.
Romanen publicerades första gången 1915 (Of Human Bondage) och kom i svensk översättning 1943.

Julys folk av Nadine Gordimer

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Julys folk utspelas på 1980-talet då det var stora protester från motståndsgrupper mot apartheid och många attentat och våldsamma aktioner och gerillakrig. Det leder till att en vit familj smugglas ut ur Johannesburg och kommer till sin tjänares hemby. Det är en liberal familj, men svart tjänstefolk har de, och de kallar tjänaren July fast han har ett helt annat afrikanskt namn. Nu har de kommit till hans hemby och styrkeförhållandet har kastats om. Den vita familjen är helt beroende av bybefolkningens välvilja. De får bo i Julys mammas hydda, vilket hon inte är särskilt glad över.

I Julys folk skildrar författaren hur den vita familjen upplever tillvaron i byn. De får en helt annan standard är den de är vana vid. Mannen har förlorat sin auktoritet, barnen kan inte förstå var för de inte kan få coca cola eller åka iväg på bio och kvinnan försöker plocka örter och rötter tillsammans med de andra kvinnorna, men hon är helt främmande för dem. Hon behandlas heller inte likadant som de andra av July. Sina egna kvinnor behandlar han på traditionellt vis. Han bor i en egen hydda och kvinnorna och barnen i en annan.

Som läsare upplever man den oerhörda skillnaden i levnadsstandard mot hur den vita familjen hade det. Eftersom detta är skönlitteratur känner man det när man läser. Hettan känns och likaså regnet och kylan och fukten och möglet och loppor och andra insekter. Befolkningen i byn tar vara på allt. Det som skulle betraktas som skräp i av de vita i Johannesburg kan vara ett viktigt material som en man kan få inkomster från. Dieten är ensidig. Mycket majsgröt. Författaren skildrar också gapet i utbildning och kunskaper mellan July och hans hustru. Han vet mycket mer om landet och världen än hon. Och nästan alla kvinnors män måste resa bort långa perioder för att arbeta i gruvor eller som tjänstefolk. Det är inte ofta de kan komma hem.

Att läsa Julys folk ökar ens förståelse av hur det var i Sydafrika. Den är en intressant och spännande roman som jag rekommenderar.

Julys folk av Nadine Gordimer, Bonniers 1982. Översättning: Else Lundgren.
Romanen publicerades första gången 1981 (July’s People)

Nadine Gordimer (1923-2014) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1991.
Om Nadine Gordimer på svenska Wikipedia och den engelska.

Tisdagstrion – Georg/George

~ Mösstanten ~ 27 kommentarer

Den första boken har jag inte har läst, men jag har skrivit lite om den tidigare. Det är Nere för räkning i Paris och London av George Orwell (1903-1950). Den publicerades första gången 1933 och den engelska titeln är Down and Out in Paris and London. Den är självbiografisk och handlar om hans fattiga år i Paris i slutet av 1920-talet och i England då han begav sig ut på luffen som research för att kunna skriva bokens brittiska del. Down and Out in Paris and London är hans debutbok. Den kom i svensk översättning 1973 och i en nyöversättning 2023. Det är omslaget till Bakhålls nyöversättning som ni ser här ovan.

Sanningen har inget slut av Elisabeth George har jag heller inte läst, men jag läste många av hennes deckare med Lynley och Havers tidigare. Tack vare dagens tema som vi har fått från Robert har jag nu förstått att det finns en rad nyare böcker med de två kriminalpoliserna. Jag trodde att hon hade slutat skriva om dem. Den här boken publicerades första gången 2025 (A Slowly Dying Cause ) och i år på svenska. Den får nog hamna i min spänningslista.

Middlemarch av George Eliot (1819-1880) har jag haft i en tidigare tisdagstrio, men den är värd att uppmärksammas många gånger. Den handlar om ett antal människor i och omkring den lilla landsortsstaden Middlemarch på 1830-talet. Den unga idealistiska Dorothea gifter sig med den betydligt äldre prästen och forskaren Casaubon och hamnar i ett dåligt äktenskap med den torre egoistiske mannen. Läkaren Lydgate som har modern utbildning och moderna idéer och som vill forska gifter sig med den ytliga Rosamond som mest uppskattar utanverk, status och nöjen. I Middlemarch finns också slarvern Fred som älskar Mary som är en klok ung kvinna, men kan han någonsin få så pass ordning i sina förhållanden att han kan gifta sig med henne?
Romanen publicerades i flera band 1871-1872. Omslaget kommer från en svensk nyöversättning från 2024.

Om du vill ha fler boktips kan du gå till Roberts blogg Mina skrivna ord.

Loppisfynd

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Och så åkte vi till Stafsäter för att smaka deras gårdsglass. Den var god. Jag testade en kula rabarber o kardemumma och en kula med smak av mesost. Tvärs över vägen fanns ett loppis i en lada och de hade en del böcker. Där hittade jag med hjälp av min man Wolf Hall av Hillary Mantel. Ett bra fynd eftersom det är en omfångsrik bok som jag har tänkt läsa. Nu när den finns hemma hos oss precis hur länge vi vill behöver man inte känna att man måste dra igenom den i ett svep. Om man vill kan man läsa den i mindre portioner.

Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Ett gäng ungdomar umgås på Särsö, dit de kommer med sina familjer varje sommar. De har tillbringat sina barndoms somrar där och nu är de tretton fjorton år och allt känns annorlunda. De är inte samma barn längre nu när de är tonåringar allihop. Den som berättar heter Johannes och det gör han som vuxen. Han ser tillbaka på sommaren 1985 då allt var annorlunda och killarna i gänget for till Svärtan, en liten ö i närheten av Särsö, en ö som ingen brukar åka till. Den består av svarta, branta klippor och det finns historier om monster på ön.

Efter stor möda tar de sig iland på ön och där hittar de en egendomlig varelse. Den liknar en sjöjungfru, men inte en romantisk sjöjungfru som vi känner till från H C Andersen och Disney. Den här sjöjungfrun är inte vacker och hon är delvis skrämmande. Men de tar med sig varelsen till Särsö och förvarar henne där i en sjöbod.

Sommaren 1985 är en spännande historia med djup. Författaren skildrar ungdomarna och deras problem, och utifrån ungdomarna deras familjer och problem som finns där. Romanen innehåller många svårigheter och allt äger rum i en sommaridyll. Fast en sommaridyll finns ju aldrig. Varhelst människor befinner sig så finns det alltid problem av olika slag. Och tonårstiden är en mer eller mindre påfrestande tid både för barnen som växer upp och deras föräldrar.

Jag tycker att författaren har fångat ungdomarnas liv bra. Det som är deras. Som föräldrarna inte vet om. Där finns fina porträtt av ungdomarna och även av en lillasyster och hennes bästa vän. Hos de två flickorna finns en obändig kraft och energi, men naturligtvis också tioåringens dumdristighet. Men det sprakar om flickan Lovisa och tioåringarna är en härlig kontrast till tonåringarna. Tydligen är Lovisa och hennes kompis huvudpersoner i nästa bok i sommarserien.

John Ajvide Lindqvist är en skräckförfattare och genom berättelsen går ett illavarslande stråk. Hur ska det gå med varelsen från havet? Hon är väl inte särskilt mänsklig egentligen? Och ungdomarnas dykande under ångbåtsbryggan. Farligt, farligt känns det. Tänk om någon fastnar. Samtidigt är romanen inte alltför skräckinjagande. Jag klarar mycket väl av att läsa den och den känns delvis ganska snäll, och lite rolig också. Men den är inte för snäll. Slutet återknyter till mörkret.

Jag valde att läsa boken istället för att se TV-serien och det ångrar jag inte. Boken är bra.

Sommaren 1985 av John Ajvide Lindqvist, Ordfront 2023.

En man och två kvinnor av Doris Lessing

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En man och två kvinnor är en novellsamling med elva noveller. De är ganska olika. Många handlar om relationer och kärlek mellan människor, vissa av dem i kulturvärlden, men de kan också handla om klass och politiker från Afrika, om situationen i Sydafrika och ett kolonialt arv. Många är ironiska, men det finns också noveller med djupt allvar. Miljön är England i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.

Starkast intryck på mig gjorde novellen England kontra England om en gruvarbetarson vars familj offrar sig ekonomiskt för att han ska kunna studera vid universitet, novellen Till rum nummer nitton om en medelklasskvinna som har tagit hand om man och barn i många år och som känner att hon aldrig får lugn och ro och aldrig slipper att vara till hands, titelnovellen En man och två kvinnor om två medelklasspar och kärlek, äktenskap och sex och novellen Dialog. Den sistnämnda är ganska dunkel och förefaller handla om en kvinnas förhållande till en man som är deprimerad, eller kanske bara stänger sig för henne, vilket inte är så bara. Den känns som om den bygger på författarens egna smärtsamma erfarenheter, men det vet jag egentligen inget om.

Sammantaget är novellsamlingen väl värd att läsas. Den är både rolig, tragisk och tankeväckande.

En man och två kvinnor – novellsamling av Doris Lessing, Forum 1975. Översättning: Harriet Alfons och Jadwiga P Westrup.
Novellsamlingen publicerades första gången 1963 (A man and two women).

Doris Lessing (1919-2013) tilldelades Nobelpriset i litteratur 2007.
Om Doris Lessing på svenska Wikipedia och på den engelska.

Tisdagstrion – Fjäderfän

~ Mösstanten ~ 17 kommentarer

Fjäderfän, det är fåglar det, och i Bevingad intelligens berättar Jennifer Ackerman om vad fåglar kan åstadkomma. Det handlar till exempel om duvors intelligens. De tänker vi gärna är ganska korkade, men när det gäller att hitta hem från mycket långväga platser är deras förmåga enorm. Jennifer Ackerman berättar om många olika fåglar. Det finns de som kan använda redskap, de finns de som kan härma läten och ljud och lära sig en hel massa olika sekvenser av fågelsång. Lyrfågeln i Australien kan till och med härma en motorsåg och billarm.
Bevingad intelligens publicerades första gången 2016 (The Genius of Birds) och kom i svensk översättning 2018.

Herscht 07769 av László Krasznahorkai handlar om Florian Herscht som bor i den lilla staden Kana i Tyskland. Han har svårt att orientera sig i samhället och många anser att han är svagsint, men snäll och hjälpsam är han, en mycket stark och stor ung man som hjälper till både här och där för mycket blygsam ersättning. Ett mål mat till exempel. Men egentligen är Florian Herscht inte dum. Han är bara inte sådan som alla andra. Romanen handlar om Tyskland idag med nynazister och främlingshat och rädslan sprider sig Kana, först för vargar och sedan för människor. I romanen förekommer en märklig örn som slår följe med Florian.
Romanen publicerades första gången 2021 och kom i svensk översättning 2023.

De osynliga av Roy Jacobsen (1954-2025) handlar om en fattig familj på en ö i Nordnorge. Där växer flickan Ingrid upp och öns tillstånd och karghet och havets inverkan på människornas liv är avgörande för vad som händer. Vi får följa Ingrid genom åren, årstider, stormar, fiske och hårt arbete, även för barnen. Förutom fisket lever familjen på att samla ejderdun och fågelägg att sälja. Och de har jordbruk på ön som ger dem viss inkomst genom att de även kan sälja lite mjölk. Men det är ejderdun och ägg som gör att boken platsar i dagens trio.
Romanen publicerades första gången 2013 (De usynlige) och kom i svensk översättning 2015.

Fjäderfän finns nog i många böcker och om du vill ha fler boktips kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Bilder och text i Hästholmen

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Vi tog en tur till Hästholmen och där tittade vi på hällristningarna. Det finns finare hällristningsområden, men det är ändå intressant att se dessa bilder som människor knackade in i hällarna då för länge sedan när de inte hade bokstäver. Att tänka på hur gamla ristningarna är och att här fanns människor långt före oss och se dessa bilder som vi antagligen aldrig säkert får veta betydelsen av, det har fascinerat mig så länge jag kan minnas. Och vilken utsikt ut över Vättern!

Men sedan var det dags för glass och då fanns det minsann text att läsa, och så stod man där och läste och velade länge innan man fattade det viktiga beslutet om vilka smaker man skulle välja. Hemmagjord italiensk glass i Hästholmen.

Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

När jag läste En annan doktor glas av Malin Lindroth stötte jag på den här boken. Det är en biografi över Märta Söderberg, Hjalmar Söderbergs första hustru. Men eftersom hennes öde är så beroende av Hjalmar Söderberg handlar boken också mycket om honom. Man kan säga att det är en biografi över deras äktenskap som, vilket framgår av titeln, blev en katastrof, och den som råkade mest illa ut var hustrun, och så barnen förstås.

Märta Söderberg hette som flicka Abenius och kom från en rik familj. Släkten Abenius välstånd växlade lite genom åren, men vid äktenskapets ingående förband sig hennes far att bistå paret med samma penningsumma som dottern kostade honom när hon bodde i föräldrahemmet. Hjalmar Söderberg hade inte mycket pengar och genom livet skaffade han sig många skulder. Han lånade både här och där, av vänner, av släktingar och hans syster som var lärarinna bistod med mycket. Först efter många år blev Hjalmar Söderbergs ekonomi bättre. Det var en av svårigheterna i äktenskapet, men det största var Märta Söderbergs sjukdom. Hon led av ledgångsreumatism och på den tiden fanns inga verksamma mediciner. Det enda som fanns var lindring genom bad och massage och sjukdomen fortskred år efter år och Märta Söderberg blev mer och mer handikappad. Dessutom var hennes psykiska läggning skör och hon var nog en besvärlig människa. Men mycket av hennes läggning kan också ha berott på ledgångsreumatismen med ständig värk och förbening av lederna.

De gifte sig 1899 och äktenskapet varade till 1917. En stor svårighet i äktenskapet var förstås också tidens kvinnosyn och hur borgerligheten levde. En kvinna skulle ta hand om hem och barn. Var familjen välbeställd var det ändå hennes ansvar. Hon skulle se till att tjänstefolket skötte sina uppgifter och mannen i familjen skulle inte behöva befatta sig med sådant. Hjalmar Söderberg var författare och han och andra författare och litteratörer och män från samhällets övre lager tillbringade mycket tid på krogar och i herrklubbar. Hjalmar Söderberg hade naturligtvis svårt att skriva i ett rörigt hem med en labil hustru, men det var också självklart att han skulle resa och hålla sig borta från hemmet under långa perioder, borta från den där omöjliga oerhört påfrestande kvinnan han var gift med. Och så småningom blev hon förklarad sinnessjuk och äktenskapet upplöstes.

Författarna till boken har gjort mycket resaech. De har fått fram sjukjournaler och läst många brev och enligt dem verkar det inte ha funnits fog för att förklara Märta Söderberg sinnessjuk. Hon blev omyndigförklarad och skildes från sina barn. Hon fick inte ens träffa dem. Hon miste sitt hem och levde sina dagar på sjukhus och någon tid hos släktingar. Hon hade ingenting. Inga pengar, ingen pension, medan hennes släktingar och hennes exman levde med en helt annan standard. Hennes historia är ytterst upprörande att läsa om. Författarna till den här boken, Johan Cullberg psykiatriprofessor och Björn Sahlin som har varit tidskriftsredaktör och bokförläggare och skrivit om Söderbergs debutbok Förvillelser, har varit noga med att hålla sig till fakta och sina källor. De har skrivit en mycket intressant bok som också ger en inblick i Hjalmar Söderbergs liv och vidare än så i samhällsliv och seder i början av 1900-talet.

Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin, Natur & Kultur 2014.

Om Johan Cullberg (1934-2022) och Björn Sahlin på Wikipedia.