Tisdagstrion – Författare med något från växtriket i namnet

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer

Herrgården av Anna.Karin Palm. Några människor har gått genom en trakt med plundrade byar. De är trötta, hungriga och smutsiga. Plötsligt ser de ett stort hus som ligger vackert vid en sjö. Huset verkar oskadat och de tar sig in där. En av dem, Ben, är romanens berättare. Han har blivit en del av den lilla gruppen mer eller mindre av en slump. Så är det också för de andra. Inbördeskriget och bristen på allt gör att man får klara sig bäst man kan.
Herrgården kom 2005.

Livläkarens besök av Per Olov Enquist (1934-2020) har inget lockande omslag här. När jag läste den en gång i tiden var det mycket mer inbjudande. Men innehållet är det inget fel på. Romanens handling är förlagd till Danmark på 1760-talet och berättar historien om den sinnessjuke kung Christian, hans unga drottning och den tyske livläkaren Struensee. Det är en stark historia som belönades med Augustpriset 1999.

Mitt i livet – en roman om kärlek av Joyce Carol Oates. Skulptören Adam Berendt flyttar till en liten välbeställd New York-förort. Alla tycker om honom, men ingen känner honom. Han har stor dragningskraft på traktens kvinnor, men man vet inte mycket om honom och man undrar varifrån han kommer och varifrån han får alla sina pengar. En dag simmar han ut för att rädda en drunknande flicka. Hon klarar sig, men han omkommer, och en av kvinnorna beslutar sig för att undersöka vem han egentligen är.
Romanen publicerades första gången 2001 (Middle Age: A Romance) och kom i svensk översättning 2002.

Fler tips hittar du på bloggen Mina skrivna ord.

Glad Påsk!

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Idag flyger häxorna till Blåkulla, och jag tänker på hur det var när jag var liten flicka och vi gick runt bland husen och ringde på dörrarna, utklädda till påskkäringar med förkläde och sjalett. Helst skulle man ha med sig en gammaldags kaffepanna att samla godiset i. På den tiden hade vi ingen tanke på att det skulle kunna vara farligt. Vi gick själva utan några föräldrar i närheten.

Men det verkar som om det är barn som råkar illa ut i deckaren som jag tänker läsa i påsk. Uj, ja, men en påskdeckare vill jag ha nu för tiden, och Blommor över helvetet av Ilaria Tuti har jag sett omtalas som bra. Ingen påsk utan påskekrim tycker även jag som annars inte läser så många deckare. Jag tror inte att påskekrim var aktuellt när jag var barn. Det var då inget jag hörde talas om då fast särskilt min mormor tyckte om att läsa pusseldeckare och min far gärna läste Stieg Trenter och Simenon. Så begreppet påskdeckare har nog kommit på senare år. En trevlig influens från Norge.

En fin påsk önskar jag er alla. Våren är faktiskt här.

Frankissstein av Jeanette Winterson

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Mary Shelley och hennes man, lord Byron och hans livläkare Polidori och Mary Shelleys styvsyster Claire Clairmont som är Byrons älskarinna befinner sig vid Genèvesjön. Vädret är dåligt och en kväll vid brasan samtalar man om det övernaturliga. För att få tiden att gå roar de sig med att berätta spökhistorier. Där får Mary Shelley idén om att skriva en berättelse om en varelse som väcks till liv genom elektricitet.

Det är det ena tidplanet i romanen. Det andra är nutid eller kanske en liten bit in i framtiden. Läkaren och transpersonen Ry Shelley befinner sig i Mephis, Tennesee och besöker en en teknisk mässa för robotteknik. Där finns också forskaren Victor Stein som hävdar att framtiden ligger hos robotar och AI. Men det visar sig att han forskar för att försöka bevara människor och främst deras hjärnor och gjuta liv i det som är dött. Här har vi alltså Ry Shelley istället för Mary och Victor Stein istället för Frankenstein, men frågeställningen liknar ändå den som finns i Mary Shelleys berömda bok. Kan och bör människan ta makten över liv och död?

Men romanen Frankissstein innehåller mer än så. Den handlar om kropp och identitet, om kärlek och lust och om kvinnor och män och ojämlikheten i samhället. Mary Shelley var dotter till Mary Wollstonecraft och kvinnors rättigheter och bristen på dem finns med hela tiden i romanen. Lord Byron nedvärderar kvinnor, Mary Shelley är beroende av sin man, på robotmässan finns en man som säljer sexrobotar, Ry Shelley är en transperson, född som kvinna. Hen har opererat bort sina bröst, medicinerar med hormoner, men har kvar sitt ursprungliga underliv. Så frågan om vad som är naturligt och vad man kan acceptera finns med hela tiden. Vilka kroppar?

Avsnitten som utspelas i 1800-talet är mycket mer allvarliga än nutidspartierna som bitvis är mycket roliga, särskilt de som handlar om sexrobotarna och vad affärsmannen som säljer dem anser att en man vill ha. Men det finns naturligtvis hela tiden en allvarlig bakgrund. Kvinnoförtryck är allvarligt och förstörande, och vad som kommer att hända i framtiden med AI och medicinsk forskning kan man bäva inför.

Den här romanen innehåller alltså många frågeställningar och man kan nog tänka att de hör ihop. Fast min känsla när jag har avslutat läsningen är ändå att berättelsen var lite väl rörig. Jag hade velat ha lite färre lösa ändar. Men när jag funderar på det kan jag också tänka att det kanske är där vi befinner oss just nu, att det ger en bild av vår röriga värld och vår ovissa framtid. Romanen Frankissstein är i vilket fall intressant och leder till många funderingar samtidigt som den är underhållande läsning.

Frankissstein – en kärlekshistoria av Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand 2020. Översättning: Lena Fries-Gedin.
Romanen publicerades första gången 2019 (Frankissstein: a love story).

Tisdagstrion – Kristen tro

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Prästungen av Göran Tunström (1937-2000) är en självbiografisk roman som handlar om Göran Tunströms uppväxt och ungdom. Han föddes 1937 och hans far var präst i Sunne. Göran har en mycket fin gemenskap med sin pappa som är en öppen person och som tycker om att diskutera och prata om saker och som tar honom på allvar. Men när Göran är tolv år dör hans pappa hastigt och den förlusten präglar honom starkt i ungdomen. Vem ska han kunna prata med?
Prästungen kom 1976.

Kvinnor som pratar av Miriam Toews är en roman som är skriven utifrån vad som hände i en mennonitkoloni i Bolivia 2009. Då avslöjades att en grupp män hade våldtagit kvinnor och barn om nätterna. De använde en narkosspray som de sprayade in i husen och när alla var medvetslösa begick de våldtäkterna. Mennoniternas samfund är starkt patriarkala och kvinnorna i den fiktiva mennonitförsamlingen i boken har till exempel fått mycket kortare utbildning än männen och de kan inte språket utanför kolonin.
Romanen publicerades första gången 2018 (Women Talking) och kom i svensk översättning 2022.

Den helige syndaren (Der Erwählte) av Thomas Mann (1875-1955). Här fick jag ta till ett omslag från en tysk utgåva, fast jag har läst boken på svenska. En svensk utgåva hittade jag i mina föräldrars bokhylla när vi röjde i barndomshemmet för många år sedan. Lite senare började jag läsa boken och tyckte att det var en mycket underlig historia och kunde den vara bra? Men det var den. Mästerligt skriven om orimliga händelser byggd på en versberättelse från medeltiden om påven Gregorius I. Thomas Manns roman har ett oidipustema och handlar om synd och botgöring. Men har man syndat om man inte visste vad man gjorde?
Romanen publicerades första gången 1951 och kom i svensk översättning 1952.

Dagens tema har vi fått av Robert på bloggen Mina skrivna ord. Där hittar du fler boktips.

Sjusovarna – novell av Johannes V. Jensen

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Backgårdsfolkets sömninghet och obeskrivliga tröghet hade nästan blivit ett ordstäv. De sov alltid på gården när det fanns något tillfälle. Eftersom det fanns så många söner och döttrar höll de sig inte med tjänstefolk och kunde därför vara sig själva hela tiden. Det var ett gäspande och släpande med fötter när det skulle arbetas, de gick alltid med sänghalm och dun i håret under mössan, de huttrade alltid som om de frös av brist på sömn, fastän de just kom från sin sista lilla slummer, de kröp på marken, så trötta och sömndruckna var de.
(Sid. 5-6)

I bygden var det tradition att vid nyår drog de unga karlarna runt och utsatte folket på gårdarna för mycket handfasta skämt. Men förra nyåret hade Backgårdsfolket genom sin istadighet och sin letargi vunnit över och förnedrat karlarna, och nu skulle de hämnas. Det är upplägget till den här novellen som är en burlesk historia som nog kan vara ganska rolig. Det är absolut avsikten. Själv hade jag väl inte så himla roligt när jag läste den. Men det kan säkert andra ha.

Sjusovarna – novell av Johannes V. Jensen, Novellix 2022. Översättning: Sonja Carlberg.

Sjusovarna är en av novellerna i samlingen Himmerlandshistorier av Johannes V. Jensen (1873-1950). Det är historier från hans hembygd, som ursprungligen publicerades mellan 1898 och 1932. Johannes V. Jensen tilldelades Nobelpriset i Litteratur 1944.

Geniernas återkomst av P C Jersild

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Geniernas återkomst är en historisk krönika som löper från människans vagga till någon gång i framtiden. Det är författarens framtid, så när man läser boken idag får man ta i beaktande att den publicerades 1987. Men framtidsavsnittet känns relevant också nu. Efter dessa rader kan jag tänka mig att den som läser inlägget tror att detta är en fackbok, men det är det inte alls. Alltihop är hopljuget som det står i baksidestexten. Det är alltså en roman.

Författaren börjar med ett avsnitt om hominider och dessa är så små att de klänger sig fast vid mycket stora gorillaliknande varelser, liksom småfiskarna som finns runt en del stora fiskar och lever på fiskens hudparasiter. Redan här inser läsaren förstås att detta är fiktion. Sedan fortsätter författaren genom historien, mer eller mindre fantasifullt. Vi får också träffa en del kända gestalter ur historien som Leonardo da Vinci och Sigmund Freud. Romanen har en ironisk, satirisk ton, lite smårolig ibland, men det är inte förrän berättelsen har kommit till 1600-, 1700- och 1800-talet som den riktigt griper tag i mig. Det är först då som jag kan känna igen mig i det mänskliga. När författaren har nått fram till geniernas återkomst i det sista avsnittet känns läsningen riktigt drabbande.

Alla avsnitten är fristående, eller skenbart fristående. Det finns ingen röd tråd att följa mer än att detta är en slags berättelse om mänsklighetens utveckling. Men läsningen blir ganska spännande ändå. Vad ska komma härnäst? Vad ska författaren nu hitta på? Och så frågan som hela tiden surrar i huvudet: hur nära det som verkligen har hänt, som händer och kommer att hända ligger den här berättelsen? Som läsare upplever man en slags helhet fast avsnitten skulle kunna betraktas som fristående berättelser. Geniernas återkomst är en intressant roman som håller väl för läsning även idag. Den ger läsaren mycket att fundera över, både när det gäller samhället och den mer filosofiska frågan om vad en människa är. Den känns faktiskt aktuell.

Geniernas återkomst – krönika av P C Jersild, Bonniers 1987.

Älskade av Toni Morrison

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Sethe har flytt till Ohio från slaveriet i Kentucky. Hon bor i ett hus där det spökar med sin dotter. Man förstår snart att spökerierna beror på Sethes förflutna. Hon plågas av det som hänt henne. Hon har förlorat många barn under åren som gått. Spöket i huset är Sethes döda dotter som aldrig hann få ett namn. På hennes gravsten står Älskade.

Det här är ingen vanlig spökhistoria, spökerierna hänger mycket intimt samman med Sethes liv. De blir nästan en bild av Sethes vånda, men ändå finns de där, och Toni Morrison skriver i hela romanen på ett poetiskt sätt där det övernaturliga finns med. Romanen handlar om slavars och före detta slavars kamp för att få ett värdigt liv och för att känna att de har ett människovärde. Samtidigt som romanen är poetisk, mycket vacker och inte riktigt verklig alltigenom är berättelsen knivskarp. Det finns många, många händelser och scener i den där man som läsare upplever förnedringen mycket starkt. Och hur ska människor som har blivit så förtryckta, som har blivit så förminskade och plågade på det grövsta sätt kunna gå vidare i sitt liv och kunna älska?

Sethe har flytt från slaveriet till friheten, men den är sannerligen också begränsad. Slavjägare kan komma från slavstaterna, och den svarta befolkningen tillhör samhällets underskikt. De får ta hårda och dåligt avlönade arbeten, om de får något arbete alls. Det gäller att se upp, eller rättare sagt ner, när man är ute och går för man vet aldrig säkert vad vita som man möter på vägen kommer att göra. När jag läser om att Sethe var tvungen att betala den döda dotterns gravsten med sin kropp gör det ont. Vilket naturligtvis är som ett myggbett, ja inte ens det, i jämförelse med slavarna smärta.

Älskade är en mycket bra roman som jag rekommenderar varmt. Den är skickligt skriven och författaren har byggt in en hemlighet – i alla fall är den hemlig för läsaren – i spökhuset, i romanen, vilket också bidrar till att den är spännande att läsa. Och denna hemlighet är en organisk del av romanens tema. Kärlek och människovärde för de förtryckta.

Älskade av Toni Morrison, Forum 2018. Översättning: Kerstin Hallén.
Romanen publicerades första gången 1987 (Beloved) och kom i svensk översättning året efter. Älskade är den första boken i en trilogi om kärlek och afroamerikansk historia. De följande delarna är Jazz och Paradis.

Toni Morrison (1931-2019) belönades med Nobelpriset i litteratur 1993. Om Toni Morrison på engelska Wikipedia och på den svenska.

Tisdagstrion – Böcker om böcker

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer är en essäbok som innehåller 24 kapitel om läsning och litteratur. Leandoer hävdar att varje läsare gör sin egen tolkning och skapar sina egna bilder utifrån en text och att en läsare lägger till företeelser eller föremål eller miljöer när hen läser som inte finns i själva boken. Leandoer skriver bland annat också om diktatorers läsning och om David Bowies resebibliotek och där finns massor med exempel på författare och olika texter. Många lästips alltså.
Det är läsaren som skriver boken kom 2025.

Dolda gudar av Nils Håkanson är en bok om översättning, något som är helt nödvändigt om vi ska kunna läsa böcker på främmande språk som vi inte behärskar mycket bra. Håkanson skriver dels om hur svårt det är att göra en text rättvisa i översättning och dels om översättarnas villkor genom historien. De här två temana hänger naturligtvis ihop. Dålig ekonomisk ersättning till översättare leder gärna till ett sämre resultat om inte översättaren har sin försörjning tryggad på annat sätt och kan översätta av rent intresse.
Dolda gudar kom 2021.

Min bokvärld av Kerstin Ekman innehåller essäer om författarens läsning och vilka böcker hon har läst i olika skeden av livet. En del essäer är lite väl refererande, men på det hela taget lockar boken mig till läsning, både till omläsning av verk som jag har läst tidigare och nyläsning av andra böcker. Det är också intressant att få veta lite om en författares förhållande till läsning och böcker. Man kan få en hel del lästips från den här boken.
Min bokvärld kom 2023.

Temat för dagens trio kommer som vanligt från Robert som har bloggen Mina skrivna ord.

Bloggstafetten 2026

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Det kom en utmaning från Lyrans Noblesser. Hon frågade om jag vill vara med i Bloggstafetten. Ja tack Lyran. Här är mitt inlägg:

Regler för Bloggstafetten 2026

  • Tacka den bloggare som nominerade dig och länka tillbaka till dennes inlägg (viktigt inte själva bloggen). 
  • Ta bilden ovan och lägg in på din blogg.
  • Berätta 10 saker om dig själv som bloggare.
  • Tipsa om 10 bloggar du tycker fler borde läsa.
  • Lämna en kommentar hos dem du nominerar så de vet om det.
  • Har du ingen som nominerat dig? Starta ändå – ibland måste någon börja.
  • Om du antar utmaningen – länka till www.saramadeleine.se⁠ där stafetten startades.

10 punkter om mig som bloggare

  1. 2018, när jag hade gått i pension, började jag blogga. Det var alldeles nytt för mig så jag trevade mig fram lite i början.
  2. Bloggen skulle naturligtvis ha ett namn och det blev Mösstanten. Varför då? Jag är en tant och jag bär mycket gärna mössa. Det har hänt många gånger att alla andra är barhuvade – utom jag och små barn. Jag tycker inte om att frysa om huvudet. Men som synes bär jag gärna huvudbonad också på sommaren.
  3. I dagens internationelle värld är dock bloggens namn kanske inte helt optimalt. Trycker man på översättning till engelska så blir det Mice Lady.
  4. Vad skulle då bloggen handla om? Det blev allt möjligt, men så småningom utvecklades den till att bli en bokblogg. Läsning och litteratur är mitt stora intresse.
  5. På bloggen skriver jag helt enkelt om de böcker som jag läser och den har faktiskt många besökare, i alla fall när jag tänker på vad jag hade förväntat mig i början.
  6. Mösstanten finns på Instagram också @mosstantenblogg.
  7. Läsning är alltså mitt största intresse. Jag läser ganska brett och varierat och ganska internationellt. Jag tycker om att ta del av olika författares sätt att skriva och jag kan tycka att en bok är intressant av många anledningar. Den kan vara spännande, den kan vara rörande och drabbande, den kan ta upp samhällsproblem, den kan till och med vara lite tråkig, men ändå vara intressant för mig.
  8. Det jag läser är huvudsakligen skönlitteratur och då först och främst romaner. Men jag läser också poesi och noveller. En och annan deckare eller fackbok kan det också bli. Det jag inte brukar läsa är Feelgood och Romance, men det finns det andra bokbloggare som gör.
  9. Precis som Lyran tycker jag om att läsa efter teman. Förra året hade jag Asien som tema, i år är temat Nobelpristagare. Temana innebär att jag läser mer av sådana böcker som hör till temat. Jag läser annat också.
  10. Saramadeleine är ju den som har startat den här utmaningen, men det är inte första gången jag går in på hennes blogg. Det gjorde jag ofta i början av min bloggtid och tack vare Lyran har jag blivit påmind om den igen.

10 bloggar som jag vill tipsa om

Lottens bokblogg
Bokologen
Tofflan – the never-ending story
Hanneles boktips
Scyllas hylla
Tyg, garn och hund
Enligt O
Bastets spinneri
Ugglan & Boken
Bokhyllan i pepparkakshuset

Air av Christian Kracht

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Paul är inredningsdesigner och bor på Orkneyöarna. Han tycker om grått och enkelt, spartansk och minimalistisk design. En dag får han ett mejl från Stavanger, från en tidskrift som han beundrar. Han reser dit och det är meningen att tidskriften ska anlita honom som designer. Men där visar det sig att det är en jättestor serverhall han ska måla alldeles vit, och därinne, i det enorma komplexet, går han omkring med sina färgprover för att hitta den rätta vita färgen. Men då kommer en solstorm och efter det utvecklas berättelsen – ja hur? Sagoaktigt kan man väl säga.

Denna äventyrs-sagafortsättning var inget jag väntade mig när jag läste början av berättelsen. Den börjar som en lite avmätt berättelse, lite iroisk, om en utbildad människa i det gråa och vita, en människa som är ganska isolerad, som omfattar en kulturell trend. Och när jag nu tänker efter finns det avmätta, kontrollerade kvar i författarens sätt att hantera berättelsen. Allting är klart och tydligt berättat, men med många hål, och det ger berättelsen kraft. Bilderna är klara och tydliga. Berättelsens fortsättning innehåller våld och spänning och verkar handla om flera dimensioner, om flera världar. Jag tänker på kvantfysik, som jag har ett mycket dimmigt begrepp om. Berättelsen är samtidigt konkret och vag och dimmig. Den är skickligt skriven och ger en underlig känsla. Det är som att den är ett skal och innanför det finns massor som ännu är dolt.

Jag tycker att Air är en mycket intressant roman. Den är det första jag läser av Christian Kracht och jag vill läsa mer av honom. Man kan nog se på berättelsen på flera sätt. Enligt Wikipedia hävdar författaren att han skriver underhållning, och visst är Air underhållande och kanske är det jag som lägger djup i den som inte författaren har avsett ska finnas där. Men det här djupet som jag anar, det finns ju där i min upplevelse.

Air av Christian Kracht, Ersatz 2025. Översättning: Anna Bengtsson.
Romanen publicerades första gången 2025 och kom i svensk översättning samma år.