Skuggan av Marit Furn

Förutsättningen för den här romanen är att man har hittat en dagbok som har tillhört en ung kemist som heter Zygmunt Pietziewzskoczsky. Han reser till Paris 1894 för att spionera på Strindberg som är i färd med att göra kemiska experiment och till och med tillverka guld, tror han. Det hela är mycket mystiskt, varför Pietziewzskoczsky har fått uppdraget och vem som egentligen står bakom vet vi inte.

Romanen består av spionens dagbok där han för anteckningar om sitt spionerande och om vad Strindberg håller på med, men även om personliga saker. Lyckligtvis är Pietziewzskoczsky mycket oansenlig till utseendet. Människor lägger inte märke till honom och därför kan han skugga och spionera på Strindberg utan att bli upptäckt. Pietziewzskoczsky lyckas få ett rum intill Strindbergs på pensionatet. Han följer efter Strindberg på hans promenader och han sitter intill Strindberg och hans bekanta på caféer.

Det här är en ganska galen bok och efter min beskrivning kan den verka fånig. Men det är den inte alls. Det är en pastisch, visst, den är rolig, och spännande att läsa. Om inte handlingen vore så skruvad skulle det nästan kännas som på riktigt. Pietziewzskoczsky är en tragikomisk figur och ibland kan man undra vem som är galnast – spionen eller den som han spionerar på. Författaren måste veta en hel del om tiden och Strindberg men är samtidigt fantasifull. I slutet virvlas det runt ordentligt. Väl genomfört.

Alltså rekommenderar jag boken som är Marit Furns debutroman.

Skuggan av Marit Furn, Bonniers 2016.

Tisdagstrion – Väderfenomen i titeln

Väderfenomen är temat idag och den första bok jag tänkte på var En handfull regn av Niklas Rådström. Jag vet att jag har tjatat om den här boken tidigare under min bloggtid sedan jag läste den och skrev om den. Men den är så bra. Titeln är en länk till min text.

Blåst! av Eva-Marie Liffner har jag inte läst men det vill jag väldigt gärna göra. Inspirationen till den här romanen ska vara syskonen Brontë och fantasivärlden Gondal som de skapade. Jag fick se den här boken hos Ugglan & Boken och då tänkte jag genast att den vill jag läsa. Det verkar väldigt spännande och syskonen Brontë och deras verk intresserar mig mycket.

Hetta av Ian McEwan handlar om hetta i betydelsen global uppvärmning och huvudpersonen är en nobelpristagare i fysik som är utan skrupler såväl när det gäller att ha framgång och inflytande som i alla sina kvinnoaffärer. Den här romanen har jag läst och skrivit om så titeln är en länk.

Det var mina tre vädertitlar. Om du vill få tips om fler böcker med väderfenomen i titeln kan du klicka in dig till Ugglan & Boken.

Skönlitterära Augustpriset 2020

Var det rätt bok som vann! Vad tycker ni?

Själv anser jag att Renegater borde ha vunnit. Den är utan tvivel bäst med större tyngd och större djup. Samlade verk är en bra bok som också är spännande att läsa så jag rekommenderar båda två. Om du inte har läst dem så gör det och bedöm själv vilken som borde ha utsetts till pristagare.

Här är länkar till mina texter om de två romanerna:

Samlade verk av Lydia Sandgren

Renegater av Klas Östergren.

En okänd man av Marguerite Yourcenar

Nathanael är en okänd man som levde på 1600-talet. Han fanns inte i verkligheten, såvitt jag förstår, utan författaren har skapat honom. Han tillhörde inte eliten i samhället. Han försökte dra sig fram så gott han kunde. Ändå blev hans korta liv både omväxlande och dramatiskt.

Nathanael växer upp i Greenwich där han kommer från en av de holländska familjerna som bor där och vars manliga vuxna medlemmar arbetar som snickare i marinens tjänst. Som ung får Nathanael arbeta som allt i allo hos en skollärare, men när han blir förälskad i en flicka och en äcklig typ förföljer henne med skamliga förslag kastar Nathanael en sten på honom och han faller till marken. Nathanael tror att mannen är död och smyger ombord på ett brittiskt skepp och far iväg på det som fripassagerare.

Det är början på Nathanaels händelserika liv och vi får följa honom till Nya Världen. Vad som händer sedan tänker jag inte berätta för att inte förstöra läsningen. En okänd man är ingen spänningsroman, men det finns ändå en driv framåt i berättelsen därför att jag vill veta vad som ska hända.

Romanen är skriven i lugn takt fast det händer mycket och sidorna inte är så många. Det är en vacker text som gestaltar kärlek och samvaro, arbete och tankar av olika slag. Genom händelserna i boken kommer Nathanael in i olika miljöer där det både finns lärdom och rikedom, om än i underordnad tjänst. Eftersom jag nyligen har läst Gutenberggalaxens nova känner jag igen mig lite fast den handlar om århundradet före. Miljön känns som om den finns och också de mänskliga relationerna fast texten är lugn och avklarad. Det känns som om jag både är där och ser på händelserna på avstånd. Berättelsen har stor rymd och kan nog tolkas och upplevas på många sätt. En okänd man är mycket läsvärd. Rekommenderas.

En okänd man av Marguerite Yourcenar, Ellerströms 2019. Översättning: Kajsa Andersson.

Hett i hyllan #83 – Utsikt från en grästuva

Enligt omslagsfliken till Utsikt från en grästuva kallar Harry Martinson innehållet i den här boken småprosa. Det är kortare stycken som dels har varit publicerade tidigare men inte i bokform, dels nyskrivna texter. Alla ska handla om naturen på olika sätt.

Få förenar som Martinson lidelsen för fakticitet med förmågan att stransponera verkligheten till vision och stämning. Perspektivet växlar också ständigt på det mest omväxlande och tankeväckande sätt. Än är blicken fäst vid grästuvan och dess mikrokosmos av strån och kryp, än höjer den sig mot horisonten och konstaterar att ett stackmoln över den svenska skogen kan vara ståtligare än något Gaurisankar.

Efter att ha läst detta på omslagsfliken blev jag tvungen att googla lite för att få reda på vad Gaurisankar är och det visar sig att det är ett berg, en bergstopp 60 kilometer väster om Mount Everest. Och jag får hålla med om att det är ett häftigt perspektivskifte mellan den lilla grästuvan och det jättelika höga berget.

Nog vill jag läsa i den här boken.

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson, Bonniers 1963.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nidamörkur av Peter Fröberg Idling

Simon lever ihop med Jenny. De bor i Stockholm och de har välbetalda arbeten. Simons släkt kommer från Gotland, men släktgården har gått förlorad till farfaderns gudbarn. En dag tar Simon pengar ur hans och Jennys gemensamma sparkonto och köper en bit mark på Gotland för att bygga ett hus där. Men han får en egendomlig känsla när han befinner sig på platsen. Den är omringad av fornfynd och gamla gravar och det ryktas om att där finns onda krafter.

Det här låter spännande, men tyvärr är boken inte särskilt spännande att läsa. Visst finns det mycket övernaturligheter och företeelser som borde vara skrämmande men författaren lyckas inte bygga upp en tillräckligt stark stämning. När han har börjat bygga en olustig stämning hoppar han över till Jennys förehavanden i Stockholm, till exempel. Det blir mycket jaså för min del. En gestalt skymtar bortivägen. Jaha. Det finns visst egendomliga krafter i Ekdungen. Jaså. Och så vidare. Jag brukar inte läsa skräckromaner och jag är sannerligen inte expert på genren, men som skräckroman funkar den inte för mig. Som relationsroman eller psykologisk skildring av Simon fungerar den inte, och inte heller som en roman om statussökande yngre människor med välbetalda jobb i huvudstaden. Den är alltför platt, alltför redovisande och alltför detaljrik i perifera situationer.

Jag tror att boken är avsedd att vara en skräckroman och då kan man tänka att det här är underhållningslitteratur och att man inte kan kräva så mycket. Men den här berättelsen håller inte som underhållning för mig. Som sagt, detta är inte min genre, men särskilt skrämd blev jag inte.

Nidamörkur av Peter Idling Fröberg, Natur & Kultur 2020.

Tisdagstrion – Lockande böcker från författare jag ännu inte har läst.

Det här veckan har vi fått en lätt uppgift av Ugglan & Boken. Åtminstone är det så för mig. Det finns betydligt fler än tre författare som jag aldrig har läst något av men som jag vill läsa. De tre som jag skriver om här har jag tänkt på under lång tid och deras böcker har legat länge i min läslista.

Men inte den första, Efterbörd av Rachel Cusk. Den har nyligen kommit ut på svenska men jag köpte den engelska utgåvan, Aftermath, och nu står den på min bokvagn och väntar. Efterbörd är självbiografisk och handlar om författarens skilsmässa. Men före Efterbörd kom hennes trilogi Konturer, Transit och Kudos ut på svenska och den första delen har funnits länge i min läslista. På originalspråket kom Efterbörd ut före trilogin så därför vill jag läsa den först.

Ida Jessen är en dansk författare med en stor produktion och hon är ledamot av Danska akademien. Hon har fått priser för både En ny tid och Doktor Bagges anagram och de två böckerna har jag haft i läslistan länge.

Johannes Anyuru är en svensk poet, dramatiker och romanförfattare som jag aldrig har läst fast jag blir påmind om honom då och då eftersom han ibland är med i Babels författarpanel. Hans roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar har jag haft länge i läslistan. Den utsågs till Augustprisvinnare 2017 och den tillhör alltså de böcker som har vunnit Augustpriset men som jag inte har läst.

Författarlänkarna går till Wikipedia och boktitellänkarna går till förlagen.

Anorak och pälsfodrade stövlar – novell av Claire Castillon

Anorak och pälsfodrade stövlar, det passar bra att läsa en novell med den titeln nu när det blir kallare och kallare, tänkte jag. Men den här novellen handlar egentligen inte om varma kläder, den handlar om en tonårsflicka och hennes mamma och mamman har cancer.

– Rör på påkarna! Det var du som ville gå ut och nu släpar du fötterna efter dig! Det kommer inte att finnas något kvar! Jag varnar dig: Om jackan inte finns kvar blir jag förbannad. Då blir det som förra gången, när vi kom efter alla andra – nej tack. I så fall är det ingen idé att gå på rea, då kan du bara ge mig pengarna och lämna mig ifred. Jag fattar inte varför du hänger efter mig, jag är gammal nog att handla själv.

Så börjar novellen och tro mig, det blir värre. Jag har hittills läst två noveller i Insekt och båda är mycket magstarka och provocerande. Det är alla i den här samlingen enligt baksidestexten. Anorak och pälsfodrade stövlar handlar om vreden vi kan känna gentemot en älskad människa som blir sjuk. Det känner jag igen, även om det här är uppförstorat så att det blir plågsamt att läsa. Men novellen är bra. Där finns flickans vrede och kärlek. Där finns kvinnans situation, att vi ofta blir nedvärderade och får skulden för allt möjligt – särskilt om några är rädda och känner sig hotade. Där finns också stor förtvivlan och kärlek. En bra novell helt enkelt.

Anorak och pälsfodrade stövlar ur samlingen Insekt av Claire Castillon, Sekwa 2008. Översättning: Helén Engqvist.

Mästaren av Colm Tóibín

Är det riktigt klokt att välja en roman om Henry James som det första jag läser av Colm Tóibín när jag bara har läst en enda bok av Henry James i mitt liv, och det var länge sedan? Ja, det var inte alls oklokt, visade det sig. Den här romanen om Henry James (1843-1916) var en fin upplevelse att läsa. Den börjar i januari 1895. Henry James bor i London och uppsättningen av hans teaterpjäs Guy Domville blir ett stort fiasko.

Tidigt i läsningen förstår jag att Henry James är homosexuell men kanske inte erkänner det ens för sig själv. Han är tillbakadragen och har stort behov av ensamhet och behöver mycket egen tid omkring sitt skrivande, men han deltar en hel del i sällskapsliv. Han iakttar och antecknar människors handlingar och uttryck och stämningar i olika rum och på olika platser och använder sig sedan av det i sina romaner och noveller. Han är på sätt och vis utanför, inte riktigt med i den mänskliga gemenskapen. Han lever i exil och är kanske inte riktigt hemma någonstans.

Mästaren innehåller väldigt mycket och det är svårt att göra boken rättvisa. Författarens arbete och tankar och människorna som han umgås med tar stor plats. Miljöer också. Han är en uppburen författare och blir därför bjuden till adelsgods och stora och påkostade våningar hos rika amerikaner i Europa. Själv har han en förmögenhet men han måste också skriva för att försörja sig.

Vi får också tillbakablickar på hans uppväxt och ungdom i New York och Newport. Han flyttar så småningom till Europa och tillbringar tid i Italien och Frankrike och bor i London och Rye i Sussex. Några stora händelser har påverkat hans liv. Han deltog inte i det Amerikanska inbördeskriget, men det gjorde två av hans bröder. Hans syster Alice dog tidigt. Och var det hans fel att väninnan Constance Fenimore Woolson begick självmord? Vänskapen var platonsk och Henry James ville hålla den hemlig för att folk inte skulle prata. Han hade ett visst tryck på sig att hitta en kvinna och gifta sig och bilda familj och det var lite misstänkt att han aldrig hade någon kärleksrelation med en kvinna.

Jag tror att den här boken är skriven väldigt mycket i Henry James anda. Berättelsen framskrider långsamt, och där finns mycket antytt och många iakttagelser av detaljer. Texten är mycket vacker, den har en långsam böljande rytm och mycket känslor ligger under den.

En bra bok som jag rekommenderar.

Mästaren av Colm Tóibín, Bonniers 2005. Översättning: Nille Lindgren.

Hett i hyllan #82 – Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig

Det finns alltså fler böcker av Bodil Malmsten i bokhyllan, två av de böcker som hon kallade loggbok/dagslägesberättelse/journal och den här är den sista hon gav ut. Det är kanske lite bakvänt att ta upp denna före den som står bredvid men nu blev det så.

Boken innehåller korta betraktelser om allt möjligt och den är illustrerad med fotografier. Under tiden som hon skrev de här betraktelserna var hon åter bosatt i Sverige och hon flyttade från en andrahandslägenhet till en bostadsrätt i Stockholm. Jag tror att jag skulle kunna läsa den här boken på två sätt, antingen rakt igenom i sin helhet eller annars något litet stycke då och då. En bok med en bild av Tesla och ett citat från Tolvskillingsoperan på framsidan lockar till läsning.

(Men ska det inte vara åtta segel, tänkte jag när jag fick syn på boken. Nja. Och ett skepp med åtta segel finns också i de svenska översättningarna. Jag hörde den varianten med Ulla Sjöblom när jag var barn. Men sju segel är kanske vanligare på svenska. Men när jag googlar efter den tyska versionen ser jag att där står acht Segeln.)

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten, Finistère 2013.

Jag har hittills skrivit om tre böcker av Bodil Malmsten under min bloggtid. Nästa som rör mig, Mitt första liv, och Sista boken från Finistère.

Och Hett i hyllan drivs som vanligt av Bokföring enligt Monika.