Månadens språk är indonesiska

Juni månads språkutmaning ledde till att jag läste tre ungerska böcker: Ingen konst av Péter Esterházy, Resa i månljus av Antal Szerb och Dörren av Magda Szabo. Den sista kommer det ett inlägg om så småningom.

Men nu är det juli och månadens språk är alltså indonesiska. Tidigare i år läste jag Människornas jord av Av Pramoedya Ananta Toer. Den är den första av fyra böcker som kallas Burukvartetten. Pramoedya Ananta Toer (1925-2006) fängslades både under kolonialtiden och senare. Under Suhartoregimen var han internerad på ön Buru. Där berättade han historier för medfångarna och det ledde till Burukvartetten. Människornas jord gav jag fem stjärnor så jag ville gärna läsa nästa del, Barn av alla folk.

Jag ville också läsa något av Oka Rusmini (1967-). Hon har skrivit en roman som är översatt till svenska, Jordens dans, men den hittade jag inte hos Götabiblioteken, så jag bestämde mig för att låna en novellsamling istället: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar – Indonesien berättar, utgiven av Tranan. Där finns en novell av Oka Rusmini så den får bli månadens novell.

Månadens språk fortsätter att ge mig fina läsupplevelser. Utmaningen drivs av Scyllas hylla.

Maigret och lördagsklienten av Georges Simenon

Nu ska jag säga direkt att jag inte har läst romanen i den här utgåvan. Den är på väg ut ur vårt hem för vi har samma berättelse i en annan bok som innehåller fyra Maigrethistorier. Men den här blev bättre på bild, tyckte jag.

När kommissarie Maigret kommer hem från arbetet en lördag sitter en man och väntar på honom i vardagsrummet. Han berättar en sorglig historia om hur hans fru har ett förhållande med en av hans anställda. Älskaren har flyttat in i deras hem och till och med flyttat in i sovrummet. Mannen får sova på en tältsäng i matsalen. Nu säger han till Maigret att han är rädd för att han kommer att mörda sin fru.

Man ska inte avslöja för mycket om intrigen när det handlar om en deckare, men berättelsen är spännande till in i det sista. Simenon kunde skapa spänning och intresse och atmosfär i det gråa och också berätta något om mänskliga förhållanden. Jag rekommenderar boken, men var beredd på mycket fasta och stereotypa könsroller. Madame Maigret hjälper sin man av med rock, hatt och halsduk när han kommer hem. När han ska gå ut kommer hon med hans skor och hon frågar om hon ska ringa efter en taxi åt honom. I köket är det naturligtvis hon som huserar. Samtidigt har Simenon skapat en känsla av att kommissarie Maigrets äktenskap är harmoniskt – det raka motsatta till lördagsklientens. Om jag funderar längre kan jag hamna i slutsatsen att vad denna deckare säger mig är att om de traditionella könsrollerna bryts ner – då leder det till katastrof.

Utgåvan jag läste: 4 Maigret av Georges Simenon, Bonniers 1965. Översättning: Britte-Marie Bergström.

Utgåvan på bilden: Maigret och lördagsklienten, Aldus/Bonniers 1969. Översättning: Britte-Marie Bergström.

Hett i hyllan #62 – En liten bok om ondska

Den här boken kom ut 2010 och den var mycket omtalad då, men jag läste den inte. Jag var nog lite rädd för det tunga ämnet. Kanske reagerade jag också mot ordet ondska. Finns ondska? frågade jag mig. Den frågan och just min reaktion borde egentligen mana mig till att läsa boken. Ondska är ett begrepp som berör oss alla, och frågan om varför ondska finns – om den nu finns – har vi människor alltid grubblat över.

Nu, däremot, kan jag mycket väl tänka mig att läsa Ann Heberleins bok. Nu, när jag inte jobbar längre hinner och orkar jag läsa många fler böcker och då kanske det finns utrymme även för denna.

På fliken läser jag:

Ann Heberlein undersöker och ifrågasätter här våra föreställningar om ondskan. Hur ska man kunna förstå personer som Anders Eklund, Marc Dutroux och Josef Fritzs som medvetet begått avskyvärda handlingar mot barn?

Hur ska man se på barnen som mördar andra barn? Hur var den institutionaliserade ondskan vi mötte i Abu Ghraib, det forna Jugoslavien eller Förintelsen överhuvudtaget möjlig? Och varför begås de flesta onda handlingar av män?

Ett mycket tungt innehåll. Med andra ord en bok som jag inte skulle läsa när som helst.

En liten bok om ondska av Ann Heberlein, Bonniers 2010.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Pojkår – scener ur ett liv i provinsen av J.M. Coetzee

Pojkår är en självbiografisk roman om en pojke som växer upp i Worchester en bit utanför Kapstaden under 1940- och 1950-talet. Pojkens mamma är lärare och pappan är advokat, men han har ett administrativt arbete på en konservfabrik. Pojken har svårt att finna sig tillrätta. I skolan är han rädd, både för lärarna som systematiskt agar eleverna och för andra pojkar. Han försöker synas så lite som möjligt och vara duktig i skolan. Det förekommer mycket våld från lärarna och hård mobbning.

Hemma är pojken nästan en liten tyrann. Hans mamma är egentligen hans trygghet och står för familjens stabilitet men pojken deltar i faderns mobbning och förtryck av henne. Fadern är överlägsen och raljerande. Kvinnor kan inte cykla, till exempel.

Pojkår är en stor anklagelse mot rasförtryck och våld. De svarta skymtar då och då i berättelsen. Om pojkens mamma ser en svart man när hon är på väg hem från affären kan hon be honom bära hennes varor och han kan inte vägra. Berättelsen handlar också mycket om motsägelser. Det finns ingen logik i mammans syn på judarna. De är snikna och förstör för andra människor, men de judiska doktorerna är de bästa. En trevlig och väluppfostrad engelsman som pojken tycker om straffar en svart pojke genom att misshandla honom svårt. Pojken är på ett sätt i skolan och en helt annan hemma. Pojkens pappa är familjeöverhuvudet, men i verkligheten en svag person.

För mig blir budskapet att i ett så våldsamt och rasistiskt samhälle som Sydafrika då var kan inget harmoniskt liv finnas. Det går inte att bli en hel människa. Pojken vet inte vem han är. Andningshålen är släktens farmer. Där, ute i naturen, skulle pojken alltid vilja vara, men dit åker familjen bara någon gång om året.

Pojkår är en hård berättelse som är mycket bra skriven. Allt hänger ihop och allt är delat. Klyftorna i samhället finns också inuti människorna. Sydafrika i den här berättelsen är patriarkaliskt, rasistiskt, förljuget och våldsamt. En viktig påminnelse.

Pojkår – scener ur ett liv i provinsen av J.M. Coetzee, Brombergs 2004. Översättning: Thomas Preis.

Tisdagstrion – Semesterläsning

Idag har vi fått uppgiften från Ugglan & boken att tipsa om läsning för semestern och mina tips är dessa:

Tips 1: Läs en skräcknovell av Edgar Allan Poe. Novell är ett bra format till semestern, kort och inte lika arbetskrävande som att läsa en roman. Det blir gott om tid för andra aktiviteter såsom badning, fiske, vandring i naturen, umgås med familjen och annat trevligt man kan hålla på med. Kanske tycker du att skräcklitteratur hör hemma under den mörka hösten? Ja, så kan man tänka, men det kan också vara så att den ljusa årstiden är den enda då du vågar läsa hemskheter. Som månadens novell här på bloggen har jag Amantilladofatet av just Edgar Allan Poe.

Tips 2: Läs en bok om djur. Det finns flera bra och trevliga böcker om djur som också har allvar och känsla – och som är tunna och därför kan passa på stranden eller i hängmattan. Samtal med en nötväcka av Björn von Rosen, Kerstin Ekmans Hunden, Doris Lessings Om katter och Niklas Rådströms Absint – historien om en blåmes är fina exempel på detta.

Tips 3: Läs en tegelsten. Kanske är det just på semestern som du har tid och kraft att ta dig an den där tegelstenen som står och väntar i hyllan eller som du länge tänkt att du vill läsa? Som exempel här har jag min värsta tegelsten: Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk på 1057 sidor. Den har stått på min bokvagn sedan jul då jag fick den i julklapp. Jag tänker faktiskt läsa den just nu i juli. Faktum är att jag redan har börjat. Det blir spännande att se hur det går.

Titta gärna in hos Ugglan & boken så får du fler tips på semesterläsning.

Dikter av Harriet Löwnhjelm

Detta är första gången som jag på allvar har bekantat mig med Harriet Löwenhjelms dikter. Visst har jag hört Beatrice-Aurore sjungas och visst känner jag till frasen Tallyho, tallyho, jag har skjutit en dront, men mer än det har jag inte känt till. Det har varit intressant, känslosamt och också trevligt att läsa denna diktsamling.

Just trevligt är ett bra ord när jag beskriver delar av den här diktsamlingen. Vissa dikter är mer trevliga, ironiska verser än ambitiös lyrik. Allt är publicerat efter författarens död, men mycket är utgivet i vänkretsen i små häften under författarens levnad.

Men i samlingen finns också stort allvar:

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

Den här dikten är tonsatt och kanske känner ni redan till den. När jag tänker efter hade jag hört också denna innan jag läste den här boken. I slutet av boken är dikterna djupt allvarliga. Harriet Löwenhjelm insjuknade i tuberkulos och dog ung.

Att varje dikt är illustrerad av Harriet Löwenhjelm själv tillför väldigt mycket.

Dikter av Harriet Löwenhjelm, Litteraturfrämjandet 1980.

Tullias värld av Kerstin Ekman

Ciceros dotter Tullia är den sköra tråden i min berättelse, säger Kersin Ekman på omslagets baksida och den tråden är verkligen skör. Det är inte mycket man vet om Tullia. Hon var dotter till Cicero som var uppkomling ur det romerska riddarståndet och arbetade hela sitt liv på att göra karriär. Han blev vald till konsul och han var en god talare. Men tidvis måste han gå i landsflykt.

Tullia tillhörde alltså det Romerska rikets överklass men det vi vet om henne kommer från det män har skrivit. Det var männen i Romarriket som skötte alla höga poster, som krigade och kämpade om makten och som skrev texter som har bevarats. Kvinnornas område var hus och hem. Några av dem kunde säkert påverka sin man eller älskare och de manövrerade säkert så gott de kunde i sin låsta position och vissa hustrur skötte lantegendomarna medan männen var borta. De kunde också ärva och äga både egendom och slavar. Men de var beroende av det som männen gjorde och även kvinnorna i en släkt kunde råka mycket illa ut om mannen eller fadern föll från sin maktställning.

Men när jag sökte på nätet hittade jag ny forskning från Göteborgs universitet. Forskaren Lewis Webb har kommit fram till att kvinnorna deltog i männens statusjakt och att kvinnorna i den mellersta republiken var framstående och synliga. Länk här. Mycket intressant, tycker jag. Och här är en länk till Wikipedias artikel om kvinnor i Romarriket som också hävdar något liknande.

Ändå var de underordnade, vilket jag redan visste, men i Tullias värld fick jag veta mer om hur männen såg på det andra könet genom Ekmans textexempel. Fram träder ett hårt samhälle, fullt av våld, mord och maktkamp och kuvande av provinser, av korruption och snikenhet – men ändå befolkat av människor som älskar och uppskattar naturen. Cicero var mycket fäst vid sin dotter och sörjde henne djupt när hon dog.

Slavkvinnornas lott nämner Ekman mer i förbigående och alla hustrur och döttrar till plebejerna (hantverkare, köpmän, småbönder) skriver hon inget om. Tullia tillhörde som sagt överklassen och det var överklassens män som dominerade även den latinundervisning som jag fick i skolan. Av naturliga skäl. De var de som skrev texter som har bevarats.

Personligen hade jag önskat lite mer, en lite fylligare berättelse. Det var oerhört många namn och händelser i ganska lite text. Om det finns mer runt omkring så sätter sig namnen och händelserna bättre i mitt sinne. Tullias värld är nog en bok som tål att läsas om för att jag bättre ska förstå Kerstin Ekmans upplägg. Det är en mycket personlig bok som också ger poesi och bilder av trädgårdar och natur.

Tullias värld av Kerstin Ekman, Bonniers 2020.

Hett i hyllan #61 – Höstlegender

Jamen det är ju mitt i sommaren! Ska jag då komma dragande med en hyllvärmare som heter Höstlegender? Ja, det ska jag, för nu har jag kommit till Jim Harrison i bokhyllan. Han var en amerikansk författare som levde mellan 1937 och 2016 och jag visste inte ens att han fanns förrän jag såg hans böcker i bokhyllan hemma. Det är alltså min man som har skaffat dem. Men Jim Harrison hade en diger produktion och skrev romaner, novellas, poesi, barnböcker, filmmanus och facklitteratur.

Den här boken, Höstlegender, består av tre novellas, eller kortare romaner som det står på bokens baksida. De heter Hämnd, Mannen som avstod från sitt namn och Höstlegender. I Hämnd har en misshandlad man lämnats för att dö i öknen, I Mannen som avstod sitt namn skildras en framgångsrik direktör som plötsligt inser att hans liv saknar mening, och i Höstlegender drar tre bröder ut i första världskriget. Detta enligt baksidestexten.

Den här boken ska vara Jim Harrisons stora genombrott. Den engelska titeln är Legends of the Fall och den publicerades 1979.

Höstlegender av Jim Harrison, Forum 1981. Översättning: Peter Stewart.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Trädet och vinrankan av Dola de Jong

Det är strax före andra världskriget. Bea flyttar ihop med Erica. De är mycket olika. Bea är den äldre, hon arbetar som sekreterare och hon tar hand om hushållet. Erica vill ha nya upplevelser men hon tröttnar snart. Erica har flera kärleksaffärer med andra kvinnor. Bea är attraherad av Erica men kan inte erkänna det för sig själv. På den här tiden ansågs lesbisk kärlek sjuklig och i Nazityskland sattes homosexuella i koncentrationsläger.

Dessutom är Erica halvjudinna och Bea försöker hjälpa henne att fly ut ur landet innan det blir för sent, men det är inte lätt att hjälpa den fladdriga Erica. Dola de Jong har själv erfarenhet av att gå i landsflykt innan Nederländerna blev ockuperat. Hon var av judisk släkt och försökte övertala sin familj att också fly, men alla de andra blev kvar och de dog i koncentrationsläger.

Nu är inte detta huvudtemat i boken utan det är Beas kärlek till Erica. Genom allt vad Bea berättar och vad hon gör för Erica förstår man hur mycket hon betyder för henne. Det är alltså Bea som berättar i denna fina sparsmakade berättelse. Där finns mycket atmosfär och mycket sägs inte utan ligger under texten och blir på så sätt en gestaltning av Beas frustration. Romanen är spännande att läsa, full av starka känslor trots den mestadels stramt hållna texten. Några gånger kommer de häftiga känslorna upp till ytan, men de finns alltid med i berättelsen.

Trädet och vinrankan är en bra bok om kärlek under en tid som är dubbelt svår för de två huvudpersonerna. Rekommenderas.

Trädet och vinrankan av Dola de Jong, Nilsson Förlag 2018. Översättning: Per Holmer.

Tisdagstrion – Sommartider

Ja nu är det sommar och vad passar bättre som tema än sommartider? Men det var inte helt lätt att komma på tre böcker som passar om jag inte skulle upprepa titlar från föregående år. Efter en del funderande blev det dessa tre.

Den som är störst på min bild, Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras handlar inte om sommaren, men jag upplever en mycket stark sommarkänsla i den när Herr Andesmas sitter på höjden och väntar och ser ner på byn där det är fest. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Absint – historien om en blåmes av Niklas Rådström börjar visserligen på våren men det är mycket sommar i den också. Samma här. Titeln är en länk.

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman läste jag för mycket länge sedan och jag kan inte garantera sommarkänslan i den, men den utspelas i tiden runt studentexamen och den bör äga rum i början av juni. Det är i alla fall en bra bok och en klassiker som handlar om herr Markurell som har kommit upp sig i Wadköping och för honom betyder hans sons studentexamen mycket för hans självkänsla och position i samhället.

Det var mina tre sommartidsböcker. Titta gärna in hos Ugglan & Boken så hittar du flera.