Tisdagstrion – Skåne

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Från Skåne är en novellsamling av Victoria Benedictsson (1850-1888). Det var hennes debutbok och den publicerades 1884 och den innehåller mestadels follivsberättelser från Skåne. Novellsamlingen finns i Litteraturbanken. Här på bloggen finns ett inlägg om den första novellen i boken, En realist.

Under ytan av Kjell Eriksson utspelas på Österlen och jaget i romanen bor på eller i närheten av ägor som tillhör slottet Christinehof. Han tänker på lantarbetarna, på arrendatorerna, daglönarna, tegeldrängarna, mjölkerskorna och arbetarna på alunbruket och backstugusittarna, alla godsets underställda som slet och for illa. Han är riktigt förbannad, en sur människa som anser att utvecklingen i samhället har gått åt fel håll. Han är desillusionerad och dyster. Men i berättelsen finns faktiskt också humor.
Romanen kom 2022.

Herdinnelek av Alice Lyttkens (1897-1991) läste jag när jag växte upp. Den utspelas i Stockholm, inte i Skåne. Det är en historisk roman från 1700-talet och är den tredje boken om Hedda Skoot. Förutom att jag tyckte att boken var spännande lärde jag mig en del om kvinnors situation under 1700-talet. Så här skriver förlaget om romanen: Tjugoåtta år gammal, blir Hedda Skoot änka med fem barn att ta hand om och med en stor förmögenhet som måste förvaltas. I 1700-talets Stockholm är kvinnan underordnad mannen och måste stå under förmyndare och måste därmed slåss mot folks fördomar för att få behålla sin ställning. Samtidigt som hon trivs med att vara självständig drömmer hon om att en dag träffa kärleken. Hennes unge bokhållare är intresserad av henne och ser på henne med åtrå. Men vad ska folk säga?
Romanen kom 1955 och anknytningen till Skåne är att Alice Lyttkens föddes och växte upp i Malmö. Som vuxen bodde hon i Stockholm, men under sommaren bodde hon på Ven.

Temat till trion har vi som vanligt fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

L’Arrabiata – Novell av Paul Heyse

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

L’Arrabiata betyder Den arga och det är det hånfulla tillmälet som riktas till en fattig italiensk flicka i den här novellen. Egentligen heter hon Laurella och att hon kallas Den arga beror på att hon knycker på nacken och inte vill umgås med någon av de unga männen. Nej, hon vill aldrig gifta sig, säger hon, eftersom hennes far misshandlade hennes mor och när hon sedan låg på golvet alldeles förstörd blev han istället ömsint och tog hand om henne och plåstrade om henne. Detta upprepades gång efter gång och Laurella kan knappt stå ut med tanken på att tvingas leva på det viset.

L’Arrabiata är intressant att läsa. Visst vill jag att Laurella ska få en bra man och ett äktenskap utan våld. Men kommer hon att få det? Det finns en ung man som älskar henne hett, men kommer han att vara fridsam genom livet? Novellen är skriven 1853 och det är kanske inte särskilt oväntat att Laurella ber den unge mannen om ursäkt eftersom hon har skadat honom för att undvika att bli våldtagen. Det brukar ju alltid vara kvinnans fel i slutändan. Eller såg alla läsarna från nordligare länder detta som en dramatisk och underhållande folklivsberättelse från det soliga Italien där människorna har ett hetsigt temperament och där känslorna ofta tar överhanden?

Hur det än är med den saken blir jag intresserad av de två ungdomarna. Novellen läsvärd med fin miljöskildring . Så här börjar den:

”Solen var ännu inte uppe. Över Vesuvius låg en bred grå dimslöja som sträckte sig bort mot Neapel och skymde de små städerna utefter kusten. Havet var lugnt. Men på marinan, som är anlagd i en trång vik nedanför Sorrentos höga klippstrand, höll fiskarna och deras hustrur på att med grova rep dra iland båtarna med näten, som hade legat ute över natten. Andra sysslade med sina båtar, räckte segel och släpade fram åror och master ur de stora gallerförsedda hålorna djupt inne i klipporna, där redskapen förvarades under natten. Ingen var sysslolös, ty även de gamla som inte längre var till sjöss hade sällat sig till den långa raden av dem som drog i näten, och här och där stod en gammal gumma med sin slända på ett av de platta taken eller sysslade med barnbarnen, under det att dottern hjälpte sin man.”
(Sid. 20)

L’Arrabiata – novell av Paul Heyse ur samlingen Nobeller, noveller av Nobelpristagare, En bok för alla 2008. Översättning: Karin Jacobson. Novellerna har förekommit i radions P1 och är samlade av Gun Ekroth.
Novellen finns också i svensk översättning i antologin All världens kärlek från 1951.

Paul Heyse (1830-1914) var en tysk författare. Han var översättare från italienska och skrev noveller och romaner. 1910 belönades han med Nobelpriset i litteratur.

Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Det är i Oslo på 1940-talet. En man går omkring på kvällen och letar efter något eller någon, men han vet inte vad eller vem. Så träffar han en kvinna på en tågstation och han tar med henne hem. Hon mår inte bra, hon behöver prata, och hela natten berättar hon om sitt liv.

Av månsken växer ingenting är en mycket sorglig och hemsk berättelse om en ung flicka från arbetarklassen som blir förälskad i en av sina lärare i realskolan. Hennes far är gruvarbetare och många av dem drabbas av silikos. Familjen är fattig och modern sliter med vattenhämtning, tvätt och byk och att hålla hushållet i stånd. Det är rent eländigt, men flickans kärlek växer och består och mannen blir också intresserad.

Det är ett mycket ojämlikt kärleksförhållande. Fast så borde man inte uttrycka det. Den benämningen är faktiskt fel. I alla fall från mannens sida. Det där kallar jag inte kärlek. Jag kallar det utnyttjande. Förhållandet är helt på hans villkor och hemligt förstås. Han är inte rik, men han har ändå resurserna och när det blir problem vänder han det alltid mot flickan. Och ibland är han ledsen och det är så synd, så synd om honom. Stackars, stackars honom.

Flickan slösar sin medkänsla på mannen men någon vidare medkänsla får hon inte tillbaka. Romanen är ett stort klagoskrik över ett samhälle med stor klasskillnad där den lägre klassens kvinnor har det mycket svårt. Det är ett samhälle som genomsyras av hyckleri och där kvinnor alltid får skulden. Om en kvinna blir gravid är det hennes eget fel och om hon blir misshandlad är det också hennes fel.

Det är en mycket stark berättelse som Torborg Nedreaas har skrivit. Den har en intensitet utöver det vanliga. Det är rent smärtsamt att läsa den här boken, att höra om flickan som helt har anammat mannens syn på förhållandet och som till och med lägger mycket skuld på sin utsläpade mor. Det värsta är att berättelsen är sann. Sådana så kallade kärleksförhållanden har funnits i verkligheten och finns fortfarande. Det här är inget fantasifullt påhitt. Det pågår fortfarande. Som läsare idag, många år sedan boken skrevs, känner jag igen det. Också här och nu läggs fortfarande mycket skuld och skam på kvinnor fast det har blivit bättre.

Läs gärna den här boken. Det är den värd.

Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas (1906-1987), Wahlström & Widstrand 2026. Översättning: Cilla Naumann. Förord: Geir Gulliksen.
Romanen publicerades första gången 1947 (Av måneskinn gror det ingenting).

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Richard Cantwell kommer till Venedig för ett par dagars ledighet. Han är överste i USA:s krigsmakt och det är efter andra världskrigets slut, men allierade styrkor finns fortfarande kvar i landet. Richard Cantwell känner väl till Venedig. Han har varit där förut och han känner en ung kvinna där. En mycket ung kvinna, nästan nitton år. Hon heter Renata och kommer från en adelsfamilj. Richard Cantwell däremot är i femtioårsåldern. Dessutom har han hjärtproblem och är märkt av kriget. Men Renata älskar honom och han älskar henne.

Romanen handlar om en gammal man som har varit i kriget. Femtio år tycker inte jag är särskilt gammalt, men det var säkerligen skillnad då och kriget måste ha slitit hårt på dem som deltog. Författaren återkommer ofta till att mannen är gammal och jag får lite av en gråtängslig känsla över detta kärleksförhållande som verkar vara dömt till att inte vara särskilt långt. Ja, det är en slags kärlekshistoria men det verkar som om författaren har använt sig av den för att berätta om andra världskriget. Flickan ses hela tiden genom överstens ögon. Alltihop berättas ur hans synvinkel. Författaren använder sig inte av hopp i tiden för att berätta om kriget. Istället låter han Cantwell berätta om händelser därifrån för Renata och hon vill så gärna höra mer och mer om detta.

Det leder till att den sötbittra känslan över kärlekshistorien inte blir särskilt stark hos mig. Jag har mycket svårt att tro att flickan är så djupt intresserad av att höra Cantwells minnen från kriget. Och så detta med den mycket äldre mannen och den faktiskt tonåriga flickan. Nej, Hemingway lyckas inte göra denna kärlek till något som jag bryr mig om. Istället känner jag lite trötthet och liknöjdhet över detta ojämna åldersförhållande som vi har läst om och sett på film alldeles för många gånger. Dessutom tycker jag att berättandet från kriget är tråkigt. Lite av krigets verkningar får han fram, att kriget har skadat Cantwell och gjort honom trött och bitter, men det är det enda. Författaren lyckas inte alls få mig intresserad av det Cantwell berättar. Det finns mycket bättre skildringar från andra världskriget än det här.

Över floden in bland träden av Ernest Hemingway Aldus/Bonniers 1963. Översättning: Mårten Edlund.
Romanen publicerades första gången 1950 (Across the River and Into the Trees) och kom i svensk översättning året efter.

Ernest Hemingway belönades med Nobelpriset i litteratur 1954.

Tisdagstrion – Ryssland

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Kyparen och slinkan av Nina Berberova (1901-1993) innehåller tre berättelser om ryska emigranter, två av dem i 1930-talets Paris och den tredje under andra världskriget och åren där efter. Vi får möta olika karaktärer, En cynisk man som säljer livförsäkringar och som klarar sig bra ekonomisk. En kvinna som vill hitta en man som försörjer henne och som slutar i ett dåligt förhållande med en fattig kypare. Det är hon som är slinkan, ett ord som jag inte är förtjust i men det är en bra bok. Och den tredje berättelsen är en kärlekshistoria.

Fäder och söner av Ivan Turgenjev (1818-1883) kom ursprungligen ut 1861 och handlar om ett Ryssland i förändring och detta gestaltar Turgenjev genom att föra samman de unga och de gamla. I boken finns många fina porträtt förutom av de unga männen Arkadij Kirsanov och nihilisten Evgenij Basarov. Där finns Arkadijs far och den unga flicka som han har inlett ett förhållande med, Arkadijs farbror som också bor på godset, Basarovs föräldrar som avgudar sin son och en adelsdam och hennes syster som de unga männen besöker.

Sår av Oksana Vasiakina är en självbiografisk roman där Oksana Vasiakina skriver om sitt förhållande till sin mor och sorgen efter hennes bortgång. Sår är en rättvisande titel för romanen är sårig, så sårig att författaren kämpar och har svårt att berätta om hur det var. Romanen blir faktiskt också en gestaltning av skrivvåndan. Den är fragmentarisk, innehåller dikter och först i den senare delen av boken kommer det fram hur eländig hennes uppväxt verkligen var med en alkoholiserad mor och en frånvarande far.
Sår publicerades första gången 2021 och kom i svensk översättning 2024.

Temat för dagen, Ryssland, har vi fått av Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Nytt i hyllan

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Till min mans födelsedag skulle jag beställa Murder in Paris ’68 – A True Story of Death and Glamour av Edward Chisholm, och som så ofta händer när man handlar på nätet var det en bit kvar till en summa som gav gratis frakt. Det vore nog många gånger ganska klokt att strunta i det eftersom det kan leda till att man köper något som man inte behöver. Men den här gången fick jag syn på Sena dikter av Wislawa Szymborska (1923-2012), och det måste väl alla hålla med om att det är ett klokt och välbehövligt köp?

Murder in Paris ’68 – A True Story of Death and Glamour av Edward Chisholm, Monoray 2026.

Sena dikter av Wislawa Szymborska, Ellerströms 2018. Översättning: Anders Bodegård. Förord: Agneta Pleijel.

Dying Fall av Elly Griffiths

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En vän från Ruth Galloways universitetsår dör. Hon har inte träffad honom sedan hon slutade studierna, men nu tänker hon mycket på honom. Han var en betydelsefull vän i ungdomen. En som stack ut, med stark personlighet och charm. Nu visar det sig att hans död var traumatisk och hemsk. Han blev inlåst i sitt eldhärjade hem och kunde inte ta sig ut och polisen startar en mordutredning.

Dagen efter att Ruth Galloway har fått veta att vännen är död anländer ett brev som är skrivet av vännen för några dagar sedan. Han har gjort en stor upptäckt och han ber henne komma och undersöka benen som har grävts upp. Ruth Galloway som är arkeolog och expert på gamla ben kan inte låta bli att resa till vännens hemort fast hon antagligen inte borde. Det skulle kunna vara farligt. Det framkommer av brevet att vännen är rädd, men Ruth Galloway kan naturligtvis inte låta bli att blanda sig i ännu en mordutredning och det får vi läsare vara tacksamma för. Annars hade det ju inte blivit en deckarberättelse.

Dying Fall är en ganska spännande och underhållande deckare med mycket humor. Där finns också personlig komplikation. Ruth Galloways dotter närmar sig två år och fadern, kriminalpolisen Nelson är gift. Nelson är som vanligt i den här serien sedd på med humor och värme. Han och Ruth Galloway är två mycket olika personligheter och ändå dras de till varandra – eller kanske just därför. Med i berättelsen finns och Ruth Galloways vän, druiden Cathbad.

Det är som vanligt i sådana här berättelser att Ruth Galloway gör saker som var och en av oss skulle råda henne till att låta bli, men det får man ta med i beräkningen som läsare. Man kan nog säga att det hör till. Att Ruth är ensamstående mamma med en liten dotter gör det hela ännu mer nervpirrande. Jag tänkte först: åh, nej, nu ska naturligtvis det lilla barnet råka i fara. Jag är så trött på detta spänningsgrepp! Men det blir inte riktigt som jag har trott. Elly Griffiths har skrivit boken och löst problemen mycket elegant. En bra deckare, tycker jag.

Dying Fall av Elly Griffiths, Querqus 2013.
Romanen är översatt till svenska med titeln En orolig grav (2013) och är den femte boken i serien med Ruth Galloway. Det finns sammanlagt femton böcker i serien.

Tidigare har jag skrivit om de fyra första böckerna i serien:
Flickan under jorden och Janusstenen, som jag läste i svensk översättning
The House at Sea’s End
A Room Full of Bones

Poetens liv av Ellen Mattson

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Jan är en framgångsrik biografiförfattare. Nu sitter han och funderar på en klasskamrat han en gång hade. Hon hette Dorotea och hon var inte som andra. Hon skrev poesi och gjorde som hon själv ville. Var i skolan när det passade henne, klädde sig inte som andra, utmanade lärarna och fick en särskild status. Ellen Mattsons roman handlar om poeten Dorotea, men egentligen lika mycket om Jan. Han undrar själv och som läsare undrar jag också. Varför beundrade han Dorotea så mycket? Varför var han hennes vän? Hon var ju aldrig någons.

Dorotea tog, men gav inte så mycket. Det hon gav Jan var själva känslan av att vara i närheten av en begåvad poet, nyckfull och självcentrerad. En människa som man absolut inte kunde lita på. Men begåvad var hon och hon kunde också framföra sina dikter så att publiken jublade. Jan skulle så gärna vilja skriva en roman. Bli en skönlitterär författare. Det räcker inte att han skriver biografier som anses mycket bra och att han faktiskt kan försörja sig på sitt skrivande.

Poetens liv ger inga fasta och fullständiga svar på ens funderingar och det tycker jag är bra. Jan vet inte allt om Dorotea. Det är delar av hennes liv som Jan känner till. Det ger stort utrymme till läsaren och det liknar också livet självt där det så ofta är så svårt att riktigt förstå vad som händer och varför man själv gör som man gör. Poetens liv är Ellen Mattsons fjärde roman och jag tycker att hon skriver bättre och bättre. I romanen finns många funderingar över livet och hurdana människor är. De finns både i tankar och reflektioner och i det som händer. Ellen Mattson kan måla upp dramatiska händelser så att man nästan är där samtidigt som hon får en att tänka på människor man har mött och hurdan man själv är. Och det är nästan så att jag önskar att jag fick veta mer om den självförbrännande poeten, precis som om hon verkligen har funnits.

Poetens liv av Ellen Mattson, Bonniers 1999.

Tisdagstrion – Agatha Christie

~ Mösstanten ~ 14 kommentarer

Agatha Christie är temat vi fått till dagens tisdagstrio. Hon har skrivit många böcker och det finns också böcker av andra författare där hon förekommer eller är betydelsefull på ett eller annat sätt. Här är mina tre:

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel. Agatha Christie ska snart fylla 80 år. Hon vill inte sitta modell för ett porträtt. Konstnären Oskar Kokoschka är inte heller angelägen. Men Agatha Christies familj lyckas övertala henne, och Oskar Kokoschka behöver pengar så en dag kommer målaren till Agatha Christies hem för den första sittningen. Dubbelporträtt är en roman men porträttet finns i verkligheten.
Romanen kom 2020.

Skrämmer dig minuten av Torgny Lindgren (1938-2017) kom redan 1981 och då skrev inte Torgny Lindgren så som han gjorde i de senare böckerna. Romanen är skriven på ett mer vanligt språk och den handlar om Viveka och Folke som går till en äktenskapsrådgivare. De har ett långt äktenskap bakom sig, de bor bra och har bra arbeten, men tydligen är det något som inte är fel. Skrämmer dig minuten är en rolig roman och nu undrar du kanske vad den har för anknytning till Agatha Christie? Jo, den berömda författarinnan försvann ju en gång i sin ungdom och det blev ett fasligt hallå. Viveka vill göra detsamma, hon försvinner (för att få uppmärksamhet, antar jag). Det är bara det att hennes man märker inget. Han tror att hon är någon annanstans i bostaden och på jobbet tror de att hon är i arkivet, så ingen saknar henne.

Som tredje bok har jag valt Mordet i prästgården av Agatha Christie (1980-1976). Det är hennes första deckare med Miss Marple och jag tycker att det var mycket fyndigt och bra av författaren att komma på att hon skulle ha en gammal, ogift kvinna – en sådan som så ofta har förlöjligats – som intelligent och livserfaren problemlösare i sina deckare.
Mordet i prästgården publicerades första gången 1930.

Temat för dagen har vi som vanligt fått från Robert som driver bloggen Mina skrivna ord.

Seamus Heaney och Nelly Sachs

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Jag gjorde en paus mitt i Seamus Heaneys 100 Poems och lånade en diktsamling av Nelly Sachs. Diktcykeln Glühende Rätsel, eller översatt till svenska Glödande gåtor, skrev Nelly Sachs under en sjukhusvistelse sommaren 1962. Dikterna innehåller mycket ångest och död, men de är vackra också. I boken finns dikterna både på tyska och i svensk tolkning av Gunnar Ekelöf.

Glühende Rätsel – Ein Zyklus Gedichte, Glödande gåtor – en diktcykel, Bonniers 1966. Tolkning: Gunnar Ekelöf.

Nelly Sachs belönades med Nobelpriset i litteratur 1966.