När skruven dras åt av Henry James

När skruven dras åt är en spökhistoria som Henry James skrev 1898. En ung prästdotter blir anställd som guvernant av en rik man. Hon ska ta hand om hans brorsbarn som är föräldralösa och som han har placerat på sitt lantgods. Själv vill han inte besväras med några detaljer eller svårigheter i barnens uppfostran. Han lämnar över allt till den oerfarna prästdottern.

Mer kan jag inte berätta om handlingen. Då förstör jag läsupplevelsen för den som inte har läst När skruven dras åt. Den är en kuslig spökhistoria som är så bra därför att allt är så vagt. Det vi får ta del av är den unga guvernantens egen berättelse. Det är alltså hennes subjektiva historia. När jag läser den vet jag aldrig vad som är vad. Varifrån kommer de mystiska gestalterna? Från guvernantens inre eller är de verkliga? Vad handlar historien egentligen om? Den är full av halvkvädna visor och outtalade ord. Den innehåller avgrunder och bråddjup. Kanske.

En sådan här historia passar bra att läsa i midvintermörkret och den börjar också med att några vänner sitter vid brasan på julafton och berättar spökhistorier för varandra. Läs den! När skruven dras åt är en klassiker som var och en som är intresserad av spökhistorier bör läsa.

När skruven dras åt av Henry James, Modernista 2013. Översättning: Ola Klingberg.

Den utgåva jag har läst är en pocketupplaga. I den här översättningen kom berättelsen ut första gången 2010. Men det finns tidigare svenska upplagor, då med titeln Skruvens vridning, och den första kom 1951.

Mörkrummet av Susan Faludi

Susan Faludi hade inte haft kontakt med sin pappa på många år men 2004 fick hon ett meddelande från honom. Hennes far var då 76 år, han bodde i Budapest i Ungern och han hade genomgått en könskorrigering och hette nu Stefánie. Susan Faludi återupptog kontakten med sin far och det är det som den här boken handlar om men också om faderns tidigare liv. De hade aldrig riktigt känt varandra och fadern var för henne en gåta.

Mörkrummet står dels för allt som Faludi inte vet, allt som förtigs, dels för faderns yrke. Han var fotograf. Fadern tillhörde en förmögen judisk familj i Budapest där han växte upp. Efter kriget tog han sig till Danmark och Brasilien och så småningom till USA där han bildade familj. Steg för steg får vi veta mer om honom, men Faludi tar ett större grepp. Ett genomgående tema i boken är identitet, faderns judiska identitet, hans könsidentitet och Ungerns identitet som nation. Vi får veta en del om Ungerns historia och en hel del om diskussionen kring könsidentitet och könskorrigering.

Mörkrummet är en spännande och rik berättelse om Susan Faludis far och om henne själv i förhållande till fadern. Hans liv var farofyllt och dramatiskt. 500 000 ungerska judar och många romer deporterades till koncentrationsläger eller dödades på annat sätt under åren före och under andra världskriget. I Ungern hade Pilkorsrörelsen vuxit sig stark och fördomarna var mycket utbredda mot den judiska och romska befolkningen och förföljelsen var hård och svår. Det var inte många ur Susan Faludis fars familj som klarade sig.

Att fadern är en komplicerad person som inte är lätt att umgås med förstår jag som läsare ganska snart. Hans svåra ungdomsår bidrog säkert till det. Mycket är dunkelt. Vi får bitar och glimtar ur hans liv. Boken ger mycket att fundera på, om Faludis far förstås, men också om genus och kön, om diktatur och förföljelse och om situationen i Ungern idag. Så vitt jag förstår har Ungern aldrig gjort upp med sitt mörka förflutna och vi vet ju att utvecklingen i Ungern idag inte pekar mot demokrati.

Mörkrummet är en mycket bra bok, spännande och levande och personlig och jag rekommenderar den varmt. Läs den!

Mörkrummet av Susan Faludi, Leopard 2017. Översättning: Emeli André.

Djupandning av Anne Tyler

Den här boken har jag haft länge i min läslista och nu har jag äntligen läst den. Varför den hamnade där minns jag inte men jag måste ha sett något gott omdöme om den någonstans. Jag kan säga att mitt omdöme också blir positivt.

Maggie och Ira Moran har varit gifta i 28 år. Idag är de på väg till en begravning i nästa delstat eftersom Maggies väninnas man har gått bort. Romanen utspelas under denna enda dag, från morgon till kväll. Det händer en del och det är många tankar och minnen bakåt i tiden. Att det händer så pass mycket beror på Maggie. Hon kan inte erkänna verkligheten utan fabricerar om den till något mycket mer positivt och det gör hon med så tror kraft att andra dras med. Hennes bild blir inte riktigt sann och hon ljuger ibland så att jag föreställer mig att hon tror på det själv. Samtidigt är hon en varm och omhändertagande person. Hon blir dubbel – välmenande (Fast helt igenom säker kan jag inte vara. Hur egoistisk är hon egentligen?) och orsakande större och mindre katastrofer.

Men mitt i allt detta blir romanen också ett porträtt av ett äktenskap och en familj. Det känns att Ira och Maggie älskar varandra fast de är så olika. Ira är tyst och otillgänglig men har stort tålamod med Maggie som är så olik honom. Ira tar hand om sin far och sina två systrar och det accepterar Maggie. Både hon och han har anpassat sig till varandra och sin situation.

Sammantaget blir Djupandning en spännande, varm, tragisk och rolig berättelse, där jag kan känna igen både mig själv och andra människor. Mänskliga relationer är komplicerade och många gånger vet vi inte vad vi gör eller varför vi gör det. Boken rekommenderas varmt.

Djupandning av Anne Tyler, Trevi 1989. Översättning: Annika Preis.

The boy who followed Ripley av Patricia Highsmith

Patricia Highsmith har skrivit fem böcker om Tom Ripley och det här är den fjärde. Tom Ripley bor i en by i Frankrike, inte så långt från Paris. Han är gift med en fransk kvinna som kommer från en förmögen familj och huset de bor i bekostas av hennes famlijepengar. Ripley sysslar fortfarande med mer eller mindre skumma affärer.

Så dyker em amerikansk pojke upp. Han är sexton år gammal och har rymt från sin rika familj. Hans far har nyligen dött genom att hans rullstol for över kanten på en klippa. Ripley fattar tycke för pojken och hjälper honom. Romanen går ganska långsamt framåt. Den är ingen rafflande bladvändare men spännande ändå att läsa. Vi får följa Ripley och pojken både i Paris och i Berlin. Några ganska osannolika händelser finns med i boken men det känns ändå som om det mesta kunde ha hänt.

Varför Ripley hjälper pojken framkommer aldrig klart i berättelsen och det är bland annat det som bidrar till att boken är så pass bra som den är. Patricia Highsmith berättar ganska detaljerat om vad som händer men hon berättar inte allt. För mig framstår inte Ripley som en typisk thrillerpsykopat, men mellan raderna framkommer det klart att han inte förstår att andra människor har ett samvete.

The boy who followed Ripley av Patricia Highsmith, Heinemann 1980.

De nakna och de döda av Norman Mailer

De nakna och de döda utspelas på ön Anopopei i Stilla havet under andra världskriget. Boken börjar med landsättning av 6 000 soldater på ön som är ockuperad av Japanerna. Ön Anopopei är fiktiv men berättelsen om kriget och soldaternas tillvaro på ön ska vara en realistisk skildring av hur Stillahavskriget kunde upplevas av de amerikanska soldaterna. Det finns ingen självklar huvudperson i De nakna och de döda. Framträdande karaktärer är männen i en jägarpluton och så General Cummings som leder det hela och hans adjutant löjtnant Hearst.

Männen i jägarplutonen är mycket olika men kommer alla från arbetarklassen eller medelklassen. Bland dem finns veteraner som har varit med ett tag såväl som soldater som gör sin första tjänstgöring. Några har familj hemma, andra inte. Där finns både en intellektuell och en slarver som inte vet särskilt mycket om världen. Några är judar och fördomarna mot dem är utbredda. Några är traumatiserade på grund av de strider de har varit med om. Alla är mer eller mindre rädda. Men sergeanten som leder plutonen är effektiv, stark och känslolös.

Så är de här männen alltså ihopfösta på ön. Deras tillvaro består av mycket väntan och mycket lossningsarbete och av att bygga en väg in i djungeln. Förnödenheter av olika slag och militär materiel skeppas kontinuerligt till ön. Det är alltför hett och ofta är det alltför blött. I djungeln luktar det unket och allting blir vått när de tar sig fram genom den. Dessutom finns rädslan för strid. Det är inte konstigt om olika konflikter uppstår.

Det är mycket väntan i soldaternas tillvaro men också strid och dödande och sorg när en kamrat dör. Det är likplundring. Det är skräckfyllda vaktpass. Det är en ständig rädsla för att japanska soldater ska finnas gömda i närheten och gå till anfall.

General Cummings är en framgångsrik general. Han är en maktmänniska som ständigt måste befästa sin makt genom att förnedra andra människor. Han menar att han måste skapa rädsla. Först då blir hans armé framgångsrik och effektiv. Norman Mailer har här skapat en slående kontrast mellan mannarnas ibland kaotiska och konfliktfyllda tillvaro och den beräknande generalen som har överblick. Nåja, hur bra denna överblick är beror på hur pass bra underrättelserapporter han har fått. Och som person har generalen sprickor. Han kan inte hantera sitt förhållande till sin adjutant.

Handlingen i romanen går långsamt framåt. Norman Mailer beskriver noggrant och detaljrikt, arbete, strid, svett och lukt, naturen och krigets vansinne. Genom det och personporträtten känner jag nästan att jag är där när jag läser. De nakna och de döda är en mycket innehållsrik roman och en bra krigsskildring. Norman Mailers berättelse omfattar både det lilla personliga och den stora bilden av kriget. De nakna och de döda är en spännande roman som jag rekommenderar.

De nakna och de döda av Norman Mailer, Natur och Kultur 1997. Översättning: Clas Brunius.

Romanen kom först ut 1948.

Ett fat Amontillado – novell av Edgar Allan Poe

Det här är en riktigt ryslig novell som handlar om hämnd. Den utspelas i Venedig under karnevalstiden och den börjar sålunda:

De tusen oförrätter som Fortunato tillfogat mig hade jag burit så gott jag kunde; men när han dristade sig till att övergå till rena förolämpningar, svor jag att hämnas. Men du, som så väl känner mig, inser naturligtvis att jag inte lät något hot undfalla mig. Till sist skulle jag få min hämnd, den saken stod utom all fråga – men själva slutgiltigheten i detta beslut förutsatte att jag inte löpte någon risk.

Mycket mer kan jag inte berätta om novellen eftersom det skulle kunna förstöra läsupplevelsen, men miljön är Venedig på kvällen och djupa källarvalv och om du vill läsa en skräcknovell som till och med jag klarade av att läsa så rekommenderar jag denna.

Jag har läst den i Edgar Allan Poe – samlade noveller från Bokförlaget h:ström. Här ska alla Poes noveller finnas och översättningen är ny. Där är också angivet när de olika novellerna var publicerade och vid Ett fat Amontillado står 1846. Bra att den här boken finns, tycker jag. Synd bara att den är så hög så sidorna blir mycket långa med väldigt mycket text på varje, vilket kan kännas lite jobbigt när man ska läsa.

Här hemma har vi två olika upplagor av Sällsamma berättelser av Edgar Allan Poe. I den ena från Saxon och Lindströms förlag från 1935 finns novellen med under titeln Amontilladofatet.

Ett fat Amontillado ur samlingen Edgar allan Poe – samlade noveller, Bokförlaget h:ström 2018. Översättning: Erik Carlquist.

Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson

Att resa när jag sitter i soffan tycker jag visserligen alltid om men just nu passar det bättre än någonsin. Genom den här boken får jag uppleva Bill Brysons vedermödor och glädjeämnen när han reser i Storbritannien på 1990-talet. Han är amerikan och journalist och när han reste omkring i landet för den här boken hade han bott i Storbritannien i många år.

Han färdas huvudsakligen med kollektiva transportmedel vilket inte alltid är helt bekvämt och lätt. Han tar in på olika pensionat och hotell och vandrar i regn i städerna för att hitta matställen. Han besöker museer och minnesmärken och ser vackra vyer och ger sig iväg på strapatsrika fotvandringar. Han klagar över stadsmiljöer som har förstörts genom modern byggnation av trafikleder och köpcenter. Dessutom ser han en del egenheter i den brittiska kulturen.

Från söder till norr reser Bill Bryson och berättar vad han upplever. Eftersom han har bott länge i England och kom dit första gången på 1970-talet ser han också förändringarna som har skett. Resultatet har blivit en underhållande och ganska rolig bok, även om jag inte alltid är överens med Bill Brysons humor, men han skojar också med sig själv. Det här är en trevlig bok att läsa just nu, skriven av en man som älskar Storbritannien.

Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson, Forum 2000. Översättning: Lena Torndahl.

Avskum av Isaac Bashevis Singer

Max Brabander kommer till Warszawa från Argentina år 1906. Han är i 40-årsåldern, förmögen och har tjänat pengar på fastigheter och en hel del skumma affärer. Kvar i Argentina är hans hustru som han helst vill skilja sig från. För ett tag sedan dog hans son och sedan dess har han ständigt tänkt på döden. Nu är han tillbaka i Warszawa och besöker sina ungdomskvarter.

Max Brabander är jude och läser gärna jiddishspråkiga tidningar. Han driver runt och träffar olika människor, både hederliga och ohederliga. Han vet inte vad han vill. Ska han förlova sig med dottern till en rabbin? Ska han samarbeta med kriminella människor och locka oskyldiga flickor till bordellerna i Argentina? Max Brabander är en vindflöjel. Än blåser det hit, än dit. Han trasslar till det för sig och ljuger. Antagligen beror hans brist på fotfäste och riktning på hans chock och sorg på grund av sonens död men jag får aldrig någon känsla för Brabander. Jag bryr mig inte det minsta om hur det går för honom. Det gör att berättelsen för mig blir ospännande.

Men det finns ett stort plus i den här romanen och det är beskrivningen av de judiska kvarteren och människorna där och deras seder. Det är ett myllrande folkliv av djupt religiösa och traditionella människor såväl som mer sekulära och av kriminella. Mitt i allt detta driver Brabander omkring. Det går inte så bra till slut och det hade jag inte heller väntat mig.

Avskum av Isaac Bashevis Singer, Brombergs 1991. Översättning: Birgit Edlund.

Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff

Den 5 oktober 1949 skrev Helene Hanff från New York till antikvariatet Marks & Co. i London. Efter det hade hon en brevrelation, främst med bokhandlaren Frank Doel men också med andra medarbetare i bokhandeln och med medlemmar av Frank Doels familj, som sträckte sig ända in på 1970-talet. Åtskilliga gånger ville hon resa till London men hon hade inte råd.

Brev till en bokhandel innehåller brevväxlingen. Helene Hanff beställer åtskilliga böcker och många av dem känner jag inte till. När man läser den här boken kan man göra som jag – alltså glida över alla boktitlar och författare och nöja sig med den varma, underhållande och roliga tonen i breven – eller göra som Helene Hanff antagligen skulle ha gjort om hon var jag, alltså googla hela tiden och beställa böckerna och läsa dem. Det var tydligen så hon utbildade sig själv, genom att läsa något som hon hörde talas om vilket ledde vidare till någon bok eller författare som fanns omnämnd i den första boken, och så vidare.

Hertiginnan av Bloomsbury Street är Helene Hanffs dagbok från resan till London som slutligen blev av på 1970-talet. Då fanns Frank Doel inte i livet längre och bokhandeln hade upphört. Också den delen av boken är underhållande men brevväxlingen är den bästa delen. Genom den får vi gradvis lära känna Helene Hanff som försörjer sig som manusförfattare i New York. Storbritanniens stora offer och folkets villkor och kamp under andra världskriget får vi också inblick i. Det är stor skillnad på levnadsvillkoren i England och USA. Ransoneringen fanns kvar i många år i England och Helene Hanff skickar åtskilliga paket med matvaror och annat till bokhandlen. Kanske skulle hon inte ha fått tag på böckerna som skickas till henne för ett så överkomligt pris om förhållandena hade varit annorlunda.

I alla fall uppstår en vänskap genom brevväxlingen och som läsare lägger jag till och föreställer mig hur personerna bakom breven är och lever. Brev till en bokhandel är en utmärkt bok att läsa i dessa tider, varm och humoristisk och med mänskligt djup. Den rekommenderas. Boken har även blivit TV-show, teaterpjäs och film.

Brev till en bokhandel och Heriginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff, En bok för alla 2009. Översättning: Berit Skogsberg.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates

När Krista är barn blir hennes pappa anklagad för att ha mördat en kvinna som han har haft ett förhållande med. Han har varit mycket borta från sin familj med ursäkten att han har arbetat och Kristas föräldrars äktenskap har varit dåligt länge. När han blir anklagad för mordet måste han flytta hemifrån.

Kvinnan som blev mördad, Zoe Kruller, arbetade i glassbutiken när Krista var liten och hon tyckte om att köpa glass av henne. Sedan lämnade Zoe sin man som missbrukade alkohol och misshandlade henne. Hon började använda droger och försörjde sig som prostituerad. Hon hade en son, Aaron.

De bor alla i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna i nordöstra delen av staten New York. Staden var mer välmående förr. Många verksamheter har slagit igen och drogmissbruk, alkoholmissbruk och prostitution grasserar. Männen präglas av en hård mansroll och kvinnorna får manövrera utifrån den. Många tycker att det är Zoe Krullers eget fel att hon blev mördad. Hade hon inte bott i det där kyffet och varit prostituerad och använt droger hade mordet säkert inte skett.

Steg för steg får vi veta mer och mer om Krista, hennes familj och staden. Krista berättar och försöker minnas sin barndom och ungdom. Både hon och Aaron påverkas av mordet och det som händer sedan. Båda tror att den andres far är den skyldige. Krista dras till huset där det skedde. Hon håller koll på Aaron och följer efter honom. Aaron kan inte sluta tänka på Krista.

Joyce Carol Oates har skrivit ett mörkt drama som insiktsfullt behandlar Kristas kärlek till en far som bara förmår att bry sig om sig själv. Krista har svårt att komma överens med både sin mor och son bror. I Kristas liv finns inget harmoni. Allt faller sönder.

Jag tycker att romanen är mycket intressant ur kvinna-man-perspektiv. Alla förlorar, också männen. Kristas far utvecklas från en kompetent man till en havererad ruin av sitt forna jag. Boken är spännande och rörande. Oates målar upp starka scener. Jag lever med i det som händer Krista och jag ser den risiga, sönderfallande staden framför mig. Lilla himlafågel är en bra roman som jag rekommenderar.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.