Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson

Att resa när jag sitter i soffan tycker jag visserligen alltid om men just nu passar det bättre än någonsin. Genom den här boken får jag uppleva Bill Brysons vedermödor och glädjeämnen när han reser i Storbritannien på 1990-talet. Han är amerikan och journalist och när han reste omkring i landet för den här boken hade han bott i Storbritannien i många år.

Han färdas huvudsakligen med kollektiva transportmedel vilket inte alltid är helt bekvämt och lätt. Han tar in på olika pensionat och hotell och vandrar i regn i städerna för att hitta matställen. Han besöker museer och minnesmärken och ser vackra vyer och ger sig iväg på strapatsrika fotvandringar. Han klagar över stadsmiljöer som har förstörts genom modern byggnation av trafikleder och köpcenter. Dessutom ser han en del egenheter i den brittiska kulturen.

Från söder till norr reser Bill Bryson och berättar vad han upplever. Eftersom han har bott länge i England och kom dit första gången på 1970-talet ser han också förändringarna som har skett. Resultatet har blivit en underhållande och ganska rolig bok, även om jag inte alltid är överens med Bill Brysons humor, men han skojar också med sig själv. Det här är en trevlig bok att läsa just nu, skriven av en man som älskar Storbritannien.

Anteckningar från en liten ö av Bill Bryson, Forum 2000. Översättning: Lena Torndahl.

Avskum av Isaac Bashevis Singer

Max Brabander kommer till Warszawa från Argentina år 1906. Han är i 40-årsåldern, förmögen och har tjänat pengar på fastigheter och en hel del skumma affärer. Kvar i Argentina är hans hustru som han helst vill skilja sig från. För ett tag sedan dog hans son och sedan dess har han ständigt tänkt på döden. Nu är han tillbaka i Warszawa och besöker sina ungdomskvarter.

Max Brabander är jude och läser gärna jiddishspråkiga tidningar. Han driver runt och träffar olika människor, både hederliga och ohederliga. Han vet inte vad han vill. Ska han förlova sig med dottern till en rabbin? Ska han samarbeta med kriminella människor och locka oskyldiga flickor till bordellerna i Argentina? Max Brabander är en vindflöjel. Än blåser det hit, än dit. Han trasslar till det för sig och ljuger. Antagligen beror hans brist på fotfäste och riktning på hans chock och sorg på grund av sonens död men jag får aldrig någon känsla för Brabander. Jag bryr mig inte det minsta om hur det går för honom. Det gör att berättelsen för mig blir ospännande.

Men det finns ett stort plus i den här romanen och det är beskrivningen av de judiska kvarteren och människorna där och deras seder. Det är ett myllrande folkliv av djupt religiösa och traditionella människor såväl som mer sekulära och av kriminella. Mitt i allt detta driver Brabander omkring. Det går inte så bra till slut och det hade jag inte heller väntat mig.

Avskum av Isaac Bashevis Singer, Brombergs 1991. Översättning: Birgit Edlund.

Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff

Den 5 oktober 1949 skrev Helene Hanff från New York till antikvariatet Marks & Co. i London. Efter det hade hon en brevrelation, främst med bokhandlaren Frank Doel men också med andra medarbetare i bokhandeln och med medlemmar av Frank Doels familj, som sträckte sig ända in på 1970-talet. Åtskilliga gånger ville hon resa till London men hon hade inte råd.

Brev till en bokhandel innehåller brevväxlingen. Helene Hanff beställer åtskilliga böcker och många av dem känner jag inte till. När man läser den här boken kan man göra som jag – alltså glida över alla boktitlar och författare och nöja sig med den varma, underhållande och roliga tonen i breven – eller göra som Helene Hanff antagligen skulle ha gjort om hon var jag, alltså googla hela tiden och beställa böckerna och läsa dem. Det var tydligen så hon utbildade sig själv, genom att läsa något som hon hörde talas om vilket ledde vidare till någon bok eller författare som fanns omnämnd i den första boken, och så vidare.

Hertiginnan av Bloomsbury Street är Helene Hanffs dagbok från resan till London som slutligen blev av på 1970-talet. Då fanns Frank Doel inte i livet längre och bokhandeln hade upphört. Också den delen av boken är underhållande men brevväxlingen är den bästa delen. Genom den får vi gradvis lära känna Helene Hanff som försörjer sig som manusförfattare i New York. Storbritanniens stora offer och folkets villkor och kamp under andra världskriget får vi också inblick i. Det är stor skillnad på levnadsvillkoren i England och USA. Ransoneringen fanns kvar i många år i England och Helene Hanff skickar åtskilliga paket med matvaror och annat till bokhandlen. Kanske skulle hon inte ha fått tag på böckerna som skickas till henne för ett så överkomligt pris om förhållandena hade varit annorlunda.

I alla fall uppstår en vänskap genom brevväxlingen och som läsare lägger jag till och föreställer mig hur personerna bakom breven är och lever. Brev till en bokhandel är en utmärkt bok att läsa i dessa tider, varm och humoristisk och med mänskligt djup. Den rekommenderas. Boken har även blivit TV-show, teaterpjäs och film.

Brev till en bokhandel och Heriginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff, En bok för alla 2009. Översättning: Berit Skogsberg.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates

När Krista är barn blir hennes pappa anklagad för att ha mördat en kvinna som han har haft ett förhållande med. Han har varit mycket borta från sin familj med ursäkten att han har arbetat och Kristas föräldrars äktenskap har varit dåligt länge. När han blir anklagad för mordet måste han flytta hemifrån.

Kvinnan som blev mördad, Zoe Kruller, arbetade i glassbutiken när Krista var liten och hon tyckte om att köpa glass av henne. Sedan lämnade Zoe sin man som missbrukade alkohol och misshandlade henne. Hon började använda droger och försörjde sig som prostituerad. Hon hade en son, Aaron.

De bor alla i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna i nordöstra delen av staten New York. Staden var mer välmående förr. Många verksamheter har slagit igen och drogmissbruk, alkoholmissbruk och prostitution grasserar. Männen präglas av en hård mansroll och kvinnorna får manövrera utifrån den. Många tycker att det är Zoe Krullers eget fel att hon blev mördad. Hade hon inte bott i det där kyffet och varit prostituerad och använt droger hade mordet säkert inte skett.

Steg för steg får vi veta mer och mer om Krista, hennes familj och staden. Krista berättar och försöker minnas sin barndom och ungdom. Både hon och Aaron påverkas av mordet och det som händer sedan. Båda tror att den andres far är den skyldige. Krista dras till huset där det skedde. Hon håller koll på Aaron och följer efter honom. Aaron kan inte sluta tänka på Krista.

Joyce Carol Oates har skrivit ett mörkt drama som insiktsfullt behandlar Kristas kärlek till en far som bara förmår att bry sig om sig själv. Krista har svårt att komma överens med både sin mor och son bror. I Kristas liv finns inget harmoni. Allt faller sönder.

Jag tycker att romanen är mycket intressant ur kvinna-man-perspektiv. Alla förlorar, också männen. Kristas far utvecklas från en kompetent man till en havererad ruin av sitt forna jag. Boken är spännande och rörande. Oates målar upp starka scener. Jag lever med i det som händer Krista och jag ser den risiga, sönderfallande staden framför mig. Lilla himlafågel är en bra roman som jag rekommenderar.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen

Jag är en spion, en mullvad, en agent, en man med två ansikten. Så börjar sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Jaget i romanen är alltså mullvad, agent för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten. Det här greppet gör att författaren kan belysa situationen vid Saigons fall och åren efteråt från två sidor, men konklusionen blir ändå att ingendera sidan har rätt utan jaget förordar en tredje mer demokratisk väg.

Berättelsen börjar med en kaotisk flykt från Saigon som strax ska falla. Styrkorna från norr är på väg att inta staden. Romanens jag, mullvaden, som i hemlighet har arbetat för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten och i förlängningen med CAI, flyr och och hamnar så småningom i USA. Där har han fortfarande tät kontakt med Generalen som var hans chef i Sydvietnam samtidigt som han rapporterar till sin kontakt i Socialistiska republiken Vietnams underrättelsetjänst om Generalens förberedelse för att åter ta upp striden i Vietnam.

Jag säger inte mer om intrigen. Det kan förstöra spänningen. Men det här är inte bara en spännande spionroman. Det är en satirisk berättelse, stundvis rolig och stundvis våldsamt upprörande. Vi får ta del av spionorganisationernas förhörsmetoder, av korruption och tortyr och av mord som utförs efter grundlösa anklagelser.

Vietnameser betraktas inte som riktiga människor av Amerikanarna. De kan aldrig få samma status som en kaukasier. Generalen kan aldrig få samma rikedom och makt i exilen. Romanens jag är halvblod. Han är son till en vietnameisk kvinna och en katolsk präst. Därför blir han mobbad och föraktad under sin uppväxt. Ett halvblod är ingenting, inte vietnames och inte amerikan. Han jobbar åt ena sidan, men också åt den andra. Han förhör fångar och utför mord, men han mår illa när han gör det och han råkar ut för samma metoder som han själv har praktiserat.

Romanen blir en anklagelse mot kolonialismen och imperialismen och mot det kommunistiska Nordvietnam. Berättelsens jag och hans vänner var idealister från början. Sedan maldes idealismen ner av brutalitet och maktkamp.

Ibland har jag svårt för vissa av författarens humoristiska formuleringar men på det hela taget är Sympatisören är en levande och spännande, satirisk och rolig och hemsk berättelse som jag rekommenderar.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen, Tranan 2018. Översättning: Hans Berggren.

Kirke av Madeline Miller

Kirke är känd från Odysseen, häxan som genom trolldom håller kvar Odysseus på sin ö och som förvandlar hans besättning till svin. Men i den här boken är Kirke huvudperson och vi får uppleva allt från hennes synvinkel. Hon är dotter till Helios, solguden, och havsnymfen Perse. Kirke är alltså gudinna i en starkt patriarkal gudavärld. Nymfer och många gudinnor lever farligt, de kan bli utsatta för sexuellt våld av både gudar och dödliga.

När Kirke har förargat sin far och brutit mot reglerna ett antal gånger blir hon förvisad till ön Aiaje. Där lever hon ensam. Ett skepp landar på öns strand och hon bjuder in kaptenen och besättningen och undfängnar dem med mat och vin. De får reda på att hon är ensam kvinna på ön, att ingen far eller bror eller vuxen son finns där och då är det fritt fram. Kirke hinner inte använda sin trolldomskonst. Hon blir våldtagen.

Efter den händelsen lägger hon en förtrollning över ön så att sjöfarare håller sig borta. Några släpper hon dock dit, och förvandlar då besättningarna till svin, en helt logisk åtgärd för att hon måste skydda sig själv. Romanen gestaltar den grekiska mytologin och hjältesagorna från kvinnors och offers synvinkel. Krigets vansinne och förrråande framhålls istället för hjältedater. Den i våra ögon hemska brutaliteten i den grekiska mytologin och gudarnas småsinthet och retlighet gestaltas också med bravur. Boken är till stora delar spännande och också rolig ibland. Vi får uppleva hur odjuret Scylla blir till. Vi får vara med när monstret Minotaurus föds och vi får träffa både Odysseus och hans hustru Penelope. Författaren låter också Kirke utföra ett hjältedåd i slutet av berättelsen.

Att mytologin och hjälteberättelserna ställs på ända och att allting ses från ett annat håll är romanens största behållning. Också Millers frodiga och även detaljrika berättande. Dock känns den lite långdragen och kanske lite för undervisande ibland. Fast det är nog bra egentligen att Miller förklarar vem Cyklopen Polyfemos är. Kanske har tillräckligt många författare förutsatt att läsarna känner till varje gestalt i den grekiska mytologin – alltså vänt sig till sina likar. Madeline Millers Kirke tror jag kan vara till glädje både för den som är väl insatt i den grekiska mytologin och för den som inte är det.

Kirke av Madeline Miller, Wahlström & Widstrand 2019. Översättning: Niclas Nilsson.

Pollyanna

När jag var liten fick jag boken Pollyanna. Jag läste den naturligtvis och den måste ha gjort stort intryck på mig för än idag tänker jag ibland på den föräldralösa Pollyanna som får bo hos sin stränga moster Polly. Mostern vill inte ta hand om flickan men känner det som sin plikt. Av sin far har Polyanna lärt sig att alltid försöka se positivt på det som händer. Genom Pollyannas förmåga att kunna göra det tinar mostern upp och i slutet av boken är mosterns och Pollyannas förhållande mycket bättre.

För mig har alltid sådana berättelser kännts väldigt välgörande. Det finns fler barnböcker som är uppbyggda på det temat. Den hemliga trädgården är en av dem. Där förändras huvudpersonen Mary till det bättre, men hon har också stor inneboende styrka och lyckas skapa förändring till det bättre i det stora dystra huset där hon tvingas bo efter att ha blivit föräldralös.

Pollyanna är oerhört positivt lagd från första början. Hon leker alltid-vara-glad-leken och försöker se det positiva i allting. Det kan nästan bli för mycket ibland.

Pollyannas far var pastor i den inre missionen och hade mycket liten lön. Till en jul hade hon önskat sig en docka men i välgörenhetspaketet som de fick fanns ingen docka utan ett par kryckor. Hur lätt är det inte för oss att känna barnets stora besvikelse?

Men vad hände då? Pollyannas far hade en mycket positiv livssyn. Genom hans påverkan och alltid-vara-glad-leken kom Pollyanna fram till att hon i själva verket borde vara glad. Hon var ju inte skadad eller sjuk och behövde därför inte använda kryckorna.Va?? Det är nästan så man kräks.

Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg har jag läst att vi människor har en tendens att minnas det positiva bättre än det negativa. Det är nog bra. Men vi måste tillåta oss att sörja och att vara arga ibland. Det är viktigt att ta ett stort ansvar som individ men vi måste också inse att individen inte alltid har möjlighet att ändra sin situation, att större samhälleliga förändringar kan behövas.

Antagligen är det dubbelheten – att det är bra att se positivt på tillvaron, men att positivt tänkande kan gå till överdrift – som gör att jag inte kan glömma Pollyanna.

Pollyanna är skriven av Eleanor H. Porter och kom ursprungligen ut år 1913.