Handbok för städerskor – novell av Lucia Berlin

42-PIEDMONT. Långsam buss till Jack London Square. Hembiträden och gamla tanter. Jag satt bredvid en gammal blind kvinna som läste punktskrift, fingret gled tyst och långsamt fram över sidan, rad efter rad. Det var rogivande att titta på, att läsa över hennes axel så. Kvinnan hoppade av vid 29th Street där alla bokstäver i skylten AMERIKANSKA VAROR TILLVERKADE AV BLINDA hade trillat ner utom BLINDA.

Så börjar titelnovellen i den här samlingen. Kvinnan som berättar är städerska och åker med buss härs och tvärs genom staden till olika människors hem. Novellen handlar om henne själv och om hennes kunder. Hon far runt i stan bland andra städerskor och hembiträden, en värld så fjärran från den tillvaro som de som kan betala för deras tjänster har. Novellen är mycket konkret. Lucia Berlin får fram det hon vill säga genom det som händer, hur det ser ut i vardagen. Det finns en lite sorgsen grå ton över berättelsen men med ett visst bett. Den rekommenderas.

Handbok för städerskor – novell ur samlingen med samma titel av Lucia Berlin, Natur & Kultur 2020. Redaktör: Stephen Elmersson. Översättning: Niclas Hval. Förord: Klas Östergren.

Samlingen publicerades första gången på svenska 2016 och på originalspråket med titeln A manual for cleaning women 2015.

Lucia Berlin (1936-2004) skrev noveller och hade en lite hängiven läsekrets. Hon försörjde sig på olika arbeten som till exempel städerska men senare i livet arbetade hon som gästförfattare på University of Colorado och fick sedan fortsatt anställning som lärare. Inte förrän flera år efter sin död slog hon igenom hos den breda publiken med samlingen Handbok för städerskor.

Tidigare har jag skrivit om Lucia Berlins novell Angels tvättomat på bloggen.

Mr Potter av Jamaica Kincaid

I Mr Potter manar Jamaica Kincaid fram bilden av sin far i skönlitterär form. Han hade många kvinnohistorier och han tog inget ansvar för sin dotter. Han hade otaliga barn och alla var flickor – utom ett som var pojke och han behandlades på ett annat sätt. Pojkar var mycket viktigare än flickor. I familjehistorien, och kanske i stora grupper av de fattigare människorna på Antigua där Jamaica Kincaid växte upp, finns många ensamma mödrar och fäder som lever sitt eget liv.

Mr Potter kunde inte läsa och skriva. Han framställs som en vacker man, en kvinnokarl, men en man som nästan inte kan artikulera orden, som inte kan genomföra ett logiskt resonemang eftersom han inte kan läsa och skriva. Han hade en hemsk barndom, men ändå gick det bra för honom standardmässigt till slut. Jamaica Kincaids mor däremot, hon kunde läsa och skriva och det lärde sig ju Jamaica Kincaid också och blev så småningom författare.

Där fanns alltså ett stort tomrum efter fadern. Modern verkar ha varit en kvinna med häftigt temperament och Jamaica Kincaid kom inte överens med henne. Således finns i romanen Mr Potter stor smärta och sorg och fadern är omskriven med förakt. Texten är full av upprepningar, upprepningar mest hela tiden, med ett ganska poetiskt språk. Det här störde mig lite. Det kändes för svulstigt och tog för mycket plats. Samtidigt kände jag den stora smärtan och sorgen som genomsyrade romanen när jag lade den utlästa boken ifrån mig, så kanske var det ändå just så här romanen skulle skrivas? Bilder av det starka solskenet, värmen och havet som omsluter ön var också något jag fick med mig från boken.

Mr Potter av Jamaica Kincaid, Tranan 2019. Översättning: Niclas Nilsson.

Boken kom på originalspråket 2002.

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

Jude, JB, Willem och Malcolm träffar varandra på college. De flyttar alla fyra till New York för att ta sig fram i livet. Och tar sig fram, det gör de verkligen. Alla fyra blir framgångsrika inom sina områden. De blir respekterade och tjänar mycket pengar. Inte från allra första början. Då har vissa av dem det knapert, men så småningom strömmar pengarna in.

Det är Jude som berättelsen kretsar runt. Han är föräldralös och har upplevt sådant som barn som vi inte vill att någon ska få vara med om. Han har blivit utnyttjad till bristningsgränsen och det får han leva med resten av livet. Det har skadat honom svårt, både fysiskt och psykiskt. Så man kan säga att Ett litet liv är en stor protest mot övergrepp mot barn. Det är en stark sådan som får känslorna att koka hos läsaren. Det är plågsamt att läsa vissa partier i boken. Som kontrast finns vänskap och kärlek. Det finns mycket av det och det är vackert och starkt berättat. Judes svårigheter påverkar inte bara honom själv utan också människorna omkring honom som älskar honom.

Ett litet liv är en mycket känslosam och stark berättelse. Den är som en saga där det goda kämpar mot det onda. Samtidigt är inget som händer i boken helt orealistiskt. Det hade mycket väl kunnat hända. Det jag funderar över är om det är möjligt att Jude kan vara så framgångsrik inom juridiken när han är så förstörd som han är. Hur kan han ha detta enorma självförtroende och denna enorma arbetskapacitet inom sitt område? Kanske är det möjligt i verkligheten? Kanske inte. Men i romanen är det så och om Jude inte hade haft en skarp hjärna och fått möjlighet att utbilda sig, vilket inte är fallet för de flesta barn i världen som blir svårt utnyttjade och hemskt behandlade, hade han säkert gått under i mycket unga år. Det man också kan fundera över är om det är nödvändigt att ge så mycket plats i berättelsen för övergreppen. Nej, inte igen, inte mer! Det här vet vi redan. Så kan det kännas när man läser. Å andra sidan kan man hävda att det här är vad en del barn genomlever dag efter dag år efter år. Ska då inte jag kunna läsa några sidor till?

Att läsa Ett litet liv leder alltså inte bara till en mycket stark känsloupplevelse, det leder också till många funderingar över människorna i romanen och över de problem som finns där. Den var spännande att läsa men samtidigt tyckte jag att den var lite väl omfångsrik, 731 sidor. Kunde den ha kortats något?

Ett litet liv av Hanya Yanagihara, Bonniers 2017. Översättning: Niclas Nilsson.

Jag läste en utgåva i storpocket. Första svenska utgåvan kom 2016. På originalspråket kom romanen 2015.

Ripley under water av Patricia Highsmith

Ripley Under Water är Patricia Highsmiths femte och sista bok om Tom Ripley. Han bor i en fransk by i ett trevligt hus tillsammans med sin hustru, bekvämt med hushållerska, städerska och trädgårdshjälp. Där odlar han sina rosor och dahlior och spelar cembalo då och då. Men för att komma dit har han mördat ett antal personer, bland annat för att det inte skulle bli avslöjat att han har tjänat en massa pengar på konstförfalskning.

I denna femte roman om Ripley dyker det upp en amerikansk man med fru i byn där Ripley bor, och som börjar komma med insinuationer om en man som var på väg att avslöja konstskojeriet och som Ripley därför har mördat. Nu blir Tom Ripley nervös.

En spänningsroman som Ripley Under Water ska man inte avslöja för mycket om. Det jag kan säga är att när jag läste den önskade jag att Ripley skulle åka dit. Han är ju ingen trevlig person. Han är skenbart trevlig och civiliserad och artig och umgås med grannfamiljer och så vidare, men han är ju en psykopat som inte skyr några medel för att komma dit han vill. Boken är ganska spännande, mer spännande än den fjärde boken om Ripley, The Boy Who Followed Ripley. Dock är den ingen nagelbitare. Men Patricia Highsmith var bra på att berätta en historia och placera den i en miljö så att det känns trovärdigt. Men som sagt, mer avslöjar jag inte. Om du vill veta hur det går för Tom Ripley får du helt enkelt läsa boken.

Ripley Under Water av Patricia Highsmith, Penguin Books 1992.

Här är de fem böckerna om Tom Ripley:

The Talented Mr Ripley (1955)
Ripley Under Ground (1970)
Ripley’s Game (1974)
The Boy Who Folowed Ripley (1981)
Ripley Under Water (1991)

Och i och med detta har jag läst alla tolv hyllvärmarna för 2022 och också avslutat en svit eftersom jag har läst också de andra böckerna i serien. Det är endast den fjärde boken som är omskriven här på bloggen. De andra tre läste jag långt tidigare.

Jag står här och stryker – novell av Tillie Olsen

En kvinna står och stryker och funderar över sin äldsta dotter Emily. Någon har bett henne att komma för att prata om dottern så att denna eller denne bättre ska förstå henne.

Så vandrar tankarna medan modern stryker och vi får veta mer och mer om flickans uppväxt och förhållandena då.

Från sidan 18:
Hon var ett vackert barn. Hon blåste blanka bubblor av ljud. Hon älskade rörelse, älskade ljus, älskade färg och melodier och texturer. Hon låg ofta i sin blåa sparkdräkt och bankade extatiskt mot golvet så att hennes händer och fötter blev till suddiga fläckar. Hon var mitt livs mirakel, men när hon var åtta månader blev jag tvungen att under dagarna lämna henne hos grannfrun en trappa ner som inte alls tyckte att hon var något mirakel, för jag arbetade eller sökte arbete och sökte Emilys far som ”inte längre stod ut” (skrev han i sitt avskedsbrev) ”med att dela nöden med oss”.

Modern i novellen hade säkert inte så ofta tid att ta te- eller kaffepaus. Kanske hade hon inte ens råd att köpa kaffe eller te periodvis. Kanske var det likadant i USA som här, att fattiga människor alltid drack kaffe. Om de hade något. Kanske borde jag hellre ha lagt boken på strykbrädan när jag tog bilden? Det är ju så suveränt bra att Tillie Olsen har valt att kvinnan ska stryka medan hon tänker.

Det var depression och sedan kom kriget och kvinnans nya man var inkallad och borta från hemmet. Då hade de fler barn. Det här var också tider när man inte såg på och behandlade barn som idag, i synnerhet inte fattiga barn som måste lämnas bort. Jag står här och stryker är en hjärtskärande berättelse skriven ganska sakligt och mycket konkret. I den finns många år av kamp för att få tillvaron att gå ihop. Samtidigt finns där stor livskraft. Novellen är koncentrerad och slående och jag rekommenderar den varmt.

Jag står här och stryker – novell av Tillie Olsen ur samlingen med samma titel, Romanus & Selling 2022. Översättning: Else Lundgren. Förord: Kristina Sandberg.

Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann

Tigrar i rött väder handlar om en amerikansk välbärgad familj från andra världskrigets slut till och med 1960-talet. Till största delen utspelas den på USA:s östkust vid familjens sommarhus. Nick träffar åter sin unge man Hughes när han kommer tillbaka från kriget. Han är inte riktigt sig lik, han är sluten och distanserad. Helena far till Hollywood och gifter sig med Avery och det visar sig att han inte bryr sig om någon annan än sig själv.

Det finns gott om problem i familjen. Nick är en kvinna som har stark utstrålning och som männen faller för. Helena har problem med alkohol och tabletter. Samtidigt lever de gott. Helena är den sämst lottade med en man som förbrukar mer pengar än han tjänar. Nick och Hughes tillhör inte de allra rikaste, men där finns pengar och det spelas tennis och äts middag på klubben och ordnas fester och där finns hemhjälp.

Nick bor i sommarhuset medan mannen är i New York och arbetar och kommer dit över helgerna. I en stuga på egendomen bor Helena. En ganska skön och avslappnad tillvaro, kan man tänka, men där finns en stark psykologisk spänning, inte bara på grund av en empatilös make i Hollywood, missbruk och Nicks och Hughes svala äktenskap. Nicks dotter och Helenas son hittar ett lik en dag. Det är en av de många portugisiska tjänsteflickorna som finns i området som är död och människorna där är övertygade om att de vet vem som är förövaren. Men han är inte dömd.

Tigrar i rött väder är alltså skriven så att jag vill läsa till slutet. Där finns atmosfär och trovärdiga romangestalter. En hel del lämnas till läsarens egen fantasi. Den är upplagd så att olika avdelningar berättas utifrån de olika personernas perspektiv. Men när jag kom till slutet blev jag lite besviken. Den romangestaltens egen berättelse tycker jag inte håller riktigt. Den är alltför klar och uppenbar. Av någon anledning blir det lite platt. Kanske beror det på att det övriga är så pass bra att jag förväntade mig något mer. Men boken är läsvärd och den har fått god kritik. Den är Liza Klaussmanns debutroman

Tigrar i rött väder av Liza Klaussmann, Pocketförlaget 2013. Översättning: Caj Lundgren.

Boken kom 2012 på Modernista.

Annie John av Jamaica Kincaid

Annie John är en barndomsberättelse med handlingen förlagd till Antigua, ön där Jamaica Kincaid har vuxit upp. Flickan Annie är intelligent men hennes uppväxt är inte utan problem. Föräldrarna är noga med att hon ska sköta sin skolgång och att hennes skoluniform är ren och proper. Men Annie revolterar och gör en hel del som hon inte har lov till. Spela kula får hon till exempel inte göra. Hon är inte alltid en snäll flicka. Ibland är hon riktigt elak.

Berättelsen är skriven med skarpa kanter och det som är utvalt att vara med skaver. Det finns en kärlek mellan Annie och föräldrarna men den är sårig. Annies förhållande till modern är svårt. Hennes far är i bakgrunden. Det är mamman som är närmast flickan, som hon träffar mest och som tar hand om allt i huset.

När jag tänker på den här berättelsen verkar Annies liv innehålla en hel del förbud som inte en pojke skulle ha och det är nog det den här boken handlar om – svårigheten att vara flicka och svårigheten att genomleva transformationen från flicka till kvinna. Det är inget jämlikt samhälle Annie lever i och en flicka kan råka ut för besvärliga situationer och få dåligt rykte. Annie är hårt hållen och känner sig kvävd och vill ha frihet. Hennes frustration är så stark att hon blir sjuk. Men det finns en väg ut. Kanske leder den till ett friare liv.

Romanen om Annie John tycker jag är intressant mycket beroende på miljön, att jag får ta del av en berättelse om en flicka på Antigua. Personligen tycker jag att de två andra böckerna av Jamaica Kincaid som jag har läst, Lucy och En liten plats är bättre, men det är inte bortkastad tid att läsa också Annie John.

Annie John av Jamaica Kincaid, Stenströms 1986. Översättning: Madeleine Reinholdson.

Annie John kom ut på originalspråket 1985.

Och på åttonde dagen… av Ellery Queen

Ellery Queen är utarbetad. Han har jobbat hårt. Nu lämnar han New York och kör tvärs över kontinenten till Hollywood för att skriva filmmanus åt militären. Det är under andra världskriget och den redan trötte Ellery Queen får jobba stenhårt. När han lämnar det uppdraget är han utmattad och måste ligga och vila under några dagar. Sedan tar han sin bil för att köra tvärs över kontinenten till sitt hem.

Hur det nu är kör han vilse i öknen, vilket inte är konstigt så utmattad som han är, och hamnar i en grönskande dal där en isolerad religiös sekt håller till. Allt verkar ganska idylliskt tills en av sektens medlemmar blir mördad. Eftersom inget sådant tidigare har hänt i sektens historia och ingen av medlemmarna har någon erfarenhet av att lösa brott tar sig Ellery Queen an den uppgiften.

Och på åttonde dagen är en pusseldeckare och detektiven är alltså Ellery Queen som har fått samma namn som författarpseudonymen. Författarna till Elley Queenböckerna är två kusiner, Manfred B. Lee och Frederic Dannay. Den här boken kom ut på originalspråket 1964. Frederic Dannay hade skrivit ett sextiosidigt synopsis och sedan fick science fictionförfattaren Avram Davidson i uppdrag att skriva romanen. Sedan reviderades den av både Lee och Dannay.

Det finns en del atmosfär i berättelsen och den gav en viss spänning därför att jag ville veta vem som var mördaren och på grund av den ovanliga miljön. Det är en bok att läsa som underhållning och det passar kanske bra på sommaren. Själv har jag läst en del Elley Queenböcker tidigare och läste denna med en viss nöjsamhet. Den ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.

Och på Åttonde dagen av Ellery Queen, Bonniers 2001. Översättning: Susanne och Nils P. Sundgren.

Indian Camp – novell av Ernest Hemingway

Nick följer med sin far till en by där ursprungsbefolkning bor. Fadern är läkare och han har kallats dit därför att det är problem med en förlossning. Novellen börjar mitt i ett händelseförlopp:

At the shore there was another rowboat drawn up. The two Indians stood waiting.

Och det karakteriserar hela novellen. Den är ett utsnitt, något som händer under en viss tidsrymd. Den är effektivt berättad med korta meningar och mycket dramatisk. Helt enkelt skakande.

Läs gärna den här novellen. Det är den värd. Dessa händelser under ett antal timmar i pojken Nicks liv har en hel rymd omkring sig. Där finns många människoöden som inte berättas men som jag som läsare ändå inte kan låta bli att fundera på och föreställa mig. Indian Camp är en av Hemingways tidiga noveller, publicerad 1925 i samlingen In our time.

Indian Camp – novell av Ernest Hemingway ur The Complete Short Stories of Ernest Hemingway, The Finca Vigía Edition, Schribner 2003.

Gatan av Ann Petry

Den ensamstående unga mamman Luthie Johnson kommer till en gata i Harlem i New York för att titta på en lägenhet. Genast, innan Luthie Johnson ens har sett lägenheten, känns miljön illavarslande. I bottenvåningen sitter en stor kvinna med onda ögon i fönstret och fastighetsskötaren verkar underlig och farlig. I trapphuset är det smutsigt och luktar illa. Och lägenheten är sunkig och mörk och liten, men vad ska Luthie Johnson göra? Hon har inte råd att hyra något dyrare.

Det här avstampet och att vi får följa Luthie och hennes åttaårige son Bub genom romanen gör att den blir spännande. Jag vill så gärna att det ska gå bra för dem. Dessutom avslöjar författaren gradvis mer och mer och det driver också på. Men Gatan är mycket mer än så. Där finns många olika karaktärer och allt berättas inte från Luthies synvinkel. Sammantaget ger gatan en bred gestaltning av svarta människors svårigheter i USA på 1940-talet. Där finns inte många möjligheter att komma upp sig utom kriminalitet och möjligen inom sång och musik, men även där lyckas de flesta inte. Världen är uppdelad i två delar. Den vita och den svarta.

Det är ont om jobb för svarta män. De flesta är arbetslösa och de står och hänger på gatan om dagarna. Kvinnorna har det inte lätt. De städar och är hårt arbetande hushållerskor i vita familjer. De sliter och släpar och äktenskapen går i kras och barnen leker på gatan och får ta hand om sig själva efter skolan. Utsläpade efter arbetsdagen ska kvinnorna köpa mat och laga middag och se till att barnen har hela och rena kläder till nästa dag i skolan på en minimal budget. Gatan är en farlig plats. Både kvinnor och barn kan råka illa ut. Där finns organiserad brottslighet och illasinnade människor.

Ann Petrys roman är hård och kantig, ingen förståelse finns från någon vit. De ser inte de svarta. De räknas inte. Bara för hårt arbete och som läckra användbara kroppar. Romanen är alltså inte nyansrikt skriven. Men varför skulle berättelsen vara nyansrik? Det är lätt att se nyansrikt på tillvaron när man har sitt på det torra och inte hela tiden är hotad av misär och våld. Gatan är en roman som är rätteligen arg. Där finns stor vrede mot hur samhället är beskaffat och som läsare lever jag med i den vreden. Den liknar inte riktigt något annat jag har läst. I och med att den innehåller så många olika karaktärer som lever på olika sätt ger den en rik bild av en svår tillvaro. Den är mycket lärorik och spännande att läsa. Rekommenderas varmt.

Gatan av Ann Petry, Norstedts 2022. Översättning: Olof Hörstadius 1947, reviderad av Hélène Andrae 2022.

Ann Petry (1908-1997) vann en stor romantävling med Gatan 1946 och den kom första gången på svenska året därpå. Gatan är alltså hennes romandebut men hon hade publicerat ett antal noveller före det. Den räknas som en modern amerikansk klassiker.